Hoppa till huvudinnehåll

Irene klarade inte studentexamen och flydde till Sverige – ”jag tänkte att jag är helt jävla dum i huvudet”

Irene Lillmåns.
Irene Lillmåns. Bild: Frida Lönnroos porträtt

Irene Lillmåns gymnasietid kulminerade aldrig i fest med vit mössa. Det föll på provet i finska som hon misslyckades med två gånger innan hon gav upp.

- Första gången jag fick reda på att jag är underkänd i finskan tänkte jag att mitt liv i princip är över.

Det berättar Irene Lillmåns som är född och uppvuxen i Nykarleby. I en stad där nästan 90 procent av invånarna talar svenska är finska inte en naturlig del av vardagen för många.

Det gällde också Irene, som knappt förstod vad som sades på radio på finska när hon var yngre.

Inför studentexamensprovet i finska var hon ändå hoppfull. Hon hade präntat in några fraser som hon skulle kunna använda i uppsatsdelen av provet. Det räckte ändå inte hela vägen.

- När jag fick beskedet var det ett väldigt hårt nederlag. Jag blev jättejätteledsen. Det kändes som att jag aldrig kommer att göra något i mitt liv, att alla jobb kräver att man har en gymnasieutbildning och fullständiga betyg, säger hon.

Jag har inte problem med att prata om det, det är inte jobbigt längre. Ibland blir jag kanske arg på mig själv och undrar varför jag inte fick tummen ur.― Irene Lillmåns

Tiden strax efter beskedet undvek Irene samtalsämnet studentexamen, eftersom hon skämdes.

- Jag tänkte att är jag så jävla dum i huvudet att jag inte klarar av att skriva ett prov som det ändå är tänkt att majoriteten ska klara? Så jag sa inte riktigt till någon att jag blivit underkänd.

Istället flydde hon till Sverige. När hon fick reda på att hon var underkänd befann hon sig på resa i Frankrike. På vägen hem, två dagar senare, bestämde hon sig för att inte återvända till Finland.

- Jag ringde mamma och pappa från flygplatsen i Paris och sa att de inte behöver hämta mig när jag kommer till Finland, för jag åker till Stockholm istället.

Väl där flyttade hon in med en kompis och började leta efter jobb. Efter två veckor lyckades hon hitta ett eget rum att flytta in i och började jobba på hemtjänst.

Irene Lillmåns.
Irene bor och arbetar fortfarande i Stockholm. Irene Lillmåns. Bild: Frida Lönnroos porträtt,irene lillmåns

Ett av skälen till att det tog så hårt på Irene att bli underkänd var ett missförstånd, som fått henne att tro att hon var tvungen att skriva om alla prov.

- Jag fick information från mitt gymnasium om att man bara kan delta i studentskrivningarna vid tre tillfällen. Jag skrev finskan vid mitt tredje tillfälle. Och då sades det att jag inte har möjlighet att bara skriva om finskan, utan var tvungen att skriva om alla ämnen, berättar hon.

Så småningom växte ändå ett beslut fram om att ge studentskrivningarna en andra chans. När hon började kollade upp hur hon skulle gå till väga insåg hon att det visst var möjligt att enbart skriva om provet i finska.

Ungefär ett och ett halvt år efter att Irene tänkt att hennes liv är över slog hon sig ner i skolbänken igen, med ett prov i finska framför sig.

Hon blev underkänd med en poängs marginal.

Jag kan ju inte direkt påstå att jag har med mig något i bagaget från gymnasiet, förutom ångesten över att eventuellt inte bli klar.― Irene Lillmåns

Den andra gången var besvikelsen ändå inte lika stor.

- Då hade jag på något vis landat i att jag inte har ett studentbetyg. Så livet gick vidare.

Idag, några år senare, är studentexamen inte längre ett känsligt samtalsämne för Irene.

- Jag har inte problem med att prata om det eller säga det till människor, det är inte jobbigt längre. Sen så kanske jag ibland blir arg på mig själv och undrar varför jag inte fick tummen ur och läste lite, eller varför jag inte bara gjorde läxorna.

Hon är öppen med att hon aldrig gav gymnasiestudierna en ärlig chans. Under sina fyra år i Topeliusgymnasiet skaffade hon till exempel nästan inte en enda kursbok och hon kände ofta att det som lärdes ut inte var relevant för henne.

Irene Lillmåns.
Irene hade troligtvis inte gått gymnasiet om hon som yngre hade vetat att det inte är nödvändigt för att få jobb. Irene Lillmåns. Bild: Frida Lönnroos porträtt,irene lillmåns

Att hon ändå valde gymnasiet berodde på att hon upplevde att det var någonting man ”ska” göra.

- Någonstans är det väldigt inrutat i Österbotten att du ska ha ett gymnasiebetyg. Jag kan ju inte direkt påstå att jag har med mig något i bagaget från gymnasiet, förutom ångesten över att eventuellt inte bli klar, säger hon.

Samtidigt vet hon inte vad hon skulle ha gjort istället för gymnasiet. Hon konstaterar att hon inte vet om livet hade sett bättre ut om hon hade skippat det helt och hållet.

Avsaknaden av studentbetyg gjorde att Irene inte studerade vidare, utan genast började jobba. Efter ett antal år i servicebranschen fick hon sin nuvarande tjänst, som personalansvarig vid bemanningsföretaget Uniflex i Stockholm.

Irene Lillmåns på sin arbetsplats.
Just nu arbetar Irene med rekrytering. Irene Lillmåns på sin arbetsplats. Bild: Frida Lönnroos porträtt,irene lillmåns

Idag är Irene väldigt nöjd med hur livet blev. Att hon inte har ett studentbetyg stör henne inte nämnvärt. Om hon skulle få lust att studera vidare skulle hon för första gången ångra att hon inte tog gymnasiet eller studentskrivningarna seriöst, tror hon.

För tillfället trivs hon ändå med sitt arbete och sina arbetsuppgifter.

- Idag sitter jag ju med och hittar personer med rätt kompetens till olika företag och det är jätteroligt att ge en andra chans åt någon som kanske inte heller har lyckats med gymnasiet. Och på mitt jobb, om någonsin, så ser man att många har klättrat i karriären på en helt annan väg än via gymnasiet.

Och trots att Irene aldrig fick ett bevis på att hon kan finska har hon inte problem med språket idag. Efter gymnasietiden jobbade hon nämligen som guide på olika håll i världen, tillsammans med finsktalande kolleger.

- Då tyckte jag att det var pinsamt att jag inte kunde finska. Så jag lärde mig. Så nu i efterhand när jag har gett upp hoppet om ett gymnasiebetyg och examen så har jag lärt mig finska, skrattar hon.

Nyligen publicerat - X3M