Hoppa till huvudinnehåll

Vi släpper ut koldioxid i 10 gånger snabbare takt än den gången krokodiler simmade vid nordpolen

En fabriksskorsten spyr ut rök i en förort till Tokyo
En fabriksskorsten spyr ut rök i en förort till Tokyo Bild: EPA/ Franck Robichon uppvärmning

Den nu pågående klimatförändringen är varken den enda eller mest dramatiska globala uppvärmningen som jorden har sett. Faktum är att den bleknar ganska dramatiskt jämfört med super-uppvärmningen som jorden upplevde för 56 miljoner år sedan.

Paleocen-eocens värmemaximum, eller PETM, är det mest extrema i uppvärmningsväg som vår planet har upplevt (du kan läsa mera här). Vid nordpolen simmade krokodiler och palmer vajade längs Arktis stränder.

Den globala medeltemperaturen var under PETM uppemot 8 grader högre än under vår tid och havsnivåerna var cirka 70 meter högre än i dag, då polerna var utan istäcken och glaciärer.

Inget tropiskt paradis

Men världen var ju på det hela taget långt ifrån en tropisk idyll. Paleocen-eocens värmemaximum innebar en massiv artdöd på planetomfattande skala, inte minst i haven som försurades kraftigt under den massiva koldioxidbelastningen. Det tog närmare 150 000 år för jorden att hämta sig från värmechocken den gången.

Inte minst därför är det hårresande att tänka sig att koldioxidutsläppen under ett genomsnittligt år av PETM inte var mer än en munsbit jämfört med de utsläpp som vi producerar till exempel under det innevarande året.

De globala utsläppen av koldioxid som människan orsakar är just nu nästan tio gånger snabbare än under PETM. Om den här takten skulle fortgå ohindrat så överskrider vi de totala utsläppen från PETM om 140 år. Det här enligt en färsk studie från University of Michigan, publicerad i tidskriften Paleoceanography and Paleoclimatology.

- Du och jag kommer inte att finnas här år 2159, men det är inte mer än fyra generationer in i framtiden, noterar paleoklimatologen Philip Gingerich från University of Michigan, en av artikelns skribenter, i en intervju för Phys.org.

Saknar motstycke i historien

Vår tids koldioxidutsläpp saknar fullständigt motstycke under tiden sedan dinosaurierna utrotades för omkring 65 miljoner år sedan, till och med inom PETM-uppvärmningens kontext, säger geofysikern Gabriel Bowen från University of Utah, som inte deltog i den nu aktuella studien.

- Vi har ingenting i de geologiska avlagringarna att jämföra med, för att hjälpa oss att förstå hur världen reagerar på störningar av den här magnituden.

Med andra ord, vi har lämnat kartan och rör oss på helt och hållet outforskat territorium.

Isberg i sydvästra Grönland, Skovfjord - klimatsatsning
Isberg i sydvästra Grönland, Skovfjord - klimatsatsning Bild: EPA/ Kirsten Petersen / Nordfoto skovfjord

Utgångspunkterna för vår tids uppvärmning är dessutom totalt annorlunda.

PETM tros ha fått sin början i och med långvariga vulkanutbrott i trakten kring Grönland som just då var i färd med att slita sig loss från Nordamerika. Utsläppen bakom vår tids uppvärmning är artificiella.

Vår uppvärmning drabbar också en värld som under en lång tid har varit inne i en svalnande trend, till skillnad från världen för 56 miljoner år sedan. Den var het till och med innan den värsta värmetoppen inträffade.

Vår tids ekosystem och arter är också helt annorlunda jämfört med tiden för PETM.

Ny måttstock behövs

Allt det här oroar forskarna som hittills har använt PETM som en måttstock för vilka sorters förändringar en extrem global uppvärmning kan åstadkomma och inom vilken sorts tidsram de är att vänta.

Att se sig om efter en annan period i jordens geologiska historia att jämföra med tjänar ingenting till, för sådana finns som sagt inte.

Men vill man försöka se positivt på det hela så kan man konstatera att världen ju svalnade också från den globala feber som paleocen-eocens värmemaximum innebar - även om nedkylningen tog mer än hundra tusen år.

Och det var, så vitt vi vet, en liten, levande organism som fick den nedkylningen till stånd. Du kan läsa mer om det här.

Läs också

Vetenskap

Nyligen publicerat - Vetenskap