Hoppa till huvudinnehåll

Naturskyddsområde drunknar i plastavfall

På en strandpromenad hittade vi mängder av skräp

Det kunde ha blivit en fin vårpromenad längs Elbeflodens strand. Träden är ännu utan löv men på marken visar sig redan snödroppar, narcisser, vintergäck och klosterliljor.

Vi, konstnären Swaantje Güntzel och jag, banar oss väg genom tjock och ibland ogenomtränglig strandvegetation. Vi befinner oss i naturskyddsområdet Mühlenberger Loch (Mühlenberghålet) i Hamburg.

Det är ett ganska speciellt ställe. En flodarm som är ett av Europas största sötvattenområden som påverkas av tidvatten.

Det råder ebb när vi är där. Vattnet har dragit sig tillbaka och blottlagt gyttjiga öar och små vattenpölar här och var.

Naturskyddsområde Mühlenberger Loch i Hamburg

I vattenpölarna simmar många flyttfåglar som iakttas av flitiga fågelskådare. Det kunde vara ett paradis, men sanningen är en annan.

Där den fuktiga strandskogen slutar ser man stora industribyggnader, en landningsbana och enorma men halvfärdiga flygplanskroppar. Flygplanen kommer att heta Airbus A380 när de är färdiga.

För att garantera tillverkningen av flygplanen i Hamburg offrade man i början av 2000-talet 170 hektar av naturskyddsområdets mark. För ett flygplan som nästan ingen velat ha och vars tillverkning därför har stoppats.

Vi strosar genom det som finns kvar av den forna rätt så långsträckta strandskogen. Det är här Swaantje Güntzel samlar delar av sitt plastavfall som senare omvandlas till konstverk eller används för performanser.

Blowback II (2015)― Swaantje Güntzel

Swaantje tycker att det här området är det bästa stället om man vill fynda plastavfall. Tidvattnet gör att stränderna översköljs två gånger om dagen.

Några gånger om året blir skogen dessutom helt översköljd av en så kallad stormflod. De stigande vattenmassorna för med sig stora mängder skräp.

Vem är Swaantje Güntzel

– född 1972 i Soest (nära Dortmund)
– bor och arbetar i Hamburg
– studerade antropologi i Bonn (Master 2001)
– studerade konst vid konsthögskolan i Hamburg (2005-07)
– var artist in residence på Platform i Vasa 2013
– var också artist in residence i Sverige, Norge och Danmark
– har haft soloutställningar i Tyskland, Danmark, Sverige, Holland, Österrike, Cypern, Grekland och Frankrike

Vid första anblicken ser det helt okej ut, men när vi tar oss in i den snåriga skogen blir verkligheten snart en annan.

Det finns skräp överallt. Och det som vi ser mest av allt är plastskräp.

Ett oidentifierat plastobjekt

Medan vi hankar oss fram genom skogen talar jag med Swaantje om nedskräpningen.

Hon har ett brett konstnärligt register som innefattar allt från skulpturer och målningar till installationer och performance. Många av hennes performanser går ut på att förflytta plastavfall.

Hon samlar in plastskräp på ett ställe och kastar bort det på ett annat ställe. Ofta på ett mycket teatraliskt sätt som fångar folks uppmärksamhet.

Så gjorde hon till exempel i den grekiska hamnstaden Thessaloniki. Där plockade hon upp skräp från stranden, där det inte tycktes störa någon, och kastade det sedan på strandpromenaden.

Plastisphere (Thessaloniki 2016)― Scheibe & Güntzel

Hur reagerar folk när du gör dylika interventioner?

– Folk blir ofta upprörda och när jag förklarar för dem varför jag gör så är svaret alltid: Det är inte vårt skräp.

– Det är alltid någon annan: människor från grannbyn, lastbilschaufförer, utlänningar, turister. Det är aldrig staden eller byn som ett kollektiv eller den enstaka människan.

– Jag tycker det är konstigt. Man använder de offentliga gemensamma utrymmena men man vill inte ta ett gemensamt ansvar för dem. Som att i det här fallet plocka upp skräp som andra kastat.

På vår plastjakt hittade vi också kinderägg, en vanlig syn längs världens stränder

Vad tror du det beror på att så mycket skräp hamnar i naturen?

– Så fort som vi lämnar avfallet kopplas det bort från oss. Det har inte längre nånting med oss att göra. Avfallshjälplöshet skulle jag vilja kalla det.

– Det tycks ligga utanför mitt ansvar. Också avfall som jag går förbi. Jag har betalat för mitt avfall. Med mina avgifter och skatter. Det som ligger på marken och som inte är mitt angår inte mig.

– Och så tycks det stämma som folk som sysslar med professionell skräphantering säger: Skräp är magnetiskt.

North Sea / Surprise Eggs (2018)― Swaantje Güntzel

Vad menas med det?

– Jag gjorde en gång ett experiment. Jag lämnade min cykel på en gata och satte lite skräp i cykelkorgen. Efter en tid var hela korgen fylld med skräp.

Vad tycker du vi borde göra för att få bukt med nedskräpningen?

– Jag tycker att människan inte är kapabel att klara av skräphanteringen. Därför behövs ett regelverk. Ett kollektivt beslut. Och förbud.

Swaantje Güntzel: NORDSEE Ü-Eier, Detail  (2018)
Oljemålningen ovan är en kopia av marinmålaren Patrick von Kalckreuths "Schaumkronen auf Wogender See" (1950). Oljan har blandats med mikroplast tillverkad av malda kinderägg. Äggen härstammar från en containerförlisning utanför den tyska ön Langeoog den 4 januari 2017 Swaantje Güntzel: NORDSEE Ü-Eier, Detail (2018) Bild: Swaantje Güntzel (Foto: Tobias Hübel) plastavfall,plast,Swaantje Güntzel

Som det mot sugrör, plastbestick och liknande som EU har beslutat?

– Ja. Förbud mot engångsplastförpackningar. Eller coffee-to-go-plastlock. Eller plasttändare.

– Titta man på nedskräpningen i städerna är ju det mesta life style trash. Skräp som uppstår i korta möten med mig.

– Det är aldrig livsviktiga ting, och vi skulle kunna undvika de flesta skräpsituationer genom förbud eller ett annat sätt att leva.

Skräp från ballonger är det allra farligaste en sjöfågel kan svälja. I nästan hälften av fallen leder det till döden

Plastletningen tillsammans med Swaantje Güntzel var en hemsk upplevelse. Så mycket plast som ligger intrasslat på marken eller i buskar och träd.

Vart än man tittade såg man plast, plast, plast. Stort och smått. Förpackningar, flaskor (bland dem många pantflaskor), frigolitbitar, kassar, presenningar, nät, linor, blomkrukor, fruktbehållare...

Och så fanns det en hel del verkligen udda saker som byggnadshjälmar, förbudsskyltar och dockor.

Det grekiska uttrycket panta rei, allt flyter, fick en ny och mycket mera konkret innebörd för mig.

Hjälmen som skulle skydda ett huvud skräpar numera ner en strandskog

Efter vandringen gjorde jag upp en lista på saker och ting som var högfrekventa och som jag hädanefter inte längre kommer att använda (och som jag dessutom lätt kan vara utan): tändare, kulspetspennor, ballonger, plastlock på kaffemuggar och presentband.

Och en annan lista med plast som jag kanske kan undvara vid inköpstillfället: plastkassar, fruktförpackningar av plast och blomkrukor.

Och så föreslår jag att du gör som jag. Gör en plastvandring, helst tillsammans med någon, längs med en strand. Kanske när isen smälter. Eller när du far ut till sommarstugan efter vintern.

Titta vad som finns där, i vassen, i strandskogen, bland stenarna. Och fundera över om du kan undvika några av sakerna du hittade.

Och glöm för guds skull inte att plocka upp skräpet och att föra det till en insamlingsplats. Kanske många bäckar små kan bli till en stor å.

Plastband i buskaget är livsfarliga för många djur

Besök Swaantje Güntzels webbplats swaantje-guentzel.de för att få en inblick i hennes miljörelaterade konst utöver verken som handlar om plastproblematiken.

Kampanjen Älskade plast syns på alla Svenska Yles olika plattformar och kanaler under april månad 2019. Via kampanjen ska vi finländare bli bättre på att sortera och återvinna plast. Kom med och sortera!