Hoppa till huvudinnehåll

"Jag flyttade bort från dåliga, gamla vanor" - att bo i kollektiv är det bästa som hänt Cecilia Weckström

Cecilia Weckström med en av de andra inneboende i kollektivets kök. En katt ligger på soffan och vilar.
Köket är husets hjärta, både bokstavligt och socialt. Cecilia Weckström med en av de andra inneboende i kollektivets kök. En katt ligger på soffan och vilar. Bild: Amanda Vikman/Yle person,cecilia weckström

Cecilia Weckström bor ihop med 11 andra personer i ett kollektiv i Åbolands skärgård. Hon flyttade in för ett år sedan och har inte ångrat en dag.

- Jag hade egentligen inte något val, varje gång jag kom hit på besök kändes det som att jag hade kommit hem, säger en glad och pigg Cecilia Weckström.

Hönorna kluckar nöjt på husets skyddade innergård och vårfåglarna sjunger i buskaget.

Medelåldern är rätt låg bland dem som bor i huset. De flesta är mellan 20 och 30 år gamla, men i kollektivet bor också några personer i övre medelåldern och en småbarnsfamilj.

Det finns två huvudentréer och man delar sådant som matsal, kök och sociala utrymmen.

En orange-randig katt ligger på en kökssoffa och sover.
"Kungen" som får vara där han vill. En orange-randig katt ligger på en kökssoffa och sover. Bild: Amanda Vikman/Yle katt

- Nästan alla rum har egna badrum vilket vi värdesätter väldigt mycket. Då kan man bara ta med sig mat in på rummet om man någon dag inte känner för att umgås. Det behövs för man behöver egen tid ibland också.

Cecilia Weckströms privata rum har fönster mot norr och är ungefär 25 kvadratmeter stort vilket räcker mer än väl för henne.

- Jag har länge varit något av en minimalist; i mina tidigare bostäder har det varit lite väl kliniskt och tomt. Nu finns här saker så att jag kan vara kreativ och leva. Men det har ändå varit lite svårt att fylla rummet med saker så jag har skaffat en del växter.

En teckning på en enhörning där det står "var så god, rita vad du vill", bredvid finns ett annat papper där barnen har ritat.
I kollektiv finns det nästan alltid möjlighet till umgänge och det är vanligt med sociala utrymmen. En teckning på en enhörning där det står "var så god, rita vad du vill", bredvid finns ett annat papper där barnen har ritat. Bild: Amanda Vikman/Yle teckning (konstnärligt skapande)

Innan Weckström flyttade till kollektivet levde hon, som hon själv säger, ett "vanligt liv", med fester, filmkvällar med glass i soffan allt för ofta och ständigt på väg någon stans.

- När jag flyttade in här flyttade jag bort från dåliga, gamla vanor. Jag var över allt och ingenstans men här känner jag att jag på riktigt lever och gör sådant jag tycker om, säger hon.

I kollektivet hittar man pussel och andra halvfärdiga pyssel i flera rum och Weckström säger att folk känner att de kan varva ner i huset.

- Jag vaknade klockan 7 en lördag morgon och kände för att gå ner och se över vår kompost. När jag kom på mig själv med händerna i jorden tänkte jag att det nog inte är många 21-åringar man hittar grävande i jorden en lördag morgon, säger hon och skrattar.

Mer boyta för pengarna

Trots att Weckströms eget rum bara är 25 kvadratmeter stort känns boendet inte för litet. Huset har drygt 700 kvadratmeter boyta och mycket av den ytan är gemensamma utrymmen.

I matsalen äter man ofta frukost tillsammans om man hinner och vill. Varje dag lagas det även en middag som alla tar del av och disken sköts enligt ett visst system.

- Alltid kan inte alla vara med men man följer ett schema så gott man kan, vi har också ett schema för skötseln av hundarna, hönorna och katterna, säger hon.

Cecilia Weckström sitter i en vit fotölj och läser bok i sitt ljusa och lilla rum.
Cecilia Weckström är minimalist och tycker att hon har mer tid över till sådant hon mår bra av, med färre saker. Cecilia Weckström sitter i en vit fotölj och läser bok i sitt ljusa och lilla rum. Bild: Amanda Vikman/Yle person,cecilia weckström

I kollektivet finns det också en barnfamilj, och de har haft nytta av att bo tillsammans med flera personer.

- De var på en resa för ett tag sedan, och då var det ju tryggt att barnen kunde vara i sitt hem och jag såg till att de fick mat i sig, kom till skolan och hade något att pyssla med på eftermiddagen, säger Weckström.

Hyran är 500 euro i månaden vilket inkluderar allt. Man kan också välja att betala en del av hyran genom att hjälpa till mer i hushållet om man till exempel har små inkomster.

- I och med att man har en ugn, en diskmaskin, en videoprojektor och så vidare blir det ju billigare även där. Och förutom att gemensam matlagning sparar pengar och tid så är det ganska trevligt att komma till dukat bord och sitta ner med de andra i huset, säger hon.

En gemensam vilja

Att bo i kollektiv är nytt för Cecilia Weckström. Hon bodde visserligen i en cellbostad där studenter delar kök under sin studietid, men det var som natt och dag jämfört med kollektivet.

- Jag var visserligen yngre då, men jag hade ingen motivation av att städa, annat än att någon blir arg om man inte gör det. Vi delade inget annat än kök med varandra och hade inget gemensamt umgänge på det sätt som vi har här, säger hon.

Ensamhet är något som invånarna i kollektivet inte behöver fundera på, men för nästan en halv miljon finländare är det ett problem. Ensamheten påverkar oss ända ner på cellnivå och känner man sig ensam får man till och med ett nedsatt immunförsvar.

Cecilia Weckström sitter på en glasveranda och ler med tänderna.
Kollektivboendet känns som den rätta boendeformen för Cecilia Weckström. Cecilia Weckström sitter på en glasveranda och ler med tänderna. Bild: Amanda Vikman/Yle person,cecilia weckström

En tid bodde också Cecilia Weckström ensam i en lägenhet i Stockholm så hon känner igen det där med ensamhet och det kändes inte så bra.

- Jag tror också att sådana som är äldre håller igång mer i ett kollektiv, om man blir sjuk finns det folk och stödstrukturer omkring en och det finns alltid någon man kan prata med om man känner för det. Vi som bor här är väldigt olika men det funkar ändå väldigt bra, säger hon.

Just nu känns kollektivet som den bästa tänkbara boendeformen för Weckström. Det enda hon kunde tänka sig att ändra på är att bo ännu närmare skogen.

- Gemenskapen och platsen är otroligt fin. Jag funderar på om det skulle vara ännu skönare i fall det låg lite mer avskilt och mitt i naturen men just nu känns det helt rätt att bo i kollektiv, säger hon.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland