Hoppa till huvudinnehåll

Daniel Ståhl kastar i Paavo Nurmi Games: Ryker stadionrekordet i juni?

Taina och Daniel Ståhl
Taina och Daniel Ståhl väntar på den 11 juni. Taina och Daniel Ståhl Bild: Yle / Annika Holmbom Daniel Ståhl,Taina Ståhl

Diskusrekordet på Paavo Nurmis stadion, 66.14, innehas av Pentti Kahma. Resultatet gav honom guldet i Kalevaspelen som ordnades i Åbo 1976.

På planen samtidigt fanns också en ung kulstötare, Åbobon Taina Laakso. Hon slutade på en nionde plats den dagen, men minns den väl.

Inte minst då hennes son, Daniel Ståhl, med både EM- och VM-silver i diskus i bagaget, nu kan slå Kahmas nästan 43-åriga rekord på Paavo Nurmi Games den 11 juni.

- Det är fantastiskt! Det kommer att bli som en släktträff. Jag blir så rörd! utropar Taina Ståhl, som hon heter idag.

Släkten har redan gjort planer för tisdagskvällen i juni.

- Min mamma, Daniels mormor, lever fortfarande och bor i Åbo. Min syster som bor i Göteborg kommer hit, trots att det är mitt i veckan och så min familj. Så vi kommer alla att vara på läktaren och heja på Daniel.

Första tävlingen på Paavo Nurmis stadion

Tack vare de finska rötterna, blir det täta besök i Åbo för familjen Ståhl. Daniel tillbringade barndomens somrar i Åbo och besöker mormor flera gånger per år.

- Samppalinna, Äventyrsparken, Runsala, åstranden, Salutorget…

Daniel Ståhl räknar upp sina favoritställen i staden. Han har också kastat diskus i Idrottsparken då han var yngre, men det här blir hans första tävling på Paavo Nurmis stadion.

- Det ska bli fantastiskt, jättekul! Åbo är min favoritstad i Finland!

Målet för säsongen är inställt på att slå det gamla personliga rekordet 71,29 från sommaren 2017. Lyckas Ståhl med det i Åbo, slår han det nuvarande stadionrekordet inte bara med råge - det blir också mycket svårslaget.

Tävlingssäsongen inleder han den 3 maj och säsongen kulminerar med VM i Doha i slutet av september, där medalj, helst guld, är målet. Träningen under vintern har gått bra och Ståhl säger sig vara starkare både fysiskt och mentalt inför säsongen.

Började som hockeyspelare

Men trots att både mamma och pappa var diskus- respektive släggkastare, så var det inte alls självklart att Daniel också skulle bli kastare. Det berättar mamma Taina, som själv började som kulstötare men sedan bytte till diskus, en gren hon själv erövrat flera SM-medaljer i. De ville gärna att Daniel skulle prova en annan sport. Och det blev ishockey.

Men Daniel, som idag är två meter lång, växte så fort – vilket också väckte tanken om en bana som kastare för honom i alla fall.

- Han höll på lite på somrarna med styrketräning och prövade att kasta diskus. Och vi såg att snälla nån vilka ramar - vilka långa armar han har! Han kommer att kasta långt!

Daniel Ståhl kastar diskus.
Det blev en silvermedalj vid EM i Berlin 2018. Daniel Ståhl kastar diskus. Bild: EPA-EFE / Christian Bruna Daniel Ståhl

Valet var Daniels eget, poängterar mamma Taina. Daniel överraskades också själv över de goda resultaten i kula, som han testade under de första åren. Det blev SM-guld 2008. Sättet att träna lockade också till ett grenbyte.

- Jag gillade bättre att styrketräna än att springa intervaller med hockeylaget. Att kasta var mer lockande och roligare också.

Bytet från lagsport till en individuell sport var också en välkommen omväxling.

- Det var inte hela tiden konkurrens och kamp som det är i hockey, om en plats i laget, utan man skriver sitt eget program, kastar och har skoj.

Mamma och pappa självskrivna tränare

Efter grenbytet föll det sig också naturligt att mamma och pappa blev hans tränare.

- Det var ju lite speciellt i början, men sedan vande man sig. Mamma fick upp mig till 62 meter - så det kan jag ge henne en eloge för - det är kanon!

Att ha stödet hemifrån har varit ovärderligt. Det är inte många som har kastare som föräldrar.

- De sade i tidig ålder hur det gick till, hur många år man ska träna och att man ska ha tålamod. Det inte är någon självklarhet att man kan kasta långt direkt utan att man måste fullfölja en plan och tro på det också. Det har betytt mycket för mig. Men sedan är det ju jag själv som står i diskusringen.

Vestein Hafsteinsson och Karin Torneklint kramar om Daniel Ståhl, VM 2017.
Tränare Vésteinn Hafsteinsson gläds med sin adept. Vestein Hafsteinsson och Karin Torneklint kramar om Daniel Ståhl, VM 2017. Bild: Bildbyrån / All Over Press Daniel Ståhl,Karin Torneklint,Vestein Hafsteinsson

Familjen fick också tidigt kontakt med proffstränaren Vésteinn Hafsteinsson, vilket visade sig vara ett lyckad satsning. Taina Ståhl är mycket stolt över sin sons framgångar.

- Det är fantastiskt att han fått en sådan talang. Det är inte lätt att vara en duktig idrottsman. Man måste också kunna tycka om det och tävlingssituationen. Man måste kunna resa, åka på träningsläger hela tiden. Det är inte så enkelt. Att han klarar av det är beundransvärt!

Ändå är det svårt att ibland ta in att han verkligen kommit så långt, medger Taina Ståhl.

- Det är svårt att förstå att han är så bra! Han är fortfarande lilla Daniel, som inte plockar upp sina kläder eller diskar efter sig. Han är våran son, men man fattar inte det, skrattar hon.

Daniel Ståhl på friidrottsplanen i London.
Daniel Ståhl tog silver vid VM i London 2017. Daniel Ståhl på friidrottsplanen i London. Bild: DIEGO AZUBEL / EPA / All Over Press Daniel Ståhl

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland