Hoppa till huvudinnehåll

Förbundspennan: Psykisk ohälsa och utmattning bland idrottare är verklighet – här är min historia

Petra Stenman, SFI-friidrott.
Petra Stenman. Petra Stenman, SFI-friidrott. Bild: Yle/Antti Koivukangas petra stenman

Diskussionen om idrottarnas psykiska ohälsa har öppnats upp i år. Här är tidigare toppfriidrottaren Petra Stenmans historia. En berättelse om sömnsvårigheter, en panikattack – och vänner som bar henne genom svårigheterna.

Sandra Eriksson öppnade i en intervju i nya serien ”Sportliv” upp diskussionen om idrottarnas psykiska ohälsa. Även i debattprogrammet Slaget efter tolv diskuterades psykisk ohälsa. Flera undersökningar visar att upp till var fjärde idrottare i något skede av sin karriär lidit av psykisk ohälsa.

Här är min historia.

400 meter häck är en mycket fysiskt påfrestande tävlingsgren och träningen är stressande för kroppen. Därför reagerade jag inte när “det” kom smygande. Jag hade ju sovit dåligt under tyngre träningsperioder tidigare.

Nu började jag sova dåligt också inför tävlingar, det blev bara värre med åren. Så länge resultaten kom gick det an, jag sov i kapp i veckorna. Men när det kom skador började jag känna en gnagande oro och även sova dåligt inne i de vanliga träningsperioderna.

En panikattack som följdes av flera månader som jag inte kunde löpa över en häck utan att må dåligt

Återhämtningen blev sämre och jag blev tröttare. Lägg sedan till problem på det personliga planet och jag gick över gränsen.

Jag fick prestationsångest som kulminerade i en panikattack under en uppvärmning och som följdes av flera månader som jag inte kunde löpa över en häck utan att må dåligt.

Min tränare såg och visste vad som var på gång redan i ett tidigt skede, men jag var dålig på att lyssna. Jag fortsatte att ta dåliga beslut.

Först när jag själv insåg att jag behövde hjälp kunde jag ta emot den. Det blev terapi och ganska snabbt återfick jag krafterna. Men många år hade redan gått.

Av åren jag var utmattad minns jag inte så mycket, det blev som en suddig dimma

Efteråt när jag ser tillbaka på situationen så konstaterar jag att mina vänner i mångt och mycket bar mig som idrottare under den tunga tiden.

Med dem kunde jag diskutera öppet om hur det var, ta steget ut, göra rätt beslut och söka hjälp. Av åren jag var utmattad minns jag inte så mycket, det blev som en suddig dimma.

Jag inser också att jag tidigare drabbats av något liknande. Efter studentskrivningarna när jag tog ett sabbatsår för att satsa på idrotten samtidigt som jag jobbade och tränade. Jag blev även då utmattad.

Numera känner jag igen signalerna. När jag bara börjar prestera, utan att känna inspiration och glädje i det jag håller på med.

Numera känner jag igen signalerna, när jag bara börjar prestera, utan att känna inspiration och glädje

Som tränare kan jag känna igen samma mönster hos idrottarna i dag. Idrottarens mentala hälsa är mer utsatt i vissa situationer och skeden av karriären.

Till exempel när man är skadad, när kraven ökar, när man ökar på träningsmängden eller när man kämpar med andra problem utanför idrotten.

En satsning på förebyggande arbete bland unga idrottare kunde ge idrottarna bättre verktyg för framtiden.

Det är med andra ord inte lätt, speciellt som svenskspråkig, att få professionell hjälp

Ännu i dag har vi för få utbildade idrottspsykologer, och det finns endast några psykoterapeuter som specialiserat sig på toppidrott i Finland.

Det är med andra ord inte lätt, speciellt som svenskspråkig, att få professionell hjälp. Du är inte ensam. Det finns många tränare och idrottsledare som vet vad det handlar om. Vi måste bli bättre på att se och hjälpa våra idrottare, innan det gått för långt.

Vi behöver få ut mer information till fältet kring var och hur man kan söka hjälp. Vi behöver utbilda våra tränare. Vi måste våga prata mer öppet om psykisk ohälsa och utmattningssymtom. Det sänker också tröskeln för att söka hjälp.

Petra Stenman
Sportchef och tidigare elitidrottare
Svenska Finlands Idrottsförbund SFI

Läs mera:

Sandra Eriksson pratar ut om sin ångest, känslorna som försvann – och den långa vägen tillbaka: ”Jag gick runt som en zombie”

Det lönar sig att söka hjälp, säger Sandra Eriksson. I en öppenhjärtig intervju för Sportliv berättar hinderlöparen om sina åtta tyngsta månader i livet, lyftet som följdes av ett nytt fall – och den slutliga vändningen mot det bättre.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport