Hoppa till huvudinnehåll

Den spanska hittehunden Lucky lever ett lyckligt och stillsamt liv i Finland – men enligt många borde hon aldrig ha kommit hit

Hunden Lucky sitter i baksätet av en bil, Stefanie Lindroos kör.
Hunden Lucky sitter i baksätet av en bil, Stefanie Lindroos kör. Bild: Rafael Donner hund,hittehundar,Podenco

Myndigheter varnar för rabies, multiresistenta bakterier och aggressivt beteende, samtidigt som importen av utländska hittehundar bara fortsätter. I stormens öga: djuret vi älskar mer än något annat, människans bästa vän – hunden.

Det här är inte ett personporträtt. Det här är ett hundporträtt.

Det är en berättelse om en sexårig tik som heter Lucky, som bor med sin matte i Gårdsbacka i östra Helsingfors och som är rädd för barn, stora hundar, främlingar, cyklister, fyrverkerier, män och skidåkare.

Det är samtidigt en berättelse om något helt annat: om sjukdomar och bakterier, om ett kaninhål, om hur svårt det är att fatta rätt beslut, om kärlek och människans skeva förhållande till djur.

Allt började med en fråga som jag till en början trodde var väldigt enkel.

Borde jag adoptera en hund?

Frågan var inte enkel.

Hunden Lucky står på köksgolvet och tittar in i kameran.
Hunden Lucky står på köksgolvet och tittar in i kameran. Bild: Rafael Donner hund,Podenco,hittehundar

Hundarna som hotar Finland

Det här porträttet börjar med en resa till Gårdsbacka.

Eftersom jag inte talar hund ska jag intervjua Luckys matte. Jag sitter i metron och tittar ut genom fönstret, och vid varje station tänker jag att jag kanske borde stiga av, vända om och glömma hela grejen.

Jag tvekar, för det känns som att jag redan vet svaret på min ursprungliga fråga.

Ett litet djur med en bevekande blick kan föra med sig en dödlig sjukdom― Livsmedelsverket

Problematiken kring så kallade rescue-hundar, det vill säga utländska gatuhundar eller hittehundar som adopteras till Finland, har intresserat mig i flera år.

Det finns åtminstone 24 verksamma föreningar i Finland som hjälper människor att adoptera hundar från utlandet. Enligt Livsmedelsverket importerades det förra året 2175 hundar till Finland från andra EU-länder, något färre än året innan då 2379 importerades.

Nedgången kan åtminstone delvis bero på att flera myndigheter under de senaste åren har varnat för verksamhetens risker. Bland annat Livsmedelsverket, Statens veterinärmedicinska anstalt i Sverige, Helsingfors djurskyddsförening HESY och Ålands landskapsregerings veterinär har i diverse sammanhang uttalat sig om hundarna.

De varnar för att hundar som levt på gatan eller vuxit upp på en hundgård kan ha beteendeproblem som är svåra, eller omöjliga, att åtgärda.

De varnar också för att utländska hundar kan föra med sig smittsamma sjukdomar, att deras vaccinationsintyg för till exempel rabies kan vara förfalskade och att de kan bära multiresistenta bakterier som kan överföras till dig eller dina barn.

Varken sjukdomarna eller bakterierna är en lek. 55 000 personer dör årligen av rabies, enligt WHO. Antibiotikaresistens kan år 2050 ta livet av 10 miljoner personer per år – mer än cancer.

"Ett litet djur med en bevekande blick kan föra med sig en dödlig sjukdom", skriver Livsmedelsverket.

Hunden Lucky går på snön iklädd en tröja.
Hunden Lucky går på snön iklädd en tröja. Bild: Rafael Donner hund,hittehundar,Podenco

En text, som ofta delas när hundarna diskuteras på nätet, är skriven av Helsingfors djurskyddsförening HESY. Texten varnar för risker associerade med utländska hittehundar och berättar bland annat om rävens dvärgbandmask – echinococcus multilocaris – en livsfarlig parasit som kan smitta människor.

Det står att om parasiten "skulle sprida sig till Finland skulle man inte längre kunna äta bär och svamp direkt från skogen".

Gravid kvinna? Check. Skrämmande hot från Östeuropa? Check. Expertutlåtande utan kontext? Check.

Antalet kritiska artiklar om hundarna är stort. En av de mest lästa är kanske Yles finskspråkiga artikel från 2018. Rubriken har en nationalistisk prägel, fritt översatt lyder den: "Finska hundar hittar inte ett hem – samtidigt växer importen av utländska rescue-hundar".

På svenska har till exempel tv-programmet Spotlight gjort ett avsnitt om utländska hittehundar. Rubriken på den medföljande artikeln lyder: "2500 gatuhundar importerades till Finland i fjol – myndigheterna varnar för aggressivt beteende och sjukdomar".

Också exempelvis Helsingin Uutiset har skrivit om ämnet. Rubriken: "Hund importerad från Rumänien bet en gravid kvinna i ansiktet i Helsingfors, rabiesmisstanke – veterinär: 'Man borde inte importera hundar från dessa områden'".

Gravid kvinna? Check. Skrämmande hot från Östeuropa? Check. Expertutlåtande utan kontext? Check.

En av de mest intervjuade experterna på området heter Merja Rantala. Hon är docent i veterinärvetenskap vid Helsingfors universitet.

– Ur djursjukdomsperspektiv är det här ingen förnuftig verksamhet. Man vet ju ingenting om djurens bakgrund. Importreglerna reglerar bara rabies och ekinokockos. Ju flera hundar som importeras till Finland, desto större är risken att vi får in nya djursjukdomar, säger hon till Spotlight.

Svaret på min ursprungliga fråga känns sällsynt entydig: Nej, du borde inte adoptera en hund.

Du borde stiga av metron, vända om och göra ett personporträtt på någon människa i stället.

Men verksamheten fortsätter, vare sig jag vill det eller inte. Under de senaste fem åren har över 10 000 hundar importerats till Finland – alla dessa varningens röster till trots. Hur är det möjligt?

En cyniker skulle påstå att det beror på att hundarna adopteras av naiva, felinformerade och dumdristiga världsförbättrare som jag, som med hjälp av en hund vill övertyga andra om sin egen rättfärdighet.

Har de tappat förståndet, eller vet de något jag inte vet?

Cynikern överdriver kraftigt, men jag erkänner: tanken att adoptera en hund från utlandet är delvis lockande för att det känns bra.

Jag tittar på det stora utbudet av söta, hemlösa hundar på föreningarnas webbsidor och tänker: Förtjänar inte dessa hundar kärlek, trygghet och ett hem?

Hunden Lucky går i koppel tillsammans med Stefanie Lindroos längs med en snöig skogsstig.
Hunden Lucky går i koppel tillsammans med Stefanie Lindroos längs med en snöig skogsstig. Bild: Rafael Donner hund,hittehundar,Podenco

Myndigheternas varningar får mig ändå att tänka om. Samtidigt känner jag mig kluven. Hur kan en verksamhet som omfattar åtminstone 24 föreningar vara så skadlig?

Har de tappat förståndet, eller vet de något jag inte vet?

Jag börjar läsa på om ämnet och faller småningom in i ett kaninhål. För varje svar hittar jag två nya frågor, tills jag är så djupt inne i kaninhålet att jag inte längre vet vad som är upp och vad som är ner.

Det enda som hela tiden känns glasklart för mig är att inget av allt detta är hundarnas fel.

Jag stiger därför av metron – i Gårdsbacka. Lucky förtjänar en chans.

Den spanska flyktingen

Lucky behöver drygt en halv timme för att förstå att jag inte är ett hot.

När jag senare transkriberar intervjun ringer det i öronen. Jag räknar Luckys skall, de avbryter samtalet exakt 40 gånger. Stefanie och jag sitter i soffan i vardagsrummet, Lucky springer omkring i radhuslägenheten som en yr höna.

– Hon har mycket svårare för män än för kvinnor, det är ganska vanligt bland "rescue-hundar". De som tar fast dem i Spanien är män, förklarar Stefanie.

Stefanie Lindroos, 27, träffade för första gången Lucky år 2014 medan hon bodde i Fuengirola. Hon hade tagit några mellanår efter gymnasiet och arbetade bland annat som bartender på en brittisk pub.

Under tiden dog familjens hund Nanni hemma i Finland, en liten och hårig norwichterrier som hatade att få sina klor klippta. Många av Stefanies vänner i Spanien ägde hittehundar. Det, och Nannis död, fick henne att fundera på att adoptera en egen.

En dag befann hon sig sedan tillsammans med sin pappa på den svenska djurskyddsföreningen SOS Animals hundgård utanför Málaga.

– Genast när vi kom in genom porten så störtade Lucky fram till mig och ställde sig upp så att hon hade tassarna mot mig. När andra hundar försökte komma nära visade hon tänderna och försökte få dem att gå bort. Sen när jag försökte gå vidare så följde hon efter, det blev lite så att jag inte kunde tänka på att adoptera någon annan än just Lucky.

Lucky är en blandrashund, möjligtvis en korsning mellan raserna podenco och pinscher. Hon är sex år gammal, i passet står det att hon är född den första oktober 2012.

Luckys egentliga födelsedatum är okänt, för hennes ursprungliga ägare lämnade henne i en papplåda vid hundgårdens port.

Hunden Lucky ligger i sin säng på golvet och viftar på svansen.
Hunden Lucky ligger i sin säng på golvet och viftar på svansen. Bild: Rafael Donner hund,Podenco,hittehundar

Med i papplådan fanns Luckys syskon Chelsea och Heidi. Chelsea bor numera i Sverige, Heidi i Storbritannien.

Det kunde ha gått betydligt värre.

Spanien har ett omfattande djurskyddsproblem som inte bara berör fäktande tjurar. Hundar av raserna podenco och galgo används för harjakt och tävlingar. Efter att säsongen är över dödas eller överges de i tiotusental av sina ägare.

En av de finska djurskyddsföreningarna som verkar i Spanien heter Galgos del Fènix. Föreningens grundare, veterinären Tanja Hakkarainen berättar att hundar bland annat kastas i brunnar och ner för stup, hackas och bränns.

– En stor del av hundarna förs till kommunala hundgårdar, men så finns det förstås också brutalare metoder att göra sig av med dem.

Den värsta av dem kallas i folkmun att spela piano. Den går ut på att man kväver hunden genom att hänga den från en gren, på en höjd så att dess baktassar endast med nöd och näppe når markytan.

I Spanien och andra sydeuropeiska länder steriliserar man sällan sina hundar, av religiösa, kulturella och ekonomiska orsaker. Det är dessutom vanligt att hundar får springa fritt. Det leder till många “misstag” som Lucky.

Till Luckys lycka stötte hon på Stefanie. Lucky blev adopterad, och i samma veva bestämde sig Stefanie för att återvända till Finland och fortsätta med sina studier.

Dagen efter att hon blev adopterad fick Lucky en dos lugnande medicin och en enkelbiljett till Finland.

Enligt många var det här ett allvarligt misstag.

Kritiken som riktas mot verksamheten handlar inte endast om smittsamma sjukdomar, multiresistenta bakterier och beteendeproblem.

Man menar också att verksamhetens klimatavtryck är för stort.

En hund i ett flygplans bagageutrymme har definitivt en viss effekt på dess bränslekonsumtion. Men är det faktiskt hemlösa hundar som vi ska offra på klimatförändringens altare – och vad berättar det om oss?

Hunden Lucky står inomhus bredvid Stefanie och tittar upp.
Hunden Lucky står inomhus bredvid Stefanie och tittar upp. Bild: Rafael Donner hund,Podenco,hittehundar

Fallet HESY, dvärgbandmasken och sanningens ambivalens

Medan jag sitter i metron och överväger att stiga av är det speciellt en text som snurrar i mitt huvud. Det är Helsingfors djurskyddsförening HESY:s uttalande, där de bland annat varnar för att hundar från utlandet kan föra med sig parasiten rävens dvärgbandmask.

Om den introducerades i Finland skulle vi enligt texten inte längre kunna plocka bär och svamp i våra skogar. Tanken känns närmast dystopisk.

Dagen efter att jag träffat Lucky börjar jag därför läsa på om parasiten. Till en början verkar det som att HESY faktiskt har rätt.

"Människan kan smittas av avföring från parasitens huvudvärd räven, men också av avföring från hundar, katter, mårdhundar eller vargar som bär på smittan eller via vatten, bär, grönsaker och svamp som förorenats med avföring från sådana", skriver Livsmedelsverket.

Det visar sig ändå att en viktig detalj har uteblivit från HESY:s text. Alla hundar som importeras till Finland från länder där dvärgbandmasken förekommer måste nämligen bli medicinerade mot parasiten.

Förutsatt att bestämmelserna följs hotar Lucky med andra ord inte Finlands bär- och svampskogar.

Det är inte djurets fel att det har fötts i ett annat land― Hannele Luukkainen, HESY

Djurskyddsföreningen varnar ändå för annat också, och påpekar att situationen i hundarnas hemländer inte blir bättre genom att importera individuella djur till Finland.

Men uttalandet saknar ett datum.

Jag kontaktar HESY för att säkerställa att texten är i enlighet med föreningens nuvarande linje. Några timmar senare får jag ett svar från deras informatör Erja Veivo.

Det visar sig att texten i fråga är nio år gammal. Den reflekterar inte HESY:s nuvarande linje överhuvudtaget.

– I dagens läge förhåller vi oss positivt till 'rescue-hundar', förutsatt att de importeras på ett ansvarsfullt sätt, skriver Veivo per e-post.

Veivo medger att det är ett problem att en så gammal och vilseledande text fortfarande delas på nätet. När den skrevs såg adoptionsverksamheten annorlunda ut. Texten har efter vårt samtal blivit uppdaterad med en länk till ett färskare uttalande.

Uttalandet är publicerat i samband med den tidigare nämnda Yleartikeln om hemlösa hundar. En av de intervjuade i artikeln är Anette Kare, chef för HESY:s kennel i Esbo.

Kares kommentarer i artikeln gav felaktigt bilden att HESY är emot adoptionen av utländska hittehundar.

– Alla hundar är värda ett hem. Det är inte djurets fel att det har fötts i ett annat land, säger HESY:s ordförande Hannele Luukkainen till mig per telefon.

Hunden Lucky står stilla ute i snön iklädd sina vinterkläder.
Hunden Lucky står stilla ute i snön iklädd sina vinterkläder. Bild: Rafael Donner hund,Podenco,hittehundar

Hon påpekar att situationen för hemlösa hundar i Finland och utlandet ser väldigt annorlunda ut. Det är onödigt att skapa ett motsatsförhållande mellan dem.

– Det finns ju inga hittehundar i Finland. En överväldigande majoritet av hundarna som kommer till HESY och andra djurskyddsföreningar har blivit omhändertagna av myndigheter. De är ofta stora hundar som har blivit dåligt tränade, och de kräver mycket tid för att bli ordentligt tränade.

Alla HESY:s hundar hittar enligt Luukkainen förr eller senare ett hem.

"Hund med specialbehov"

Den andra gången Lucky och jag träffas är hon betydligt lugnare. Hon känner igen mig och hälsar glatt, svansen går som en propeller.

Stefanie berättar att det är typiskt Lucky. Hon kan vara misstänksam mot främlingar, men så fort hon lär känna någon litar hon på personen till hundra procent.

Jag åker med Stefanie och Lucky till en gammal industrilokal i östra Helsingfors. Inuti hittar vi en liten simbassäng. Den finns till för hundsim, en aktivitet som lär vara lika hälsosam för hundar som för människor.

Lucky vägrar simma: hon är rädd för det sorlande vattnet. Stefanie är där med henne för andra gången och dagens mål är att få Lucky att sätta sina framtassar på bassängens trappa.

En hund är en levande varelse. Jag tycker inte att dess beteende behöver vara det bästa eller som vi människor tycker― Stefanie Lindroos

Stefanie använder hundgodis för att få Lucky att samarbeta med henne. Långsamt, långsamt blir Lucky modigare. Stefanie uppmuntrar henne för varje gång hon kommer lite närmare vattnet.

Slutligen står Lucky, baktassar och allt, på trappan. Typ.

Hunden Lucky står med Stefanie Lindroos vid simbassängens kant.
Hunden Lucky står med Stefanie Lindroos vid simbassängens kant. Bild: Rafael Donner hund,simbassänger,Podenco,hittehundar,Hundsim

Stefanie verkar nöjd. Vägen hit har varit lång.

Hon skämtar att Lucky är "en hund med specialbehov". Lucky är rädd för det mesta och har efter sin tid på hundgården haft svårt att anpassa sig till ett liv i staden. Ibland har deras promenader varit så misslyckade att Stefanie har kollapsat på golvet och gråtit när de har kommit hem.

Jag var kanske lite naiv, jag hade den där attityden att jag nog fixar allt trots att jag inte hade någon erfarenhet― Stefanie Lindroos

Hon har känt sig förtvivlad och otillräcklig, men hon har inte gett upp. I dag förstår hon oftast varför Lucky reagerar som hon gör och är mera förutseende.

– En hund är en levande varelse. Jag tycker inte att dess beteende behöver vara det bästa eller som vi människor tycker, säger hon.

Myndigheternas varningar om beteendeproblem bland utländska hittehundar realiseras sällan. Johanna Raikaa har i sin magisteravhandling från Helsingfors universitet undersökt importen av hundar till Finland.

Avhandlingen, som är skriven på finska, inkluderar en enkät som besvarades av 386 ägare till utländska hittehundar.

Av ägarnas totalt 467 hittehundar har två procent haft problem med aggressivt beteende mot människor. Sju procent av hundarna har varit aggressiva mot andra hundar och tolv procent har enligt ägarna skällt för mycket.

Eftersom uppgifterna kommer från hundarnas ägare ska de tas med en nypa salt. Det framgår inte heller hur de jämför sig med andra typer av hundar.

En anmärkningsvärd siffra är dock att endast 3,4 procent av ägarna förhåller sig negativa till tanken att adoptera en till hittehund.

Hundarna som adopteras till Finland är en droppe i havet, men en av dropparna heter Lucky

Stefanie betonar att det är viktigt att djurskyddsföreningarna ser sitt eget ansvar i adoptionsprocessen.

Hon skulle nämligen inte adoptera Lucky till sig själv.

– Nu skulle jag förstås aldrig byta ut Lucky, jag tycker att hon är den bästa hunden i världen. Men om jag kunde göra om mitt beslut så skulle jag vara mera noggrann, fundera mera och ta reda på hurdan hund det är frågan om. Jag var kanske lite naiv, jag hade den där attityden att jag nog fixar allt trots att jag inte hade någon erfarenhet.

Hunden Lucky och Stefanie går vid simbassängens kant.
Hunden Lucky och Stefanie går vid simbassängens kant. Bild: Rafael Donner hund,Podenco,hittehundar

Stefanie studerar numera journalistik och kommunikation vid Helsingfors universitets statsvetenskapliga fakultet. Vid sidan om arbetar hon ibland på Svenska Yle och är en av djurskyddsföreningen Rescueyhdistys Kulkurits cirka 50 frivilligarbetare.

De arbetar för att förbättra gatuhundarnas situation i Rumänien, och Stefanie blev nyligen vald till årets frivilligarbetare. Hon ansvarar för föreningens sociala medier, och ibland tar hon också emot hundar som adopteras via Kulkurit då de anländer till Helsingfors-Vanda flygplats.

Det finns ingen tillförlitlig statistik på antalet hemlösa hundar i Rumänien, men enligt Stefanie kan det röra sig om 2–5 miljoner hundar. Globalt kan det enligt vissa källor vara cirka 200 miljoner hundar som saknar ett hem.

Hundarna som adopteras till Finland är en droppe i havet, men en av dropparna heter Lucky.

Hunden Lucky står med Stefanie Lindroos vid simbassängens kant.
Hunden Lucky står med Stefanie Lindroos vid simbassängens kant. Bild: Rafael Donner hund,hittehundar,Podenco

Luckys nya liv i Finland förbättrar inte hundarnas situation i Spanien eller Rumänien – inte direkt åtminstone.

Men Kulkurits och många andra djurskyddsföreningars primära syfte är inte heller att importera hundar till Finland, utan att hjälpa hundarna på plats genom steriliseringskampanjer och genom att ge ut information om djurskyddsfrågor till lokalbefolkningen.

Kulkurits verksamhetsledare Salla Honkapää berättar att de hittills har steriliserat över 14 000 hundar och katter i Rumänien. Hon vill lyfta fram arbetets långsiktiga effekt. Till och med en enda sterilisation kan i längden ha en enorm betydelse.

– En tik hinner under sju års tid få upp till 67 000 avkomlingar, berättar hon.

Det finns en växelverkan mellan adoptionen av hundar till Finland och verksamheten utomlands. De adopterade hundarna fungerar som en sorts ambassadörer, de ger synlighet och gör det lättare för föreningarna att få in donationer.

– Det går ofta så att en person som adopterat en hund via oss börjar följa med vår verksamhet och småningom också vill hjälpa till eller donera pengar. Också personens närkrets blir intresserad, vi har en massa faddrar, farbröder och grannar som har sagt att de vill hjälpa för att de träffat någon hund som varit så härlig.

Tack vare djurskyddsföreningarna har Lucky och över 10 000 hittehundar fått ett nytt, tryggt och lyckligt liv i Finland.

Hunden Lucky och Stefanie leker på vardagsrummets golv.
Hunden Lucky och Stefanie leker på vardagsrummets golv. Bild: Rafael Donner hund,Podenco,hittehundar,vardagsrum

Hittills har dessa hundar inte orsakat några epidemier i Finland.

Men är det bara en tidsfråga?

Rabies, valpsjuka, parvovirus, multiresistenta bakterier ...

I Finland är det Livsmedelsverket som övervakar importen av hundar. Utöver medicinering mot dvärgbandmask kräver de bland annat att hundar från vissa länder ska vara vaccinerade mot rabies.

Det finns ändå många andra sjukdomar som hundarna kan föra med sig till Finland. Problemet med Livsmedelsverkets bestämmelser, som styrs av EU, är att de endast berör sjukdomar som kan vara farliga för människan.

Det är en resursfråga och det finns därför till exempel inga vaccinationskrav på de smittbara sjukdomarna valpsjuka eller parvovirus, som för tillfället är mycket sällsynta i Finland.

Kan man någonsin vara helt säker?

Sådant måste djurskyddsföreningarna ansvara för, vilket betyder att en person som vill adoptera en hund behöver lita på att föreningarna vet vad de håller på med.

För att förtydliga hur en ansvarsfull adoptionsverksamhet ser ut har de flesta föreningarna därför år 2018 skapat verksamhetsmodellen Responsible Rescue. Den stakar ut noggranna kriterier för verksamheten och följs av 21 djurskyddsföreningar, däribland Kulkurit.

Enligt kriterierna ska exempelvis samtliga hundar få ett kombinationsvaccin mot parvovirus, valpsjuka och infektiös hepatit. Vaccinet ges två gånger, den andra gången minst en månad innan hunden kommer till Finland.

Också hundar som kommer från högriskländer för rabies måste få en dubbelvaccinering. Betyder det alltså att myndigheternas varningar är obefogade?

När jag träffar Merja Rantala, docent i veterinärvetenskap vid Helsingfors universitet, viker hon sig inte.

Rantala är en av verksamhetens mest profilerade kritiker och jag har kontaktat henne för att ta reda på om djurskyddsföreningarnas nya verksamhetsmodell har fått henne att ändra åsikt.

– Det är förstås bra att de utvecklat det här konceptet, men att importera hundar från hundgårdar är inte vettigt överhuvudtaget, säger Rantala.

Hon lyfter fram en färsk studie där man undersökt förekomsten av antikroppar mot rabies i finländska hundar.

Studiens slutsats är oroväckande: 53 procent av de undersökta hundarna som härstammar från Ryssland eller Rumänien har antikroppsnivåer som indikerar att de inte har blivit vaccinerade mot rabies.

Det är mycket osannolikt att någon av hundarna har rabies, men eftersom sjukdomen är så dödlig måste minsta lilla smittorisk tas på högsta allvar.

Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt HUS informerar att de under år 2017 behandlade 46 personer som misstänktes ha blivit exponerade för rabies. Behandlingen kostar 2 100 euro per person.

Studien inkluderar ändå en intressant detalj: alla hundar i studien som fått en dubbel dos vaccin hade tillräckliga antikroppsnivåer. Det betyder att Responsible Rescues kriterier borde vara tillräckliga.

Men kan man någonsin vara helt säker?

Hunden Lucky tittar ut genom bilfönstret.
Hunden Lucky tittar ut genom bilfönstret. Bild: Rafael Donner hund,Podenco,hittehundar

Kulkurits verksamhetsledare Salla Honkapää säger att risken är "absurt minimal" att en hund som adopteras via dem skulle ha rabies. Föreningen dubbelvaccinerar numera sina hundar, de samarbetar endast med en veterinärklinik i Rumänien – som de fullständigt litar på – och de gör också sållningsundersökningar på hundarnas antikroppsnivåer.

EU håller dessutom på att utrota rabies i alla EU-länder före 2020. Stora framsteg har gjorts och i Rumänien påträffades rabies endast hos en hund år 2016.

Enligt Stefanie Lindroos finns det en betydligt större riskgrupp: olagligt importerade hundar från utländska valpfabriker. Hon menar att myndigheternas varningar ska tas på högsta allvar, men att man genom att adoptera via en ansvarsfull förening kan minimera risken för smittsamma sjukdomar.

Den huvudsakliga orsaken till att jag ville stiga av metron var ändå varken rabies eller andra smittsamma sjukdomar.

Helsingfors universitet upptäckte år 2017 att över hälften av hundar som blivit importerade från Ryssland bar på den multiresistenta bakterien ESBL.

Multiresistenta bakterier bildas huvudsakligen på grund av en överdriven användning av antibiotika. Hundgårdar är en idealisk grogrund för bakterierna eftersom kontakten mellan hundarna är tät och hygienförhållandena sällan är optimala.

Bakterierna kan överföras till dig eller dina familjemedlemmar och i värsta fall få en vanlig infektion att bli dödlig.

När jag träffar Stefanie berättar hon ändå att det åtminstone via Kulkurit går att testa hundar för multiresistenta bakterier innan de kommer till Finland. Hundar som placeras i familjer med familjemedlemmar som tillhör riskgruppen för multiresistenta bakterier testas också automatiskt.

Det är inte bara hundar som kan föra med sig multiresistenta bakterier från utlandet. Enligt Helsingfors universitet återvänder 20-70 procent av finländare som rest till tropiska länder med multiresistenta bakterier. Statistikcentralen berättar att finländarna år 2016 gjorde totalt 132 000 resor till Thailand.

Jämfört med detta kan multiresistenta bakterier bland hundar te sig som ett väldigt marginellt problem. Merja Rantala håller inte riktigt med.

– Det beror på ens perspektiv. Om vi vill att infektioner bland djur ska kunna behandlas så är det ett ganska seriöst problem. Sådana fall har redan förekommit, säger hon.

Helsingfors universitet kom ändå i november 2018 ut med positiva nyheter. Antibiotikaresistensen i de bakterier som orsakar sjukdomar har börjat gå ner bland hundar och katter i Finland. Utvecklingen beror sannolikt på en minskad användning av antibiotika.

Salla Honkapää säger att Kulkurit aktivt arbetar för att minska på förekomsten av multiresistenta bakterier bland sina hundar.

– Ända sedan diskussionen om multiresistenta bakterier började för ett och ett halvt år sedan har det varit på agendan varje vecka. Det viktigaste är att se till att hundgårdarna är informerade och att upprätthålla diskussionen, men användningen av antibiotika på våra hundgårdar har aldrig varit vanvettig.

När jag frågar Salla Honkapää hur hon förhåller sig till Merja Rantalas kritik tvekar hon en stund.

– Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Merja Rantala har rätt till sina åsikter och jag respekterar henne väldigt mycket som forskare. Men hon tittar på problemet ur ett veterinärmedicinskt perspektiv och det är inte hela sanningen. Det finns också ett etiskt och moraliskt perspektiv.

Hunden Lucky säger farväl

– Luckys största problem är ganska självorsakat. Hon tycker jättemycket om att rulla i äckligt luktande saker, typ döda djur eller avföring. Människoavföring tycker hon är det bästa som finns, berättar Stefanie.

Jag tittar lite förfärat på Stefanie och hon skrattar. Det lär vara ganska vanligt bland hundar att rulla i illaluktande grejer. Ingen vet riktigt varför, men det kan ha att göra med att hundar försöker dölja sin egen lukt.

Den här världen har redan skitmånga hundar som behöver ett hem― Stefanie Lindroos

Stefanie berättar mycket annat. Hon berättar att Lucky gillar närhet, att ligga i famnen och bli krafsad.

Jag lär mig att när Lucky leker så vill hon att någon ska se på, lite som ett barn, och att hon är ett och ett halvt kilo överviktig och måste banta.

Hennes favoritmat är lax.

Det finns en orsak till att jag väljer att skriva allt detta. Jag vill visa individen bakom siffrorna – jag vill klargöra att problematiken kring utländska hittehundar handlar om Lucky tiotusen gånger om.

Det finns en sanning i siffror, men den är ansiktslös och kall.

Stefanie kör bil och ler medan hunden Lucky sitter i baksätet.
Stefanie kör bil och ler medan hunden Lucky sitter i baksätet. Bild: Rafael Donner hund,Podenco,hittehundar

Adoptionen av utländska gatuhundar har definitivt sina risker. Det är viktigt att inte vara naiv, också när det gäller verksamhetens logik.

Människor äger nämligen inte hundar för hundarnas skull. Orsaken till att jag, som så många andra, har funderat på att skaffa en hund har inget med djurskyddsfrågor att göra.

Jag har primärt övervägt att skaffa en hund av själviska orsaker – för att förbättra min personliga livskvalitet.

Enligt Johanna Raikaas magisteravhandling är jag inte den enda. Många väljer helt enkelt att adoptera eftersom det i Finland råder en ständig brist på medelstora blandrashundar.

Samtidigt uppfattas det som ett mera etiskt val att adoptera i stället för att köpa en hundvalp från en vinstdrivande hunduppfödare.

– Den här världen har redan skitmånga hundar som behöver ett hem. Mitt syfte med att adoptera Lucky var att ge ett hem till en av dem, i stället för att med mina begär skapa en ny, säger Stefanie.

Om man genuint vill hjälpa hemlösa hundar är det effektivaste sättet hur som helst att donera pengar direkt till djurskyddsföreningarna.

– Ingen tror ju på riktigt att man kan fixa Rumäniens djurskyddsläge med att adoptera fem miljoner hundar utomlands. Det är inte poängen och därför är jobbet på plats så viktigt. Samtidigt är det också individer det handlar om, och att hjälpa dem är också att hjälpa. Det är lite klyschigt, men att adoptera en hund förändrar inte världen, men det förändrar världen för hunden som adopteras. Det är ju med adoptioner som många börjar, det är en inkörsport till att få folk att bry sig mera om djurskyddsfrågor, säger Stefanie.

Efter att vi varit på hundsim med Lucky återvänder vi till Gårdsbacka. Vi sätter oss i köket och samtalar, och just när det är dags att sticka hoppar Lucky självmant upp i min famn.

Jag krafsar henne försiktigt bakom öronen, jag känner värmen från hennes kropp. Hon litar äntligen på mig.

Hittills har tusentals hundar som Lucky importerats till Finland. Ingen större skada har skett, ingen har dött, samtidigt som alla dessa hundar fått uppleva hur det känns att vara älskad, att sitta i någons famn i köket och bli krafsad bakom öronen.

Är det värt risken?

Jag vet inte.

Det enda jag vet är att det inte är hundarnas fel.

Hunden Lucky sitter i baksätet av en bil och ser in i kameran.
Hunden Lucky sitter i baksätet av en bil och ser in i kameran. Bild: Rafael Donner hund,Podenco,hittehundar

Rättelse den 8.4 kl. 12:29. Artikeln har korrigerats gällande uppgifterna om valpsjuka och parvovirus. I den första versionen stod det att sjukdomarna inte finns i Finland. Det stämmer inte, den korrekta uppgiften är att de är mycket sällsynta i Finland.

Rättelse den 8.4 kl. 12:29. Artikeln har korrigerats gällande studien där man undersökt förekomsten av antikroppar mot rabies bland hundar i Finland. I den första versionen stod det att 34 procent av hundar i studien som härstammar från Ryssland eller Rumänien har antikroppsnivåer som indikerar att de inte har blivit vaccinerade mot rabies. Det stämmer inte, den korrekta siffran är 53 procent.

Rättelse den 8.4 kl. 12:29. Artikeln har korrigerats gällande uppgifterna om multiresistenta bakterier. I den första versionen stod det att Helsingfors universitet har upptäckt att andelen hundar och katter som bär multiresistenta bakterier i Finland har börjat gå ner. Det stämmer inte, den korrekta uppgiften är att Helsingfors universitet har upptäckt att antibiotikaresistensen i de bakterier som orsakar sjukdomar har gått ner bland hundar och katter.

Nyligen publicerat - X3M