Hoppa till huvudinnehåll

Forskare: De finländska SS-männens dagböcker är skrivna med stor försiktighet - men ryskt arkivmaterial kan få bilden att klarna

Frivilliga SS-män stiger i land i Hangö den första juni 1943. Foto: SA-kuva.
De finländska SS-männen återvänder till Hangö sommaren 1943. Foto: SA-kuva. Frivilliga SS-män stiger i land i Hangö den första juni 1943. Foto: SA-kuva. soldater

Professor Lars Westerlund säger att han valt att vara försiktig när han utrett de finländska SS-männens eventuella delaktighet i krigsbrott. Westerlund är ändå är säker på att en del av SS-männen var delaktiga och han säger att bilden kommer att klarna inom de närmaste åren.

Lars Westerlund är den forskare som för Riksarkivets räkning utrett om de finländska SS-männen var delaktiga i avrättandet av krigsfångar, judar och andra civila under andra världskriget.
Utredningens slutsats är att de SS-männen "mycket sannolikt" deltog i våldsdåd.

Men dagboksanteckningarna är vaga.

- En del delaktiga personer känner jag till, men jag har valt att uttala mig försiktigt. Man kan inte anklaga personer för brott när man inte har en alldeles tillförlitlig dokumentation, säger Lars Westerlund.

Forskare Lars Westerlund.
Professor Lars Westerlund. Forskare Lars Westerlund. forskare,Finländska frivilligbataljonen i waffen-ss

Lars Westerlund säger att bilden av SS-männens förehavanden kan komma att klarna inom några år. Det finns mera material att undersöka i ryska arkiv.

Snart blir SS-männens liv också dokumentärfilm i ett finsk-tyskt samarbete.

Unika dagböcker

Lars Westerlund har studerat 76 dagböcker som förts av finländska frivilliga i Waffen-SS och en mängd annat material. Delar av materialet har inte utnyttjats förut. Under det halvår som utredningen pågick har Westerlund samlat över fem hyllmeter dokument.

Westerlund har samarbetat med forskare från andra länder. De frivilliga SS-männen var av 32 olika nationaliteter och det finns mycket material samlat i utländska databaser.

Det unika är att så många av de finländska SS-männens dagböcker finns bevarade. I länder som Norge och Danmark hade SS-männen gjort sig skyldiga till landsförräderi. Många av SS-männen valde därför att överlämna sig åt brittiska eller amerikanska trupper.

Det sista de gjorde var därför att förstöra sina persondokument.

- Men de finländska SS-männen hade ingen orsak att förstöra sina dagböcker, de hade inte gjort något kriminellt, säger Westerlund.

"Gjorde det klart"

Westerlund säger att även om SS-männens dagböcker är unika, så innehåller de samtidigt inte alltid så märkvärdig information. SS-männen fick direktiv om att inte berätta om tjänsteärenden åt utomstående.

- Dagböckerna andas därför en viss försiktighet. SS-männen använder omskrivningar, som att man "gjorde det klart" eller "tog en tiofaldig hämnd". Man vet helt enkelt inte vad nedtecknaren lagt ner i uttrycken, säger Westerlund.

Dagböckerna därför måste tolkas och då blir slutresultatet ganska vagt och obestämt. De enskilda dagboksanteckningarna är sällan så konkreta att man kan dra några helt säkra slutsatser säger Westerlund.

- Men när man ser på helheten så förändras bilden. Det är möjligt att i någon mån rekonstruera det som hänt och då dra slutsatsen att även de finländska frivilliga till en del var inblandade i våldsdåd.

Men Westerlund säger att han inte tror att den finländska medverkan hade någon stor omfattning och åtminstone hade finländarna ingen ledande roll i våldsdåden mot judar och andra civila.

Finländare i SS-tjänst.
Finländska SS-män. Foto: Försvarsmaktens bildarkiv. Finländare i SS-tjänst. Bild: Försvarsmaktens bildarkiv. SS-trupper

Tyskarna hade kommandomakt

Westerlund säger att finländarnas andel i SS-division Wiking var liten, bara två procent. Dessutom bildade finländarna ingen samlad grupp utan var instuckna i 20 olika kompanier och de 36 finländska officerarna hade ingen kommandomakt.

Det var det rikstyska befälet som gav order om att skjuta civila och sovjetiska krigsfångar.

- Det var inte heller alltid som de finländska SS-männen lydde order, en del vägrade att delta i avrättningar och såg med avsky på hanteringen. Det framkommer ur dagböckerna och hågkomstmaterialet, säger Westerlund.

Andra lydde order.

- Men bilden är inte alls så enhetlig som man kunde tro. De SS-frivilliga hade sina individuella attityder till det de upplevde, säger Westerlund.

Du säger alltså att egentligen att du är säker på att finländska SS-män deltog i våldsamheter, om än inte alla, men man kan inte nämna vem, när och hur?

- Jag har en viss föreställning om vem som deltagit i krigsbrott, men dokumentationen är inte helt tillförlitlig. Jag har därför undvikit att gå in alltför nära inpå enskilda personer, säger Westerlund.

Dagböcker från stupade holländare

Westerlund anställde kort historiker i Amsterdam för att läsa igenom sex dagböcker skrivna av nederländska SS-frivilliga som också tjänstegjorde i Wiking-divisionen.

SS-männen stupade och därför finns dagböckerna bevarade i arkivet hos Niod, ett institut för forskning om krig, holocaust och folkmord.

- I en dagbok hittade de skildringar över hur finländska SS-män skjutit civila i en by i Ukraina. Men byns namn och datumet fattas, säger Westerlund.

Westerlund har ändå lyckats kombinera information från olika dokument och tror sig veta vilken by det handlar om.

- Genom att kombinera fragment kan man komma ganska nära. Det tror jag också att vi har gjort, speciellt som vi samarbetat nära med exempelvis norska forskare, säger Westerlund.

Wiking-divisionen.
Wiking-divisionen. Finländska frivilligbataljonen i waffen-ss

Mera information i ryska arkiv

Som en del av utredning gjordes också en kartläggning av de dokument om Waffen-SS och Wikingdivisionen som finns i ryska, vitryska och ukrainska arkiv. Tolv av de finländska SS-männen försvann och en del av dem blev tillfångatagna och förhörda av sovjetiska militärmyndigheter.

Det här materialet har man inte ännu hunnit bekanta sig med. Det är ett tidsdrygt arbete att få tillgång till uppgifterna.

- Vi har planer på att mikrofilma dokumenten. Om några år kommer vi att ha en mycket mera konkret och detaljrik bild av vad som utspelade sig, säger Westerlund.

Ringar på vattnet

En hel del av det material som ligger till grund för undersökningen fanns redan samlat tack vare att Mauno Jokipii donerade sin dokumentsamling till Riksarkivet.

Jokipiis verk Panttipataljoona: suomalaisen SS-pataljoonan historia kom att omkullkastas av docent André Swanströms forskning i samma ämne, som med hjälp av samma material kom till helt andra slutsatser.

Det var där som hela utredningen fick sin början.

Westerlund har också samarbetat med Veljesapu, SS-männens intresseorganisation. Tack vare det samarbetet har Westerlund fått tillgång till ytterligare 20 dagböcker som inte tidigare var kända.

André Swanström.
André Swanström Foto: Riikka Kantinkoski André Swanström. forskare

Bojkott mot restaurang i Tyskland

I dag är alla utom åtta av de forna SS-männen döda och numera fungerar stödorganisationen Veljesapu, enligt egen utsago, som en traditionsorganisation.

Men André Swanströms bok och Riksarkivets utredning har inte gått obemärkt förbi.

Velljesapu leds av ordförande Pekka Kääriäinen, son till den finländska SS-mannen Keijo Kääriäinen. Kääriänen driver en restaurang, Bryggeri Helsinki, i Prenzlauer Berg i Tyskland.

Helsingin Sanomat och tyska tidningar rapporterar om att restaurangen utsattes för en bojkott i januari.

Och bojkotten ser ut att växa i styrka.

Det var vänstertidningen Taz som förundrade sig över hur ett "SS-fan" som Kääriäinen kan tillåtas delta i matmässan Grüne Woche, en mässa som i år hade Helsingfors som tema.

Bojkotten backades upp av Bündnis gegen Rechts, en förening som arbetar mot extremhögern. Föreningen har delat ut flygblad som uppmanar invånarna i området att undvika restaurangen.

Ingen nazist

Kääriäinen har fått motta många ilskna meddelanden på sociala medier och restaurangen tar på sin Facebooksida avstånd från nazismen och ber att bojkotten ska upphöra för att trygga restaurangen och de anställdas inkomst.

Kääriäinen säger att han inte är någon nazist eller något SS-fan, det hela är ett missförstånd och att Veljesapu är en traditionsförening som i tiderna bildades för att stöda de återvändande SS-männen och deras familjer. Över 700 av de SS-frivilliga sårades och de fick inget stöd från staten.

På Veljesapus hemsida har man publicerat en förklarande text på tyska där man också påpekar att föreningen är politiskt obunden.

En skymf mot SS-männen

Kääriäinen upplever bojkotten som en skymf mot de finländska SS-veteranerna och har också tidigare uttalat sitt missnöje över att SS-männens aktiviteter sätts under lupp.

Kääriäinen anser att eventuella krigsförbrytelser bland de finländska SS-männen undersöktes redan i efterdyningarna av kriget och om det funnits orsak hade SS-männen åtalats redan då.

På Veljesapus hemsida kan man också läsa att föreningens tidskrift Achtung är "den enda publikation på finska som delar riktiga uppgifter om de finländska SS-frivilliga".

SS-generalen Felix Steiner och generallöjtnant Malmberg inspekterar trupper i Hangö sommaren 1943.
SS-generalen Felix Steiner och generallöjtnant Malmberg inspekterar trupper i Hangö sommaren 1943. SS-generalen Felix Steiner och generallöjtnant Malmberg inspekterar trupper i Hangö sommaren 1943. SS-trupper

Försvarsministern ville tysta ner anklagelserna

När utredningen presenterades viftades den närmast bort av försvarsminister Jussi Niinistö i hans blogg. Niinistö skriver att man ska följa rättsprincipen att alla är oskyldiga tills deras skuld kunnat bevisas. Och det finns inga bevis för SS-männens skuld.

Niinistö är själv historieforskare och ytligt bekant med Lars Westerlund.

Hur reagerade du på det Jussi Niinistö skrev?

- Han har redan tidigare visat intresse för Lapporörelsen och andra högerradikala rörelsen och forskat om dem, säger Lars Westerlund.

Westerlund säger att han inte gjort någon stor sak av det hela.

- Mitt intryck är att Niinistö valtalar och inte har satt sig så grundligt in i rapporten. Vi har ett sakligt förhållande, säger Westerlund.

Men samtidigt säger Westerlund att det finns en strömning i samhället som vill vårda den högeraktivistiska traditionen. Och den traditionen är de SS-frivilliga en del av.

Utbrett supande

Det har inte heller talats om SS-männens utbredda superier innan Lars Westerlunds bok Cirkus Collani: de finländska SS-frivilliga 1941–43, gavs ut förra året.

Cirkus Collani är de SS-frivilligas eget namn på sin krigstjänst, uppkallad efter bataljonschefen, SS-Untersturmbannführer Hans Collani. Förhållandena var kaotiska och oredorna avlöste varandra.

SS-männen drillades också hårt, men fostrades i arrogans. Man ville göra dem till hänsynslösa kämpar, samtidigt som de blev förnedrade.

- Jag har funderat på vad det där supandet speglar. Jag har kommit till slutsatsen att det var ett sätt att hantera den situation de hamnat i, säger Westerlund.

Också när SS-männen återvände till Hangö sommaren 1943 så söp de och levde rövare och slet ner svenskspråkiga gatuskyltar säger Westerlund.

SS-männens liv blir film

Den finländska filmregissören Claes Olsson har precis börjat arbeta med en dokumentärfilm om SS-männens liv. Från tyskt håll har intresset varit starkt och med sig har Olsson den tyska filmproducenten Hans Robert Eisenhauer.

Nu när ämnet aktualiserats har intresset för filmen stadigt ökat också i Finland och det är ekonomiskt möjligt att filma.

- Nu har möjligheten öppnat sig. Man börjar inse att frågan är större än bara lite rotande i en parentes. Vi förstår den politiska och historiska vidden av det som hänt och det är dags att vädra begreppet krigshjälte, säger Olsson.

Filmregissör Claes Olsson.
Filmregissören Claes Olsson. Filmregissör Claes Olsson. Bild: Yle/Mikaela Löv filmer,filmregissörer

Den nya generationen vill veta

Docent André Swanström säger att vi förtigit och förskönat den här delen av vår historia. Lars Westerlund säger å sin sida att Finland får respekt, även utomlands, för sitt sätt att handskas med sin historia.

Lars Westerlund har själv varit med och genomfört fem olika projekt bland annat om krigsdöda, krigsfångar och internerade.

I dag vågar vi se krigets skuggsidor och betrakta det som hänt också ur offrens synvinkel.

- Onekligen har man tidigare blundat för historien, men under de senaste tio, femton åren har i synnerhet Riksarkivet åtagit sig en aktiv roll, säger Westerlund.

Det är lättare nu, de flesta av de som var med under kriget är döda säger Westerlund.

- Den generation finländare som lever nu, den vill veta vad som hände, säger Lars Westerlund.

Ett trauma vi behöver prata om

Lars Westerlund säger att det är alldeles nödvändigt att tala om det som varit, också de mindre smickrande skeendena. Det har en socialterapeutisk funktion.

- Många, också i Finland, har varit traumatiserade och haft svårt att hantera det som hänt, säger Westerlund.

När auktoritativa institutioner som Riksarkivet gör utredningar och tar fram en i princip neutral kunskap får vi hjälp att gestalta det som inträffat och kan omforma bilden av vår historia.

- Då ges medborgarna en legitim möjlighet att förstå och bearbeta det som hänt, säger Lars Westerlund.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle