Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: 378 sidor intim, personlig information – du är inte ens värd 50 cent på Tinder

En telefon där någon läser meddelandet: Det är inte jag. Det är du...
En telefon där någon läser meddelandet: Det är inte jag. Det är du... Bild: Yle / Petter Sandelin Kommentar,Tinder (applikation)

Den 30.1.2018 blev jag dumpad vid en brunch klockan 12 på förmiddagen.

Klockan 12:52:00, exakt 52 minuter senare, laddade jag än en gång ner dejtingappen Tinder, skrollade som hastigast förbi alla användarvillkor och tryckte på “godkänn”. Vem läser egentligen sånt där? Inte jag i alla fall, inte nu. Jag är ledsen och i behov av bekräftelse.

Sedan den dagen har jag startat appen 6 531 gånger, ibland upp till 147 gånger om dagen, och matchat med 252 potentiella partners att dela mitt liv med. En prestation som för att citera en äldre släkting hade krävt “252 kvällar på dans och en jävla massa tur”.

Men trots digitaliseringen och effektiviseringen den medfört blev det aldrig så, jag delar inte mitt liv med någon av dem. Jag minns några få; någon blev ett tillfälligt ligg, någon annan en avlägsen vän men de flesta jag minns blev drama, ångest och misslyckade första dejter.

Resten av dem har jag glömt … men det har inte Tinder gjort.

Vi har alla rätt att se samlad data om oss

För någon vecka sedan bestämde jag mig för att med stöd av dataskyddsförordningen (GDPR) be om att få se denna data, en rättighet vi alla har.

Det jag fick var 378 sidor data, tiotusentals rader med tidpunkter, Facebook-likes, skrämmande exakt geodata och meddelanden från de stunder i livet jag känt mig som ensammast, desperatast, kåtast.

Dessa sidor är ändå bara ett ytskrap av all info Tinder i tystnad samlat in under det senaste året. Det är svårt att ens föreställa sig alla de hundratals algoritmer som konstant bearbetar min data och försöker göra den – det som för mig bara är en rad misslyckade försök till kärlek - till en så kostnadseffektiv slutprodukt som möjligt.

Jag ser inte alla potentiella partners utan endast de som Tinder tycker att jag “spelar i samma liga som”. Är jag en sjua kommer jag inte att visas för en nia eller en femma

Det är data som Tinder sedan kan sälja vidare.

Det är precis såhär storbolagen vill ha det, ju mindre vi vet desto bättre. Medan vi blåögt svajpar oss igenom tusentals profiler arbetar maskininlärning konstant med att räkna ut exakt vilken typ av människa jag är attraherad av och maximerar appens effektivitet.

Tinder bestämmer hur attraktiv jag är

En sak vi däremot vet är att Tinder medvetet lämnat bort var dom placerar mig på deras interna Elo-skala.

Elo-metoden är ett verktyg som Tinder använder sig av för att bestämma hur attraktiv jag är och för att placera mig på en skala mellan 1 och 10, samma metod används till exempel för att ranka schackspelare.

Poängsättningen baserar sig på hur ofta någon som anses vara mer attraktiv än jag svajpat höger och hur sällan jag svajpat någon “mindre attraktiv” till höger. Andra variabler är bildkvalitet, biografin i min profil och hur ofta jag skickar ett meddelande till någon jag matchat med.

Det är med hjälp av denna skala som Tinder bestämmer vem jag ser i mitt flöde och tvärtom, jag ser alltså inte alla potentiella partners utan endast dem som Tinder tycker att jag “spelar i samma liga som”. Är jag en sjua kommer jag inte att visas för en nia eller en femma.

Tinder får göra i princip vad som helst med 50 miljoner användares data

I Tinders användaravtal - det där jag som snabbast skrollade förbi för ett år sedan - har samtliga cirka 50 miljoner användare gett dem rätt att göra i princip vad som helst med den ovannämnda datan, inklusive att sälja den vidare.

Vi vet att stora företag samlar ihop, anonymiserar och säljer vår data till stora reklambyråer. De använder sedan algoritmer för att rikta reklam så att den ska passa så bra som möjligt för den enskilda kunden och på så sätt öka oddsen att vi köper deras produkter.

Det vi kanske inte är lika bekanta med är hur små summor den individuella användarens information är värd. Tänk på all info som till exempel teknikjättar som Facebook och Google under 10 års tid samlat in om mig.

Oliwer, en 20+ medelklasskille i Helsingfors med helt vanliga hobbyer och konsumtionsvanor är enligt en studie i Financial Times endast värd 0,49€.

Tinder har alltså tillgång till vår data precis i de stunder då vi är värda som mest

Data som för mig är otroligt viktig, naken och mänsklig har samma värde som några få pantburkar för marknadsföringsbolagen och teknikjättarna. Men ta sedan denna lilla peng och multiplicera den med 50 miljoner användare, sälj sedan samma info till fler partners och Tinder sitter plötsligt på en guldgruva!

Enligt samma studie i Financial Times stiger även en användares värde då hen blir kär och/eller dumpad med 33 respektive 25 procent. Tinder har alltså tillgång till vår data precis i de stunder då vi är värda som mest.

De lovar att skydda vår data enligt bästa förmåga och säger sig göra allting som står i deras makt för att hålla datan säker och anonym. Ändå står det i bolagets integritetspolicy att man trots deras säkerhetsåtgärder inte ska förvänta sig att användarens personliga data är säker i all framtid.

Frågan består, ska mina naknaste och mest desperata stunder i livet verkligen kommersialiseras och endast betraktas som värdefulla när de är en del av ett större sammanhang? Jag borde skydda den här informationen med mitt liv, men dumdristigt nog har jag gett bort den till ett kommersiellt bolag.

I bästa fall säljs mina hemligheter vidare, i värsta fall läcker informationen och hamnar i fel händer.

Ändå öppnar jag appen för den sextiotusenfemhundrandetrettioandra gången och fortsätter trevande leta mig fram mot kärleken.

Nyligen publicerat - X3M