Hoppa till huvudinnehåll

Filmrecension: Leaving Neverland är en omskakande och gripande dokumentär där två män berättar hur Michael Jackson utnyttjade dem sexuellt som barn

Scen ur dokumentärfilmen.
Bild ur filmen Leaving Neverland. Scen ur dokumentärfilmen. Bild: AMOS Pictures Production Leaving Neverland

Det här är en berättelse om att må illa utan att förstå vad det handlar om. Om hur en stjärna kommer in i en familjs liv och vänder upp och ner på allting. Om hur att leva sin dröm kan förvandlas till en mardröm. Och framför allt: en berättelse om pedofilins psykologi. Filmen visas på Yle den 2 april.

Föreställ dig: en 40-årig sammanbiten man som plockar fram en värdefull vigselring. Och så berättar han. Hur han fick den som barn. Av storstjärnan Michael Jackson. Hemma hos honom. I samband med ett slags bröllopsakt. Mellan en pojke och en vuxen man som var beundrad av miljoner människor.

Då har vi redan hunnit långt in i Leaving Neverland, en tudelad dokumentär som trots sina fyra timmar saknar svackor, även om den är högst traditionellt uppbyggd.

Här finns några långa intervjuer som varvas med arkivmaterial, som är högintressant: Jacksons röst på en telefonsvarare då han dagligen ringer upp, eller högar av faxmeddelanden som han sänt till sina favoritpojkar, kryddat med en hel del gammalt bild- och videomaterial.

Men vi börjar från början.

"The king of pops" två sidor

Han var alltid hett stoff för nyheterna, Michael Jackson. Han hade dragits in i showbusinessen redan som femåring i brödrabandet The Jackson 5. Hans Thriller (1982) är alla tiders mest sålda album, och den fjorton minuter långa rockvideon var något alldeles speciellt för Music TV-generationen.

”The king of pop” var en fantastisk artist, som också kunde berätta om hur han hade trakasserats av sin pappa, både fysiskt och känslomässigt, och som kunde donera miljoner till välgörenhetsarbete för utsatta barn.

Själv var han en människa som aldrig fick leva någon barndom, och som vuxen försökte han istället – verkar det som – återskapa den barndomen. Han byggde upp ett eget nöjesfält på sin Neverland-ranch (notera Peter Pan-parallellen), och omgav sig ständigt med barn som han lekte med. Alltså, lekte med. Och som han, kanske, enligt många, hade sexuella relationer med.

Wade Robson och James Safechuck är två idag vuxna män som berättar sin historia i Dan Reeds Leaving Neverland, en dokumentärfilm som är upprörande och berörande, fruktansvärd och fascinerande. Och kontroversiell.

Jacksons familj har stämt produktionsbolaget HBO på 100 miljoner dollar, de två männen och deras familjer har hotats, radiokanaler överväger att ta bort Jackson-låtar från sina spellistor, och fans världen över demonstrerar i protest mot att dokumentären visas.

Michael Jackson-fans protesterar mot visningen av dokumentärfilmen "Leaving Neverland" utanför Channel 4 i London.
Jackson-fans protesterar i Holland tidigare i mars mot rundradiobolagets beslut att visa filmen. Michael Jackson-fans protesterar mot visningen av dokumentärfilmen "Leaving Neverland" utanför Channel 4 i London. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press Michael Jackson,Leaving Neverland,protester

Det här händer tio år efter Jacksons död. 14 år efter att han av en domstol friades för sexuella övergrepp mot barn. 26 år efter att föräldrar till tolvåriga Jordy C. drog tillbaka en stämning i utbyte mot 25 miljoner dollar.

Leaving Neverland måste alltså vara något alldeles speciellt.

Och det är den.

Drömmen som blev en mardröm

Dokumentärens första del inleds med att två vanliga familjer presenteras. Den ena medverkar i sin helhet, mamma och tre barn, pappan är död. Från den andra familjen medverkar mamman och den enda sonen.

Vi har Wade. Pojken som har Michael Jackson som idol, barnrummet är tapetserat med Jackson-bilder, och han kan dansstegen redan som femåring.

I samband med en Jackson-konsert i Australien deltar han i en danstävling för barn, någon vecka senare dansar han redan tillsammans med Jackson på scenen under en konsert – och som sjuåring reser han för att hälsa på sin idol till USA tillsammans med mamma och storasyster.

Så har vi James, som inte alls är något Jackson-fan. Han castas som åttaåring för en Pepsi-reklam där Jackson är med, och där inleds deras relation.

Så långt är allting en dröm som inte kunde gå i uppfyllelse men ändå gör det. Wades familj, som från ett vanligt liv slängs in i lyx och oändligt många möten med vanligtvis onåbara stjärnor. Eller, delar av familjen. Pappan och storebrodern stannar i Australien, och det är fortfarande hjärtskärande att se hur en familj gick i kras, och hur de alla förhåller sig till det, ur helt olika synvinklar.

Och så, 40 minuter in i dokumentärens första del, är det slut på solskenet. Då beskrivs den första sexuella stunden mellan barn och Jackson.

Om att tappa bort sig i en fantasivärld

Det hela känns så vanvettigt, som två världar som inte går ihop.

Vi har en storstjärna som lever i en barnvärld, leker med små pojkar i ett rum med dockor och mjukisdjur och videospel, på nätterna sover han tillsammans med någon pojke, det talas om återkommande sexakter, och så nästa dag besöker man hans privata lekpark och är barn igen, som om ingenting hade hänt.

Vi har mamman som berättar hur hon tycker synd om honom, ”han är olycklig och vi som inte är någonting kan göra honom lycklig, han kunde ha varit var som helst med vem som helst, men han ville vara hos oss. Vi tappade bort oss i det.”

Ja, Michael Jackson kunde bygga upp en fantasivärld som var för stor och glittrande att säga nej till.

En berättelse om pedofilins psykologi

Här kommer ett viktigt andra plan in i berättelsen. För även om det handlar om ett brott, så är det i allra högsta grad en berättelse om vanliga familjer - och en historia om pedofilins psykologi.

Det finns ju hur många frågor som helst.

Hur mammor kunde vistas i ett grannrum utan att kunna föreställa sig vad som pågick bakom väggen. Hur det var möjligt att kunna låta sitt barn sova tillsammans med Jackson. Hur ett sargat barn kunde försvara Jackson i rätten och säga att ingenting hade hänt. Hur det kunde vara så omöjligt att berätta för sin mamma vad som hände.

Eller hur det är möjligt att tjugo år senare må riktigt dåligt utan att kunna sätta det i relation till det som hände som barn. Hur det är möjligt att en vuxen människa kan få ett barn att tro att något som är riktigt fel kan vara rätt och vackert.

Och det är där som dokumentären lyckas så bra. Under de fyra timmarna ges faktiskt väldigt många svar.

Som en av männen berättar: ”Han var som en gud för mig, och så säger gud att han älskar mig”. De var ju ”de lyckligaste pojkarna i världen eftersom vi fick hänga med artisten som alla ville vara nära".

Samtidigt bygger Jackson upp ett klassiskt övergrepps-scenario; det är ett vi mot alla andra, det här är vårt sätt, ingen skulle förstå, ingen får veta.

Wade Robson möter Michael Jackson för första gången.
Wade Robson träffar Michael Jackson för första gången, i samband med en Jackson-konsert i Australien. Wade Robson möter Michael Jackson för första gången. Bild: Amos pictures production. Michael Jackson,Wade Robson

Och att man gärna sov tillsammans med en vuxen man som man nyss hade träffat? ”Han hade ju funnits i mitt pojkrum hela mitt liv, så det kändes helt okej att vistas i hans sovrum”.

Till det hela hör att de två männen är så oerhört välformulerade, och detaljerade. Vilket samtidigt gör dokumentären så gastkramande. Man ser ju hur dåligt de fortfarande mår.

Den stora frågan är förstås vad som får de två männen att komma ut med övergreppen så här långt senare?

Om att inte förstå varför man mår illa

Det var 2013 som Wade gick ut offentligt, och hans berättelse fick också James att öppna sig.

Det går man närmare in på i dokumentärens andra del.

Här handlar det om efterspel, om hur de då redan tonåriga pojkarna märker hur nya yngre pojkar tar deras plats, om de två tillfällen då Jackson anklagades för sexuella övergrepp på barn, och om männens liv som vuxna - framför allt Wade, som senare fungerade som koreograf för stjärnor som Britney Spears och ’NSYNC.

40 minuter (igen) in i dokumentärens andra del, introduceras helt oväntat nya huvudpersoner – de två männens fruar, som bidrar med nya perspektiv.

Då Michael Jackson sedan dör, med 50 minuter kvar, kanske man som tittare tror att det värsta är över. Men då skruvar Dan Reed på allvar till atmosfären. Det är berättelsen om när männen försöker fungera i en relation, och senare också får barn, som det blir riktigt gripande – och som förklaringen till varför männen inte längre vill leva i en lögn kommer.

Den ena ser mardrömmar om sitt barn tillsammans med Michael Jackson. Den andra konstaterar att han på dagarna biter ihop och på nätterna är ett vrak. Det handlar om att må riktigt fruktansvärt illa, utan att kunna förstå varför.

Som James konstaterar: ”Tiden läker inte det här såret, det blir bara värre”.

Tills enda utvägen är att berätta.

Det får naturligtvis männens nära och kära att bryta ihop. Inte minst mammorna är förkrossade, för även om de småningom räknat ut att mycket har hänt bakom kulisserna, har de trott på sina barn då de försäkrat att ingenting hänt.

Men även om många frågor blir besvarade återstår många.

Vad sysslade Jacksons anställda med? Varför erbjöds Jackson inte hjälp? Sysslade många egentligen med att försöka dölja de brott som begicks?

Och talar männen sanning?

Visst hade jag gärna sett dokumentären visa dem i andra sammanhang än bara en intervju, det hade kunnat fördjupa bilden av dem. Men själv tvivlar jag inte på dem en enda sekund.

Och hur som helst är Leaving Neverland ännu ett viktigt inlägg i pedofili-diskussionen. Kan den få fler människor att tala ut om övergrepp de utsatts för är den värdefull.

Yle har tidigarelagt sin sändningsplan för programmet och kommer att visa Leaving Neverland den 2 april på TV2 klockan 20.15 (del 1) och 22.47 (del 2) och på Yle Arenan.

Läs mera:

Holländsla Michael Jacksonfans demonstrerar utanför den holländska tv-kanalen NPO emot visningen av dokumentärfilmen "leaving Neverland".

Reaktionerna mot Leaving Neverland-dokumentären visar upp den smutsiga baksidan av fankulturen, menar svensk filmkritiker

Dokumentärfilmen Leaving Neverland där popikonen Michael Jackson anklagas för att ha utnyttjat barn sexuellt har väckt starka känslor hos fans, särskilt på nätet och i sociala medier.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje