Hoppa till huvudinnehåll

Femtio år av TV-meteorologer på Yle

I februari 1969 gjorde meteorologerna sin entré i Rundradions TV-nyheter. Väderspåmännen och -kvinnorna blev inom kort superkändisar. Deras ord togs på största allvar, och då deras utfästelser slog fel var folkets reaktioner sura.

I femtio år har väderöversikten avrundat kvällens huvudnyhetssändning i TV. Dess funktion är inte enbart att berätta om det är solsken eller störtregn dagen därpå. Veteranen bland programvärdarna, Arvi Lind, har konstaterat att det är vid väderprognosen som en övergång och nedtrappning sker: från de kanske ganska otrevliga och svårbegripliga nyhetshändelserna flyttar man åter ner på vardagslivets nivå.

Men låt oss vara rättvisa - Rundradion var inte först i Finland med att låta meteorologer berätta om väderleken för TV-tittarna. Reklam-TV hade redan vid starten 1958 introducerat sin väderruta med Paavo Salmensuu och hans varumärke, pipan. Fram till 1964 presenterade Salmensuu vädret två gånger i veckan.

I Yles TV-nyheter nöjde man sig de första åren med att läsa en kort väderprognos från Finska Notisbyrån. Men under 1960-talets lopp blev TV-mottagaren en standardvara i finländska hem, och det gamla sättet ansågs inte räcka till. Både på Rundradion och Meteorologiska Centralinstitutet (nuvarande Meteorologiska institutet) föddes tanken på utförligare väderrapporter.

Slutligen bestämdes att meteorologer skulle gästa nyhetsstudion två gånger i veckan. Och efter provfilmning valdes tre av Meteorologiska institutets experter till uppdraget - Erkki Harjama, Pirkko Lahti och Martti Mäkelä. De skötte TV-framträdandena på sin fritid, de fick betalning av Yle för vad som kallades "expertutlåtanden".

Martti Mäkelä förevisar vädret 1969.
Martti Mäkelä berättar om vädret år 1969 ... Martti Mäkelä förevisar vädret 1969. meteorologi,Martti Mäkelä

Långsamt i starten

Martti Mäkelä säger sig vara glad att de första sändningarna inte finns sparade någonstans. Enligt sina egna ord var han i början riktigt rädd för TV-kamerorna. Från senare år finns en hel del framträdanden bevarade, och en sentida betraktare slås av den sävliga rytmen.

- Vi talade o-be-grip-ligt långsamt. Men vi hade furstligt med tid, tre minuter, säger Mäkelä.

Idag måste meteorologerna kunna sammanfatta vädret under högst två minuter.

Numera brukar prognoserna för det närmaste dygnet nästan alltid stämma fullt ut. Även att förutse den närmaste femdygnsperioden utfaller oftast tämligen väl. Annat var det ännu på 1980-talet, då Seija Paasonen började på Meteorologiska institutet.

- Det var bara för det närmaste dygnat man vågade göra en lite noggrannare prognos. När det gällde vädret i övermorgon var man mycket försiktig. Man gav bara riktlinjer, minns Seija Paasonen.

Det är teknikens utveckling vi har att tacka för de exaktare prognoserna. I början av sin karriär använde Paasonen mätstickor då hon beräknade luftströmmarnas riktning och lågtryckens förflyttningar. Nu är det datorer som gör beräkningarna, utgående från de uppgifter som matas in. Men utmaningarna finns kvar - minsta ändring av en viss parameter kan medföra ett helt annorlunda resultat.

Magnetiska molnsymboler

Seija Paasonen började vid Yle redan under studietiden. Hon fick en fast tjänst år 1995 och är idag en av Yles fem heltidsanställda meteorologer.

Det är Yles eget folk som gör prognoserna, utgående från de basuppgifter som Meteorologiska insititutet skickar. Enligt Paasonen fungerar samarbetet mellan de bägge institutionerna bra.

- Vi håller varje dag briefingsamtal, vi är liksom lite samma familj. Och publiken kopplar ihop oss båda, säger hon.

De tekniska hjälpmedlen har utvecklats ofantligt under de gångna decennierna. Då Paasonen kom till Yle skrevs prognoserna på skrivmaskin, och symbolerna på väderkartorna var magneter. På en papperslapp hade Paasonen och hennes kolleger skrivit ner vilka sol-, moln- eller regndroppesymboler de skulle placera in på eller ta bort från kartan medan de pratade.

En ny tid började år 1987 då chroma key- eller bluescreentekniken togs i bruk. Kartan, som meteorologen stod vid, projicerades av en dator. Metoden var i bruk i tjugo år innan den ersattes av dagens plasmaskärmar, som trots allt har sämre skärpa. Det är något som Paasonen beklagar.

- Förr var väderkartornas symboler få till antalet och stora. I jämförelse med dem är dagens kartor fullplottrade med symboler av alla slag.

Blöt betong och bombhot

Väderprognosernas tillförlitlighet har alltid varit ett kärt samtalsämne. När förutsägelserna inte har stämt har publiken låtit meteorologerna få veta det. Men den typen av feedback har minskat, säger Seija Paasonen.

- Före e-postens tid tog vi emot både kort och brev och telefonsamtal. Numera kan man ta del av prognoser ur alla strutar. Säkert minns man inte alltid vems prognos man tittat på, och vem man borde skicka responsen till.

Det finns även en annan orsak att vara återhållsam med kritiken. I vissa situationer går det helt enkelt inte att göra bergsäkra prognoser, varken då det gäller nederbörd eller temperatur.

- När det är högtryck om vintern kan skillnaderna på ett litet område vara upp till tio grader. I Lappland kan variationen vara ännu större - uppe på fjället kan det vara tio grader mildare än nere i dalen, förklarar Paasonen.

Hon minns en ursinnig betonggjutare som hotade att lägga en bomb vid Meteorologiska institutets port. Uppmuntrad av prognosen, som utlovat fint väder i Helsingfors, hade mannen satt i gång med ett större gjutarbete. Så kom en plötslig regnby in från Finska viken och vållade skador för hundra tusen mark

- Nog förstår man att han var ilsken, men regnet kom helt oväntat. På den tiden hade vi ingen väderradar och inga satellitbilder och inga numeriska modeller, säger Paasonen.

Seija Paasonen förevisar vädret 2015.
... och Seija Paasonen år 2015. Seija Paasonen förevisar vädret 2015.

Regnen var Yles fel!

Andra medborgare tycks tro att meteorologerna faktiskt bestämmer om väder och vind, och därför bör näpsas om inte vädret behagar. Det är inte många år sedan någon befallde Yles VD att förbjuda väderprognoserna, då de ständigt slog in.

- Det var en regnig höst, och vi bara utlovade regn och regn. Jag vet inte om han var seriös, men gjorde sig ändå mödan att skicka oss ett meddelande, minns Seija Paasonen.

Förra sommaren ondgjorde sig en TV-tittare över det ymniga bruket av termen "helle", och ansåg att meteorologerna njöt av att säga ordet. Det hjälpte inte att Paasonen och hennes kolleger förklarade att det var ett behändigt sätt att beskriva temperaturer på över 25 grader.

Oavsett tekniska framsteg eller ändrat språkbruk vågar man nog tro att väderprognoserna i TV kommer att fortleva ett bra tag.

- Under Irakkriget hände det att vi i Morgon-TV:s nyheter inte hade rum för annat än krigsnyheter och vädret. Det var som om vi sagt "Allt är bra hos oss, och nu till sist det trygga inhemska vädret", säger Seija Paasonen.

Texten är en bearbetning av Yle Uutisets artikel

Tv:n meteorologi on ollut 50 vuotta Suomen kotien vakiovieras – Katso kooste vuosikymmenten varrelta

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes