Hoppa till huvudinnehåll

Operation Uppsala

Lauri Solehmainen spionerade på Sovjetunionen för USA:s och Norges räkning

I början av 50-talet fruktade många europeer en sovjetisk invasion. För att kartlägga sovjetarméns rörelser tågade en modig finsk man mot Murmansk. Utrustad med spionkamera, konjak och djärvhet blev han en sinnebild för det kalla krigets tysta hjältar.

Lauri Solehmainen är en okänd finsk hjälte, vars insatser hemlighållits och marginaliserats. I likhet med ett tjugotal andra finska män kom han i början av 50-talet att utgöra en spelknapp i det spel som stormakterna utkämpade om herraväldet i Europa.

Olyckligtvis befann sig Finland som en kil mellan öst och väst, men ur Lauri Solehmainens synvinkel innebar det nya geopolitiska läget en välkommen chans att återuppta rollen som krigshjälte och spion.

Lauri Solehmainen och Reino Sappinen i Oslo 1952
Lauri Solehmainen (till höger) och Reino Sappinen i Oslo 1952. Lauri Solehmainen och Reino Sappinen i Oslo 1952 Bild: Heidi Ruotsalainen spionage,militär underrättelseverksamhet,kalla kriget,Norge,Central Intelligence Agency,Lauri Solehmainen

Kalla kriget och Finland

Efter andra världskrigets slut hade det världspolitiska läget skärpts. Kalla kriget och järnridån halverade Europa och i likhet med många östeuropeiska länder kom Finland att tillhöra det sovjetiska intresseområdet.

Att Finland inte blev en fullkomlig folkrepublik berodde på Finlands landgräns mot Sverige och Nato-allierade Norge.

En stark nordisk sammanhållning och en gemensam socialdemokratisk antipati mot kommunismen bidrog också till Finlands fortsatta oavhängighet, liksom omvärldens sympatier för det lilla nordiska landet som så tappert kämpat mot Sovjet under andra världskriget.

Men i början av 50-talet skärptes tonläget ytterligare. I och med USA:s inblandning i kriget på Koreahalvön uppstod farhågor om att Sovjet skulle utnyttja USA:s ouppmärksamhet och stärka sina aktier i Nordeuropa.

Han var en riktig töffing!

Motståndsmannen Fredrik Seeberg om Lauri Solehmainen, som bodde 14 år i USA

Nato hade inte stillatigande följt med Sovjets expansiva utspel. Redan i slutet av 40-talet hade ett hemligt mi­litärt nätverk skapats som skulle förbereda Europa på en eventuell invasion. Operation Stay Behind var ett motdrag från de västallierades sida att kartlägga kommunister och förbereda ett gerillakrig mot sovjetiska trupper.

Man antog att Sovjet skulle anfalla väst via Finland eller Norge och därför måste gränstrakterna kartläggas noga och alla tecken på mobilisering registreras. Det är här Lauri Solehmainen som f.d. fjärrpatrullsman och krigshjälte kommer in i bilden.

Balansgång

I Finland följde man utvecklingen med oro, men resurserna efter andra världskriget var knappa och rädslan för sovjetiska reaktioner bidrog till att underrättelseverksamheten måste skötas diskret. Med statsmaktens tysta medgivande påbörjades Operation Uppsala – en hemlig manöver som i början av 50-talet involverade CIA, norsk underrättelsetjänst och finska fotsoldater, bland dem alltså Lauri Solehmainen - en ärrad krigsveteran som inget hade att förlora på att anta ett hemligt spionuppdrag.

Bild på spionkameran Minox B
Spionkamera av märket Minox som även Lauri Solehmainen hade med sig på spionresan till Murmansk. Bild på spionkameran Minox B Bild: Petter Lindberg/Yle spioner,spionage,kalla kriget,Central Intelligence Agency,Minox

Arbetsfördelningen var klar. CIA stod för finansiering, norsk underrättelsetjänst för utbildning och koordinering, medan finska soldater som tjänstgjort som fjärrpatrullsmän skötte den operativa delen.

I klartext handlade det om att traska till Murmansk, iaktta militärstrategiska mål så som flygfält och järnvägsbroar och förhoppningsvis återvända hem med bildmaterial och en utförlig rapport om vad fienden höll på med bakom gränsen.

Uppdraget var riskfyllt och politiskt känsligt och de som antog utmaningen kunde inte räkna med något stöd från finskt håll ifall de åkte fast. Olaglig gränsöverträdelse och spionverksamhet för USA:s och Norges räkning var något som statsmakten inte officiellt kunde godkänna.

lauri och reino
Lauri Solehmainen (till höger) och Reino Sappinen bekantar sig med Frognerparken i Oslo lauri och reino Bild: Heidi Ruotsalainen Lauri

Norsk spionchef i Helsingfors

Information om rysk mobilisering ville man gärna ändå ta del av och ett sätt att mildra den egna inblandningen var att låta tredje part sköta planering, finansiering och rekrytering. Redan från tidigare var CIA:s ideologiska kamp mot kommunismen massiv och i Norden hade den amerikanska underrättelsemyndigheten redan en lojal partner i de socialdemokratiska partierna.

Rädslan för en kommunistisk kupp och viljan att begränsa kommunistiskt inflytande i politiken och på arbetsplatser förenade CIA och nordiska socialdemokrater. Därför föll det sig också rätt naturligt att en övertygad norsk socialdemokrat tillsattes som spionchef i Helsingfors år 1950.

Fem år i Helsingfors, var fem år för mycket!!

Magnus Bratten om sin vistelse i Finland

En av nyckelpersonerna för denna ljusskygga spionverksamhet är alltså norrmannen Magnus Bratten. Till utbildningen var han språkvetare och knappast särskilt intresserad av spionverksamhet, men den politiska övertygelsen och en farhåga om att Nordens säkerhet stod på spel, fick honom att anta jobbet som spionchef i grannlandet Finland.

Mellan åren 1950-55 var Magnus Bratten stationerad på den norska ambassaden i Helsingfors. Bakom den vaga titeln attaché dolde sig varierande uppdrag, men i huvudsak handlade hans jobb om att koordinera och leda den spionverksamhet som riktades mot Sovjet.

Till sin hjälp hade Magnus Bratten dessutom norska ”utbildare” som i Helsingfors så väl som i Oslo, lärde finska soldater vapenhantering, sabotage och annan underrättelseverksamhet.

Pengar och äventyr lockar

I fem års tid byggde Magnus Bratten upp ett spionnätverk som i huvudsak bestod av finska krigsveteraner. Många av dessa fjärrpatrullsmän var vana att röra sig bakom fiendelinjen.

Efter andra världskrigets slut hade många dessutom svårt att anpassa sig till fredsförhållanden och ett nytt äventyr, så väl som en generös ersättning på 1 miljon mark bidrog till att män som Lauri Solehmainen gärna prövade lyckan som spion på sovjetisk mark.

karta över Finland
Lauri Solehmainens fickkarta där han ritat in rutten till Murmansk karta över Finland Bild: Heidi Ruotsalainen kartor

De allra flesta spionresorna i början av 50-talet riktade sig mot Murmansk. En ökad militär verksamhet med utbyggnad av flygfält och utstationerade MIG-plan gjorde området speciellt intressant ur västmakternas perspektiv. Sammanlagt företog finska fjärrpatrullsmän ett tiotal resor in på ryskt territorium.

Utdelningen i form av fotografier och rapporter var sällan särskilt stor och Operation Uppsala omfattar även rena misslyckanden där den utsände aldrig återkom från sitt uppdrag.

Norska Magnus Bratten arbetade som spion i Finland på 1950-talet.
Magnus Brattens avskedsbrev år 1955. Norska Magnus Bratten arbetade som spion i Finland på 1950-talet. Bild: Aapo Huhta spioner,Norge,Helsingfors,Finland,Sovjetunionen,kalla kriget,Norsk Rikskringkasting,journalister,far- och morföräldrar,fjärrpatruller,Attaché,beskickningar,Magnus Bratten

Mot slutet av 50-talet förlorar den handfasta patrullverksamheten sin betydelse i och med att satellittekniken utvecklas och spionflygen får en allt större räckvidd. Men i början av 50-talet kunde en desillusionerad krigare som Lauri Solehmainen ännu göra sig en förmögenhet på ett uppdrag och i bästa fall rista in sitt namn i historieböckerna som en orädd förkämpe för en västlig demokrati.

Politiskt efterspel

Länge förblev Operation Uppsala ändå en militär hemlighet, men 1977 avslöjade motståndsmannen och sedermera majoren Svein Blindheim att han tjänstgjort i Helsingfors som utbildare i början av 50-talet.

I Norge väckte avslöjandet ett ramaskri, inte på grund av uppdragets våghalsiga karaktär, utan för att högt uppsatta norska militärer samarbetat med finska soldater som under kriget varit vapenbröder med nazisterna.

Beskyllningarna att de finska fjärrpatrullsmännen också var nazister framstår i efterhand som orimligt hårda, men kanske man i Norge ville polera sin egen sköld och välta en del av skulden över på finnarna. Under andra världskriget hade ju många norrmän själva haft ett komprometterande samröre med ockupationsmakten Nazityskland.

Den norska tidningen Ny Tid skrev år 1977 om Magnus Bratten som var spion i Finland på 1950-talet.
Operation Uppsala skapade rubriker i norsk press år 1977 Den norska tidningen Ny Tid skrev år 1977 om Magnus Bratten som var spion i Finland på 1950-talet. Bild: Magnus Bratten spioner,Norge,Helsingfors,Finland,Sovjetunionen,kalla kriget,Norsk Rikskringkasting,journalister,far- och morföräldrar,fjärrpatruller,Attaché,beskickningar,Ulrikasborg,Ny Tid,Magnus Bratten

De finska fjärrpatrullsmännen som Magnus Bratten och hans norska och finska medarbetare lyckades värva, drevs ändå sällan av ideologiska motiv. Inte heller Lauri Solehmainen som tillsammans med kollegan Reino Sappinen företog en hemlig fotvandring till Murmansk sommaren 1952, gjorde den farliga resan på grund av politisk övertygelse.

För en overksam man som efter fredsslutet förlorat hemgården, lockade äventyret och pengarna betydligt mer, än uppfattningen att en kommunistisk ideologi måste bekämpas med alla tillbudsstående medel.

Via länkarna nedan kan du ta del av Lauri Solehmainens farofyllda resa till Murmansk. I den fyrdelade poddserien spelas Lauri Solehmainen av skådespelaren Pekka Strang.




Ett nytt kallt krig håller på att utbryta mellan Storbritannien och Ryssland: