Hoppa till huvudinnehåll

Norrena & Frantz: "De populära i skolan beter sig som härskare på träffarna" - publikens berättelser om klassträffar

Svartvitt foto av skolklass
Svartvitt foto av skolklass Bild: Mostphotos Skola,Skolklass,Skolstart,skolelever,gamla skolbilder

För många är klassträffen årtiondets fest medan vissa aldrig ens får en inbjudan. Hen var ju inte så populär och intressant för 30 år sen - knappast är hen det nu heller?

Jobbiga minnen från skoltiden kan få en att bäva inför klassträffen, eller skippa den helt. Jargongen är ändå densamma som i tonåren och direkt du kliver in i festlokalen tilldelar klasskompisarna dig den roll du hade under skoltiden.

Men många upplever också att ju längre tid det går desto ärligare och mer ödmjuk blir stämningen på klassträffarna.

Den skrytsamma tonen försvinner när man inser att drömmar visserligen förverkligas men också lätt raseras och livet inte alltid blir som man tänkt sig.

Relationspodden frågade vad dina tankar och erfarenheter om klassträffar är. Här är era berättelser.

Två leende kvinnor framför ljus bakgrund
Två leende kvinnor framför ljus bakgrund Bild: Ilmari Fabritius Hannah Norrena,Eva Frantz,podcast

Tonen på träffarna mer avslappnad ju äldre man blir

Klassträffarna blir bättre med åren. De allra första, låt oss säga fem-tio år efter studenten, är många väldigt ivriga att framhäva hur väl det gått för dem i livet.

Senare när livet drabbat en på olika sätt (sjukdom, spruckna relationer, arbetslöshet och andra katastrofer) blir tonen i bästa fall en annan, lite ödmjukare och ärligare. Då kan man trivas tillsammans en stund och se tillbaka.
Tant Blå

Festfolk runt ett bord, en man håller ett tal
Festfolk runt ett bord, en man håller ett tal Bild: Bild: Nino Halm festtal,middag

Tio år efter studenten var jag på en klassfest. Vi hade en presentationsrunda som mest gick ut på att skryta om vilka examina man tagit, hur långt man hunnit i karriären, hur många barn man fått och var man byggt hus.

Jag var barnlös, singel och bodde på hyra, Men jag kunde i alla fall ”skryta med” att jag jag bott i ett exotiskt land.

Tio år senare träffades vi igen. Då var stämningen betydligt mer avslappnad och folk berättade om skilsmässor, utbrändhet och utmaningar. Så mycket trevligare det var!

Vid trettio år efter studenten pratade vi en hel del om sjukdomar, barn och barnbarn och om förlust av nära och kära. Jag tycker att klassträffarna har speglat livet på ett bra sätt och hoppas jag får vara med vid 40 års festen också.
Medelålders, 52

Pestfesten blev bästa festen

Jag trivdes egentligen aldrig i skolan och njöt då jag gick ut skolan. Klasskompisarna satt mig i ett fack där jag inte trivdes.

Vid något skede insåg jag att det var dags att lämna det gamla bakom mig och delta i en klassfest. Till min stora förvåning var det en riktigt rolig fest.


På något sätt var vi tillbaka med våra tillskrivna roller men det gick också att lösgöra sig från rollerna genom att helt enkelt prata med folk.

Farthinder, 57

Återupplivar gammal jargong under klassträffarna

Jag undvek klassträffar i över 20 år. Var osynlig hela gymnasietiden i en klass där hierarkin var tydlig. Det fanns grupper för dem som var populära och de som var icke-populära och några enstaka osynliga, blyga kråkor som jag.

De som var utstötta vill verkligen inte vara med mer. Ibland är det bara så att det finns människor som bara hör till en viss tid av ditt liv och bäst att lämna dem där.
Osynliga Ninni, 50+

Kvinnor tillsammans
Kvinnor tillsammans Bild: Unsplash/Ben White vänner,kvinnor,kalas,bröllop,skvaller

Vi har haft både 25 och 40 års klassträff. Den första var jättebra och alla verkade genuint glada att träffas, oberoende av hur det gått i livet för var och en.
Men på 40-årsfesten överraskades jag av hur de gamla rollerna och hierarkierna kom fram och somliga kände ett starkt behov att hävda sig. Varför åter ta fram de sämre sidor av sitt beteende, i stället för att bidra till att festen upplevs lyckad av alla deltagande?
Calle, 60år
De som hörde till högsta rang under skoltiden vill återuppliva sina bästa år på klassträffarna och än en gång känna sig som härskare.

Vi har vuxit upp och 20 år har gått sen vi tog studenten. Man kommer till platsen med tanke på att lära känna varandra på nytt och möjligen connecta med nån "ny" i den gamla klassen. Men ack så fel det blir.
Du sitter i ditt gamla fack, i samma ordningsföljd i popularitet som i skolan. Ingen mobbning nu men ändå ingen respekt. Nästa jämna firande får vara för mig.
Cia, 52

Klassträffar - de bästa festerna

Vi har klassträff vart femte år, vi som gick ut nian i mitten på 80-talet och då är det FEST. Alla kan ju inte alla delta, endel kommer aldrig, men vi är rätt många och vi har så roligt!

Efter varje gång är man lika fascinerad över att det "blivit folk" av den och den och att hen är SÅ trevlig. Våra yrkesroller faller nog bort under festen, alla är där för att ha roligt!
HH, 49

Unga dricker öl på fest.
Unga dricker öl på fest. Fest,Alkohol,öl

Roligt att höra hur folk klarat sig i livet. Intressant att höra om de drömmar folk hade i skolåldern sen blev verklighet och hur det gick i livet, vilka ambitioner de nu har.

Jag har alltid gått på klassträffar som ordnats och kommer också i fortsättningen att gå på dem. Dock lite stressande hur folk ska tolka mig och vad jag gjort, men efteråt är jag alltid lika glad att jag deltagit.
Carola, 52

Klev in i lokalen med rak rygg och glimten i ögat och har sällan känt mig så bra och stolt.

Fenix-fågeln fick revansch på klassträffen


För några år sen hade vi en sammanslagen klassträff med högstadie-gänget. Själv var jag utstött och mobbad under skoltiden. Ingen såg eller märkte mig och gjorde någon det så hånades jag på ett eller annat sätt och jag var för osäker för att stå på mig.

Precis före klassträffen hade jag fått en sju-jävla kropp som jag var mycket nöjd med och min självsäkerhet var mycket bättre än tidigare. Klev in i lokalen med rak rygg och glimten i ögat och har sällan känt mig så bra och stolt. Kände mig lite som en Fenix-fågel!
Blev bemött just precis så som jag hade önskat mig hela grundskolan. Det krävde bara studier på annan ort och nya vänner som gav mig verktygen att bygga upp mig själv. I dag vet jag var jag står och vågar stå på mig själv.
Nina 29

Kvinnor och män står i ring och sätter händerna i en hög i mitten av ringen.
Kvinnor och män står i ring och sätter händerna i en hög i mitten av ringen. Bild: Mostphotos kvinnor,ungdomsarbete,män,mental hälsa,lycklighet,vänskap,lycka,unga vuxna,Händer,skratt

Bara de populära blev bjudna


Då det ordnades klassträff för min högstadieklass var jag först positivt överraskad över att alla i klassen verkligen var bjudna.

Men det visade sig senare, via sociala medier, att bara de som räknades som något under skoltiden hade deltagit. Vi som lämnades utanför eller inte passade in i normen blev hemma. Detta trots att de gått över 10 (!) år sen högstadiet.
Liten, 27

Träffat sina klasskompisar i över 60 år

Jag blev student 1956 från en "studentfabrik" i Österbotten. Efter en första klassträff övergick vi till tio-års-träffar, ganska tråkiga tillställningar och en del avstod från skryt-festerna.

Men det blev slut på skrytet när en av mina klasskamrater ställde sig upp i början av en kväll och sade: Här håller ni på och berättar om hur lyckade ni är men jag kan berätta om en annan verklighet. Jag har just gjort konkurs och förlorat allt … Sen blev det en annan stämning på träffarna.

I dag träffas vi inte längre som en klass utan som gamla vänner som känner varandra väl. Nu är vi över 80 år fyllda, vissa lever inte längre, reviret har krympt till, men fortfarande ser jag med glädje fram emot nästa klassträff.
Gitta, 81

Tre äldre personer sitter bredvid varandra.
Tre äldre personer sitter bredvid varandra. Bild: Tyler Olson - SimpleFoto/Mostphotos Senior,Seniorboende,seniorhus,äldre,äldreboende,fritid,leende,glädje,mormor,vänskap,glasögon,åldringar

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP