Hoppa till huvudinnehåll

Arbetspsykolog: Många reagerar för sent - stressen på jobbet utvecklas till depression

Kvinna sitter vid bord.
Många 40-åringar söker hjälp för utbrändhet och depression på grund av arbetssituationen. Kvinna sitter vid bord. Bild: All over press - Shotshop GmbH / Alamy utbrändhet,arbetsliv,trötthet

Kraven på arbetstagarna är för höga och tar aldrig slut. Takten är också för hög. Ingen får någon arbetsro längre, säger arbetspsykolog Päivi Junttila.

Hon möter många deprimerade 40-åringar mitt i arbetslivet, men i kris.

Folk känner sig otillräckliga hur mycket de än pressar på jobbet.

- De flesta som kommer hit är inte enbart utbrända. Illamåendet har gått längre än så, säger Päivi Junttila.

Två kvinnor sitter i varsin stol bakom en dator.
Arbetspsykolog Päivi Junttila och sakkunniga Annette Ruuhonen möter arbetstagare vars utbrändhet övergått i depression. Två kvinnor sitter i varsin stol bakom en dator. Bild: Yle / Tiina Grönroos arbets- och näringslivsbyråer,arbets- och näringsbyrå,Raseborg,Ekenäs,arbete,Skapande av nya jobb,arbetslöshet,yrken,arbetshandledning,sakkunnig Annnette Ruuhonen

Hon är arbetspsykolog vid Arbets- och näringsbyrån, TE-byrån i Raseborg.

Det är en brokig skara som besöker henne, men många är kring 40 år, de har jobbat på ganska länge redan och samtidigt skött de tunga familjeåren med skulder och småbarn.

Tappat all energi

En del har blivit arbetslösa och behöver hjälp med att hitta en ny plats. Antingen en studieplats eller ett nytt jobb.

Andra har jobbet kvar, men har förlorat sin energi och sina förutsättningar.

- När det fått gå så långt blir det ännu svårare att ta itu med sin situation. All energi går åt att ta sig till jobbet och orka med hemmet, kanske efter flera sömnlösa nätter.

"Jag tyckte inte om att studera när jag var tonåring. Men senare när jag var 36 år studerade jag och skulle bli färdig primärskötare. Men så kom mitt psykiska illamående i vägen och jag blev sjukpensionär så småningom. Visst harmar det att jag aldrig kunde bli det jag drömde om, sjukskötare."
Gun ringde Tiina Grönroos i direktsändning

Päivi Junttila är alltid glad att hon får möta de här trötta personerna.

- Det bästa är att ta steget ut och få möta någon som kan hjälpa till, säger hon.

Krav på supermänniskor

Problemet är känslan av otillräcklighet.

- Många känner att de borde vara en supermänniska för att klara av jobb och hem, säger Annette Ruuhonen, sakkunnig som ofta är första kontakten med klienterna som kommer till TE-byrån.

En av de första frågorna besökarna får är: vad är du bra på, vad kan du?

- Det vanliga svaret är: inte är jag bra på så mycket. Ganska få har fått uppskattning för det man kallar den tysta kunskapen, konstaterar arbetspsykolog Päivi Junttila.

Hon menar att arbetserfarenheten hos en äldre arbetstagare är lika viktig som ivern hos en yngre kollega. Alla borde uppskattas lika mycket.

För högt tempo

De sakkunniga inom Arbets- och näringsbyrån får medhåll av psykiater Runa Nyholm. Hon efterlyser också arbetsro ute på arbetsplatserna.

En kvinna i radiostudio
Människorna i arbetslivet behöver mer egenvärde, säger psykiater Runa Nyholm. En kvinna i radiostudio Bild: Yle / Christoffer Westerlund psykiatri,psykiatrisk vård,Ekenäs,Raseborg,runa nyholm

Runa Nyholm söker förklaringar till varför det blivit så här.

- Tempot har stigit på arbetsplatserna och det är grunden till att vi inte trivs, säger Nyholm.

Hon anser att vi behöver ge mer egenvärde åt människorna och att de själva kan bestämma mer om sina arbetsuppgifter.

Runa Nyholm ger ett par exempel på hur vi har det i dag.

Ett anstaltbiträde på sjukhus ska städa ett rum på två minuter och fyrtio sekunder.

Eller så ska alla jobba i landskap, oberoende om det passar alla eller inte.

"Efter folkskola, mellanskola, studier vid Högvalla blev jag småbrukarhustru. Men så fick jag ischias och klarade inte av arbetet på gården. När barnen var små fick jag slutligen jobb vid Nickbyposten och där var jag i 28 år. Arbetslivet var det bästa för mig. Vi som är gamla nu är häpna över hur illa folk mår på jobbet i dag."
Lisbeth ringde Tiina Grönroos i direktsändning

Arbetet stressar många. Men snabbheten i samhället och familjelivet stressar också.

- Vi borde ha lugna, egna stunder. Förr gavs allt mer tid. Världen går snabbare, men vi borde lugna ner tempot, var och en av oss, säger Nyholm.

Snuttjobb är framtiden

Korta anställningsförhållanden och projekt kommer allt starkare på arbetsmarknaden. En fast anställning hos samma arbetsgivare i 30 år kommer att höra till en förgången tid.

- Å andra sidan är de som kommer ut i arbetslivet inställda på de här nya arbetsförhållandena. De har aldrig förväntat sig ett långt arbetsliv på samma arbetsplats, konstaterar Annette Ruuhonen vid TE-byrån.

- De unga kommer att ha en spridd arbetskarriär. Tre år på en plats och sedan drar de vidare. Det här ger ju också en större frihet, säger Päivi Junttila.

Hon betonar ändå att det gäller att ha en bra utbildning bakom sig. Utan utbildning kommer de unga inte långt i framtiden.

- Tur nog kan man skaffa sig en god utbildning på flera olika sätt i dag. Alla behöver inte gå flera år i skola, utan man kan utbildas på ett mångsidigt sätt, kanske medan man jobbar, säger Junttila.

Enligt Päivi Junttila är det överlag ändå allt svårare att komma in på arbetsmarknaden och navigera där.

- Vad gäller mitt jobb som arbetspsykolog, vilket är mitt drömjobb, så irriterar resursfördelningen här inom arbetsförvaltningen. Behovet av stöd både för unga och äldre ökar, men till exempel psykologtjänsterna har skurits ner med nästan hälften på 10 år, säger Junttila.

Ska man sadla om?

- Visst kan man göra det! Många långt upp i åren ansöker om en studieplats. Till och med efter pensioneringen. Man kan alltid förverkliga en dröm, säger psykiater Runa Nyholm.

"Jag ville jobba med människor. Min lärare undrade vad jag har tänkt mig. Jag svarade Lärkkulla. Jag är evigt stolt över mitt fina betyg från Lärkkulla. Senare bodde jag två år i Tyskland och lärde mig tyska. Så fick jag anställning på bank. Där behövdes också språkkunnig personal."
Titti ringde Tiina Grönroos i direktsändning

Axxell Utbildning erbjuder nuförtiden artesanutbildning enbart för vuxna. Här får vuxna studerande en grundexamen i inredning, guldsmide, textil eller keramik.

Vuxenstuderande Hannes Alin producerar ett vikingasmycke under guldsmidesläraren Maria Wikströms ledning.
Hannes Ahlin och Maria Wikström, vuxenstuderande och lärare inom guldsmide i Axxell. Vuxenstuderande Hannes Alin producerar ett vikingasmycke under guldsmidesläraren Maria Wikströms ledning. vuxenutbildning,smyckeskonst,smyckekonstnärer,Axxell,guldsmide

- Det är en brokig skara elever som studerar här, säger Maria Wikström, som är lärare i guldsmide. En vuxenstuderande kan vara allt mellan 19 år och en bra bit över 50.

De som ansöker om en vuxenstudieplats har också väldigt olika bakgrund.

- Vi har folk från bankvärlden. Vi har kockar, formgivare, vårdare och konstnärer. Och hit kommer också sådana som fungerat som lärare för hobbykurser, men nu vill ha en examen på riktigt.

- Det enda gemensamma är oftast att de har behov av närstudier som ordnas på kvällstid och under veckoslut. Ja och sedan ett stort intresse för hantverk, säger Wikström.

Passionen för hantverk behövs. Maria Wikström betonar skillnaden mellan hobbyhantverk och hantverksutbildning på professionell nivå.

- Här får man satsa ganska hårt faktiskt. Vi har strikta examensgrunder att gå efter, så vill man bara greja på är det nog hobbykurserna som gäller.

- Just nu inleder vi till exempel en kurs i 3D på dator, vilket kräver en hel del av dem som deltar, konstaterar Wikström.

Dessutom ska de studerande själva produktplanera, dokumentera och marknadsföra sig nuförtiden. Bara det kräver kunnande inom den moderna it-tekniken.

Hannes gör vikingasmycke

Vid ett av guldsmedsborden arbetar vuxenstuderanden Hannes Ahlin på ett vikingasmycke. Det är ett petigt arbete som är en del av examen inom kursen kulturinriktad tillverkning.

- Det ska synas att smycket är producerat i dag, men det ska ha rötter i tradition och historia, förklarar Maria Wikström.

Hannes Ahlin kallar sitt smycke för Solskeppet.

- Här ingår en kristall, en silverring och en båt. Och så försöker jag sätta ihop alla delarna, berättar Hannes Ahlin.

Hannes Ahlin är första årets studerande vid Axxell. I grunden är han konstnär, målar och tecknar och skapar med händerna.

- Jag ville fortsätta med det, men med annat material, som är mer hållbart och som blir någonting beständigt. Det här utvecklar mitt måleri. Det blir mer precist och detaljerat tack vare smyckeshantverket, säger Ahlin.

Inom utbildningen talar man populärt om livslångt lärande.

Det är nog vad Hannes Ahlin är inne på också.

- Men mitt drömyrke är guldsmed, säger han.

Personerna som citeras ringde Tiina Grönroos i direktsändning om yrkesval och drömmar.



Läs också

Nyligen publicerat - Västnyland