Hoppa till huvudinnehåll

"Att vara adopterad känns naturligt - men i skolåldern insåg jag att många människor hade fördomar kring adoption" - Kristel Nybondas adopterades bort som baby

Kristel Nybondas
Kristel Nybondas Kristel Nybondas Bild: Yle/Camilla Andelin adoption,kristel nybondas

Varje kväll berättade Kristel Nybondas pappa en godnattsaga för Kristel. Den handlade om två föräldrar som hemskt gärna ville ha egna barn men som inte fick några.

Men det fanns en sal dit man fick gå där det fanns många bebisar. Där fanns en liten flicka med rött och lockigt hår. Pappan berättade att flickan skrattade mot dem och de tog henne med sig.

– Den sagan ville jag höra om och om, hela tiden, säger Kristel Nybondas.

Fantasier kring adoptionen blev egna sagor

Kristel Nybondas blev adopterad när hon bara var tre månader gammal, år 1968.

– Till all tur så jag minns jag ju inget. Jag har alltid vetat om att jag är adopterad och det har känts naturligt.

Som barn tyckte Kristel att det var väldigt spännande att vara adopterad och hon minns att hon fantiserade mycket kring saken och hittade på egna sagor.

Ännu under de första åren i skolan berättade hon om sin adoption för sina vänner som en bra grej.

barn sitter i rad
barn sitter i rad barn (familjemedlemmar),utelekar

Slutade berätta att hon var adopterad

Men då Kristel Nybondas blev äldre insåg hon att många människor omkring henne hade fördomar kring adoption. Då blev hon förtegen och slutade prata om att hon var adopterad.

– Jag tyckte att andra mänskor hade fel uppfattning om adoption och det gjorde mig illa till mods. Men jag hade inte modet att rätta dem på den tiden, säger hon.

Hon läste mellan raderna i det folk pratade, att hon inte var föräldrarnas barn på riktigt och att hon inte var lika bra som om hon vore deras biologiska barn.

Hon insåg att det fanns folk som tyckte att det är hemskt att vara adoptivbarn.

Jag läste mellan raderna i det folk pratade, att jag inte var lika bra som om jag vore mina föräldrars biologiska barn― Kristel Nybondas

– Jag förstod ingenting för jag tyckte ju inte att det var nånting hemskt, berättar hon.

Kristels Nybondas biologiska föräldrar var i 20-årsåldern då Kristel föddes. De studerade och hade inte möjlighet att ta hand om ett barn så de adopterade bort henne.

Egentligen så mycket mer visste inte Kristel om sin bakgrund under de första 19 åren.

Ville ta reda på vilka gener hon hade

Som 19-åring åkte hon till England för att studera och träffade där en kvinna som också var adopterad. Denna kvinna hade fött en döv dotter.

I det skedet hade hon börjat ta reda fakta kring sin biologiska bakgrund, för att få reda på om dövheten var något som var ärftligt i släkten.

– Som en rationell människa tänkte jag att jag ju också måste ta reda på vad jag har för gener i min släkt. Så jag tog kontakt med organisationen Rädda barnen, som hade skött min adoption.

Hon fick möjligheten att läsa vad hennes biologiska föräldrar hade skrivit om sig själva i samband med adoptionsprocessen. Inga ärftliga sjukdomar kom fram, men hon fick veta en hel del om dem och vad de sysslade med.

Kristel Nybondas har aldrig träffat sina biologiska föräldrar och vet inte om hon någonsin kommer att göra det. Däremot fick hon ett telefonsamtal då hon var 28 år gammal.

Det var hennes biologiska mormor som ville höra hur Kristel hade klarat sig i livet. Hon vill gärna träffa Kristel.

– Men jag sade nej. Jag sa att det här är din dotters sak och jag tycker att du går bakom ryggen på henne i fall hon inte vet om att du har kontaktat mig.

Mormodern ringde i några års tid innan hon berättade för den biologiska mamma om kontakten med Kristel. Efter det har Kristel inte hört någonting från dem.

Mormodern berättade att mamman i samband med adoptionen sa att hon gjorde det svåra beslutet att ge bort sitt barn och att hon inte längre ville diskutera saken

Har en halvbror nånstans

Via sin biologiska mormor fick Kristel Nybondas veta att hon har en halvbror. Men vart hennes biologiska pappa tagit vägen vet hon ingenting om.

barnhänder
barnhänder Bild: Interpedia adoption,händerna,barn (familjemedlemmar),interpedia

Mormodern har berättat att mamman i samband med adoptionen sa att hon gjorde det svåra beslutet att ge bort sitt barn och att hon inte längre ville diskutera saken.

Det måste ha varit ett otroligt svårt beslut att ge bort sin baby

– I och med att jag själv fött barn har jag insett att det måste ha varit ett otroligt svårt beslut att ge bort sin baby.

Kristel anser att hennes biologiska mamma såklart får ta kontakt om hon tycker att hon behöver det, men i övrigt respekterar Kristel hennes beslut att inte diskutera saken som sträcker sig 50 år tillbaka i tiden.

Hur som helst känner Kristel Nybondas tacksamhet och beundran gentemot sin biologiska mamma.

Hon vet att mamman ville göra abort, men det var förbjudet på 1960-talet. Hon kunde ha åkt till Sverige för att göra abort, men hon hade inte råd.

Samtidigt som mamman var gravid insjuknade hennes egen pappa i cancer. Så det var mycket som hände samtidigt.

Tillfreds med sin uppväxt

Kristel överrumplades av en oförklarlig dödsångest då hennes första barn föddes.

Hon fundera över om det kan handla om att hon då undermedvetet behandlade det faktum att hon som nyfödd separerades av sin biologiska mamma.

– Jag kunde vara helt säker på att om jag tappar min son ur famnen så dör han eller att då någon närstående går ut på gatan så blir hen överkörd av en spårvagn, berättar hon.

Men det här upprepade sig inte då hennes andra barn föddes.

Kristel är mycket tillfreds och lycklig över sin uppväxt. Hon funderar om personer som är mer intresserade av att gräva i sin bakgrund kanske inte har haft det så bra i sin adoptivfamilj.

– Skulle jag själv vara mörkhyad eller se helt annorlunda ut än alla andra kan det hända att jag skulle vara mer nyfiken.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle