Hoppa till huvudinnehåll

Teaterrecension: Att leva i skugglandet – Valtimonteatteri lyfter fram de papperslösas utsatthet i ny pjäs

Foto från Turvallisin ja onnellisin maa på Valtimonteatteri.
Walid Sahib och Gabriel Almagro i Turvallisin ja onnellisin maa. Foto från Turvallisin ja onnellisin maa på Valtimonteatteri. Bild: Sanna Kaesmae Turvallisin ja onnellisin maa (pjäs)

I internationella mätningar rankas Finland högt i termer av lycka och trygghet. Men vems trygghet räknas? Turvallisin ja onnellisin maa undersöker vad det innebär att leva som papperslös i Finland och sätter samtidigt den skärpta lagstiftningen under lupp.

Det är mycket man kan åstadkomma med en hög tegelstenar.

När två människor bygger något av dem tillsammans kan de symbolisera både trygghet, framtidshopp och gryende vänskap.

Men de kan också förvandlas till byggstenar för murar och gränser som skiljer oss åt.

Eller till farliga tillhyggen och tunga bördor.

I Turvallisin ja onnellisin maa ryms alla funktioner med på ett hörn. Tillsammans med regissören Erika Eva har de två skådespelarna Gabriel Almagro och Walid Sahib arbetat fram en föreställning där det fysiska uttrycket dominerar. Och med varje handling får också den knappa rekvisitan nya lager av innebörder.

Foto från Turvallisin ja onnellisin maa på Valtimonteatteri.
Maktlös och kuvad. På bilden Gabriel Almagro. Foto från Turvallisin ja onnellisin maa på Valtimonteatteri. Bild: Sanna Kaesmae Turvallisin ja onnellisin maa (pjäs)

En enkel anteckningsbok låter oss ana minnen och livshistorier, ett tummat barnfoto saknad och sorg.

Alla har ett gemensamt språk - kroppsspråket

Almagro och Sahib gestaltar två män som möts av en slump. Den ena mannen är från Irak, den andra från Venezuela. Något gemensamt språk har de inte. Men de har något annat gemensamt. Bägge vistas i landet utan uppehållstillstånd, ett öde de delar med tusentals papperslösa här ute.

Men ganska snart visar det sig att de nog faktiskt också har ett gemensamt språk, men inte det de talar.

Skådespelarna använder genomgående sina egna modersmål, arabiska och spanska, men för de flesta i publiken gäller förmodligen detsamma som för de två rollgestalterna på scenen. Få av oss förstår bägge språken, om ens något av dem.

Kroppsspråket däremot är till stora delar universellt.

Foto från Turvallisin ja onnellisin maa på Valtimonteatteri.
Deppa eller lira? På bilden Gabriel Almagro och Walid Sahib. Foto från Turvallisin ja onnellisin maa på Valtimonteatteri. Bild: Sanna Kaesmae Turvallisin ja onnellisin maa (pjäs)

Under kvällens lopp blir jag allt mer fascinerad av hur mycket kropp, gest och mimik faktiskt kan förmedla. Inte bara om en vänskap som trevande växer fram, utan också om livshistorier. Vad de här gestalterna har lämnat bakom sig och varför de inte förmår återvända vet vi snart nästan i detalj.

Men också en del om vad det innebär att leva helt utan skyddsnät i ett land som inte vill veta av en.

”Din rädsla är objektivt sett inte befogad”

Under de senaste åren har både asylprocesserna och utlänningslagen stramats åt på ett sätt som lett till en märkbar ökning av papperslösa i Finland. Walid Sahibs och Gabriel Almagros rollkaraktärer är fiktiva men speglar den verkliga situationen.

Med enkla medel åskådliggör Turvallisin ja onnellisin maa hur utsatt den är som saknar laglig status. Men också varför papperslösheten ofta kan vara det enda reella alternativet.

Foto från Turvallisin ja onnellisin maa på Valtimonteatteri.
Obefogad rädsla? Gabriel Almagro och Walid Sahib i en tillbakablickande sekvens. Foto från Turvallisin ja onnellisin maa på Valtimonteatteri. Bild: Sanna Kaesmae Turvallisin ja onnellisin maa (pjäs)

Från ett ljudband varvas avsnitt ur FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna med utdrag ur Migrationsverkets riktlinjer och beslut. Den beryktade standardfrasen ”din rädsla är objektivt sett inte befogad” ljuder många gånger. Migrationsverkets säkerhetsbedömningar och den nuvarande asylprocessen har kritiserats men oftast i samband med konkreta beslut.

Turvallisin ja onnellisin maa för upp diskussionen på principiell nivå.

Tidigare var det till exempel möjligt att få humanitärt skydd om situationen i ursprungslandet var så kaotisk att den innebar allmän fara. Den kategorin finns inte längre och det syns också tydligt i det stigande antalet människor som ”försvunnit”.

Situationen är både ohållbar och orimlig, konstaterar forskaren Markus Himanen som intervjuas i föreställningen. Han efterlyser någon motsvarighet till det humanitära skyddet och påpekar samtidigt att också den papperslösa ska ha rätt till grundtrygghet.

Men praktiken motsvarar inte teorin.

Foto från Turvallisin ja onnellisin maa på Valtimonteatteri.
Ständigt på sin vakt. Walid Sahib gestaltar den papperslösa irakiern i Valtimonteatteris uppsättning. Foto från Turvallisin ja onnellisin maa på Valtimonteatteri. Bild: Sanna Kaesmae Turvallisin ja onnellisin maa (pjäs)

Walid Sahibs rollgestalt grips av panik varje gång han hör en polissiren och vägrar att söka vård när han skadats.

Och kompisen sliter på slavkontrakt i ett restaurangkök där han officiellt aldrig satt sin fot.

Vi kan käbbla i det oändliga om hur asyl- och migrationspolitiken bör skötas men på en punkt är svaret entydigt.

Ett system som inte löser problem utan bara föder nya är en sann lose-lose-situation. För alla.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje