Hoppa till huvudinnehåll

“Isdansen gav mig mer glädje”

Efter att i tio år ha tränat hopp, hopp och åter hopp, öppnades en ny värld då Matthias Versluis gick över från singelåkning till isdans.

Ensam på isen. Dag ut och dag in. Inga träningskompisar, ingen att slänga käft med i omklädningsrummet. Just då bjöd Juulia upp till dans. Det innebar slutet på en frustrerande singelåkarkarriär och början på en lovande isdanskarriär. Idag vet Matthias Versluis att han valde rätt.

Berättelsen börjar i januari 2016.

En berättelse om Finlands nya isdanspar på VM-nivå som påfallande snabbt gjort sig ett namn. Om glädjen i partnerskapet och slutet på skadespiralerna. Om det rentav exklusiva hoppet i konståkningsvärlden.

Och om svaret som förändrade allting.

I Sportliv berättar Matthias Versluis om meddelandet som skulle bli en vändpunkt i hans idrottskarriär.

– Juulia skickade ett meddelande via Facebook, där hon berättade att hon varit skadad och tänkt att hon byter till isdans. Hon hade suttit ner med vår coach Maurizio och tänkt på olika alternativ och så frågade hon mig om jag skulle vara villig att komma och pröva. Och jag svarade förstås ja.

Se Sportlivs minidokumentär om Finlands mest lovande isdanspar sedan Rahkamo & Kokko här:

Drömmar som går i kras

Juulia heter Turkkila i efternamn och representerade Finland som singelåkare i både EM och VM under åren 2011–2014.

Juulia, som väldigt ung tvingades axla ansvaret för den finländska damåkningen, då de blåvita stjärnorna Laura Lepistö och Kiira Korpi inte kunde delta i de stora mästerskapen på grund av skador. I EM-debuten var Juulia 16 år gammal.

Sin bästa EM-placering tog hon i Budapest 2014, då hon slutade tolva. I VM ett par månader senare missade hon final. Samma år inleddes slutet på Juulia Turkkilas singelåkningskarriär.

– Hösten 2014 kom den första större skadan. Jag var borta en hel säsong på grund av en stressfraktur i ryggen och efter det gick jag inte framåt som jag hoppats. Utvecklingen stampade på stället då jag hela tiden fick nya skador. I det skedet var jag både fysiskt och psykiskt ganska slut och såg kanske inte längre någon framtid inom singelåkning.

Juulia Turkkila på isen i konståknings-VM 2011.
Juulia Turkkila, 16, i VM-debuten 2011. Juulia Turkkila på isen i konståknings-VM 2011. Bild: EPA / SERGEI ILNITSKY Juulia Turkkila,konståkning,Konståkare

Sin tuffaste sits hade Juulia hösten 2013. Kiira Korpi gav än en gång återbud inför en viktig tävling och Juulia sändes på kort varsel till den sista OS-kvaltävlingen för att fixa en plats till Sotji 2014.

Det gick som det gick och för första gången sedan år 1972 hade Finland ingen konståkare med i OS. I och med den uteblivna OS-platsen fick den då 18-åriga reserven en oförtjänt förlorarstämpel.

Några månader senare avgjordes FM i konståkning 2014. Korpi var fortfarande på skadelistan och Juulia Turkkila korades till finländsk mästare. För första och enda gången.

Drömmar som går i kras 2

På herrsidan var Matthias Versluis vid samma tid namnet på allas läppar. Som första finländska åkare hade han landat ett felfritt kvadrupelhopp och man kunde äntligen ana ett slut på den finländska herråkningens kräftgång.

Matthias vann FM-guld och skulle göra EM-debut i januari 2014. Men då var olyckan framme – igen.

Han hade redan tidigare haft problem med sitt knä, men nu krävdes det operation och Matthias momentum var förbi.

– Det var en stor besvikelse att jag missade EM. Jag fortsatte ännu efter knäoperationen, bytte tränare ett par gånger, men hade svårt att hitta samma motivation som tidigare. Sista året tränade jag mycket ensam, vilket kanske var en av de största orsakerna till att jag sen tappade motivationen helt och hållet.

En ny värld öppnade sig

Då Juulia Turkkila och Matthias Versluis tog sina första gemensamma skär på isen i mars 2016 steg de in i en ny värld.

Cecilia Törn och Jussiville Partanen hade nyss tagit Finlands bästa EM- och VM-placeringar i isdans sedan Susanna Rahkamos och Petri Kokkos dagar, framtidstron var stark och stämningen på träningarna kamratlig och god.

För att undvika ett förhastat beslut, fortsatte Matthias ändå under en tid med både singelåkning och isdans.

"Ganska snabbt märkte jag att jag njöt mer av isdansen, den gav mig mer glädje. Då det dessutom var andra på isen samtidigt, var skillnaden stor mot hur det hade varit under mina sista år som singelåkare, då jag nästan alltid var helt ensam.

En annan viktig grej var att jag tänkte att jag skulle ha en mycket bättre framtid inom isdans."

-Matthias Versluis

Italiensk världsmästare bakom framgången

Den finländska isdansens uppsving de senaste åren kan direkt härledas till tränaren Maurizio Margaglio.

Italienaren Margaglio, som tidigare hade samarbetat en del med den finländska synkrokonståkningen, lockades år 2011 till Finland för att utveckla isdansen.

Maurizio, eller ”Mauri” som han kort och gott kallas, har själv vunnit både VM-guld 2001 och OS-brons 2002 tillsammans med Barbara Fusar Poli, och vet exakt vad som krävs för att nå toppen.

Många av världens bästa isdansare, så även Mauri själv, har börjat med isdans redan som barn. I Finland har han hittills uteslutande fått jobba med par som har sin bakgrund i singelåkningen. Juulia och Matthias var bägge 21 år gamla då de gick över till isdans.

– Vi började med helt grundläggande saker, berättar Mauri. För dem var det lite som att lära sig ett nytt språk. Trots att de redan var finländska mästare i singelåkning, sa jag till dem att som isdansare måste de lära sig allting från början. De var med på att jobba hårt varje dag – och dessutom har de blivit bra på att dölja att de är rätt unga som isdansare.

Mästarna blev plötsligt noviser

Som singelåkare var bägge kända för sin ypperliga skridskoteknik, men de två första åren tillsammans minns Matthias som väldigt utmanande.

– Då man skrinnar tillsammans med någon måste man lära sig att göra rörelsen tillsammans. Att skuffa i samma riktning som den andra och lära sig hur den andra rör sig, så att man kan röra sig som en enhet och inte som två skilda åkare.

Även om Juulia och Matthias har mycket att ta igen då de börjat så sent, ser Matthias också fördelar med singelåkarbakgrunden.

– I element där vi inte åker i dansfattning är det lätt för oss att hitta balansen direkt, medan dom som vant sig vid att alltid ha stöd av den andra kan ha det svårare.

De steg och vändningar som ingår i isdansen är de samma som singelåkarna gör. I isdansen är ändå kravnivån vad gäller renhet och kvalitet i övrigt betydligt högre. Helt nytt var däremot att lära sig göra lyft.

"Ett lyft sker inte av sig själv för den som blir lyft heller. Man måste ha en god kroppskontroll och lära sig lyssna på den andras rörelser. Det är en lång process."

-Juulia Turkkila

I vinter har paret imponerat med ett akrobatiskt rotationslyft i bägge tävlingsprogrammen. Idén fick Matthias från en dansvideo på Youtube. Genom att kombinera element därifrån med element från andra isdanslyft skapades ett lyft som ser mer skrämmande ut än det känns, intygar Juulia.

– Visst, det händer väldigt mycket på kort tid och man måste vara beredd att reagera snabbt. Om den ena är lite trött och inte reagerar tillräckligt snabbt, kan det förstås ske en olycka. Man får vara skärpt, men rädd är jag inte.

Intresset hade funnits där redan tidigare

Sin första kontakt med isdansen fick Matthias Versluis i själva verket redan som 15-åring, när han på grund av en knäskada inte kunde träna normalt på nästan ett år. En del av rehabiliteringen var att gå på isdanstimmar för att stärka musklerna runt knäet.

Då, år 2010, hade han inga tankar på att byta gren.

Även Juulia hade sneglat mot isdansen lite grann redan som singelåkare. Hon hade sett mycket på isdans och fått inspiration till sin egen åkning därifrån.

– Jag har alltid älskat själva skridskoåkningen och att uppträda, och isdansen fokuserar ju mest på det. Visst är den också teknisk då man kommit så här långt, men allra mest handlar det ändå om att uppträda och öppna sig för publiken. Dessutom har jag en partner! Det är härligt att göra allt tillsammans med en annan.

Och det blir många timmar tillsammans för isdansarna, konstaterar Matthias och redogör för parets veckoprogram.

– Som singelåkare hade vi 1–2 timmar is per dag och nu har vi upp till fyra timmar. En vanlig vecka har vi cirka 18–20 timmar is, fyra timmar dans och en timme pilates eller yoga.

Kroppen tackar för grenbytet

Orsaken till att singelåkarna tränar mindre på is är hoppens enorma belastning på kroppen. Stressfrakturer, problem med rygg, höfter, knän och vrister är inte ovanliga.

– Som singelåkare hade man tur om man fick uppleva en dag utan någon som helst smärta i kroppen. Nästan varje dag hade man ont någonstans. Sen jag bytte till isdans har jag kunnat träna helt smärtfritt. Det har varit skönt.

Men visst har singelåkarkarriären satt sina spår, inte bara på kroppen, utan också på yrkesvalet. Matthias studerar till fysioterapeut vid Yrkeshögskolan Arcada.

"Efter alla olika skador har jag fått gå ganska mycket hos fysioterapeuter. Det har väckt mitt intresse, så fysioterapin kändes som ett bra val."

-Matthias Versluis

För tillfället sker studierna ändå på isdansens villkor.

– Under det första studieåret fick jag gjort mina 60 studiepoäng, andra året hade jag ett mellanår och fokuserade mer på skrinningen. Under det här året har det gått helt okej. Ibland blir jag lite efter de andra, men jag har gjort mitt bästa för att komma i kapp sen.

Juulia å sin sida studerar ledarskap vid Aalto-universitetet.

Arbetskamrater med gemensamt mål

Huvudsysslan för både Matthias och Juulia just nu och sannolikt flera år framåt är att nå världstoppen i isdans.

– Jag skulle säga att vår relation är som en arbetsrelation. På isen respekterar vi varandra och lyssnar på varandra och vi jobbar tillsammans för att nå ett mål. Utanför isen är vi inte så hemskt mycket i kontakt eftersom vi ses nästan varje dag på isen, berättar Matthias.

En arbetsrelation som även Juulia är mycket nöjd med.

– Matthias är en pålitlig partner, ambitiös och målmedveten – egenskaper som fört oss långt på relativt kort tid. Han är lätt att komma överens med, vi klarar av att träna hårt utan dispyter och vi är bägge på det klara med vart vi är på väg.

Medan Juulia och Matthias karaktäriserar sin relation som en arbetsrelation, är det inte ovanligt att isdanspar är par också utanför isen. Det finns också flera syskonpar som gått långt inom grenen.

Övertog platsen som nummer ett

Då Cecilia Törns och Jussiville Partanens samarbete tog slut i höstas, steg Juulia Turkkila och Matthias Versluis utan konkurrens upp till nummer ett i Finland.

I EM-debuten i januari gick de direkt in på elfte plats, då ”Team Cessiville” som bäst nådde en femtonde plats. Men än återstår många års arbete innan de nått dit de vill.

I bedömningsgrenar kommer man aldrig ifrån diskussionerna om domarpoängen, men enligt Matthias är namnet ännu viktigare i isdans än i singelåkning, där hoppen trots allt har den största betydelsen för poängen.

– Isdans är en gren där det tar många, många år att bygga upp sitt namn så att domarna vet vem du är. Det är mycket viktigt att visa upp bra resultat hela tiden. Vi har tagit ett bra hopp i år, men vet att det ännu är en lång väg dit vi vill komma.

– Vi skulle gärna vara med i åtminstone två OS och i VM vill vi vara topp-tre i alla fall.

Bara två gånger tidigare har Finland haft ett isdanspar i OS. Susanna Rahkamo och Petri Kokko slutade sexa i Albertville 1992 och fyra i Lillehammer 1994. Året därpå krönte Susu & Pete isdanskarriären med ett EM-guld och VM-silver.

Drillas av toppkoreograf

Då Sportliv träffar Matthias och Juulia och följer med deras träningspass under två dagar i mitten av februari, är de mitt inne i en intensiv träningsperiod.

Under två ispass varje dag har de gästande koreografen Ludmila Vlasovas ögon på sig precis hela tiden.

Vlasova, som var prima ballerina på Bolsjojteatern i 20 år (1961–1982) har efter sin pensionering verkat som konståkningskoreograf.

Det är inte hon som gjort parets koreografier, men under vintern har hon varit på besök ett par gånger för att fila på detaljerna i programmen. Precis som hon gjorde med Maurizio och hans partner Barbara i Italien i tiderna.

Lite ryska, lite italienska, lite engelska och väldigt mycket kroppsspråk behövs i kommunikationen med 77-åriga koreograflegenden Ludmila Vlasova, som anlitas av konståkare runt om i världen.

Då VM väntar bakom hörnet, är tränaren Mauri mycket nöjd över hur långt Juulia och Matthias kommit på tre år.

– De är skickliga skridskoåkare och klarar av att åka väldigt nära varandra. Det är förstås riskabelt, men det går hem hos domarna. De är skickliga dansare och ser vackra ut på isen, vilket också är väldigt viktigt.

– Och så har de ett otroligt lyft som är väldigt akrobatiskt och unikt. Inget annat par har ett lyft av den svårighetsgraden och det har bidragit till att ge dem ett namn i isdansvärlden.

Svaret som förändrade allting

Mycket har hänt på drygt tre år. Juulia Turkkila och Matthias Versluis har gjort enorma framsteg och glider tillsammans ut på VM-isen i japanska Saitama nästa vecka.

Men vad hade hänt om Matthias svarat nej på Juulias fråga?

Juulia hade inte gett sig utan försökt några gånger till. Hade svaret fortfarande varit nekande hade hon börjat leta efter en annan partner, i Finland eller utomlands.

Matthias är inte lika säker.

– Om jag skulle ha svarat nej, skulle jag säkert ha fokuserat mer på studierna och kanske helt och hållet slutat med konståkningen.

Juulia, liksom hela den finländska konståkningsfamiljen, är glada att svaret blev ja.