Hoppa till huvudinnehåll

De osynliga finländska hjältarna som räddade över tvåtusen personer från diktator Pinochets Chile

Tapani Brotherus, 2008
Tapani Brotherus, 2008 Tapani Brotherus, 2008 Bild: Yle/Jyrki Lyytikkä Tapani Brotherus,2008

Efter militärkuppen i Chile 1973 flydde oliktänkare för sina liv. Finlands ambassad blev en skyddsplats för många. Ambassadörerna Tapani Brotherus och Ilkka Jaamala gömde och räddade chilenare från fångenskap och död.

Yle visar en ny inhemsk dramaserie Invisible heroes som handlar om militärkuppen i Chile 1973 och främst om de finländare som hjälpte chilenska flyktingar.

Finland i det nya Chile

Tapani Brotherus kom till Santiago de Chile 1971 med frun Lysa, två barn och en hund. Brotherus skulle vara med och bygga upp Finlands ambassad i den nya demokratin Chile. Hans titel var chargé d’affaires.

Alexander Thesleff, den egentliga ambassadören för Chile, var placerad i Argentina.

Den nya folkvalda presidenten Salvador Allende höll på att bygga upp ett demokratiskt samhälle i Chile. Matköerna var dock ännu långa och ekonomin knagglig.

USA försökte motverka Allende både politiskt och ekonomiskt, för amerikanerna var oroliga för kommunismens framfart.

Finländarna blev varmt mottagna i Chile, medan USA ansåg det suspekt att Finland hade öppnat en diplomatisk representation i Chile.

Militärdiktaturen tog över

Den 11 september 1973 gjorde general Augusto Pinochet och hans junta en militärkupp. Militärkuppen hade starkt stöd av USA.

Militären fängslade president Salvador Allende och han dog samma dag. Den officiella dödsorsaken sades vara självmord, men många ifrågasatte detta.

Tapani Brotherus börjar sitt sommarprat om Chile 1973 med Allendes sista ord.

Militärjuntan förföljde, fängslade, torterade och dödade dem som hade stött Allende, eller som var socialister. Gränserna till grannländerna stängdes.

Under den närmaste tiden flydde mängder av personer till ambassaderna. De latinamerikanska ambassaderna blev först fulla.

- USA, som var militärkuppens främsta sponsor, tyckte illa om att dess allierade länder skulle ta emot militärjuntans fiender. Strax efter kuppen fanns det relativt få tillflyktsorter för Allendes anhängare. Ju mindre känt och mera avlägset landet var, desto bättre för de förföljda, berättar Tapani Brotherus.

Finska ambassaden blev ett skyddshärbärge för förföljda chilenare

Några dagar efter militärkuppen klättrade de första flyktingarna över muren till Tapani Brotherus hem. Lysa Brotherus stod i sin trädgård och insåg att familjelivet skulle förändras.

Under de följande dagarna anlände fler, alla på flykt undan en fruktad diktator.

Bland dem som sökte skydd fanns bland andra Salvador Allendes säkerhetsvakter och chefen för den handelspolitiska avdelningen vid Chiles utrikesministerium.

Som mest hade familjen Brotherus ett trettiotal personer boende hos sig.

Den svenska ambassadören Harald Edelstam fick Sveriges stöd

Sveriges ambassadör Harald Edelstam tog öppet ställning mot militärjuntan. Sverige tog över Kubas ambassad och Edelstam smugglade ut flyktingar.

Harald Edelstam var redan en motståndshjälte från andra världskriget. Som diplomat i det ockuperade Norge hade Edelstam räddat livet på hundratals norska motståndsmän och judar. Han skyddade förföljda motståndsmän i sitt hem och smugglade ut dem till Sverige.

Den norska motståndsrörelsen Hjemmefronten döpte honom till Svarta Nejlikan.

Också på Santiagos gator körde Edelstam med flyktingar gömda i bilen och trotsade general Pinochet. Och smeknamnet bibehöll han där.

Då det gäller människoliv tycker jag att en diplomat har rätt att engagera sig på det sätt jag gjorde i Chile.― Harald Edelstam, 1974

Militärjuntan förföljde Edelstam och till sist förklarades han persona non grata och måste lämna landet.

Harald Edelstam ångrar inte vad han gjorde.

- Jag har under hela min diplomatiska karriär försökt agera mänskligt, säger han.

Harald Edelstam agerade starkt, och fick också stor hjälp av sitt lands regering och framför allt av statsminister Olof Palme. De accepterade genast hans sätt att handla och stödde honom.

Flyktingar till DDR och Finland

I motsats till Edelstam hade Brotherus ingen som backade upp honom.

– Harald Edelstam ringde statsminister Olof Palme som skickade pengar och personal. Men det hade varit utopiskt att vänta sig något sådant av vårt utrikesministerium, menar Tapani Brotherus.

På 1970-talet ansåg många på UM i Finland att mänskliga rättigheter var FN-tjafs.― Tapani Brotherus

Tapani Brotherus skrev ett brev till statssekreteraren på Utrikesministeriet och förklarade läget.

- Jag fick aldrig något svar, men när huset var fullt av chilenska avhoppare ringde jag till den jourhavande tjänstemannen på Utrikesministeriet.

Tapani Brotherus höll låg profil inför media. Medan svenskarna öppet berättade att de tog emot chilenska avhoppare, sade Brotherus inget.

Därför ifrågasatte många finländska journalister, bland andra Sakari Määttänen från Helsingin Sanomat, Brotherus och vicekonsul Ilkka Jaamalas agerande och anklagade dem för att helhjärtat stöda militärregimen.

- Jag sade att visst var det häftigt att Edelstam tog emot flyktingar, men det som passar Sverige, passar inte varje gång oss. Men vissa journalister misstänkte att vi trots det hade någonting på gång.

Men till sist fick Brotherus och Jaamala grönt ljus från Finland - regeringen meddelade att Finland var villigt att ta emot en del av chilenarna.

De första chilenska flyktingarna till Finland redan den 19 november 1973.

Chilenska flyktingar på Helsingfors-Vand, flygfält, 1973
Chilenska flyktingar anländer till Finland, 1973 Chilenska flyktingar på Helsingfors-Vand, flygfält, 1973 Bild: YLE videostill Helsingfors-Vanda flygplats,1973,Chilenare

Totalt förde den finska ambassaden tillsammans med Harald Edelstam ut närmare 2 500 personer från Chile. Största delen av dem fick asyl i DDR, men omkring 200 kom till Finland.

Dokumentären Hemligstämplad diplomati

Tomi Brotherus, son till Tapani och Lysa Brotherus, har gjort en dokumentärfilm om den dramatiska hösten 1973.

Själv var Tomi Brotherus ett barn då och han har bara diffusa minnen från tiden vid militärkuppen.

För Tapani och Lysa Brotherus kommer både vackra och obehagliga minnen ur det förflutna tillbaka i och med filmen.

För Lysa Brotherus innebar flyktingarna att hon måste vara påhittig och modig, till exempel när det gällde att skaffa mat eller hur hon kunde smuggla ut flyktingar. Vissa händelser kunde vara rent dråpliga när man försökte lura vakter på olika sätt.

Men flyktingarna var förstås också förtvivlade, självmordsbenägna och ångestfyllda då de saknade sina vänner och familjemedlemmar.

Tomi Brotherus har också intervjuat otaliga av de chilenare som blev fängslade, torterade och förföljda i Pinochets diktatur. Vissa av dem kom till Finland.

Dramaserien Invisible Heroes

Den svenska ambassadören Harald Edelstam har fått internationell uppmärksamhet och tack för sina insatser. En film "Svarta nejlikan" kom ut 2007.

Edelstam är en av de få som i offentligheten har berömt Tapani Brotherus för dennes insatser. Ett berömt tal höll han på Sergels torg och där nämnde han Brotherus.

Inspirerad av det talet skrev professor Heikki Hiilamo en bok om Tapani Brotherus och Ilkka Jaamala: Kuoleman listat. Suomalaisten salainen apu Chilen vainotuille (2010.) En senare upplaga fick namnet Näkymättömät sankarit .

Yles stora dramaserie Invisible Heroes bygger på de här verkliga händelserna och Heikki Hiilamos bok.

I serien spelas Tapani Brotherus av Pelle Heikkilä, hans fru Lysa Brotherus av Sophia Heikkilä och Ilkka Jaamala av Ilkka Villi. Sveriges ambassadör Harald Edelstam spelas av Mikael Persbrandt.

Skådespelarparet Sophia och Pelle Heikkilä gästar Efter nio när de precis har återvänt hem till Finland efter fyra intensiva månader av inspelningar i Chile.

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.