Hoppa till huvudinnehåll

Swaantje gör konst av plast som hittats i döda albatrosser

Allt från tandborstar och kinderägg till plastsoldater och tändare

Det första jag ser i ateljén är en leksaksautomat. En sådan där man trycker in ett tvåeuromynt och sedan vrider på en liten ratt. Därefter öppnas en sluss och ner faller en genomskinlig plastboll med en färggrann plastleksak inuti.

Men det är någonting som inte stämmer. När man tittar in i automaten och spanar in plastleksakerna ser det inte ut som det brukar vara.

Plastleksakerna verkar vara begagnade. De har skråmor, de är smutsiga, de har en skrovlig yta, det saknas bitar på dem.

Vad är det här för en automat? Spottar den ut begagnade leksaker? Som återanvänds på det här sättet? Som ett slags upcycling? Det skulle ju kunna vara bra, eller hur?

Stomach Contents XXL (2014)― Swaantje Güntzel

Ja, det är ett slags upcycling. Men sanningen bakom är tyvärr inte riktigt den vi tror.

Leksaksautomaten, som är gjort av den tyska konstnären Swaantje Güntzel, innehåller verkligen gamla plastleksaker. De bär dock på en mycket tråkig historia.

Vem är Swaantje Güntzel

– född 1972 i Soest (nära Dortmund)
– bor och arbetar i Hamburg
– studerade antropologi i Bonn (Master 2001)
– studerade konst vid konsthögskolan i Hamburg (2005-07)
– var artist in residence på Platform i Vasa 2013
– var också artist in residence i Sverige, Norge och Danmark
– har haft soloutställningar i Tyskland, Danmark, Sverige, Holland, Österrike, Cypern, Grekland och Frankrike

Leksakerna samlades in på Stillahavsatollen Kure. De hittades i döda albatrossers magar. Många av dem till och med i magar på albatrossungar som dog innan de ens var flygfärdiga.

Ungarna matades bokstavligen ihjäl av sina föräldrar som fångade leksakerna i tron på att de var fiskar. Sedan flög de tillbaka till atollen och ungarna som väntade i boet.

Väl framme ulkade de upp leksakerna som de glupska och hungriga albatrossungarna svalde med god aptit.

Plastfynd ur en död albatrossunges mage från Stillahavsatollen Kure

Det här konstverket är inte det enda som Swaantje Güntzel gjort för att göra oss uppmärksamma på de enorma problem som uppstått på grund av plastskräpet.

Jag träffar Swaantje i Hamburg för att bekanta mig med hennes konst, för att få veta mer om hennes tilltagande samhällsengagemang och för att senare, tillsammans med henne, leta efter plastskräp längs Elbefloden som flyter genom hennes hemstad.

Leksaksautomaterna hör till de första interventionerna hon gjorde för att visa att allt inte står rätt till på vår jord.

I hennes oeuvre finns många verk som innehåller "återvunnen" plast: förutom leksaksautomaterna hittar vi till exempel snökulor, leksakssnurror, kastlådor fyllda med plastskräp ur albatrossmagar och oljemålningar där färgerna har blandats med mikroplast.

Microplastics II (2016)― Swaantje Güntzel

Jag träffar Swaantje för första gången i hennes ateljé som finns i en anonym industribyggnad bakom en stormarknad i Hamburgstadsdelen Eimsbüttel.

Ateljén ligger på femte och översta våningen och är fullproppad med hennes verk. Men där finns också mängder med lådor som innehåller gammal plast av många olika slag.

Plasten är sorterad efter fyndort, sort, färg, form eller användningsändamål. Man skulle kunna säga att det är hennes arkiv. Ett arkiv över plast vi kastat bort och hittat igen på platser där den inte borde finnas.

Kinderägg (och därav utvunnen mikroplast) som samlades in på den tyska Nordsjöön Langeoog efter en containerförlisning i januari 2017. Över 30 000 ägg flöt iland

Vi slår oss ner vid hennes arbetsbord, tar varsin kopp te och ett stycke av Hamburgs klassiska kanelbulle som heter Franzbrötchen.

Var det någonting som utlöste ditt konstnärliga arbete med plastavfall som utgångspunkt?

– Ja, det var det. För tio år sedan läste jag ett reportage av den amerikanska fotografen Chris Jordan som hette Message from the Gyre (Meddelande från Stillahavsvirveln). I reportaget visar han bilder på döda albatrosser vars magar var fyllda med plastskräp.

– Efter att jag hade bekantat mig närmare med problemet ville jag göra ett konstnärligt arbete om det här med objekt som svalts av sjöfåglar.

Message from the Gyre― Chris Jordan

Hur fick du tag i plastföremålen?

– Det var inte så enkelt. Först hade jag tänkt mig att jobba med plastföremål som svalts av fåglar som finns i Europa, som till exempel stormfågeln. Men det visade sig vara omöjligt.

– Det finns nämligen en överenskommelse, den så kallade OSPAR-konventionen, som stipulerar att man ska arkivera alla plastfynd ur sjöfågelmagar.

– Sedan blev jag tipsad om att leta efter institutioner i Stillahavsområdet eftersom det inte finns en liknande konvention där. Efter en stunds letande hittade jag organisationen Kure Atoll Conservancy och deras chef havsbiologen Dr. Cynthia Vanderlip.

– Kureatollen, som hör till Hawaii, är ett totalreservat som endast får beträdas av forskare. När de jobbar där hittar de hela tiden döda fåglar. Och de gick med på att skicka maginnehåll från döda Laysanalbatrosser till mig.

Världens äldsta kända nulevande fågel är en Laysanalbatross, en hona som har fått namnet "Wisdom". Den blev ringmärkt år 1956 och är troligen född år 1951. I december 2018, 67 år gammal, kläckte den igen ett ägg på Midwayöarna

– Av varje sålda konstverk som jag gjort med plastavfall från Kureatollen får föreningen där 50 % av försäljningspriset.

Hur reagerade publiken på den här typen av konstverk?

– Det var med en blandning av förvåning och avsky. Vid första anblicken var många fascinerade. Plast kan förföra med sin färggranna och blanka yta.

– Dessutom placerade jag plastföremålen i en barnkontext: leksaksautomater, snökulor och sånt. Det väckte positiva erinringar och barndomsminnen.

– Men när folk sedan insåg vad det verkligen var ryggade de tillbaka och sade "Herregud. Det där vill jag inte ha någonting att göra med. Du förstörde min dag. Det är ju fruktansvärt."

Stomach Contents / 340 g (2012)― Swaantje Güntzel

– Bra många tyckte också att skräp i Stilla havet ingenting har med oss här i Europa att göra. Att vi inte har samma problem. Vi har bra återvinningssystem som för det mesta fungerar fint.

Reagerade du på något vis på reaktionerna du fick?

– Ja. Jag ville inte låta det vara okommenterat. Plastskräp speglar vårt konsumtionssamhälle. Vi köper och konsumerar globalt. Containrar som faller över bord någonstans kan vara på väg till oss.

– Jag tyckte att jag måste komma närmare människorna med min konst. Till betraktaren här. Att jag måste bli mera konkret i min konst.

– Då började jag göra verk som visar att plast finns överallt i vår omgivning och i vår vardag. Till exempel genom att arrangera om klassiska stilleben.

Discounter Still Life II (2017)― Swaantje Güntzel

– Hur skulle de se ut om ingredienserna var köpta idag? Vi ser ju inte längre verkliga djur. Livsmedel är inplastade, styckade, panerade, marinerade …

Tyckte du att du hade lyckats bättre nu? Att du hade kommit närmare européernas egen vardag?

– Jag kom i alla fall närmare med min konst. Men fortfarande fanns åsikten där att vi i Nordeuropa, med vårt avancerade återvinningssystem, är utan skuld och inte behöver ta ansvar för plastnedskräpningen som pågår annorstädes.

Abraham Hendricksz. van Beyeren: Prunkstilleben med frukt och fjäderfä (1651)
Abraham van Beyeren: Prunkstilleben med frukt och fjäderfä (1651). En av förebilderna för Swaantje Güntzels Discounterstilleben Abraham Hendricksz. van Beyeren: Prunkstilleben med frukt och fjäderfä (1651) plastavfall,plast,stilleben,Abraham van Beijeren

Kring år 2013 hade Swaantje Güntzel en känsla av att publiken verkligen ville förstå problematiken bakom hennes verk.

Orsaken var antagligen utställningen Out to Sea? The Plastic Garbage Project som just då visades i Hamburg. Den blev mycket uppmärksammad och kom också till Tammerfors i Finland samma år.

– Publikreaktionerna förändrades markant efter den här utställningen. Mitt i allt ville besökarna ha praktiska upplysningar: Hur fungerar havsströmmar? Hur hamnar plasten i havet? Hur kan man undvika plast i vardagen?

– Jag tyckte dock att jag var fel person att svara på de här frågorna. Det är ju inte konstnärens uppgift. Men jag svarade så gott jag kunde.

Microplastics III / Discofish (2016)― Swaantje Güntzel

Nästa förändring i publikreaktionerna skedde för några år sedan. Numera är publikens hållning latent aggressiv, tycker Swaantje Güntzel. ”Jag vet ju allt det här redan”, får hon ofta höra.

– Idag får jag agera biktstol istället. Besökarna försöker lätta sitt dåliga samvete för mig. De förklarar varför de inte kan ändra sitt förhållande till plast. Att det är omöjligt för just dem att ändra sina levnadsvanor, matvanor eller köpvanor.

– Sedan står jag där och undrar vad jag ska göra. Jag kan ju inte ändra på nånting som de inte kan ändra på. Jag är ingen biktfader. Jag kan inte ge dem absolution.

– Jag är konstnär, politisk konstnär, men inte miljöaktivist. Jag för inte ett korståg mot plasten. Min uppgift som konstnär är att identifiera samhälleliga processer och att spegla dem genom att dokumentera eller manifestera dem.

Hamburg, June 15th, 2014

Dear Sir or Madam,

this cigarette lighter carrying the promotion of your company, was found a few months ago in the stomach of a dead Layson Albatross on Midway Atoll/Hawaii.

Herewith I send it back to you.

kind regards

Swaantje Güntzel (artist)

Idag talas det mycket om flygskam. Men det är tydligen så att folk också lider av plastskam, tycker Swaantje.

– Folks dåliga samvete projiceras på konstnärer som mig som sysslar med de här temana: klimatförändringen, plastavfall, miljöförstöring och så vidare.

Men på senare tid har du ändå fått större möjligheter att påverka med din konst, eller?

– Ja. Jag fick delta i en stor vetenskaplig konferens om mikroplast som hölls på Lanzarote i november 2018.

– Där höll jag föredraget Communicating Plastic Pollution through Art. Jag presenterade min konst och sättet på hur jag förverkligar den. Och publikens reaktioner under de senaste 10 åren.

Plastified Cactus (2016)― Swaantje Güntzel

Hur förhöll sig vetenskapssamfundet till din "forskning"?

– Jag tyckte att jag fick bra feedback. Mitt bidrag uppskattades som en pusselbit i den stora frågan: hur kan vi ta itu med plastproblematiken?

– Forskare jobbar ju mest med resultat. Jag däremot försöker via min konst visa var problemen uppstår. På så vis får jag sedan ofta höra hur deras research tas emot av den vanliga människan och hur hon reagerar på den.

– Det hela var mycket intressant. Ett direkt utbyte mellan forskare och konstnär. Det var givande för båda.

– På sätt och vis fick jag berätta för dem hur deras vetenskapstransfer fungerar. En avgörande fråga är ju hur forskarna ska förmedla vetenskapliga resultat så att de kan tas emot och bearbetas av publiken.

Water Bottles Pacific (2016). Originalkapsylerna är utbytta mot sådana som hittats i magarna på döda albatrosser― Swaantje Güntzel

Kort därefter utvidgades Swaantje Güntzels politiska engagemang. I våras var hon inbjuden som föreläsare till en stakeholder-konferens i Berlin med deltagare från industrin, politiken, medier och miljöorganisationer.

Temat var hur man ska hantera plastemissionen. Hon höll ett så kallat impulsföredrag, som fick ett positivt mottagande.

– Jag försökte sätta ord på erfarenheterna jag haft under de senaste tio åren och förmedla dem. Jag har ju ingen agenda. Till skillnad från en lobbyist, plastproducent eller politiker… Jag kan fritt säga vad jag tycker.

– För mig är det oerhört spännande och lärorikt att se med vilka expertkunskaper människor samlas runt ett bord. Egentligen vill ju alla dra åt samma håll. Inte vill ju heller plastproducenterna att plasten ska hamna i naturen.

Tändare som hittats i magar på döda albatrosser på Kureatollen

Diskuterade man möjliga lösningar på konferensen?

– Också här pekar man helst på andra. Producenterna tycker att det är konsumentens ansvar. Eller så kräver de en lagstiftning. Utan tryck utifrån ser de ingen anledning att ändra på någonting.

– Politikerna däremot vill inte störa sig med någon och vill därför satsa på frivillighet. Som dock inte fungerar så bra, som vi alla vet.

Och konsumenterna? Vad förväntas av dem?

– Konsumenten sitter mellan stolarna. Och tycker att det inte är hans problem, utan att det borde lösas antingen av politikerna eller av producenterna.

Swaantje Güntzel: Anna, carrying plastic wrapped fruit (2019)
Swaantje Güntzel: Anna, carrying plastic wrapped fruit (2019) Swaantje Güntzel: Anna, carrying plastic wrapped fruit (2019) Bild: Swaantje Güntzel (Foto: Henriette Pogoda) plastavfall,plast,Swaantje Güntzel

– Problemet är att man är rädd för att kräva för mycket av den enstaka människan. Man är helt tydligt rädd för förbud. Det är en ond cirkel. Man satsar på frivillighet men det hjälper ju inte. Skräpet finns ju ändå överallt.

Swaantje Güntzels engagemang för naturen och mot nedskräpningen fortsätter. I sommar kommer hon att delta i ytterligare en stakeholder-konferens.

Hon hoppas att hon också i fortsättningen kan påverka människornas beteende med sin konst. För en renare miljö och en renare värld. Men hon är medveten om svårigheterna.

– Det konstiga är ju att var och en tycker att den inte vill leva i en nedskräpad värld. Varför lyckas vi då inte skapa ett regelverk som förhindrar nedskräpningen?

Stomach Contents (2010)― Swaantje Güntzel

Besök Swaantje Güntzels webbplats swaantje-guentzel.de för att få en inblick i hennes miljörelaterade konst utöver verken som handlar om plastproblematiken.

I Norden kan hennes konst härnäst ses i utställningen Deep Sea på Ystads konstmuseum i Sverige från och med 1 juni.

Kampanjen Älskade plast syns på alla Svenska Yles olika plattformar och kanaler under april månad 2019. Via kampanjen ska vi finländare bli bättre på att sortera och återvinna plast. Kom med och sortera!