Hoppa till huvudinnehåll

Lasse Pöysti död - "Han var en skådespelare som de flesta finländare, oavsett ålder, har någon relation till"

Närbild av Lasse Pöysti.
Närbild av Lasse Pöysti. Bild: Jean-Yves Gougaud/All Over Press Lasse Pöysti

Skådespelaren, regissören och teaterchefen Lasse Pöysti har avlidit i en ålder av 92 år. Under en karriär som sträckte sig över drygt sjuttio år var Pöysti ett av de främsta namnen inom den inhemska scenkonsten, såväl på svenska som på finska.

Pöysti somnade in under natten, uppger hans familj.

Lasse Pöysti föddes i Sordavala år 1927 men familjen evakuerades under krigsåren och bosatte sig slutligen i Helsingfors där Pöysti inledde sin skådespelarbana som barnstjärna på filmduken.

Hela folkets Olli

När den första filmen om familjen Suominen kom ut i början av 1940-talet blev han Olli med hela det finska folket.

Den helsingforsiska medelklassfamiljen var vid den här tiden redan ett begrepp bland radiolyssnarna men i hörspelsföljetongen hade alla roller dittills gjorts av vuxna.

När den omsattes till filmduken fick Pöysti rollen som familjens charmiga son Olli och succén var omedelbar.

Lasse Pöysti och Maire Suvanto i filmen Suomisen perhe från år 1941.
Lasse Pöysti och Maire Suvanto i filmen om familjen Suominen från år 1941. Lasse Pöysti och Maire Suvanto i filmen Suomisen perhe från år 1941. Bild: Finlands filmarkiv Lasse Pöysti

Han fick variera rolltypen många gånger, inte bara i filmerna och hörspelen om familjen Suominen utan också i den långa rad av uppdrag som följde.

Puolikuva Maire Suvannosta (Pipsa) ja Lasse Pöystistä (Olli) mikrofonin ääressä kuunnelmastudiossa
Lasse Pöysti och Maire Suvanto i hörspelsföljetongen om familjen Suominen. Puolikuva Maire Suvannosta (Pipsa) ja Lasse Pöystistä (Olli) mikrofonin ääressä kuunnelmastudiossa Bild: Ruth Träskman

Till teatern som femtonåring

För den stora publiken var den unge Pöysti otvivelaktigt mest känd från filmvärlden, både som skådespelare och regissör.

Men teatern kom också tidigt in i bilden.

Under gymnasieåren medverkade han regelbundet på Svenska Teatern där han gjorde sin första roll som femtonåring. Därefter följde den finskspråkiga nationalscenen och Mauno Manninens nygrundade Intimiteatteri.

Vid knappt trettio års ålder kunde Lasse Pöysti redan blicka tillbaka på en exceptionellt mångsidig karriär. Dörrarna hade öppnats åt alla håll men framgången hade också haft ett pris.

I sina memoarer beskrev han det vägskäl han stod vid när Vivica Bandler i mitten av 1950-talet erbjöd honom en plats i Lilla Teaterns ensemble.

” Att svara på anbudet var från mitt håll ingalunda självklart. Jag var färdig att sluta och flytta över till något annat område. Lättköpta segrar från en karriär som redan dragit ut i femton år förföll nu till betalning. En egendomlig tudelad självkänsla: jag kände att jag kunde, men att jag inte dög.”

(ur Fot mot jord 1991)

Men Pöysti tackade ja och stannade i nästan tjugo år, varav sju som teaterchef. När Bandler sålde teatern år 1967 tog Pöysti och hans dåvarande hustru Birgitta Ulfsson över.

Skådespelarparet Pöysti och Ulfsson 1966.
Lasse Pöysti och Birgitta Ulfsson. Skådespelarparet Pöysti och Ulfsson 1966. Bild: Yle Lasse Pöysti,Birgitta Ulfsson

Under de här tjugo åren profilerade Lilla Teatern sig som en fräsch och alert uppstickare på det inhemska teaterfältet. Man finslipade konsten att både smeka och klösa sin publik.

Ulfsson och Pöysti på president Kekkonens självständighetsmottagning 1963.
Lasse Pöysti och Birgitta Ulfsson på slottsbal. Ulfsson och Pöysti på president Kekkonens självständighetsmottagning 1963. Bild: Creative commons Birgitta Ulfsson,Lasse Pöysti

Från kelsjuk elefant till Stalin

Lasse Pöystis förmåga att dra ner skrattsalvor kom väl till pass i de dagsaktuella revyerna och komedierna samtidigt som han i arbetet med de seriösa rollerna återfann tron på sin förmåga att också tackla allvaret.

De två polerna smälte efter hand ihop i Pöystis unika förmåga att tydliggöra till och med det mest mångbottnade med små gester och minimalistisk precision.

Den kelsjuka elefanten i Bengt Ahlfors uppsättning av Jorden runt på 80 dagar är för många ett oförglömligt minne från Pöystis år på Lillan.

Elefanten var avväpnande men i sin försåtliga kombination av varsam rekognosering och närgångenhet hade den i själva verket mycket gemensamt också med roller av helt annan karaktär.

Pöystis sista roll under teaterchefstiden på Lillan som fadern i Claes Anderssons Familjen, hans Puntila i Ralf Långbackas filmversion av Herr Puntila och hans dräng Matti eller despoten Stalin i Elitklassen på Helsingfors stadsteater, alla bars upp av den där ordlöst granskande blicken som förmådde signalera både utsatthet och fara.

Lasse Pöysti ja Birgitta Ulfsson Anssi Mänttärin elokuvassa Pyhä perhe.
Pöysti och Birgitta Ulfsson i filmversionen av Claes Anderssons Familjen år 1976. Lasse Pöysti ja Birgitta Ulfsson Anssi Mänttärin elokuvassa Pyhä perhe. Bild: Yle Kuvapalvelu Lasse Pöysti,Birgitta Ulfsson,Anssi Mänttäri

Trivdes bäst i skådespelarrocken

Lasse Pöystis yrkeskarriär var mångfacetterad. Vid sidan av skådespelararbetet anlitades han tidigt som regissör både inom filmen och på teatern.

Lasse Pöysto seisoo suorana mustavalkoisessa kuvassa. Hänellä on kädessään matkalaukku ja hän katsoo hieman yläviistoon.
Pöysti i filmen Syndabocken från år 1957. Lasse Pöysto seisoo suorana mustavalkoisessa kuvassa. Hänellä on kädessään matkalaukku ja hän katsoo hieman yläviistoon. Bild: Yle/Fennada Filmi Oy Fennada-Filmi,Lasse Pöysti

I radion medverkade han redan under skolåren och när den första tv-sändningen gjordes anlitades Pöysti både som regissör och konferencier.

Rollerna på tv blev med åren många.

Pöysti ingick bland annat i tv-teaterns ensemble under en femårsperiod och blev senare också ett bekant ansikte för barnpubliken i sin egenskap av sagofarbror i Lilla Tvåan.

Lasse Pöysti kertoo Iltasatua.
Pöysti som sagofarbror i Lilla Tvåan på 80-talet. Lasse Pöysti kertoo Iltasatua. Bild: Antero Tenhunen / Yle Lasse Pöysti,skådespelare,Godnattsaga,Lilla tvåan,1980-talet

1974 lämnade han Lilla Teatern för att ta över chefskapet för Tampereen Työväen Teatteri i Tammerfors och därefter Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm.

Åren som chef vid de stora teaterhusen var turbulenta.

I sina memoarer konstaterade Pöysti lakoniskt att det därefter kändes befriande att tacka nej till andra chefsanbud och i stället dra på sig den gamla skådespelarrocken igen.

Den luktade hemtamt.

Ur den rocken strömmade bland annat den minnesvärda roll som också Pöysti själv brukade nämna som sin viktigaste, titelrollen i Brechts Galileis liv i regi av Ralf Långbacka på Helsingfors Stadsteater år 1987.

Stadsteatern blev något av Lasse Pöystis hemmascen under de sista decennierna av hans skådespelarkarriär. Och den vägen återvände han också till Lilla Teatern.

Lasse Pöysti i Yles studio år 1970.
Lasse Pöysti i Yles studio år 1970. Lasse Pöysti i Yles studio år 1970. Bild: Antero Tenhunen/Yle Lasse Pöysti

En replik ur monologföreställningen Hissvägraren av Bengt Ahlfors har stannat kvar i minnet.

”Vem ska ta hand om det jag lämnat efter mig ...?”

Samma fråga dallrade i luften när han tillsammans med tre andra skådespelarikoner tolkade de åldrande operastjärnornas sista framträdande i Stadsteaterns uppsättning av Ronald Harwoods Kvartetten.

Uppsättningen blev en publiksuccé. Publiken kände att den bevittnade något unikt: en påminnelse om konstens evighet och människans timlighet, framförd av en kvartett som betytt mycket för den finländska teaterkonsten.

Lasse Pöysti ja Eeva-Kaarina Volanen tv-elokuvassa Pala valkoista marmoria.
Pöysti i tv-filmen En bit vit marmor år 1998. Lasse Pöysti ja Eeva-Kaarina Volanen tv-elokuvassa Pala valkoista marmoria. Bild: Kuvaaja: Pertti Kuusela / Kuvalahde: Matti Ijäs Lasse Pöysti,Eeva-Kaarina Volanen,Matti Ijäs,1998

Lasse Pöysti tog avsked från scenen år 2012 med rollen som lakejen Karp i Ostrovskijs Skogen.

Karp är en i det närmaste stum figur men i Pöystis underfundiga tolkning blev han också en väldigt kommenterande gestalt.

Med blotta blicken dirigerade han vår uppmärksamhet och avslöjade samtidigt de övriga rollernas samlade svagheter och dolda motiv.

Lasse Pöysti med en blombukett i handen år 2012.
Lasse Pöysti år 2012. Lasse Pöysti med en blombukett i handen år 2012. Bild: Yle Lasse Pöysti,skkådespelare

Brobyggaren Pöysti

Under sin långa karriär fungerade Lasse Pöysti inte bara som en bro mellan olika åskådargenerationer utan också som en förenande länk mellan den finsk- och svenskspråkiga publiken.

Och inte endast det.

Lilla Teaterns bejublade gästspel i Stockholm med Troll i kulisserna år 1959 lärde inte bara svenskarna hur mumintrollen låter. Det banade också väg för finlandssvenskan i det offentliga rummet i Sverige.

Pojkvaskern Olli och Mumintrollet, den frispråkiga revyfiguren Matti Paskari och tvivlaren Galileo, Gustav III och Stalin – i Pöystis palett rymdes allt från milda grubblare till nyckfulla envåldshärskare.

Han var en skådespelare som de flesta finländare, oavsett ålder, har någon relation till.

Asta Backman ja Lasse Pöysti kuningasparina tv-näytelmässä Kustaa III.
Pöysti som Gustav III tillsammans med Asta Backman år 1964. Asta Backman ja Lasse Pöysti kuningasparina tv-näytelmässä Kustaa III. Bild: Yle/Erkki Suonio Asta Backman,Lasse Pöysti,1964,Gustav III

En sällsynt gåva

Vad innebär scenauktoritet, egentligen?

I sina memoarer konstaterade Pöysti att många känt sig kallade att analysera egenskapen men att han själv inte hade för avsikt att göra ett försök.

Men han visste att han hade den.

Den gåvan lever nu vidare i våra kollektiva teaterminnen och i de många inspelningarna där Lasse Pöysti fortsätter att trollbinda sin publik.

Lasse Pöysti på filmfestivalen i Sodankylä år 2008.
Lasse Pöysti på filmfestivalen i Sodankylä år 2008. Lasse Pöysti på filmfestivalen i Sodankylä år 2008. Bild: Lehtikuva Lasse Pöysti
Lasse Pöysti med sin Betong-Jussistatyett år 2010.
Pöysti tilldelades en betong-Jussi år 2010. Lasse Pöysti med sin Betong-Jussistatyett år 2010. Bild: Lehtikuva Lasse Pöysti
Lasse Pöysti på slottsbalen.
Pöysti på slottsbalen år 2017. Lasse Pöysti på slottsbalen. Bild: All Over Press Slottsbalen,Finlands självständighetsdag,Självständighetsdagen,Lasse Pöysti,presidentslottet

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes