Hoppa till huvudinnehåll

Varför är Marie alltid klädd i lila? - eller hur TV-serien Breaking Bad skapar drama med hjälp av färger

Marie Schrader älskar lila.
Marie Schrader älskar lila. Marie Schrader älskar lila. Bild: High Bridge Entertainment Breaking Bad,tv-serier,drog,färgsymbolik,violett,lila

I TV-serien Breaking Bad har huvudpersonen Walter White en svägerska som alltid är klädd i lila. Hur kommer det sig att Maries värld är genomgående violett? Och hur har färger i övrigt använts i detta mörka brottsdrama?

Vi fokuserar på handling och karaktärer och ibland på hur klipp och kamera-arbete fungerar, men sällan ägnar vi själva färgerna en särskild tanke, om det inte råkar var en uttalad konstfilm där handlingen är underordnad och färgerna verkligen tilldelats huvudrollen.

- Och ändå har färgerna funnits med ända sedan filmens födelse på 1890-talet, säger den tyske forskaren och filmkritikern Olaf Möller.

Filmkritiker Olaf Möller
Olaf Möller är filmkritiker och forskare. Filmkritiker Olaf Möller Bild: Yle/Anna-Maija Kalén olaf möller

Tidig färgfilm

Redan i slutet av 1800-talet handkolorerades filmer eller doppades i färgbad, men på trettiotalet utvecklades tekniken så att stabila färgnegativ kunde skapas under själva inspelningen. Det stora genombrottet för färgfilmen kom år 1939 med Borta med vinden - en påkostad film vars revolutionerande färgvärld gjorde den om möjligt ännu storslagnare.

Färgfilmens segertåg har fortsatt sedan dess.

- Amerikanska technicolor-filmer har öst ur den digra färgpaletten på 40-talet och några årtionden senare senare utvecklar Hammerstudion i England sin egen färgestetik där skräcken målas i blodrött och svart, säger Olaf Möller.

Tidigt vägrar färgen underställa sig en naturalistisk framställning, precis som den inte heller gjort i bildkonsten långt före det. Färger är inte bara färger, utan medel för att avspegla och förstärka känslor, sinnesstämningar och hot ... och speciellt tydligt blir detta i den populära TV-serien Breaking Bad.

Breaking Bad logotyp
Breaking Bads karakteristiska logotyp. Breaking Bad logotyp Bild: High Bridge Entertainment Breaking Bad,tv-serier,kriminalserier,drog,Droghandel och -smuggleri,färgsymbolik

Ett lila liv

Breaking Bad handlar om kemiläraren Walter White som efter ett cancerbesked börjar tillverka metamfetamin för att trygga sin familjs framtid. Till sin hjälp har han sin forne elev Jesse Pinkman.

Att huvudkaraktärerna heter White och Pinkman ger en tydlig fingervisning om att färger i den här serien har en alldeles speciell betydelse, inte minst vad beträffar Walter Whites svägerska Marie som genomgående är klädd i lila.

Elisabeth Paefgen är professor i estetik vid Freie Universität i Berlin och hon har undersökt hur färger använts på olika sätt i Breaking Bad.

- Marie är det kanske tydligaste exemplet. Klädseln går i lila, men också vattenkokaren, brödrosten, hennes lakan och mattor bär samma violetta nyans.

Som tittare kan man förundras över detta färgspel, liksom att den lila färgen försvinner, när hennes man Hank dör. Elisabeth Paefgen vill ändå inte låsa den lila färgen vid känslor som t.ex kärlek eller tillgivenhet. Serien är betydligt mer subtil och jobbar med antydningar och små nyanser som styr tittaren i en viss riktning eller antyder vad som komma skall.

- Färgerna tar aldrig över, utan finns där som en undertext som verkar leva ett alldeles eget liv.

En gul invasion

Färgerna finns i Breaking Bad som ett underfundigt och underliggande stråk, men ibland kommer de upp till ytan, som t.ex. det gula som i säsong 1 finns som en senapsfläck på doktorns rock, men i de avslutande avsnitten fullständigt invaderat de overaller som Walter White och Jesse Pinkman har på sig när de framställer sina syntetiska droger.

Jesse Pinkman och Walter White i gula overaller
Jesse Pinkman och Walter White i gula overaller. Jesse Pinkman och Walter White i gula overaller Bild: High Bridge Entertainment Breaking Bad,Walter White,Jesse Pinkman,tv-serier,drog,Droghandel och -smuggleri,färgsymbolik

Historiskt har gult betraktats som en färg som avspeglar vansinne, avund och missunnsamhet och den gula färgen som vuxit från senapsfläck till en knallgul overall beskriver fullständigt den metamorfos som Walter White genomgått. Vit blir gul. Oskuldsfull blir ond.

Om Walter White i de sista säsongerna blir en beräknande och kallhamrad drogbaron introduceras han i säsong 1 som en fullständigt obetydlig och färglös karaktär.

- Walter White klär sig illa i beige tröjor och hans bil är något av det fulaste man skådat, säger Elisabeth Paefgen och skrattar medkännande åt den hunsade läraren i de första avsnitten.

En serie i svart

Jag inflikar att Walter White dessutom bor på Negra Arroyo Lane och att hans efternamn och adress också bildar ett intressant motsatspar. Walter Whites karaktär omspänner bokstavligen svart och vitt och allting däremellan och kanske det är det som gjort TV-serien så tilldragande och komplex - att man verkligen får följa en personlig utveckling som dessutom skickligt understryks med hjälp av färger.

Men inte heller Jesse Pinkman halkar långt efter vad beträffar färgsymbolik och förändring.

Elisabeth Paefgen på sitt kontor i Berlin.
Elisabeth Paefgen på sitt kontor i Berlin. Elisabeth Paefgen på sitt kontor i Berlin. Bild: Petter Lindberg/Yle professorer,Berlin,Breaking Bad,Freie Universität Berlin,estetik,Elisabeth Paefgen

- Den rosa duvungen växer upp, säger Elisabeth Paefgen och tillägger att Jesse Pinkman genomgår en mognadsprocess och blir en fullvuxen man.

Den tyska forskaren och kritikern Olaf Möller säger sig ha slutat titta på TV för 30 år sedan och har följaktligen inte sett Breaking Bad. Men han håller med om att färger fortfarande förmår chockera.

- Signalfärgerna röd, orange och gul är fruktansvärt effektiva, men även en koncentrerad vit nyans kan vara som ett slag i huvudet.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje