Hoppa till huvudinnehåll

”Jag förstår inte vilken idiot jag var” – när tränaren är anställd för att leverera resultat glöms människan lätt bort

Robin Lehner i New York Islanders.
NHL-målvakten Robin Lehner berättade om sin bipolära sjukdom och sina självmordstankar i höstas. Robin Lehner i New York Islanders. Bild: Icon Sportswire / All Over Press Robin Lehner

Vi måste lära oss coacha människan och inte bara idrottaren, säger Damlejonens förbundskapten Pasi Mustonen. Ishockeyns machokultur gör det svårare att prata om mentala problem. Tränarna kan sänka på tröskeln – men för det krävs personlig mognad.

– Resultaten kommer då man lyckas skapa förtroende till spelarna och förmedla känslan att ”hej, han bryr sig verkligen”. För det gör jag. För mig handlar det bara om människor, ingenting annat.

Pasi Mustonen har kommit i kontakt med tiotals ishockeyspelare som lider av psykiska problem. Och därtill många fler, vars kamp han varit fullt omedveten om.

Förmågan att upptäcka och hantera utmaningar på det mentala planet har kommit med åldern, anser 58-åringen. Damlandslagets förbundskapten ser att livserfarenhet inte får tillräcklig tyngd i tränaryrket.

– Mognad är fullständigt underskattat i Norden. Det verkar som att ju yngre man är, desto bättre. Blir jag 60-61, så finns jag inte på marknaden. Alla betraktar mig som fullständigt senil, oanvändbar, han har inget mer att ge.

Pasi Mustonen.
Pasi Mustonen har lett Damlejonen till OS-brons och två VM-brons. Pasi Mustonen. Bild: Ari Lahti / All Over Press Pasi Mustonen

Mustonen menar att han först nu börjar känna att han på riktigt klarar av att hjälpa spelare utvecklas, såväl i som utanför rinken.

– Jag förstår inte vilken idiot jag var tidigare, först nu börjar jag förstå vad allt handlar om. När jag var yngre hade jag ingen aning. Det handlade bara om puck och backcheck och forecheck, konstaterar Mustonen.

– Hur många hockeyspelare som helst känner ångest över sin egen situation. Kommer jag att få nästa kontrakt? Tänk om jag blir skadad? Vad händer om sporten jag älskar och som ger mig frukost på bordet tas ifrån mig? Vi måste öka förståelsen så vi tränare blir uppmärksamma på att problemen finns där.

Coacha människan – inte bara idrottaren

Frågan om psykisk ohälsa aktualiserades nyligen inom finländsk idrott i och med att den mångfaldiga mästerskapslöparen Sandra Eriksson berättade om sin ångest i Yles serie Sportliv.

Eriksson är en av få aktiva idrottare att öppet medge sina problem. Här spelar tränarna en viktig roll, säger Pasi Mustonen som diskuterade mental ohälsa i Slaget efter tolv (lyssna på hela programmet nedan) tillsammans med friidrottaren Jeanine Nygård och idrottspsykologen Satu Kaski.

– Det är en otroligt svårt sits vi hamnar i eftersom vi anställs för att göra resultat. Arbetsgivaren kräver resultat, samtidigt som vi borde vara förstående och humana. I den pressen på högsta nivå är det svårt att agera lugnt och det händer lätt att man behandlar människan på helt fel sätt, vet Mustonen.

– Det krävs en viss personlig mognad av ledare och tränare att verkligen kunna förmedla känslan att ”du kan berätta”. När man öppnar upp sig själv som ledare får man också gensvar. Vi måste lära oss att coacha människan, som är något helt annat än att coacha idrottaren. Då pratar man inte om powerplay och boxplay – man pratar om livet, om dig och mig, vår relation.

Sisun biter inte på allt

Forskning visar att omkring 40 procent av idrottarna upplever psykisk ohälsa under karriären. Tränaren kan med sitt beteende leda idrottaren i rätt eller fel riktning, säger psykologen Kaski.

– Typen av interaktion är mycket viktig. Till exempel kan en tränare säga att ”tiden skulle vara bättre om din vikt var lägre”. Tränaren menar bara bra, men idrottaren kan känna att det är något fel i en själv.

Orsakerna till att en idrottare håller sin tankar för sig själv är flera. Ämnet är fortfarande stigmatiserat och det finns en rädsla för att stämplas som svag.

– Man kan tänka att det vänds mot dig, att det här är orsaken till att du inte presterar. Fastän man kan prestera hur bra som helst även om man mår psykiskt dåligt, säger Nygård som undersöker mental ohälsa hos idrottare i sin pro gradu-avhandling.

Jeanine Nygård, Kalevaspelen 2016.
Jeanine Nygård har tagit tre FM-medaljer på 400 och 200 meter under de tre senaste åren. Jeanine Nygård, Kalevaspelen 2016. Bild: Yle/Tomi Hänninen jeanine nygård,friidrott

Idrottare känner oro för att människor runtomkring kan lämna dem ensamma ifall de blottar sitt dåliga mående. Kaski påminner också om att tröskeln att prata om psykisk ohälsa är hög för alla, inte bara idrottare.

– Vi är inte vana vid att tala offentligt om våra svårigheter i Finland. Vi har kanske fortfarande också en tro på att idrottare är någon supermänniska utan svagheter, säger Kaski.

– I Finland har vi också det där att vi ska klara oss på den finska sisun och på alla sätt bara gå framåt. Att det inte är någon skillnad bara vi får resultat, tillägger Nygård.

Informationen brister

Flera världsstjärnor har under de senaste åren öppet delat med sig av sina mentala utmaningar. Det är nyckeln i att öka förståelsen hos allmänheten att idrottare inte är osårbara – men också hos idrottarna själva att det är acceptabelt att må illa, säger Mustonen.

– De är otroligt modiga människor, jag beundrar dem verkligen. Vi behöver dem för att statuera exempel. Man kanske inte vill gå ut i media, men man kan gå ut i sin egen klubb och berätta hur man mår och få hjälp den vägen. Nu är bollen i rullning tack vare Sandra.

Sandra Eriksson i Stockholm, januari 2019.
Sandra Eriksson. Sandra Eriksson i Stockholm, januari 2019. Bild: Yle/Janne Isaksson Sandra Eriksson

Finlands friidrottsförbund hade för första gången en idrottspsykolog på plats under ett mästerskap i EM i Berlin i fjol. Jeanine Nygård, som representerat Finland bland annat i Sverigekampen, ser fortfarande brister på förbundsnivå.

– Jag tycker att man är tvungen ta reda på ganska mycket själv. Men man behöver stöd, och det nätverket finns inte ännu. När jag varit i landslaget har ingen berättat vart jag ska vända mig om jag mår dåligt. Det är viktigt att ge den informationen redan i ungdomslandslag.

– Vi är på rätt väg, vi har börjat prata mer öppet. Men inte är ju situationen bra ännu, vi har nog fortfarande en lång väg att gå, betonar Nygård.

Satu Kaski är en av ett trettiotal certifierade idrottspsykologer i Finland för tillfället. Hjälp finns att tillgå, men vårdstigen är allt annat än tydligt utstakad.

– Vi har inget organiserat system i Finland, säger Kaski. Men jag tycker ändå attityden har förändrats och är bättre än tidigare.

I hockeymiljön klagar man inte

Ishockeyn innehåller som gren (i likhet med en del andra kontaktsporter) en aspekt som förvärrar den mentala problematiken. Smällar i huvudet med påföljande hjärnskador kan vara en direkt inkörsport i ett psykiskt mörker.

– Hjärnskakningarna har ökat lavinartat på 2000-talet och vi har folk som omedelbart sjunker ner i en grotta och livet bara försvinner i en djup depression, säger Pasi Mustonen och fortsätter att ishockeyns machostämpel försvårar ärlighet.

– Underkulturen har under en väldigt lång tid skapat en miljö där man inte ska klaga. Det är en självklarhet. Den barriären måste vi bryta.

Johan Franzén med Stanley Cup-pokalen.
Johan Franzén har spelat över 700 matcher för Detroit Red Wings, men upprepade hjärnskakningar satte stopp för karriären. Johan Franzén med Stanley Cup-pokalen. Bild: EPA/All Over Press NHL,ishockey,Johan Franzén

Framsteg sker också inom ishockeyn, upplever Mustonen. Till exempel de svenska NHL-profilerna Johan Franzén och Robin Lehner har pratat om sina svåra problem.

– I grund och botten tror jag på det goda i människan, att de flesta är förstående och vill hjälpa till, säger Mustonen. Det blir bra i slutändan, det vill jag tro på.

Läs mera:

Sandra Eriksson pratar ut om sin ångest, känslorna som försvann – och den långa vägen tillbaka: ”Jag gick runt som en zombie”

Det lönar sig att söka hjälp, säger Sandra Eriksson. I en öppenhjärtig intervju för Sportliv berättar hinderlöparen om sina åtta tyngsta månader i livet, lyftet som följdes av ett nytt fall – och den slutliga vändningen mot det bättre.

Läs mera:

Stavhoppare i luften.

40 procent av idrottarna upplever psykisk ohälsa – rädsla hindrar från att prata: ”Du skäms och känner dig misslyckad på grund av dina känslor”

Cirka 40 procent av idrottarna upplever psykisk ohälsa under karriären. Men ämnet är stigmatiserat och tröskeln att söka hjälp hög. Idrottare är rädda för att bli stämplade och riskerar fortfarande i värsta fall förlora pengar och uppskattning om de talar ut, säger idrottspsykologer.

Läs mera:

Sandra Eriksson och Oscar Gidewall, Stockholm januari 2019.

Topptränarens råd när adepten drabbas av psykisk ohälsa: Prata, läs på och be om hjälp

I stora träningsgrupper riskerar mentala problem drunkna. Oscar Gidewall har tränat flera idrottare med psykisk ohälsa och betonar vikten av aktiv dialog och individuellt fokus, och påminner att tränarna ska låta bli att ställa diagnoser.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport