Hoppa till huvudinnehåll

Norrena & Frantz: "Vinflaskan korkas när bonusdottern åker hem" - publikens berättelser om bonusföräldraskap

Fyra barfotade personer ligger i gräset.
Fyra barfotade personer ligger i gräset. sommar,växter,Vegetation,sommarlov,fötterna,barn,föräldrar,familj,vila,ledighet,semester,gräs,avslappning,barfota

Hur ska man bete sig som bonusförälder? Har man rätt att uppfostra partnerns barn eller ska man hellre anta rollen som en vuxen kompis? Kan andras ungar kännas som egna barn eller är blod tjockare än vatten?

Relationspodden Norrena & Frantz går igenom bonusföräldrarnas bekännelser.

Långa arbetsdagar när "bonusdottern" är hemma

I mitt hushåll lever en gullig liten tjej varannan vecka. Jag träffade henne ganska tidigt i förhållandet och det var inget dramatiskt. Barnet som då var tolv och nu femton var definitivt en stor nackdel för mig eftersom mina egna ungar redan blivit vuxna. Jag trodde inte jag skulle orka med tjejen och ville därför inte träffa henne så snabbt, men så blev det.

Jag ser mig inte som en bonusförälder eller ens på henne som en bonusdotter. Hon har två föräldrar och de får sköta grovjobbet. Det jag kan ställa upp med är att vara en vettig vuxen i barnets vardag och det funkar faktiskt ganska bra.

Lärare undervisar flicka privat.
Lärare undervisar flicka privat. Bild: Mostphotos Student,studier (verksamhet),Tonåring,Privatundervisning,Learning,Helping,Study,School

Dock njuter jag väldigt mycket när hon är hos sin mamma. Och jag ser ofta till att ha långa arbetsdagar då dottern är hos oss. Tjejen är alltså helt underbar men jag längtar efter den dag hon fyller 18 och flyttar till eget. Man måste komma ihåg att ingen situation någonsin är ideal, men nog hade det varit lättare om vi haft barn i samma ålder.
Mira 39

Får inte vara delaktig i bonusbarnets liv

Jag träffade min man för 11 år sen. Vi var 25 år gamla och studerande. Han hade ett barn som bodde i ett annat land. Barnet var inte en del av vårt gemensamma liv. En eller två gånger per år kom hen till Finland. Under den tiden hade vi en liten paus i parförhållandet eftersom min man inte ville att jag skulle ta del av det liv som han hade med sitt barn, det var helt ok för mig.

Några år senare flyttade jag och min man ihop. Barnet flyttade till Finland, till samma stad som vi bodde i. Hen var hos oss vartannat veckoslut. Trots att vi bodde ihop ville inte min man inkludera mig i det liv han hade med sin son. Det kändes inte bra. Jag försökte prata om det med min man men han var inte villig att diskutera om det.

Jag har pratat om det här med en psykolog och med mina kompisar. För fem år sedan sa jag till min man att jag önskar att situationen ska bli bättre, jag orkar inte ensam jobba för det. Efter det har jag inte haft någon kontakt med barnet, trots att hen har varit hemma hos oss då och då. Min man var inte villig att förbättra situationen.

Far håller arm om dotter, de står med ryggen till och ser på avstånd på en skola
Det kan kännas tungt att inte få vara delaktig i bonusbarnets liv. Far håller arm om dotter, de står med ryggen till och ser på avstånd på en skola Bild: Yle / Jessica Stolzmann papperslösa,familj,Collage

Nuförtiden är barnet nästan vuxen och besöker oss väldigt sällan. Hen hälsar inte ens på mig när vi är samtidigt hemma. Barnet är bara liten del av min mans liv, men det har påverkat, och påverkar fortfarande vår relation, som är annars bra. Vi har till exempel inte ett gemensam barn för att min man inte kunde prata om det när det var aktuellt och mitt självförtroende har förstås lidit på grund av detta.

Jag har känt mig som en dålig människa som inte duger när det kommer till barn. Lyckligtvis har vi den senaste tiden kunnat prata om det med min man. Man kan inte få allt i sitt liv.
Ingen bonus, 36

Mentalt oförberedd att uppfostra bonustonåringar

Personligen ogillar jag starkt ordet bonusmamma eller bonusbarn.

När jag träffade min nuvarande man hade jag ett 7 årigt barn. Min man hade två döttrar i 10 - och 13 års åldern.

Aleksei Roganov kahden lapsensa kanssa.
Aleksei Roganov kahden lapsensa kanssa. Bild: Petri Krook, Yle barn (familjemedlemmar),far,faderskap,föräldraskap

Eftersom min mans döttrar träffade sin pappa vartannat veckoslut så har de utvecklat ett slags “skojigt” kompisförhållande till sin pappa. Min man sätter inte tydliga gränser för dem och det här har skapat lite meningsskiljaktigheter i vår familj.

Min son har fått tydliga strikta regler vad gäller att komma hem i tid, berätta var man är ifall man inte kommer direkt hem från skolan osv. Dessa regler skulle jag också vilja att min mans döttrar hade. Vi har löst problemet med att några gånger om året skriva ner våra familjeregler. På så sätt får alla komma till tals och vi hittar kompromisser som alla kan vara nöjda med.
Skriva
Att skriva ner familjens gemensamma regler kan underlätta vardagen för många bonusfamiljer Skriva Bild: Onni Aaltonen familjeliv

Det som förvånade mig över att vara “bonusmamma” till två flickor var att märka hur mycket de både fysisk och psykisk tar plats i hemmet. Min son är lugn och tar inte alls mycket plats, medan tonårstjejerna har ett helt annat beteende.

Jag känner att jag inte ännu är mentalt färdig att handskas med två tonårsdöttrar eftersom min biologiska son ännu är så pass ung. Jag måste stå ut med att höra hur de surar över småsaker, städa efter dem hela tiden och laga mat även fast de ibland kanske inte dyker upp till middagen. Jag skulle inte hela tiden orka vara den jobbiga vuxna som kräver att de ska hålla sig till familjereglerna.

Det mest belönande med vår familjekonstellation är de stunder när till exempel flickorna är absolut av den åsikten att jag ska närvara på deras skolas våravslutning eller konfirmationsfest. Att de tycker att jag är en självklar del av deras familj känns väldigt bra.

Och att se hur min son trivs med flickorna och hur de alla tre håller varandra sällskap och njuter av varandras sällskap är en fin syn. Så på ett sätt känns det nog som om min mans döttrar har berikat mitt liv.

Jag tycker såklart om min mans döttrar men sist och slutligen så känns de tyvärr som gäster i vårt hem. Och nästan varenda gång de åker till sin mamma så suckar jag av lättnad och korkar en flaska vin som tack för att jag än en gång klarat en vecka som “bonusmamma”.
Bonusmammans trams

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP