Hoppa till huvudinnehåll

”Alltid när jag kommer på fötter får jag ett nytt slag i ansiktet”

Varför alltid jag? Mystiska sjukdomar och deprimerande skadebakslag – men Oskari Mörö vägrar låta lågan slockna

En pinande, mentalt tärande ovisshet. Efter en sommar som närapå gav EM-medalj har Oskari Mörö hamnat i en obehaglig spiral. Sjukdomsgåtor, sega skador och dumma beslut. Utan rekordåren kunde han redan ha gett upp hoppet.

Oskari Mörö bläddrar i det tjocka albumet hans mamma sammanställt. Tidningsurklipp, utprintade webbartiklar och nummerlappar från stortävlingar.

Minnen.

Från Lohja Junior Games där han som knatte kunde delta i tio grenar på en dag. Från Doha där han som 16-åring deltog i skol-VM trots en allvarlig belastningsfraktur i ryggen tidigare under året. Tre år senare 2012 stoppade inte lunginflammation, mykoplasma och överträning honom från stortävlingsdebut i hemma-EM i Helsingfors och sjätteplats i junior-VM i Barcelona.

Rubrikerna vimlar förbi. Skadorna har gjort Mörö bara starkare, skriver HBL. Mörö käänsi vastoinkäymiset ennätysvauhdiksi (sv. Mörö vände motgångarna till rekordfart), berättar Helsingin Sanomat.

– Jag har blivit golvad med jämna mellanrum, men det viktigaste är hur snabbt man stiger upp igen, säger Mörö och vänder blad.

– Om alla skulle sluta efter några enstaka bakslag skulle det vara ganska få deltagare på startstrecket.

Åtminstone skulle Oskari Mörös finländska rekord och EM-framgång på 400 meter häck aldrig ha sett dagens ljus. Han skulle ha lagt spikskorna på hyllan långt innan.

Se Sportlivs minidokumentär om Oskari Mörös kamp tillbaka efter otaliga motgångar i klippet nedan:

Ramlar ner i gropen

Oskari Mörö vill inte tycka synd om sig själv eller säga att han ger den internationella häckeliten onödigt mycket fördel med sina evinnerliga bekymmer.

Men faktum är att skade- och sjukdomslistan är häpnadsväckande. Inte minst med tanke på vilka resultat han trots problemen radat fram.

– Motgångar hör till idrotten och de händer alla, men när de hopar sig i fruktansvärda mängder är det ibland oerhört tungt mentalt. Alltid när du kommer tillbaka på fötter får du ett nytt slag i ansiktet och ligger nere igen.

– Du får inte göra det du njuter så mycket av, det tär på psyket. Oavsett om du är idrottare, gårdskarl eller brevbärare. Och varje morgon du stiger upp måste du känna dig för var det värker i dag.

Mörö menar att de svåra åren lämnat kvar ett trauma som slår i när ett nytt dilemma dyker upp.

– Det är alltid ett deprimerande slag. Jag faller ner i gropen och det tar ett tag att samla tankarna. Då tänker man för stunden att varför igen jag? Men att deppa för dig inte framåt ett dugg. Du måste bara hitta vägen ut igen.

Från EM-succé till sjukstugan

Mörö satte punkt för sommarsäsongen 2013 efter endast två tävlingar på grund av en baklårsskada.

Följande år gjorde han som 21-åring sitt stora genombrott i EM i Zürich. Han förbättrade sitt personbästa med en och halv sekund, tog sig till final och satte nytt finländskt rekord.

2015 blev ett nytt mellanår.

”I Zürich insåg att jag kan utmana egentligen vem som helst. Det var en viktig signal till mig själv, att jag vågar satsa allt som krävs. Det gav också ekonomiskt ryggstöd i form av för mig stora sponsorkontrakt. Jag behövde inte längre studiestöd för att få mat på bordet."

-Oskari Mörö

Mörö har medfött trång höftled och klarar inte av träna på samma sätt som andra häcklöpare. Den onda höften gjorde att säsongen 2015 blev på hälft och kastade en skugga också över säsongen därpå.

Operation var ett reellt alternativ, men till slut kom Mörö tillsammans med sin fysioterapeut Jari Malinen fram till att ge rehabiliteringen en chans. Det lönade sig.

– Det var en smärtsam träningssäsong, det kan jag säga rakt ut. Men jag klarade av att hålla sinnet i balans och sommaren blev min överlägset mest jämna och njutbara.

– Under det året lärde jag mig hur små dagliga beslut har en nyckelroll för toppidrottare. Vad du gör på fritiden och allt du måste ta i beaktande i vardagen för att – i det här fallet – höften ska må bra.

Mörö sprang in som fyra i EM-finalen i Amsterdam 2016 – 14 hundradelar från medalj och futtiga 26 från guld – och följde upp med finländskt rekord 49,04 och semifinalplats i OS i Rio de Janeiro.

Sedan dess har det mesta gått snett i Oskari Mörös karriär.

”En av karriärens största vändpunkter kom när jag lämnade högstadiet. Jag funderade om jag ska stanna kvar i Lojo eller byta till Backasbrinkens idrottsgymnasium. Jag valde det senare och flyttade in hos farföräldrarna. Jag är enormt tacksam för de åren. Jag kunde satsa allt på idrotten och efter det har det varit självklart att allt annat kommer i andra hand."

-Oskari Mörö

Risker för med sig misstag

– Jobbig!

Hurudan är Oskari som klient? Mörö är kvick och hinner svara på frågan före sin fysioterapeut.

Det är februari och Oskari Mörö ligger på Jari Malinens bärbara behandlingsbord i Birkahallens uppvärmningsutrymme inför inomhustävlingar i Tammerfors.

Så är det, skrattar Malinen till, men fortsätter att Mörö i själva verket är en lyhörd, noggrann och nyfiken patient. Han känner sin kropp och reagerar genast när något känns fel. Det har inte alltid varit en självklarhet.

– När du är ung och resultaten börjar trilla in i rask takt, finns en enorm vilja att gå snabbt framåt. När målen är högt ställda glömmer du ibland att lyssna på den egna kroppen. Om du bara försöker pressa dig framåt tappar du lätt fokus och löpningens teknik och biomekanik kan ta skada, säger Malinen.

– Vem som klarar att prestera toppresultat i gren som gren handlar enligt mig framför allt om hur idrottaren lärt känna sig själv. Det är ingen matematik. Samma formel ger inte alltid samma slutresultat när det handlar om människor.

Vi hoppades att hokus pokus-trollkonster skulle hissa upp formen, men det delas inte ut några lotterivinster i idrott― Oskari Mörö

Oskari Mörö, 26, har aldrig haft en hel säsong som senior. Sedan hösten 2016 har han knappt haft en hel månad. Just nu ser situationen igen lovande ut, men 2017 och 2018 var mardrömmar hälsomässigt.

Först drabbades han av plantarfasciit, en inflammation i hältrakten. Den höll sig segt kvar i ett par månader och störde betänkligt grundträningen. Basen, som redan efter tidigare skadebesvär var bristfällig, blev allt skörare.

När sedan en argsint bobba, eventuellt salmonella, satte magen på spinn under ett träningsläger i Spanien på våren och Mörö strax därefter till råga på allt åkte upp på hög höjd, rasade korthuset samman.

– Vi hade kanske inte tålamodet som krävdes. Vi blev lite fartblinda och tänkte inte tillräckligt långsiktigt. Sommaren närmade sig och vi fick bråttom, men väljer du en genväg straffar det sig oftast i något skede.

– Där gjorde vi säkert misstag. Om jag kunde göra om det så skulle jag göra det, men det är onödigt att spekulera. Jag är mer av typen ”risky business” och då gör man ibland dumma beslut.

Oskari Mörö har löpt fem av karriärens sex snabbaste tider, bland annat de fyra snabbaste, i stora mästerskap. Rekordet 49,04 är från OS-försöksheaten i Rio 2016.

”Nerverna har alltid hållit. Man måste klara av att njuta av situationen. Jag ser det som ett skyltfönster där man modigt måste riskera. Allt eller inget. Ibland misslyckas det – men du lyckas sällan om du är rädd för misslyckanden.”

– Vi hoppades att hokus pokus-trollkonster skulle hissa upp formen, men det delas inte ut några lotterivinster i idrott. Man måste göra rätt saker i vardagen.

Mörös årsbästa 2017 stannade på 50,38, långt över en sekund sämre än rekordet året innan. Efter varje tävling tog återhämtningen en vecka och det blev omöjligt att prestera på topp.

Ett upplägg som upprepade sig 2018. Bara ännu värre.

Gick upp fem kilo och tappade all energi

Hösten 2017 fick Mörö problem med löparknä. Trots att skadan besvärade i hela fyra månader, känns den i sammanhanget närmast som en parentes. Det visade sig att magen skulle spela rollen som huvudskurk – igen.

– När balansen i magen vänds upp och ner, är det ett ganska långt projekt att fixa. Det har jag fått märka, konstaterar Esbo IF-löparen.

Den här gången var olyckan framme under ett träningsläger i Turkiet. Ett aggressivt magvirus rörde om i grytan och klöste sig envist fast. Balansen i magen var förlorad – och därmed även hela säsongen.

– Ämnesomsättningen fungerade inte alls och ingen energi fastnade oavsett vad jag åt och drack. Magen svällde och när all vätska samlade sig i kroppen steg också vikten fem kilogram. Det var en speciell känsla.

Situationen eskalerade och efter bara två lopp blåste Mörö av spelet. Paavo Nurmi Games i början av juni blev säsongens sista.

Ett oerhört svårt beslut och samtidigt det enda vettiga, beskriver Mörö. Han prövade ännu locka fram formen genom vila, men en månads lättare träningsperiod ledde inte till några framsteg.

– Jag försökte tillbaka till tävling men märkte att sablar, jag har ju inte ens energi att genomföra uppvärmningen ordentligt. Det var sista spiken. Då förstod jag att det inte finns en tillstymmelse till förnuft i det jag håller på med just nu.

”Jag orkade inte egentligen göra nånting alls. Också vardagsmotion och promenader började kännas motbjudande. Jag ville bara ligga på soffan. När nån sedan säger att kom dit, kom hit, vi gör det här och det där, och du inte orkar bry dig… Det känns illa både för mig och dem runtomkring, fastän de bara vill mitt bästa. Men de här känslorna går alltid förbi."

-Oskari Mörö

Mörö vet fortfarande inte exakt vad viruset som i praktiken förstörde en hel säsong var.

– Det är ett mysterium. Jag tog alla möjliga tester, endoskopier från båda hållen, men ingen tydlig orsak hittades. Det är frustrerande. Det skulle vara enklare om du bröt foten och visste att du rehabiliterar den i två månader och sedan är tillbaka i normal träning. Ovisshet är alltid mer pinande.

Tränaren: Märker snabbt om idrottare tappar glöden

Tillbaka till februarieftermiddagen i Tammerfors. Sportliv är på plats när Mörö bokförs för sitt första resultat sedan Paavo Nurmi Games i juni i fjol. Han slutar fyra på 200 meter, slagen av tre landsmän.

Vid sin sida har han fysioterapeuten Malinen och tränaren Petra Stenman. De påminner och betonar att resultaten kommer i andra hand just nu. Viktigast är hälsan.

– Det är jättejobbigt att hela tiden dras med småskador. En vanlig säsong har du en övergångsperiod där du får pusta och återhämta dig också mentalt. Men tampas du jämt med småskador får du aldrig den där andningspausen, säger Stenman.

”Jag vill tro att alla svårigheter gör mig starkare både som idrottare och människa. Du lär dig mest av de jobbiga åren. Med tanke på det borde jag ha en helsikes lärdomsbank vid det här laget."

-Oskari Mörö

Stenman tog tillsammans med en annan tidigare elithäcklöpare Mikael Ylöstalo över tränaransvaret våren 2018, när Mörö upplevde att han behövde nya vindar efter ett fruktbart samarbete med Atte Pettinen.

Det första året ihop har bestått av med- och motgångar samt en hel del detektivarbete, beskriver Stenman. Nu börjar de flesta frågetecknen vara uträtade och grunden och allmäntillståndet så småningom igen i skick.

– Vi vet ju att han inte varit 100 procent kanske nåt år som han idrottat. Och ändå idrottar han på jättehög nivå. Han har en otrolig kapacitet och är en otrolig tävlingsmänniska, säger Stenman som menar att ett starkt psyke och en inre drivkraft hjälpt Mörö igenom de svåra åren.

– Man märker ganska snabbt på idrottare om de förlorar den inre motivationen, att de brinner för det här. Förlorar de det så är det svårt att som tränare försöka motivera dem och föra dem framåt. Men hos honom har det brunnit hela tiden – och på full låga. Det är härligt att se.

Framgångsåren håller hoppet vid liv

För tillfället är Oskari Mörö mitt inne i ”Project Tokyo” med sikte på framgång i OS 2020. Han hoppas på att kunna delta i VM i Doha i höst, men karriärens hittills viktigaste säsong kommer nästa år, som även innehåller EM-tävlingar i Paris.

Han saknar toppformen. Han vill tillbaka upp på sin egen nivå.

Det lockar mer än någon ens kan föreställa sig, säger han.

Oskari Mörö gjorde sin första tävling på pappas arbetsplats som fyra- eller femåring. Med tutten i mun och gråten i halsen sprang han 40 meter. Startskottet skrämde lilla Oskari, men priset vid målgång motiverade: En godispåse.

Nu hungrar han efter något helt annat.

Mörö längtar efter mästerskapsmedaljen han redan kom så nära. Efter att spräcka 49-sekundersgränsen. Efter att få sträcka upp händerna i luften när han korsar mållinjen som etta.

Det som får honom att tro på en ljusare morgondag och nya rekord är den enorma självförtroendedosen från framgångsåren 2014 och 2016. Utan den kunde verkligheten se helt annorlunda ut.

– De säsongerna bevisade att jag klarar mig på hög internationell nivå, trots motgångar. Om inte de där toppresultaten kommit 2014 och 2016, så skulle jag nog ha jättesvårt att se mig själv i den här situationen. Att jag blint skulle tro att jag har kapacitet till tider ner mot 48 sekunder.

Du tror inte att du pressat ut all potential ännu?

– Nej, och det är ju det som får lågan att brinna allt starkare. Jag vet att jag inte nått mina gränser. Jag har inte ännu närapå visat vad jag kan, intygar Mörö.

– Visst tvivlar man ibland, men jag tänker att man skapar sin egen framtid. Jag skulle inte fortsätta om jag inte visste att det finns mycket potential kvar i kroppen. Då skulle det vara onödigt att gå på en enda träning längre.

Oskari Mörös kamp med hälsan i Sportliv på Yle Fem på söndag klockan 19.50 eller på Yle Arenan redan nu.