Hoppa till huvudinnehåll

Teaterrecension: Absurt, berörande och underfundigt – på Esbo stadsteater filtreras Finlands historia genom folkets egna minnen

Foto från Suomen historia på Esbo Stadsteater.
Framåt, framåt framåt ... Foto från Suomen historia på Esbo stadsteater. Foto från Suomen historia på Esbo Stadsteater. Bild: Yehia Eweis Esbo stadsteater ,Petri Tamminen,Erik Söderblom,Hanna Brotherus,Suomen historia (pjäs)

När ett lands historia skrivs ligger tyngdpunkten vanligtvis på de stora linjerna. Men hur upplever vi det som en dag förvandlas till historia medan det fortfarande kallas samtid? I Suomen historia ger femton amatörer röst och kropp åt folkets egna minnesbilder, ett myller av historier som efterhand växer till en historia med mycket mänskliga förtecken.

Och då kan det till exempel låta så här:
– Vår simskola varade i en dag. Först snurrade vi armarna några varv i luften. Sedan kom läraren, grabbade tag i badbyxorna och slängde oss i sjön.

Eller så här:
– När jag efteråt frågade mamma om hon också hade haft löss där vid fronten svarade hon javisst, och utöver det också alla andra kräk som kan drabba en människa.

I den officiella historieskrivningen hade de här glimtarna sannolikt ersatts av några allmänt hållna kapitel om folkhälsa och sanitära olägenheter.

Men i Suomen historia ligger tonvikten uttryckligen på det personligt upplevda.

Historieskrivning ur mikroperspektiv

Uppsättningen på Esbo stadsteater bygger på Petri Tamminens bok med samma namn. Inför Finlands etthundraårsjubileum intervjuade Tamminen hundratals finländare och bearbetade sedan materialet till ett slags alternativ historiebok.

På teatern speglas förankringen i finländarnas egna historier bland annat i valet av skådespelare. Teaterchefen Erik Söderblom och koreografen Hanna Brotherus svarar för helhetskoncept och regi men av dem som står på scenen har bara ett fåtal professionell scenerfarenhet.

Och det är faktiskt uppsättningen stora styrka.

Inte så att Suomen historia skulle flirta med någon falsk illusion av autenticitet. Gränsen mellan skådespelarnas egna jag och de historier de ger röst suddas aldrig ut. Men att just den här skaran står på scenen innebär ett annat slag av autenticitet.

Foto från Suomen historia på Esbo Stadsteater.
Skådespelarteamet samlat för gruppfotografering. Foto från Suomen historia på Esbo Stadsteater. Bild: Yehia Eweis Esbo stadsteater ,Petri Tamminen,Erik Söderblom,Hanna Brotherus,Suomen historia (pjäs)

Om skådespelarna hade varit proffs hade vi sannolikt fokuserat enbart på vad de gör. I den här sättningen fungerar det tvärtom. Vi ser vad de gör men fascineras i lika hög grad av dem som personligheter. Det mikrohistoriska greppet tränger igenom på många plan.

Och det är något vi får klart för oss redan under den musikaliska prologen.

Gång på gång strömmar de första takterna ur Sibelius andra symfoni ut ur högtalarna och lika envetet svarar uppsättningens egen musiker Esa Pietilä med en kaskad av bångstyriga saxofonslingor.

Det låter ungefär som en symbolisk tvekamp, en manöver där den officiella historieskrivningen tvingas åtminstone lite på reträtt för att ge plats åt folkets egna historier.

Underfundigheter av det slaget finns det gott om i uppsättningen. Av de många historierna i Tamminens bok har naturligtvis bara en liten del fått plats på scenen men det kompenserar uppsättningen med en rad ordlösa bilder och kommentarer.

Skidor, skottkärror och kappor med själ

På två stora dukar projiceras reklamtexter, tidningsnotiser, videosnuttar och annat material som lotsar oss genom de olika epokerna och i Hanna Brotherus koreografier vaknar tidsandan till liv.

Erik Söderblom har skapat ett helhetskoncept där den strikta kronologin i Tamminens historia brutits upp men tyngdpunkten ligger på decennierna från krigsslutet framåt.

Foto från Suomen historia på Esbo Stadsteater.
Det moderna Finland tar form. Foto från Suomen historia på Esbo Stadsteater. Bild: Yehia Eweis Esbo stadsteater ,Petri Tamminen,Erik Söderblom,Hanna Brotherus,Suomen historia (pjäs)

När femton skottkärror rasslar över scenen i hetsigt tempo vet vi till exempel att kriget är slut. Män med krigssargade nerver och fårade ansikten slängs direkt in i återbyggnadsarbetet.

Och i skolorna trängs de stora generationerna snart bland vinande pekpinnar och slamrande pulpeter.

Föremålen är många i Brotherus stiliserade koreografier och de får också många funktioner. Både som självständiga objekt och stöd för skådespelarna, någonting att agera med.

Slutligen ryms rentav hela historien och alla de som inte längre har någon egen röst i en besjälad samling svarta yllekappor.

Foto från Suomen historia på Esbo Stadsteater.
Bland levande och döda själar. Foto från Suomen historia på Esbo Stadsteater. Bild: Yehia Eweis Esbo stadsteater ,Petri Tamminen,Erik Söderblom,Hanna Brotherus,Suomen historia (pjäs)

Vår uppgift är att hålla berättelserna levande, inte minst just de som aldrig kommer att få plats i någon historiebok.

Det är också dem vi kan lära oss mest av om vi bara orkar lyssna.

– Alla vet vad ensamhet innebär men vet alla faktiskt det? Inte visste jag innan den här ensamheten började. Ensamhet är det att man inte har någon alls.

Konstaterar en av de många Tamminen intervjuat.

Jag vill inte ha det förflutna tillbaka men jag kan tänka mig ett par saker som kanske vore värda en repetitionskurs.

Som till exempel förmågan att lyfta blicken en tum åtminstone från den egna naveln. Eller att se värdet också i allt det vi tenderar att ta för givet.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje