Hoppa till huvudinnehåll

NHL-kolumnen: Därför ville Nashville ha Mikael Granlund – utan ett produktivt powerplay finns ingen chans att vinna Stanley Cup

Mikael Granlund med Anders Nordenswans kolumnvinjett.
Mikael Granlund med Anders Nordenswans kolumnvinjett. Bild: All Over Press / Yle Mikael Granlund

Trejden från trötta Minnesota Wild till en av de största mästarkandidaterna med ett stort behov av hans specialkunnande var som en lotterivinst för Mikael Granlund. Då slutspelet kör igång om en knapp månad gäller det för ”Mikke” att bevisa sitt värde och leverera i powerplay.

Som far till ett bara några dagar gammalt första barn var det allt annat än lätt att packa resväskorna och flyga de cirka 1400 kilometrarna från Minneapolis-St.Paul till Nashville.

Men för en driven hockeyspelare måste trejden strax innan transferfönstret stängdes ha känts bra. Efter den första chocken så klart.

Knappast kan någon människa undgå att må lite dåligt av att för första gången konkret uppleva att man är bytesvara, utan makt över beslut som rör en själv.

Den nyblivne pappan fick ändå 24 extra timmar av Predators GM David Poile att vara med sin unga familj, innan han skulle infinna sig för tjänstgöring i country-staden. I ett lag som hör till de största Stanley Cup-favoriterna.

Mikael Granlund gör sitt första mål i Nashvilles tröja.
Mikael Granlund gör sitt första mål i Nashvilles tröja. Bild: Steve Roberts/Cal Sport Media/CSM/REX/All Over Press Mikael Granlund

Mikael Granlund fyllde 27 år i februari och är mitt inne i sina bästa år som hockeyspelare. Fast han aldrig medger det, så vet han nog att Minnesota inte kommer att kämpa om Stanley Cup med nuvarande lagbygge och coach.

Lagets stomme är pålitlig som en gammal tysktillverkad dieselmotor, men ohjälpligt seg när det blir dags för aggressiva omkörningar.

Och Bruce Boudreau kan bara inte coacha playoffhockey. Tio försök med tre bra lag – så här har det gått: ut en gång i tredje omgången, tre gånger i andra och sex gånger i första omgången.

Att ett lag som är byggt för att vinna Stanley Cup just nu ville ha honom – som en topp 6-forward – var absolut det bästa som kunde hända ishockeyspelaren Mikael Granlund.

Skräddarsydd roll

Det är inte ofta en finländsk spelare trejdas vid deadline till en Stanley Cup-favorit med en färdigt planerad ruta som han väntas fylla. Reijo Ruotsalainens två cupvinnande gästspel med Edmonton Oilers för 30 år sedan kommer till tankarna.

Nu skaffade Predators Granlund för en specifik roll. Spelaren i tröjan med nummer 64 på ryggen har som viktigaste uppgift att få Nashville Predators powerplay att leverera.

Nuvarande fem mot fyra-spel räcker nämligen ingenvart i slutspelet. Där är lagen som går långt så gott som alltid dödliga när de får en efterlängtad chans till powerplay. Sådana blir det betydligt färre av i den noggranna playoffhockeyn.

Ändå är det ofta just med fler spelare på isen som den lilla skillnaden görs i bäst av sju-serierna.

Predatorerna hotar att bli ett lätt byte

Nashville är ett av ligans bästa lag och spelet har rullat på fint egentligen hela säsongen. Men då det gäller powerplay så ser det annorlunda ut. Predators har gjort sjätte minst powerplaymål i hela ligan och tredje minst i västra konferensen: 31 stycken (läget 14 mars).

I en jämförelse med procentperspektiv är Nashville ännu sämre: mål i 13,2 procent av möjligheterna att spela powerplay är sämst i västra konferensen och näst sämst i hela ligan!

Samtidigt är de övriga stora Stanley Cup-favoriterna utpräglat starka i powerplay: Tampa Bay Lightning 28,5 % / 65 mål, Boston 26,2 % / 58 mål, Winnipeg 25,3 % / 55 mål, Pittsburgh 25,3 % / 49 mål, San Jose 24,9 % / 50 mål och Washington 22,1 % / 45 mål.

Och då är Nashville bara 15:e av 31 lag då det gäller att försvara sig i boxplay. Kombinationen uselt powerplay och medelmåttigt boxplay är en dödsdom i slutspelet.

”Sitting ducks” istället för ”predators”.

In direkt som PP-motor

Mikael Granlunds mjuka handleder och enastående blick för spelet gör sig bäst i just i powerplay. Då får han den där lilla extra tiden han behöver för att göra framspel som inte många kan matcha.

Samtidigt förlåter det ganska stillastående spelet mot ett decimerat lag Granlunds största svaghet som ishockeyspelare – bristen på explosivitet i skridskoåkningen.

Predators bästa poängproducerare i powerplay innan Granlunds flytt till Nashville var förstecentern Ryan Johansen med 14 poäng. Nyförvärvet kom med 2+16 i powerplaybagaget, så på den fronten finns det en ny sheriff i staden.

Granlund har med pågående säsong inräknad stått för 59 poäng i powerplay under de tre senaste NHL-grundserierna. Dessutom är trenden stigande: 19, 20, 20 (hittills).

Bästa Predators-spelare under samma tidsperiod är Johansen med 53 poäng.

GM Poile hade gjort sina hemläxor.

Mikael Granlund rättar till sin hjälm.
Mikael Granlund rättar till sin hjälm. Bild: Icon Sportswire Mikael Granlund

Och det ser ut som att Nashvilles erkänt kunnige General Manager igen träffat rätt. Efter att i ett par matcher ha sökt en gemensam ton med sina nya lagkompisar, så visade tisdagens match mot Anaheim vad Predators kan vänta sig av Granlund i powerplay.

Ett läckert ”fallande löv” rakt på Filip Forsbergs klubba resulterade i PP-mål nummer ett och en snabb passning bakom målet till ett andra. I båda lägena agerade 64:an speldirigent inne i högra tekningscirkeln. Forsberg sköt båda målen. Det lär bli mycket av det i fortsättningen.

Formationen med Granlund, centern Kyle Turris, Flyers-nyförvärvet Wayne Simmonds, backen Roman Josi och Filip Forsberg som skytt bara måste ha en produktionsprocent i powerplay som är cirka tio procent högre än Nashvilles nuvarande 13,2.

Formationerna i fem mot fem inte färdiga

Mikael Granlund är ändå mycket mera än en powerplayspecialist. Med sina 53 poäng den här säsongen är han trea i Nashvilles interna poängliga. Förstecentern Ryan Johansen har noterat 56 och backvirtuosen Roman Josi 55 poäng.

I Minnesota var Granlund poängtvåa då han trejdades, samma placering som förra säsongen. Säsongen 2016-2017 ledde han Wild i poäng.

Med andra ord ger den finländska spelvirtuosen en hel massa möjligheter till Nashvilles hårt jobbande chefstränare Peter Laviolette. Ännu har inte coachen riktigt lyckats komponera en fungerande andra lina i fem mot fem-spelet.

Filip Forsberg – Ryan Johansen – Viktor Arvidsson har varit en välfungerande helhet som producerat bättre än vad namnen på tröjorna lovar och är därför en riktigt vass första kedja. Den har ändå åtminstone temporärt splittrats.

Granlund har i Laviolettes spelplan nu i ett par matcher spelat vänsterforward i andra linan med Nick Bonino som center. Arvidsson kom in som högerforward här, medan Wayne Simmonds tog steget in i första kedjan.

Resultatet tillsvidare med de här två första kedjorna är dåligt. Men på basen av hur laget tränat under veckan får nämnda formationer minst en chans till.

Tippar ändå att det så småningom blir förändringar och att Granlund, som spelat sin bästa hockey i NHL på högerkanten, kanske ännu hittar sig på den positionen. Han är den potentiella felande länken som kan få Nashville att producera på bredare front.

Det gäller att få maestron igång.

Mikael Granlund pangar in pucken.
Mikael Granlund pangar in pucken. Bild: Icon Sportswire / All Over Press Mikael Granlund

Om jag var den maktfullkomlige NHL-coachen med ansvar för Nashville Predators skulle jag inte tumma på Predators fungerande första lina utan satsa på en andra trio med ”Mikke” på sin bekanta högerkant.

Skicklige Kyle Turris skulle få en ny chans som center (Turris och Granlund som vänsterforward fungerade inte i de två första matcherna) och ett annat nyförvärv till vänster – 197 cm långa och 110 kg tunga murbräckan Brian Boyle.

En tung och ibland elak powerforward som Boyle behövs för att skapa utrymme och spelfrid till Granlund. Boyle är dessutom egentligen center, så den här kedjan kunde göra ganska överraskande grejer.

Simmonds och defensivt starka Nick Bonino skulle vara stommen i tredje linan med stor potential för ”skitmål”. Calle Järnkrok känns som en bra tredje pusselbit här.

Om en månad måste allt klaffa

Grundserien tar slut den 7 april och då måste lagets spel vara färdigt. Men i och med att slutspelsplatsen är ohotad kan Laviolette enda fram till dess unna sig lyxen att experimentera.

Sen måste bitarna vara på plats och spelet fungera. Nashville är nu på pappret ett så bra lag att konferensfinal är minimikrav

Regerande Vezina Trophy-vinnaren mellan stolparna, ligans kanske bästa backbesättning och tre precisionsförstärkningar till en redan tidigare högklassig forwardtrupp ger inget utrymme för bortförklaringar.

Men tufft blir det. Enormt svårspelade St. Louis Blues och med Nashville jämnstarka huvudkonkurrenten Winnipeg Jets står antagligen för motståndet i omgång ett och två.

Ett powerplay som levererar kan mycket väl fälla avgörandet.

Blickarna riktas mot en nybliven pappa som kan göra trollkonster med puck och klubba. Det vet alla frimärkssamlare.

Källor: hockey-reference.com, nhl.com, foxsports.com, eliteprospects.com

Läs också

Nyligen publicerat - Sport