Hoppa till huvudinnehåll

Nedtystade och diskriminerade - Albaniens hbtq-personer för en hård kamp för jämlikhet

Den albanska hbtq-aktivisten Xheni Karaj framför prideflagga
Den albanska hbtq-aktivisten Xheni Karaj framför prideflagga Bild: Yle / Christin Sandberg Xheni Karaj,Albanien,HBTQ-rörelsen,Aleanca Lgbt

Xheni Karaj är hbtq-aktivist i Albanien, som beskrivs som ett av Europas mest homofoba länder. När hon kom ut som lesbisk gjorde hon det på bästa sändningstid inför en hel nation.

Sedan dess har Xheni Karaj varit talesperson för Albaniens alla hbtq-personer. Men trots organisering och politisk aktivism lever hbtq-personer i rädsla och många lämnar för att söka asyl i andra länder.

Jag blev igenkänd överallt. Folk stirrade, skrek och pekade på mig

Det var år 2012 och Xheni Karaj och hennes hbtq-vänner planerade Albaniens första Pride någonsin.

Att huvudstaden Tirana skulle få sin första Pride hade skapat uppståndelse i media.

En av Karajs vänner, journalisten och gay-aktivisten Kristi Pinderi, hade bjudits in för att sitta i panelen i ett av landets stora politiska debattprogram.

– Men vilka människor pratar vi om? De finns ju inte, ingen känner någon som är homosexuell, sade en av deltagarna i programmet.

När en politiker i panelen följde upp med att säga att ifall hans son kom ut som homosexuell skulle han skjuta honom med ett skott i huvudet, kunde inte Karaj, som satt i publiken, hålla tyst.

– Jag bad om mikrofonen. När jag hade den i handen och ljus och kameror riktades mot mig, tänkte jag ”åh nej, vad har jag gjort”, säger hon.

Men då fanns ingen återvändo.

– Du undrar var vi är? Vi gömmer oss på grund av allt hat och våld som finns mot oss, och som du precis själv uttryckte, sade hon riktad till politikern, men samtidigt också rakt ut till hela det albanska folket.

Där och då blev hon landets första och enda offentliga lesbiska person.

Deltagare i Pridefestivalen i Tirana håller upp prideflagga
Pride-parad i Tirana Deltagare i Pridefestivalen i Tirana håller upp prideflagga Bild: Altin Hazizaj Tirana,Albanien,prideparad

Telefonmeddelanden haglade in: ”Wow, vad har du gjort? Vad kommer hända med dig nu? Hennes pappa hade skickat ett meddelande där det stod: ”Du har begått ditt livs största misstag.”

Xheni Karaj åkte inte hem den kvällen eftersom hon inte ville möta sina förtvivlade föräldrar.

- Här lever du för den lokala samhällsgemenskapen och det är väldigt viktigt vad andra tycker och tänker om dig och din familj, så jag visste vilken skada jag hade orsakat min familj, säger hon.

Nästa dag gick hon till jobbet på darrande ben.

– Jag var säker på att jag skulle få sparken.

Men istället möttes hon av många handslag och uppmuntrande ord från kollegor som tyckte att hon var modig. Även chefen gav sitt fulla stöd. Vardagen förändrades däremot på ett dramatiskt sätt.

– Jag blev igenkänd överallt. Folk stirrade, skrek och pekade på mig: ”Kolla på den lesbiska tjejen. Hon som var på tv.” Det kommer jag aldrig att glömma.

Över en natt hade hon blivit talesperson för den albanska hbtq-communityn.

Prideparad i Tirana
Prideparad i Tirana Bild: Yle / Loreta Cuka prideparad,Tirana

Organsationsarbetet blev en fulltidssysselsättning

I dag är hon ansvarig för den ideella organisationen Aleanca Lgbt i Tirana, vilken hon även var med och startade.

Det som för tio år sedan hade börjat med hemliga träffar i slutna rum och nattliga aktioner, såsom att klistra upp flyers och måla regnbågsfärger på offentliga byggnader i Tirana, hade förvandlats till en fulltidssysselsättning.

I själva verket är det ett stort gap mellan den rättsliga utvecklingen och verkligheten ute i samhället för hbtq-personer

I dag går hennes jobb ut på att organisera och stötta hbtq-aktivister och driva politiskt och rättsligt påverkansarbete till skydd för hbtq-personers rättigheter.

De senaste åren har flera lagar, bland annat en antidiskrimineringslag, antagits i Albanien som del av reformer inför ett EU-medlemskap.

– Vi har fått en del fantastiska lagar som en del av EU-reformpaketet, men de omsätts inte i praktiken. I själva verket är det ett stort gap mellan den rättsliga utvecklingen och verkligheten ute i samhället för hbtq-personer, säger Xheni Karaj.

Hon ser en risk för att situationen till och med förvärras.

– På pappret och utåt mot internationella aktörer ser det ut som att situationen har förbättrats och att Albanien är ett säkert land för hbtq-personer. Men så är det inte.

– Det enda som skulle kunna leda till verklig förändring är om premiärministern gör ett tydligt utspel till skydd för våra rättigheter, säger hon.

Många som kommer hit mår jättedåligt och har självmordstankar, det liksom ingår i paketet av att leva ett dubbelliv som hetero och lesbisk

Xheni Karaj beskriver sig själv som privilegierad. Hon är född i en medelklassfamilj i Tirana och har både en universitetsutbildning och ett arbete.

Det är en situation de flesta hbtq-personer i Albanien bara kan drömma om.

Psykisk ohälsa är utbredd bland hbtq-personer

Socialarbetaren Juni Plaku som arbetar på hbtq-centret, Aleanca Lgbt, berättar att de flesta som söker sig till dem mår mycket dåligt.

– Många har kastats ut hemifrån och förskjutits av sina familjer när de har kommit ut som lesbiska, säger hon.

Hon berättar att många även har hoppat av skolan på grund av mobbning, vilket försvårar jobbsökandet. Hon beskriver också hur hbtq- och transpersoner diskrimineras när de letar bostad.

– Vi har under tre års tid haft kontakt med en transperson som letar bostad. Vi har försökt hjälpa till, men hon bor fortfarande på gatan, säger Plaku.

Den psykiska ohälsan är också utbredd bland de hbtq-personer som personalen på Aleanca kommer i kontakt med.

– Många som kommer hit mår jättedåligt och har självmordstankar, det liksom ingår i paketet av att leva ett dubbelliv som hetero och lesbisk, säger Xheni Karaj.

Situationen har inte förbättrats

Xheni Karaj är besviken på det bristande politiska stödet.

– Allt arbete ligger i händerna på ideella organisationer.

Det finns ett skyddat boende för hemlösa hbtq-personer i Tirana. Det är en dyr verksamhet.

– Vi har under flera år försökt få statligt bidrag, men bara fått tomma löften. Nästa år kommer vi bli tvungna att stänga, säger Xheni Karaj.

HBTQ-aktivisten Xheni Karaj
Xheni Karaj är oroad över hbtq-personernas situation HBTQ-aktivisten Xheni Karaj Bild: Yle / Christin Sandberg Xheni Karaj,HBTQ-rörelsen,HBTQ-aktivist,Albanien,Aleanca Lgbt

Xheni Karaj beskriver situationen för hbtq-personer som att den sitter fast. Det sker inga framsteg. Tvärtom är hon oroad för att så många väljer att lämna landet.

– Allt fler hbtq- och transpersoner har sökt asyl i andra länder de senaste två åren. De har helt enkelt gett upp hoppet om en framtid här, säger hon.

– Jag hade antagligen gjort samma sak, om jag inte hade haft det här som jag älskar, säger hon och tittar sig omkring i det lilla kontorsrummet utan fönster i Aleancas lokaler på en bakgård i centrala Tirana.

Hon och de andra på Aleanca ser sitt kall i att föra ut de röster som folk annars aldrig hör.

– Vem ska berätta om hur hbtq-personer har det i Albanien? Vem ska berätta deras historier som tystats så länge. Det är dags att skrika ut dem.

Vad drömmer du om?

– Frihet och jämlikhet för alla som inte har det.

Fakta om Albanien

  • Albaniens befolkning är 2,9 miljoner (2017).
  • Landet har parlamentarisk demokrati, men brukar kategoriseras som ”delvis fritt” efter graden av medborgerliga och politiska fri- och rättigheter. Som en jämförelse kan nämnas att Ungern är det enda EU-land som finns i samma kategori.
  • Det finns ingen oberoende media och pressfriheten är begränsad.
  • Civilsamhället är svagt.
  • Premiärministern har mycket makt och det finns en risk att det kan leda till mer auktoritärt styre.
  • Albanien får 36 av 100 poäng i organisationen Transparency lnternationals korruptionsindex.
  • Religionsfrihet garanteras i författningen och respekteras väl. Staten är sekulär. En majoritet av befolkningen är muslimer, men det finns också kristna katoliker och ortodoxt kristna. (källa: Utrikespolitiska institutet)
  • Den amerikanska organisationen Freedom House betygsätter varje år världens länder efter graden av civila och politiska fri- och rättigheter.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes