Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Måste jag ändra åsikt om Oscarsvinnaren Green Book för att inte uppfattas som rasist?

Kommentar av Silja Sahlgren-Fodstad.
Två män och ett problem. Valet att utse Green Book till fjolårets bästa film har väckt debatt. Viggo Mortensen och Mahershala Ali spelar huvudrollerna. Kommentar av Silja Sahlgren-Fodstad. Oscar

Hur kommer det sig att en film om att överbrygga rasism anses vara rasistisk? Och finns det skäl för vita filmkritiker som gillar den att skämmas?

Låt oss ta bakgrunden först. Den verklighetsbaserade filmen Green Book utspelar sig i 1960-talets USA och handlar om vänskapen mellan två män.

Inför sin turné till sydstaterna anställer den svarte musikern Don Shirley (Mahershala Ali) den italienskättade arbetarklasskillen Tony Vallelonga (Viggo Mortensen) som chaufför.

Mellan den oborstade rasisten och den akademiskt utbildade snobben uppstår en vänskap som får den ena att se det segregerade samhället med nya ögon, medan den andra börjar bejaka sin egen identitet.

Slutet gott, allting gott. Eller så inte.

Tony Lip vid ratten och Don Shirley i baksätet.
Driving mr Shirley? Många har dragit paralleller mellan Green Book och Driving Miss Daisy som vann en Oscar för bästa film1990. Tony Lip vid ratten och Don Shirley i baksätet. Bild: Universal Studios. Viggo Mortensen,Mahershalalhashbaz Ali,Green Book

Don Shirleys släkt reagerade genast och ansåg att filmskaparna tog sig alltför stora friheter. Den verklige Don (som dog 2013) hade ingalunda skolats utomlands, hade full koll på sitt svarta arv och god kontakt med sin familj.

Hur nära vänskapen till Tony Vallelonga egentligen var kunde också diskuteras.

Och så kom skandalen med manusförfattaren Nick Vallelongas (son till Tony Vallelonga) antimuslimska tweets från 2015. Som rimmade illa med filmens antirasistiska tema.

Vallelonga bad om ursäkt av den muslimske skådespelaren Mahershala Ali som spelar Don Shirley. Och Ali bad om ursäkt av Shirleys släkt för att rolltolkningen väckt anstöt.

Frågan är vem som skall be vem om ursäkt när hela filmen nu anklagas för att vara byggd på stereotypa strukturer?

En "magical negro"

När man talar om Green Book borde men egentligen göra det på två olika nivåer. Den ena handlar om filmens estetiska kvaliteter, den andra om vilka strukturer den bygger på.

Som film är Green Book ett välspelat och väloljat maskineri som vädjar till både tanke och känsla. När sluttexten rullar är man övertygad om att världen kan bli bättre bara var och en varseblir sina egna fördomar och vågar trotsa dessa.

Att vägen till en bättre värld tas ett steg i taget, via varje personligt möte med en medmänniska.

Så vad är problemet?

Don Shirley med sin trio framför publiken.
Plats på scenen. Don Shirley (Mahershala Ali) och hans trio tas väl emot i sydstaterna. Utom då de vill använda samma toalett som de vita. Don Shirley med sin trio framför publiken. Bild: Universal studios Green Book,Mahershalalhashbaz Ali

Problemet är att Green Book upplevs som en fläkt från det förflutna. Med rasismen inklämd i en lätthanterlig förpackning kompletterad med en minst lika lätt lösningsmodell.

Som går ut på att allt blir bra bara vi alla är vänner.

Ett filmkoncept som enligt många hör hemma i en tid innan vi fick filmer som Moonlight, 2017.

Ett annat problem är att filmen anses spela med en så kallad ”magical negro” - en svart biroll vars främst uppgift är att fungera som katalysator för den vita huvudpersonens behov.

Don Shirley är alltså det bollplank Tony behöver för att ta itu med sina fördomar. Och av bara farten ”lär” han Shirley att bejaka sitt svarta arv.

Don Shirley rockar loss vid ett piano på en scen.
All that jazz. Mahershala Ali vann sin andra Oscar för Green Book, den första fick han för Moonlight. Don Shirley rockar loss vid ett piano på en scen. Bild: Universal Studios. Green Book,Mahershalalhashbaz Ali

”Jag är mer svart än du”, hävdar Tony med hänvisning till sin arbetarklassbakgrund när Shirley talar om hur det känns att alltid stå utanför.

Helt klart är att Green Book inte är något politiskt ställningstagande som manar till kamp. Vilket man kan förstå att många efterlyser i ett land som har stora problem med sin rasistiska historia.

Green Book är en feelgoodsaga för en vit publik. Sedan kan man förstås fråga sig om vi behöver fler sådana.

Vilket alternativ hade varit bättre?

Personligen gillade jag Green Book när den kom – och gör det fortfarande. Som film anser jag den vara välspelad och underhållande och tycker dessutom att den mycket väl kan fylla en viktig funktion för en vit publik.

Den publik som inte är helt påläst, har personlig erfarenhet av rasism eller svänger sig med begrepp som rasifiering och whitewashing.

Green Book är en feelgoodsaga för en vit publik.

För jo, Green Book är gjord ur ett vitt perspektiv och dess vita huvudperson är definitivt i stort behov av en uppdatering av sina attityder.

Det betyder inte att jag tycker att den debatt som förs är onödig – tvärtom! Det är alltid viktigt att analysera strukturer och underliggande betydelser.

Men hur jag än vänder på det tycker jag inte att grundtesen i Green Book är felaktig. Och vilken av filmerna med snarlikt tema hade varit en värdigare vinnare på Oscarsgalan?

Om segern gått till Black Panther hade det varit ett politiskt beslut – fjolårets bästa film var den inte. Den var inte ens den bästa Marvelfilmen.

BlackKklansman? Den må ha mera attityd och politisk kraft, men rent filmmässigt är den klumpigare.

Roma? Jag förstår dess visuella storslagenhet, men har svårt att se dess budskap som särskilt explosivt.

Sett mot bakgrunden av den debatt som nu förs hade antagligen If Beale Street Could Talk varit en bättre kandidat. För både den svarta och den vita publiken. En film om svarta, gjord av en svart regissör.

En berättelse som berör rasismen mot bakgrunden av en tidlös kärlekshistoria. Alla kan identifiera sig med känslan, många urskilja den orättvisa struktur som underminerar densamma.

Frågan är varför den inte ens blev nominerad?

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje