Hoppa till huvudinnehåll

Emil är 18 år och försöker klara av grundskolan - skolfrånvaron ökar och hemmasittarna blir fler

Skolan har varit ett problem för mig i hela mitt liv

Emil är 18 år och bor i Åboland. Han siktar på att ta sig ut ur grundskolan denna vår, tre år senare än det var tänkt.

– Skolan har alltid varit ett problem för mig, konstaterar han lakoniskt.

Rasterna och kompisarna har han inte haft problem med, men nog med närvaron och undervisningen.

På lågstadiet stannade han på klassen. Under högstadiet har han varit väldigt mycket borta.

Problemen har samlats på hög och varken Emil eller hans familj har klarat av att bryta utvecklingen.

– Jag har ingen hemskt bra förklaring till att det har gått så här. Jag har inte kommit iväg på morgnarna och sedan har jag blivit efter mer och mer.

Han säger att han har insett att det inte lönar sig att stanna hemma från skolan. Men insikten har inte lett till handling.

– Ofta har jag tänkt att nästa dag far jag till skolan, men så har det inte blivit av.

Emil har ingen klar förklaring till att det har gått som det har gått. Ofta svarar han "jag vet inte" på frågor om varför skolgången har varit så problematisk.

Under den sista våren i nian blev han omhändertagen och placerades på ett barnhem. Orsaken till att han omhändertogs var bland annat att han varit så mycket borta från skolan.

Det beslutet hävdes i en domstol som konstaterade att negligering av skolgång inte ensamt fyller kriterierna för omhändertagande.

Han har varit klient hos barnpsykiatrin länge. Han har haft en depressiv läggning och nyligen fick han en diagnos för ADD, en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som innebär att han har sämre koncentrationsförmåga.

– Det tog lång tid att få diagnosen, få se hur lång tid det tar att hitta rätt livsstil. Jag har inte fixat mina problem, jag har börjat få panikattacker.

– Men den förklarar kanske problemen jag haft under lektioner. Att blicken far iväg och att jag inte klarar av att koncentrera mig på vad läraren säger.

Jag ska ännu klara av religionen sedan är jag klar med grundskolan. Inte direkt mitt stora intresse, om vi säger så.

Hans frånvaro märks i vitsorden.

– Jag kommer sannolikt att ha främst femmor i avgångsbetyget, förutom modersmål som blir en sjua. Men det spelar ingen roll bara jag får ta mig vidare från skolan.

Hans mamma säger att hon har försökt få iväg honom till skolan.

- När han var liten kunde jag köra iväg honom till dagis i en sovsäck. Men ju äldre han blev desto svårare blev det att få honom att stiga upp. En tonåring kan man inte släpa iväg, säger hon.

Att skolgången dragit ut på tiden tycker hon är ledsamt.

- Klart att jag önskar att han kunde ha klarat av skolan som alla andra. Men i något skede insåg jag att det inte lyckas för honom, att han inte är som andra barn.

- Då måste man hitta en annan väg. Att han nu sköter skolan hemifrån är en sådan väg.

Skolfrånvaron ett växande problem?

Svenska Yle frågade bildningsdirektörerna i kommuner med svenskspråkiga om hur de ser på skolfrånvaron. En tredjedel ansåg att den hade ökat under de senaste åren.

Flera kommuner meddelade att de inte hade en klar uppfattning om läget.

Har det skett en förändring i skolfrånvaron under de senaste fem åren?
Har det skett en förändring i skolfrånvaron under de senaste fem åren?

En som har märkt av en ökning är Daniel Albrecht, speciallärare vid Esbo stad. Han har en ovanlig arbetsuppgift, han jobbar med elever som har omfattande frånvaro.

Det finns många orsaker till att ett barn vägrar gå till skolan. Vissa skolkar och tillbringar tid med kompisar utanför skolan, medan andra sitter hemma.

Idag är hemmasittare den största gruppen som Albrecht jobbar med, även om han också jobbar med andra former av frånvaro.

– Allt fler elever utvecklar en hemmasittarproblematik. Deras frånvaro är kopplad till hög stress, ångest och ofta också panikattacker. Det leder i sin tur till att de isolerar sig i hemmet.

– Att antalet hemmasittare ökat har antagligen samband med den allt mer allmänna psykiska ohälsan hos barn och ungdomar, säger Albrecht.

Enligt Albrecht finns det ett behov av lärare som har specialiserat sig på den här elevgruppen.

- Jag tror det kommer fler elever med de här svårigheterna, vi har inte nått kulmen ännu, säger Albrecht.

Hemmasittandet börjar ofta med att eleven känner ångest för något - ett enskilt ämne, en morgonsamling eller kravet på att hålla presentationer.

Eleven löser situationen genom att stanna hemma från skolan när det är jobbiga saker på programmet.

Så småningom utvecklas ett mönster där tröskeln för att stanna hemma blir allt lägre.

Frånvaron blir ett problem för eleven.

För vår del handlar det om att skapa en skolsituation som är så stressfri som möjligt― Speciallärare Daniel Albrecht

Varje elev har en egen problematik och därför krävs individuella lösningar. Det finns ingen standardlösning som passar alla.

– För oss gäller det att kartlägga vad eleven kämpar med och vad vi kan göra för att hjälpa.

– Exempelvis kan vi ha lektioner i elevens skola i ett mindre klassrum eller så kan eleven komma till en annan byggnad för lektioner om själva skolbyggnaden orsakar problemen.

För vissa elever kan det handla om att de jobbar med Albrecht och hans kollega under en kortare period.

– Det finns solskenshistorier då eleven själv klarar av att bryta den onda cirkeln med frånvaron. Men det finns också elever som vi kommer att jobba med så länge de är i grundskolan, säger Albrecht.

Enligt Albrecht är det bra att man vaknar upp till problemen med skolfrånvaro i Finland.

– Ett barn som stannar hemma och inte går i skolan är i en väldigt stor risk att marginaliseras. Därför gäller det att jobba aktivt med dem, säger han.

Enligt Albrecht behöver de här barnen mer stöd än disciplin.

– Om det bara var lättja eller att barnen inte vill gå i skolan, då kunde man tänka sig disciplinära åtgärder.

– Men när det handlar om psykiskt illamående fungerar det inte. Man kan inte straffa någon så att den slutar ha ångest.

Finland vaknar sent

Katarina Alanko har jobbat som skolpsykolog innan hon började jobba som forskare.

Nu har Alanko ett forskningsprojekt om skolfrånvaro på gång vid Åbo Akademi.

– Det är ett problem på fältet när man inte vet hur man ska jobba med det här. Lärarna är till exempel ganska handfallna, säger hon.

Skolorna behöver metoder som personalen kan använda i vardagen för att motarbeta skolfrånvaron― Forskare Katarina Alanko

Enligt Alanko saknas statistik över hur allmän skolfrånvaron är i Finland.

I Sverige hade 20 000 elever en ogiltig frånvaro som innebär en risk för skolmisslyckande och framtida utanförskap, rapporterade skolinspektionen år 2016.

Med tanke på att det finns 560 000 barn i grundskolan så handlar det sannolikt om hundratals, kanske till och med tusentals barn som är hemmasittare.

– Det är egentligen vansinnigt att ingen har tagit fram statistik på hur omfattande skolfrånvaron är. Finland har vaknat sent till den här problematiken, men den diskuteras mycket bland skolpersonal.

Alankos erfarenhet är att orsakerna till skolfrånvaron ofta är komplexa.

De kan hänga ihop med skolan eller familjens situation. Också samhälleliga orsaker kan ligga bakom, såsom att barn upplever att kraven på att prestera är stora.

Men den största orsaken hänger ihop med det psykiska välmåendet.

– Ångest är den största faktorn som hänger ihop med skolfrånvaron.

Att hjälpa ett barn som inte vill gå till skolan blir svårare ju längre frånvaron pågår.

– Det påverkar ofta hela familjen och föräldrarna blir utmattade. Föräldrarnas knep tar slut och de har inte nödvändigtvis någon att vända sig till, säger hon.

Risken finns att familjer med skolfrånvaro faller mellan stolarna.

– De får inte stöd från hälsovården eftersom skolfrånvaron inte kopplas ihop med hälsan. Socialen ser inte att det finns problem i familjen och skolan kan inte göra något eftersom barnet inte kommer till skolan, säger Alanko.

För att lättare kunna motarbeta skolfrånvaron krävs det medvetna insatser i skolan för att motarbeta problemen.

– Det är bra att introducera planer för hur man jobbar med skolfrånvaron. Det behövs både preventiva program om hur eleverna ska trivas i skolan och specifika program för de som är i riskgruppen.

Katarina Alanko är intresserad av hemmasittarprogram som ett svenskt företag har utvecklat. Hon hoppas kunna introducera det i Finland.

– Det är fokuserat på hemmasittare och det kan göras på skolnivå. Det ska inte bli för komplicerat.

– Preliminära resultat i Sverige tyder på att det har minskat ångesten och depressionerna, samt ökat närvaron i skolan. Vi skulle vara intresserade av att se om vi kan få samma resultat i Finland.

Ung man tittar på mobiltelefonens skärm.
Ung man tittar på mobiltelefonens skärm. Bild: Yle/Patrik Skön Hand,Mobiltelefonens bildskärm

Emil blir klar med grundskolan denna vår. Tiden i grundskolan har präglats av mycket stor frånvaro.

Men han vet vad han vill göra efter grundskolan. Hans nästa steg är att söka in till en datanomutbildning.

– Målet är att jobba med datorer och datateknik, de är mitt stora intresse.

Även om han kommer att klara av grundskolan denna vår, så är han osäker på om han är beredd för de fortsatta studierna.

- Jag kan behöva hjälp med studieteknik för att klara studierna. Än så länge har jag inte kommit långt med den saken.

Emil ställde upp för en intervju men han ville inte bli fotograferad så att han kan kännas igen.