Hoppa till huvudinnehåll

“Finland är ett av de länder där det är svårast att vara barnlös, går du in i en adoptionsprocess stiger du in i ett fängelse” – adoptivföräldrar kritiska till hur adoptioner sköts

Barn med leksaksflygplan.
Drömmen om ett barn tog nästan tjugo att förverkliga. Barn med leksaksflygplan. Bild: lev dolgachov flygplan,leksaker,spel,barndom,lycklighet,fritid,framtid,drömmar,barn,anonymt barn

Det tar i medeltal tre år att genomföra en internationell adoptionsprocess. Men det finns fall där processen dragit ut betydligt längre. Blir du allvarligt sjuk eller arbetslös kan du förlora ditt adoptionstillstånd.

– Då jag såg vår son första gången glömde jag alla råd om hur det första mötet borde ske. Jag sprang fram och tog honom i famnen och grät och kramade om honom. Vi hade då väntat i sju och ett halvt år på att få adoptera.

Det säger en adoptivmamma som tillsammans med sin man vill vara anonyma för att skydda sonen från publicitet. Vi kan kalla dem Julia och Peter.

År 2006 beslöt de sig för att starta en adoptionsprocess. Före det hade de under tio års tid, lika länge som de varit gifta, gått igenom olika fertilitetsbehandlingar.

Det tog ett halvår innan deras ansökan började behandlas av organisationen Rädda barnen. Rädda barnen fungerar, liksom Interpedia och Helsingfors stads socialverk, som adoptionstjänstorgan.

Hemutredningen tog två år och tre månader

I samband med behandlingen gjordes en hemutredning, det vill säga den utvärdering av hemlivet och föräldrarnas bakgrund som är en viktig del av hela adoptionsprocessen.

Enligt adoptionslagen skall adoptionrådgivningen och den där tillhörande hemutredningen ta minst ett halvt år. För Julia och Peters del tog hemutredningen två år och tre månader.

På försommaren 2008 fick de klartecken att de dög som adoptivföräldrar. Efter det började sökande efter ett barn. Det här var en väldigt tung period.

Adoptionsprocessen är med andra ord oberäknelig, man kan omöjligt planera sitt liv framåt

Samtidigt som motivationen till adoptionen hölls uppe från Rädda barnens sida, blev de informerade om varför allting görs så omständigt och grundligt.

Man ville försäkra sig om att det inte handlar om trafficking, det vill säga människohandel.

– Adoptionsprocessen i Finland är omotiverat tung, det skulle inte behöva ta så länge, säger Peter.

Flera av Julia och Peters bekanta har också varit med om adoptionsprocesser som räckt upp till åtta år, trots att alla i början fått informationen att det troligtvis tar ungefär tre år.

Adoptionsprocessen är med andra ord oberäknelig, man kan omöjligt planera sitt liv framåt.

– Jag tackade nej till en utlandskommendering för då hade vi antagligen fallit ut ur adoptionsprocessen, berättar Peter.

Barn leker utomhus.
Att ha vänner är också viktigt. Barn leker utomhus. barn,lek,dagvård,Utelek

Alla förändringar måste rapporteras

Under adoptionsprocessen är det förbjudet att gå igenom fertilitetsbehandlingar, man ska ha ett stabilt liv.

Man ska inte byta arbetsplats, man ska inte flytta till en mindre lägenhet, det ska inte vara några stora kast i inkomsterna och man ska hållas frisk.

Är man sjukledig två månader så måste man till exempel rapportera om det. All medicinering måste också rapporteras.

– Finland är ett av de länderna där det är svårast att vara barnlös. Går du in i en adoptionsprocess stiger du in i ett fängelse, konstaterar Julia.

Julia fick sömnproblem under tiden som de väntade på barnbesked, men hon vågade inte begära sömnmedicin av läkaren. Hon var rädd för att sömnmedicinen skulle göra att de förlorade rätten till adoption.

Gick inte att adoptera från Julias hemland

Julia är född i Bulgarien. I hennes forna hemland finns det många barn som bor på barnhem och Julia skulle gärna ha adopterat därifrån. Hon känner till kulturen och hon kan språket.

Men att adoptera ett barn från Bulgarien gick inte för sig. De så kallade kontaktländerna varifrån barn adopteras till Finland är väldigt få.

Vid den här tiden fanns Bulgarien inte med på listan. Idag kan man adoptera från Bulgarien.

– Mina släktingar och vänner i Bulgarien hade väldigt svårt att förstå att vi tog ett barn från Filippinerna, då det fanns så många barn i Bulgarien som skulle ha behövt en familj.

Det var så stora känslor, det var helt ofattbart att vi äntligen fick se honom som vi väntat så länge på

Fem år efter att de blivit godkända som adoptivföräldrar fick Julia och Peter sitt barnbesked. De skulle få hämta hem en treårig pojke från Filippinerna.

De bokade flygbiljetter och hotell och gjorde sig redo att åka till FIlippinerna. De blev rekommenderade att reservera två veckor för att få alla myndighetspapper i ordning innan de skulle åka hem.

De kom överens om att först träffas med de ansvariga i Filippinerna och gå igenom all byråkrati och alla praktiska arrangemang. Sedan var tanken att de skulle åka till barnhemmet och träffa sonen.

Fyra barfotade personer ligger i gräset.
En hel familj. Fyra barfotade personer ligger i gräset. sommar,växter,Vegetation,sommarlov,fötterna,barn,föräldrar,familj,vila,ledighet,semester,gräs,avslappning,barfota

Sonen väntade på flygplatsen

Då de kom till flygplatsen på Filippinerna fanns en hel mottagningskommitté med banderoller på plats och i mitten stod den lilla killen och väntade på sina blivande föräldrar.

– Det var så stora känslor, det var helt ofattbart att vi äntligen fick se honom som vi väntat så länge på. Det kändes så overkligt och förbryllande efter så många år, säger Peter.

Pojken och de nyblivna föräldrarna hade inget gemensamt språk, även om pojken förstod lite engelska.

Då de rörde sig på stan i Filippinerna och pojken ropade någonting, var Julia tvungen att fråga folk omkring “vad är det vår pojke säger?”.

– Han är en av de mest positiva pojkar jag har sett. Han har energi för tre personer och han är väldigt social. Tack vare honom har vi kommit i kontakt med många nya människor, säger Peter.

Två morsdagskort

Föräldrarna har inga bilder på pojkens biologiska föräldrar eller släktingar. Det enda de vet om pojkens bakgrund är det som står i dokumenten.

De pratar öppet med pojken om hans bakgrund, men har ingen kontakt med hans släktingar på Filippinerna.

På dagis ritade vår pojke två morsdagskort, ett till sin biologiska mamma och ett till sin adoptivmamma.

Pojken är intresserad av sin bakgrund, men det går i vågor. De har fått rådet att tala om bakgrunden på pojkens villkor och då han frågar om den.

Men han tycker att det är synd om pappa för mamma har två hemländer och han själv har två hemländer men pappa har bara ett.

Inget stöd efter hemkomsten

Då den nyblivna familjen kom till Finland var pojken mitt uppe i treårstrotsen.

Då hade de behövt stöd, men från Rädda barnens håll tog stödet mer eller mindre slut i och med att adoptionen förverkligades.

I vissa kommuner finns det möjlighet att få stöd efter en adoption, men inte i deras hemkommun.

– Det var ganska utmanande då vi var främmande för varandra och inte hade något gemensamt språk, konstaterar Julia.

De lyckades ändå hitta en grupp med kamratstöd som drevs i helt privat regi.

cyklist
Vardagsliv. cyklist Bild: Nathalie Lindvall cykelhjälm

Då de tittar i backspegeln konstaterar de att alltihop var en dryg process och de har svårt att förstå pressen som läggs på de väntande föräldrarna.

Både tidsmässigt och kraven på en orimligt och onaturligt stabil livssituation.

De nämner politikern Antti Kaikkonen och hans fru Satu Taiveaho som miste sin adoptionsrätt för oklarheterna kring hans valfinansiering.

– Det känns så fel, säger Peter.

Julias och Peters nioåriga son är på väg hem från skolan då vi avslutar intervjun. Julia visar på sin telefon hur hon via en app kan följa med var han rör sig.

– Vi älskar vår son över allt på jorden och trots att processen var prövande skulle vi aldrig byta bort det mot någonting i världen.

Några råd från Julia och Peter till föräldrar som överväger adoption:

  • Reflektera över er egen ålder eftersom adoptionsprocessen kan ta länge. Är man över 40 år och eventuellt blir tvungen att vänta upp till åtta år så är man redan medelålders.
  • Var beredd på att det tar minst ett halvår mellan varje skede i processen.
  • Det kostar en hel del att adoptera. För Julia och Peter kostade adoptionsprocessen omkring 15000 euro. I dagens läge skulle de inte ha råd att adoptera ett barn till.
  • I vissa länder kan man adoptera betydligt snabbare om man flyttar dit för en tid
  • Läs också

    Nyligen publicerat - Samhälle