Hoppa till huvudinnehåll

Eevis handväska försvann på en nyårsdans 1946 - hittades igen 72 år senare

Den tjugoåriga Eevi Jäppinen är glad. Det är nyårsafton 1946 och den unga damen har blivit bjuden på dans av pojkarna i Vahto. Under och efter kriget har det inte passat sig att ordna danser. Dans har krävt en inbjudan av arrangören.

Den här gången är arrangören idrottsföreningen i Vahto. Kvällen börjar med program och efteråt blir det dans. Den här nyårsaftonen hålls festen i föreningshuset i Vahto, 25 kilometer norr om Åbo, och dit är Jäppinen på väg.

Eftersom Jäppinen är underhyresgäst måste hon ta med sig nästan alla sina tillhörigheter. Fotografier, ransoneringskort och bröllopsinbjudningar kan locka någon objuden som kommer in.

Ett svartvitt fotografi från 1940-talet av en flicka i en vit klänning med en cykel.
Eevi Jäppinen och hennes handväska. Ett svartvitt fotografi från 1940-talet av en flicka i en vit klänning med en cykel. Bild: Kalle Mäkelä/Yle fotografier,handväskor,Eevi Jäppinen


Handväskan följer med henne överallt så där finns också smink, det vill säga läppstift och puder. Jäppinen behöver naturligtvis dem också.

En stryktipskupong från november finns fortfarande i väskan. Kanske den kan ge goda tips då nya rader ska lämnas in?

Identitetskortet har hon lagt i säkert förvar längst ner i väskan. Det är bra, för någon kan begära att få se det. Jäppinen har under kriget vant sig vid att få frågor.

Jäppinen evakuerades 1940 från Nuijamaa. Resten av familjen skulle ha velat åka tillbaka efter vinterkriget, men Eevi protesterade. Fjortonåringen hade fått vänner i Åbotrakten och ville stanna där. I dag skulle hon träffa några av vännerna. På natten skulle år 1947 börja.

År 2018 hittades systerns liv i en källarglugg

Aira Hellström och Marja-Leena Suvitie öppnar med spänd förväntan handväskan gjord av grått papperssnöre. Den hittades överraskande hösten 2018 i en källarglugg på föreningshuset i Vahto, 72 år efter att den försvunnit.

Det var ett under att man lyckades få tag på släktingarna.

Hon bodde troligen som underhyresgäst, så hon hade kanske inget ställe att hålla sina saker på. Om hon tog dem med sig så de inte blev stulna― Aira Hellström

En brun sliten handväska från 1946 med sitt innehåll av fotografier, biljetter och ransoneringskort ligger på ett bord.
En brun sliten handväska från 1946 med sitt innehåll av fotografier, biljetter och ransoneringskort ligger på ett bord. Bild: Kalle Mäkelä/Yle handväskor,1946,minnen (mentala fenomen),fotografier,stulen handväska år 1946

På hösten fick Hellström ett telefonsamtal från Vahto, där man frågade om hon var släkt med Eevi Jäppinen.

- Den som ringde hade sett namnen på bröllopsinbjudningarna i väskan. Han hade först ringt till min kusin. Det visade sig vara min gudmor Eevi Jäppinens väska. Det förvånande är att hon aldrig berättade att hon hade tappat sin väska, säger Hellström.

Eevi var Marja-Leena Suvities syster, men Eevi dog för tre år sedan.

- Hon fick aldrig veta att handväskan hittats, säger Suvitie.

Suvitie torkar emellanåt bort en tår ur ögonvrån. En viktig storasyster från barndomen tittar på henne genom bilder från ungdomen, en ung kvinna som lutar sig på sin cykel eller som kramar om sin bästis Lemmikki.

- Med stora ögon har vi tittat på hur mycket minnen det finns kvar efter min syster, säger Suvitie rörd.

Två gamla svartvita foton från 1940-talet. På det övre en flicka med svart hår, på det under fotot finns två flickor i festkläder.
Fotografier som fanns i Eevi Jäppinens handväska. Två gamla svartvita foton från 1940-talet. På det övre en flicka med svart hår, på det under fotot finns två flickor i festkläder. Bild: Kalle Mäkelä/Yle fotografier,Porträttfotografi,Eevi Jäppinen

Dans- och bröllopsinbjudningar

Eevi Jäppinen föddes i Nuijamaa 1926. År 1940 hade hon med sin familj flyttat till Åbotrakten och sex år senare bodde hon i Kärsämäki i dåvarande S:t Marie kommun.

År 1952 gifte sig Jäppinen. Hon fick inga egna barn, men gudbarnet Aira Hellström minns sin gudmor med värme.

Två händer, med rött nagellack på naglarna, bläddrar i en bunt med mer än 20 gamla, svartvita fotografier. På det översta fotot finns en flicka och en pojke i militärkläder, troligen från en permission under kriget.
Två händer, med rött nagellack på naglarna, bläddrar i en bunt med mer än 20 gamla, svartvita fotografier. På det översta fotot finns en flicka och en pojke i militärkläder, troligen från en permission under kriget. Bild: Kalle Mäkelä/Yle fotografier,Eevi Jäppinen

- Hon tog hand om mig när jag var liten. Jag var hennes första gudbarn. Eevi var sömmerska och skicklig med olika hantverk. Hon sydde kläder till oss. Det fanns inte så mycket kläder i butikerna på 1950-talet eller så var de dyra, säger Hellström.

Hon sätter Eevis virkade dukar på bordet. Det finns många kvar av dem hos släktingar.

Aira Hellström och Marja-Leena Suvitie, två damer med glasögon och svartvita klänningar, har på köksbordet brett ut innehållet från en gammal handväska. På bordet finns fotografier, ransoneringskuponger och identitetskort.
Marja-Leena Suvitie och Aira Hellström tittar på allt som gömt sig i handväskan. Aira Hellström och Marja-Leena Suvitie, två damer med glasögon och svartvita klänningar, har på köksbordet brett ut innehållet från en gammal handväska. På bordet finns fotografier, ransoneringskuponger och identitetskort. Bild: Kalle Mäkelä/Yle handväskor,Aira Hellström

Eevi Jäppinen gick ofta på danser. Det märker man på alla de inbjudningar till danser som hittas i handväskan. Aira Hellström berättar att en av inbjudningarna är skriven i diktform, och att den passar ihop med tiden för när handväskan försvann.

- Det är en inbjudan till att fira nyår i föreningshuset i Vahto. Det var där väskan försvann. Troligen stulen, har damerna kommit fram till.

Kanske hade den tunga väskan varit svår att hålla i då Jäppinen blev uppbjuden till dans.

Aira Hellström har en tjock bunt med inbjudningskort i handen. Hon öppnar inbjudan till sin morbrors bröllop.

Inbjudningskort till Enni Soisalo och Taisto Ikävalkos bröllop i Åbo Domkyrka 14.9.1946, med fest efteråt på Rientola i Kärsämäki.
Inbjudningskort till Enni Soisalo och Taisto Ikävalkos bröllop i Åbo Domkyrka 14.9.1946, med fest efteråt på Rientola i Kärsämäki. Bild: Kalle Mäkelä/Yle inbjudningskort,bröllop,inbjudan,bröllopsinbjudningar,Eevi Jäppinen

- Här står att bröllopet firas i Åbo domkyrka i september 1946. Det är rörande att Enni fortfarande hade med sig inbjudan till mina morbröders dubbelbröllop, säger Hellström.

Makeupen kan fortfarande användas

Sminket i Jäppinens handväska är i överraskande bra skick. Damerna öppnar puderdosan i papp och en annan puderdosa som har bara lite innehåll kvar.

En puderdosa från 1940-talet öppnas.
Puderdosa från 1940-talet. En puderdosa från 1940-talet öppnas. Bild: Kalle Mäkelä/Yle Puder,puderdosa

- I den här puderdosan finns det fortfarande puder. Det riktigt dammar om fingrarna. Helt användbart, skrattar Aira Hellström och sätter det fina rosa pudret på sina händer.

Sedan jämför damerna två läppstift som båda har en stark röd ton. De provar läppstiften på sina händer.

- Det är lätt att använda, men det är lite torrt. Det skulle nog kunna sättas på läpparna. Vill du ha, frågar Suvitie och vänder sig mot Hellström.

Tre händer visar upp rött nagellack på naglarna och streck av ett rött läppstift på tummen.
Läppstiftstestning. Tre händer visar upp rött nagellack på naglarna och streck av ett rött läppstift på tummen. Bild: Kalle Mäkelä/Yle Händer,läppstift,Nagellack,Eevi Jäppinen

Damerna tittar igen på foton som tagits av Eevi. Där finns bilder tagna i en studio så att håret och sminket är som på en filmstjärna.

- Eevi hade alltid alla lockar på rätt plats, säger Suvitie.

Varför var väskan full av saker?

Bordet fylls av saker då handväskan blir tömd. Varför fanns det så mycket saker i en vanlig handväska?

Aira Hellström förklarar att det under efterkrigstiden var vanligt och ibland till och med nödvändigt att ha de viktigaste dokumenten med sig.

- Hon bodde troligen som underhyresgäst, så hon hade kanske inget ställe att hålla sina saker på. Om hon tog dem med sig så blev de inte stulna.

- Här är ett identitetskort från 1941. Hon är 15 år gammal. Man måste alltid ha med sig sitt id. Också ett skattekort och en medlemsbok till beklädnadsarbetarnas förbund fanns i väskan, säger Hellström.

En person med röda fingernaglar håller i en bunt med mer än 20 gamla svartvita fotografier från 1940-talet. På den översta bilden sitter tre damer i klänningar i en glänta.
En person med röda fingernaglar håller i en bunt med mer än 20 gamla svartvita fotografier från 1940-talet. På den översta bilden sitter tre damer i klänningar i en glänta. Bild: Kalle Mäkelä/Yle fotografier,Eevi Jäppinen

Damerna har fortfarande mycket som måste redas ut. Fastän det på baksidan av många fotografier finns namn, så finns där också många för dem okända personer. De måste ha en släktträff för att gå igenom gamla foton och försöka identifiera personerna på bilderna.

- Det är jag på det här fotot, med en stor vit mössa på huvudet. Hon hade flyttat hemifrån när jag föddes. Det är otroligt i hur bra skick bilderna är. De är alldeles klara. Det har inte varit fuktigt nere i källaren, säger Suvitie.

På fotografiet som hittades i systerns handväska har Marja-Leena Suvitie en vit mössa på sig.
Marja-Leena Suvitie med vit mössa på ett foto i systerns väska. På fotografiet som hittades i systerns handväska har Marja-Leena Suvitie en vit mössa på sig. Bild: Kalle Mäkelä/Yle fotografier,Marja-Leena Suvitie

Det finns två typer av statliga ransoneringskort: naturvita och rosa. Genom att se vilka kuponger som har klippts bort får vi veta vad Eevi Jäppinen har köpt.

- De här användes ännu på 1950-talet. Jag visste inte att det fanns egna kuponger för varje månad. Eevi hade köpt en rock, med eller utan väst, benkläder, eller motsvarande tyg, säger Hellström.

Det har också använts en kupong för att få köpa en skjorta, dag-, natt- eller underskjorta, eller blus eller tränings- eller ylleskjorta. Likaså har Jäppinen köpt ett par strumpor eller 100 gram garn, dock inte sytråd eller fiskegarn.

Orange, ljusröda och gula ransoneringskort utskrivna för Eevi Jäppinen år 1946 men inte använda.
Ransoneringskort. Orange, ljusröda och gula ransoneringskort utskrivna för Eevi Jäppinen år 1946 men inte använda. Bild: Kalle Mäkelä/Yle ransoneringskort,Kupong,Eevi Jäppinen

Ransoneringskorten användes för att se till att alla hade tillräckligt att köpa. Socker blev fritt att köpa utan kuponger den 1 februari 1954 och kaffe den 1 mars 1954, alltså för exakt 65 år sedan.

Vid den tiden började också apelsiner och bananer uppenbara sig i butikerna.

Inga pengar kvar, men nog en stryktipskupong

Det fanns inga pengar i Eevi Jäppinens handväska. Det fanns bara en del av portmonnän kvar. Tydligen hade tjuven fått vad han ville ha men brydde sig inte om Jäppinens övriga tillhörigheter.

På stryktipskupongen har Jäppinen fyllt i fyra rader. Den unga kvinnan hade prövat sin lycka under fotbollsomgången 2-3 november 1946.

En stryktipskupong från fotbollsomgången 2-3.11.1946 med fyra rader ifyllda. På kupongen finns fyra matcher från Allsvenskan i Sverige och åtta från Premier League i England.
En stryktipskupong från fotbollsomgången 2-3.11.1946 med fyra rader ifyllda. På kupongen finns fyra matcher från Allsvenskan i Sverige och åtta från Premier League i England. Bild: Kalle Mäkelä/Yle kupong,Veikkaus,Degerfors IF,Stryktipset,Vakioveikkaus,Billingsfors IK,GAIS

De flesta lag är bekanta också för dagens bänkidrottare. Fast Jäppinen hade troligen aldrig hört om Billingsfors IK.

Billingsfors spelade en enda gång i Fotbollsallsvenskan, säsongen 1946-47. Klubben är känd som det enda lag som spelat i Allsvenskan utan att vinna en enda match. Det vet vi nu i efterhand.

Bara på en av sina rader hade Jäppinen trott på att lilla Billingsfors skulle besegra Hälsingborg. Matchen slutade ändå med att Billingsfors förlorade mot Hälsingborgs IF med 3-5.

Då vi i efterhand kollat stryktipsraden så visade det sig att Jäppinen inte hade tippat rätt. Hennes bästa rader gav sju rätt och sex rätt. Den rätta raden i omgång 39 var 121, 22X, 11X, X22.

Jäppinens tippning är gjord med en mjuk penna. Del 1 och del 2 av kupongen har skickats iväg till tipsbolaget, medan Jäppinen behållit den tredje delen av kupongen. Liksom alla andra pappersobjekt är stryktipskupongen helt torr och läsbar.

Var händer med innehållet i handväskan?

Aira Hellström och Marja-Leena Suvitie tittar igen in i Nivea-papplådan och blir förvånade över att upptäcka ett armband. Smycket har mörknat, men mönstret syns bra.

- Här är alla landskaps vapensköldar i en kedja, förundrar sig damerna.

En hand med röda naglar provar ett armband gjort av landskapsvapen hopsatta med små kedjor mellan dem.
Det finns vapensköldar i armbandet. En hand med röda naglar provar ett armband gjort av landskapsvapen hopsatta med små kedjor mellan dem. Bild: Kalle Mäkelä/Yle armband,naglar,Händer,Eevi Jäppinen

Ingen av skatterna kommer att kastas bort, utan de kommer kanske att delas inom släkten.

Samtidigt tänker Hellström och Suvitie berätta för barnen och barnbarnen om hur det var förr. Om hur man hade kuponger med sig till butiken och hur en ung kvinna bar med sig sina viktigaste tillhörigheter.

På Åbo museicentral berättar man att sådana här handväskor fortfarande finns i museets samlingar.

Det största värdet har väskan naturligtvis för ägaren själv och för de anhöriga. Jäppinens släktingar kommer att bevara väskan som ett minne av sin syster och gudmor.

- Det här är en verklig skattkista för oss släktingar, säger Suvitie.

Hellström instämmer.

En person håller i ett gammalt svartvitt fotografi mellan tummen och pekfingret. På bilden står en ung flicka i vit klänning med en cykel.
En person håller i ett gammalt svartvitt fotografi mellan tummen och pekfingret. På bilden står en ung flicka i vit klänning med en cykel. Bild: Kalle Mäkelä/Yle fotografi,1946,minnen (mentala fenomen),stulen handväska år 1946

Ännu en gång tittar de på bilden av en vacker ung kvinna. På grund av en nyårsdans har de i sina händer minnesbilder av hur hennes vardag såg ut för 72 år sedan.

De är glada över handväskan och dess berättelser och samtidigt rörda till tårar.

Artikeln baserar sig på Tällainen oli naisen käsilaukun sisältö vuonna 1946 – tansseissa kadonnut laukku löytyi 72 vuotta katoamisensa jälkeen: ”Tämä on meille sukulaisille todellinen aarreaitta” skriven av Minna Rosvall.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland