Hoppa till huvudinnehåll

"Drömmen sprack över en natt"

Spelarsvinet blev Champions League-domare – men överträningshelvetet var nära att förstöra allt för Mattias Gestranius

Hurri-rop, näthat och en missad födsel. Mattias Gestranius väg från spottkopp till hyllad Champions League-domare har varit snårig. Men allra värst var ändå skadeperioden som var nära att släcka allt hopp.

– Skjuter du direkt? Jag vet inte var jag ska stå.

Mattias Gestranius joggar baklänges och spänner samtidigt blicken i Juha Hakola. Hakola – vars Honka försöker hålla i en sen 2–1-ledning mot HIFK i cupen – mumlar ett ohörbart svar till elitdomaren från Pargas.

– Killar, det kommer ett direkt skott, säger Gestranius till sina linjedomarkolleger via sin mikrofon.

Gestranius ställer sig till vänster om Hakola och är hopplöst felplacerad då Honka-mittfältaren plötsligt rullar bollen i sidled till en väntande lagkamrat. Gestranius svar väntar inte på sig.

– Du lurades!

För Gestranius del har livet bjudit på många tvära kast. För några månader sedan varnade han Antoine Griezmann i Champions League-debuten i Madrid. Nu vräker regnet ner på taket över en halvtom Tali fotbollshall.

Gestranius är ändå lycklig. Han vet att det gäller att njuta av karriären medan det går – för den kan ta slut snabbare än man någonsin anar.

Mattias Gestranius berättar om överträningsmardrömmen och den långa vägen till Champions League i Sportliv, i klippet nedan

Snackade till sig ett rött kort

För 25 år sedan var Pargasbon Gestranius en fattig mopedkörande tonåring som behövde bensinpengar. Han gick på domarkurs och fattade pipan för första gången.

Det fanns bara ett problem: Gestranius spelade fortfarande aktivt och var ett svin på planen. Han höll till i division 4 och tyckte illa om domarna.

– Jag var en väldigt, väldigt svår spelare att hantera. En gång käftade jag till mig ett andra gult kort i en turneringsmatch i Torneå, precis innan straffläggningen skulle börja. Det är någonting som jag skäms för en aning ännu i dag.

Gestranius förstod att ekvationen inte var hållbar. Han lade spelarskorna på hyllan för gott och kavlade upp domarstrumporna. Sedan följde tio år av slentrianmässigt tränande, krogbesök, påbörjade men inte avslutade teologistudier – och en inte alltför seriös inställning till domarhobbyn.

Mattias Gestranius

  • Fotbollsdomare uppväxt och boende i Pargas
  • Ålder: 40 år
  • Familj: Fru och två barn, Wanja 5 år och Dante, några månader
  • Började döma matcher som tonåring och blev ligadomare 2005
  • Blev Fifa-domare 2009 och är just nu klassad i den näst högsta kategorin inom Fifa
  • Dömde i VM-kvalet 2013 och sina första matcher i Europa Leagues gruppspel 2014
  • I fjol dömde Gestranius först det inflammerade prestigemötet mellan AEK Aten och PAOK i Grekland och senare sin första match i Champions Leagues gruppspel: Atletico Madrid–AS Monaco

Men om det är en enskild nämnare som gjort att Gestranius befinner sig där han är i dag så är det förmågan att se möjligheter och ta vara på dem. Så var det också 2004 då en ligadomare i Åbo lade av. Gestranius såg ett tomrum att fylla och började drömma om större sammanhang.

Han började löpa. Snabbare och längre. Dag efter dag. På bara en vinter förbättrade Gestranius sitt resultat i Coopers test med 500 meter.

– Konditionen är otroligt viktig för en domare – en av de absoluta grundpelarna. Fotbollen har blivit mycket, mycket snabbare. Om man kollar en match från 1980-talet tror man att det är fel på teven, det går så pass mycket långsammare än i dag. Nu löper anfallarna 100 meter på under 11 sekunder. Det krävs massor, massor, massor av en domare.

Sedan gick allt snabbt. Redan samma år fick Gestranius chansen i division 1. Året därpå kallade ligan och 2009 blev han Fifa-domare. Målet var inställt: Gestranius skulle döma i EM, VM och i Champions League.

Det var lättare sagt än gjort.

”Pulsen sjöng halleluja”

Gestranius fortsatte målmedvetet ta steg efter steg upp för karriärstegen. För fyra år sedan blev han uppflyttad till den näst högsta domarkategorin inom internationella fotbollsförbundet Fifa och dömde sina första matcher i Europe Leagues gruppspel.

Framgångarna gav mersmak och Gestranius trappade upp träningen för att förbättra förutsättningarna för att ta sig till de riktigt exklusiva fotbollsfinrummen.

Men samma drag som i tiderna banade vägen till ligan var den här gången nära att förstöra karriären.

Jag kom tillbaka två–tre gånger för tidigt. Då fick jag börja från noll igen― Mattias Gestranius

Gestranius – som tror han i dag skulle löpa runt 3 400 meter i Coopers test – blir allvarlig då samtalet förs in på den där kvällen i Tammerfors för drygt två år sedan.

En topptränad Gestranius kände sig kraftlös under matchen. Då han vaknade följande morgon visste han att någonting var fel.

– Jag försökte göra en återhämtande träning och pulsen sjöng halleluja. Den enda medicinen mot överträning är total vila. Då man tränat 20 timmar per vecka är det otroligt svårt att hålla sig borta från träningen och från fotbollen, särskilt psykiskt. Det var en väldigt jobbig tid. Jag kom tillbaka två–tre gånger för tidigt. Då fick jag börja från noll igen. Därför var också processen väldigt lång.

Gestranius har gjort sig känd som en domare med stark vilja och personlighet. Han är inte rädd för att säga ifrån då det krävs.

Uppehållet från fotbollen blev ungefär ett år långt.

Tankarna snurrade. Vid 38 års ålder visste Gestranius att hans tid som elitdomare var räknad. Om man har ambitioner att döma på den absoluta toppen har man inte råd med många kostsamma snedsteg, varken på planen eller vad hälsan beträffar.

– Det var väldigt tungt för mig, det var tungt för familjen, det var tungt för alla runt omkring mig. Det här hade varit mitt allt i 20 år, jag hade varit väldigt ambitiös och satsat i princip allt. När drömmen spricker över en natt … nog är det tungt för alla, inte bara för mig. Jag kan tänka att min fru led ännu mer än jag gjorde.

Gestranius var en hårsmån från att ge upp. Han hade blivit erbjuden ett jobb på Bollförbundet och övervägde att tacka ja. Trots att framtiden var oviss valde han ändå att ge domarlivet en sista chans.

Och det visade sig att drömmen inte alls hade spruckit.

Hurri-rop och näthat

Vid det här skedet kan det vara motiverat att ställa en fråga: varför skulle en normalt funtad människa vilja bli en toppdomare? Det är få yrkesgrupper som ständigt tvingas hantera lika mycket press och hat som rättsskiparna på fotbollsplanerna.

Cupmatchen mellan HIFK och Honka för några veckor sedan var inget undantag. Gestranius fick bland annat en skopa ovett av en svordomsosande Mikko Sumusalo och var tvungen att säga till på skarpen.

– SUMIS! Kom hit! Var tyst och lyssna! Om jag missade så missade jag, du kan inte reagera på det där sättet. Tänk efter!

Gestranius har fått sin beskärda del av spott och spe under åren. På Twitter har han blivit kallad världens sämsta domare och en sopa. På Futisforum finns det en tråd som ber Gestranius dra dit pepparn växer i mer explicita ordalag.

Inlägg om fotbollsdomaren Mattias Gestranius på sociala medier.
Inlägg om fotbollsdomaren Mattias Gestranius på sociala medier. Mattias Gestranius,Näthat,Twitter,Fotbollsdomare

Också på planen kan stämningen vara fientlig. Gestranius minns att han blev kallad hurri av en tränare för några år sedan.

– Det förde vi vidare. Det har ingenting med fotbollen att göra. Rasism och sådant hör inte hemma någonstans och absolut inte på en fotbollsplan. Skriker någon att jag är skit så får de göra det. Ibland är jag skit och fattar skit domslut. Men rasistiska påhopp har jag väldigt svårt att godkänna.

I matchen mellan HIFK och Honka skämtade Gestranius bort ett eventuellt felaktigt domslut då han talade med Honkas Lucas Kaufmann.

– Kanske jag hade fel, Lucas. Kanske, jag vet inte. Det är fortfarande bara februari, sade Gestranius med ett flin.

Domare från Finland har en lång väg till den internationella toppen. Fifa brukar lita på rättsskipare som till vardags dömer matcher med högt tempo och tiotusentals personer på läktaren.

Missade sonens födsel

Jakten på de stora fotbollsmatcherna har också tvingat fram kompromisser i familjelivet. Gestranius erkänner att frun Paula får dra ett stort lass för att vardagen ska gå ihop.

Kompromisser är ett måste. Det blev väldigt konkret i vintras, då några domaruppdrag prickades in i kalendern farligt nära det beräknade födelsedatumet för paret Gestranius andra barn.

Mattias Gestranius var hemma i Pargas på den beräknade dagen – men ingenting hände. Dagen därpå åkte han i väg på en match i Prag och återvände två dagar senare. Men födseln väntade på sig och en kurs i Nederländerna kallade.

– Då sade jag till frun att om du knipit ihop så här länge, så försök knipa ihop en vecka ännu, för sedan är jag hemma en liten tid, säger Gestranius med ett litet leende.

Det hålls ganska bra min, ibland diskuteras det med lite större bokstäver― Mattias Gestranius

Men så blev det inte. Sonen Dante föddes i pappas frånvaro. Svärmor blev i stället blixtinkallad till sjukhuset för att vikariera och fick en Champions League-resa som ersättning.

– Det beskriver dagens domarverksamhet. Det är så pass allvarligt att det är saker som man kan gå miste om. Men till mitt försvar vill jag säga att jag var hemma den beräknade dagen.

Hur går diskussionerna hemma kring de här sakerna?

– Nja, det hålls ganska bra min, ibland diskuteras det med lite större bokstäver. Men jag har en väldigt stödjande familj och utan dem skulle det vara helt omöjligt.

Mattias Gestranius sitter med sin familj och julgubben i Rovaniemi.
Mattias Gestranius säger att han brukar kompensera sin fotbollsfrånvaro med att vara extra närvarande och skämma bort familjen då han är hemma. I vintras hälsade familjen på julgubben i Rovaniemi Mattias Gestranius sitter med sin familj och julgubben i Rovaniemi. Bild: Privat Mattias Gestranius

Fick kalla kårar av Champions League-hymnen

Tillbaka till skadeproblemen.

Efter att den första besvikelsen och frustrationen lagt sig fick Gestranius ett lugnande besked av det europeiska fotbollsförbundets dåvarande domarchef – legendaren Pierluigi Collina.

– Han sade Mattias du behöver inte oroa dig. Om man är skadad så är man skadad och då måste man repa sig. Du behöver inte oroa dig för konsekvenser.

Det visade sig stämma. Gestranius återvände hösten 2017 och dömde ett par Europa League-matcher. Sedan började de riktigt stora dörrarna öppna sig.

I september i fjol dömde Gestranius det inflammerade derbyt mellan PAOK och AEK Aten och blev samtidigt den första utländska domaren i den grekiska ligan på över 40 år. Efter matchen regnade beröm in från alla håll och kanter.

Kort därefter plingade det till i mejlboxen. Det stod att Gestranius blivit uttagen till Champions League, som den första finländska domaren på 23 år.

Hoppa över Twitterpostning

– Det är konfidentiellt ända tills två veckor innan matchen. Så jag försökte hålla käften fast, men det var inte enkelt. Jag berättade åt min fru, som informerade sina föräldrar. Jag berättade inte ens åt min farsa, men nog åt domarteamet så att de kunde röja i kalendern. En vecka innan avspark fick jag veta vilken match det handlade om då flygbiljetterna kom hem. Det är så det funkar.

Hur kändes det då du fick beskedet?

– Det kändes inte jättespeciellt, om jag ska vara ärlig. Alla andra verkar tycka att det är en större grej än jag gör. Vi har dömt stora matcher förut, Europa League är också en väldigt bra turnering. Vi har varit i Dortmund framför 55 000, inför den gula väggen. Det går inte av för hackor det heller.

Hur kommer det sig att Gestranius fick döma Atletico Madrid–AS Monaco så kort efter skadeuppehållet? Han tror att det har att göra med att Uefa lagt om kursen en aning och börjat satsa på rättsskipare med stark personlighet.

Och det har Mattias Gestranius.

– Jag har byggt upp hela min domarkarriär kring min starka personlighet och mitt ledarskap.

Man ska inte stressa upp sig för saker man inte kan rå på. Men visst var det häftigt då Champions League-hymnen spelades― Mattias Gestranius

Den 28 november stegade Gestranius in på Atletico Madrids kokande stadion, tog med sig bollen och ställde sig i led för att lyssna på Champions League-hymnen.

– Man ska inte stressa upp sig för saker man inte kan rå på. Men visst var det häftigt då Champions League-hymnen spelades. Visst gick det lite kalla kårar då.

Framför 56 000 åskådare fick Gestranius en arbetsdryg afton. Han delade ut sju gula kort, ett rött och dömde en straff. Han fick också säga till Antoine Griezmann att lugna ner sig.

Hoppa över Twitterpostning

Efter matchen var Gestranius nöjd över sin insats. Han fick mycket positiv feedback, vilket ger hopp om nya prestigefyllda uppdrag.

– Efter matchen kom båda lagen och tackade mig. Det brukar vara ett ganska bra bevis på hur det gått. Det var inga sura miner, ens från det förlorande laget. Jag tyckte att helheten var bra. Det är fortfarande viktigast.

Inte längre ”young and cocky”

För nio år sedan räknade Gestranius upp sina drömmar i Sportmagasinet: att döma i Champions League, VM och EM.

Han skakar på huvudet då han får höra vad han sagt i programmet.

– Det är många år sedan. Jag kommer inte ens ihåg att jag sagt så. Kanske var jag lite ung och naiv och trodde att jag var världens bästa domare. Sedan fick jag lite på fingrarna och märkte att jag kanske inte ändå var det.

Överträningen har gett Gestranius perspektiv – han vill stanna upp och suga på karamellen i stället för att ständigt rusa vidare, vidare och vidare.

Så här fungerar Fifas domarsystem

  • Fifa-domarna är satta i fyra klasser: elite, first, second och third.
  • Mattias Gestranius är klassad som ”first”, alltså i den näst bästa domarkategorin.
  • Runt 30 domare är klassade som elitdomare och de lägger vantarna på platserna i EM och VM.

Vad krävs för att Gestranius ska ta steget till elitdomarklassen?

– Jag måste döma bättre och på samma nivå en längre tid. Jag har en jämn nivå och gör inga riktigt dåliga matcher, det har jag inte gjort på länge. Det är en styrka, jag är jämn.

Men visst finns drömmar om VM och EM fortfarande kvar. Och visst är de drömmarna närmare än för nio år sedan. Men nu tonar Gestranius ner snacket.

– Hur realistisk det är vet jag inte – och det vill jag inte heller fundera på. Jag gör mitt bästa och ser vart det räcker. Mycket mer än det kan jag inte göra.

Hur nöjd är du över var du är just nu?

– Om man tänker att jag var nära att kasta in handduken för två år sedan kan jag bara vara nöjd över att det burit så här långt. Jag är på en god bit på vägen, nu får vi se var jag landar.

Vad är det som du finner så njutbart som domare?

– Det är en bra fråga. Jag vet faktiskt inte, för det är ett otacksamt yrke. Nog är det känslan efter att du dömt en riktigt bra match, att du själv vet att det gått bra. Jag tror att det är det som sporrar mig. Jag bryr mig inte så mycket om det tidningar och medierna rapporterar.

Det darrar plötsligt till på bordet. Gestranius telefon ringer. Ringsignalen är en melodi som alla fotbollsvänner känner till.

Die Meister
Die Besten
Les grandes équipes
The champions