Hoppa till huvudinnehåll

Släkting till Maria Åkerblom vill nyansera bilden av sektledaren – “Hon var karismatisk, generös och impulsiv”, säger Inge-Britt Åkerblom

Maria Åkerblom med barn och hundvalp.
Väckelseledaren Maria Åkerblom bodde omgiven av sin närmaste krets i Mejlans i Helsingfors. Maria Åkerblom med barn och hundvalp. Bild: Inge-Britt Åkerblom Maria Åkerblom

Den unga väckelsepredikanten Maria Åkerblom var en superkändis på sin tid. Från och med 1917 samlades stora skaror för att lyssna på hennes förkunnelser. Senare var det i stället skandalerna, mordförsöken och de upprepade rymningarna från fängelset som väckte uppmärksamhet långt utanför Finlands gränser.

Idag blir hon ihågkommen som ett fenomen – backstuguflickan från Snappertuna som fick hundratals människor att sälja hus och hem för att följa henne, och grundade en sekt som använde sig av synnerligen ljusskygga metoder.

Inge-Britt Åkerblom
Inge-Britt Åkerblom är barnbarn till Maria Åkerbloms bror. Inge-Britt Åkerblom Efter nio

En som gärna vill måla upp en annan bild av Maria Åkerblom är hennes släkting Inge-Britt Åkerblom. Hon tycker det är på tiden att lyfta fram andra sidor av “faster Maria” än de negativa. Fram till idag har hon nekat till att bli intervjuad om sin pappas faster.

– Jag har inte talat om Maria Åkerblom i offentligheten förut. Jag har inte velat blanda mig i det där. Det har känts så svårt.

Bojkottar nya filmen om Maria Åkerblom

Maria Åkerbloms färgstarka liv aktualiseras på nytt i och med att en ny film om henne går upp på biograferna i höst. Det är Zaida Bergroths Marian paratiisi, Marias paradis, som har premiär i höst, med Pihla Viitala i titelrollen.

Näyttelijä Pihla Viitala Marian paratiisi -elokuvan kuvauksissa Viron Olustveressä.
Pihla Viitala i rollen som Maria Åkerblom. Näyttelijä Pihla Viitala Marian paratiisi -elokuvan kuvauksissa Viron Olustveressä. Bild: Kimmo Hiltunen / Yle Zaida Bergroth,filmregissörer,Maria Åkerblom,filmer,Pihla Viitala

– Jag är säker på att filmen kommer att vältra sig i alla skandalerna, och det är jag så trött på. Jag tänker inte gå och se den, säger Inge-Britt Åkerblom.

Hon menar också att det är märkligt att Maria Åkerblom i filmen pratar enbart finska.

– Det är helt löjligt. Maria kunde inte ens finska.

Oravais sommarteater sätter upp pjäs om Maria Åkerbloms liv

På kommande är också Peter Snickars pjäs "Under liten himmel", som sätts upp på Oravais sommarteater i år. För regi och bearbetning står Annika Åman, och rollen som Maria spelas av Alexandra Mangs.

– Här i Österbotten lever Maria Åkerblom minsann starkt vidare och är en vattendelare. En nyanserad bild av Maria Åkerblom är för oss en återkommande diskussion och en viktig aspekt i mitt bearbetande av manuset och i min regi, säger Annika Åman.

Pjäsen har premiär den 10 juli.

Började förkunna som tonåring

Mysteriet Maria Åkerblom fortsätter alltså att gäcka människor än idag, hundra år efter att hon började förkunna. Hon inledde sin bana som så kallad sömnpredikant, ett fenomen som inte var helt ovanligt i Finland i början av 1900-talet.

Trots sin enkla bakgrund och bristfälliga skolgång lyckades den tonåriga predikanten samla tusentals åhörare och knyta till sig en skara trogna följare. Finland var ärrat av inbördeskrig och fattigdom och det fanns ett sug efter starka andliga ledare.

Ung Maria Åkerblom med hund.
Maria Åkerblom hade god hand med djur och älskade hundar. Ung Maria Åkerblom med hund. Bild: Inge-Britt Åkerblom Maria Åkerblom

Populärast blev Maria Åkerblom i Österbotten. Men det var också där hennes problem började. Rykten om att Maria Åkerblom-rörelsen ägnade sig åt misshandel och andra hänsynslösa förfaringssätt ledde till att polisen började intressera sig för rörelsen, och till slut flyttade hela sekten till en villa i Helsingfors.

Sammanlagt rörde det sig om över tvåhundra personer som sålde sina gårdar och alla sina ägodelar och gav pengarna till rörelsen.

Polisutredningarna avlöste varandra och många av Maria Åkerbloms anhängare dömdes för mened när de försvarade sin ledare. Till slut blev flera personer ur den innersta kretsen dömda till fängelsestraff för mordförsök på en polis.

Hur förhåller sig Inge-Britt Åkerblom till allt detta?

– Det har varit väldigt jobbigt för mig. Jag har inga erfarenheter av den mörkare sidan av Maria, så jag kan inte berätta något om den. Jag vill berätta om mina upplevelser.

Starkt första intryck

Inge Britt Åkerblom träffade sin pappas faster för första gången i tioårsåldern, efter frigivningen från fängelset, där Maria Åkerblom suttit i åtta år.

– När jag först såg henne blev jag ärligt sagt rädd för henne. Jag hade aldrig någonsin träffat en människa med så stark utstrålning.

Inge-Britt Åkerblom som barn.
Inge-Britt Åkerblom som barn. Maria Åkerblom kallade henne sin "lilla sångfågel". Inge-Britt Åkerblom som barn. Bild: Inge-Britt Åkerblom Efter nio

För Inge-Britt Åkerblom blev “faster Maria” ändå med tiden en kär person. Hon var generös och impulsiv. En gång stod det ett piano på gården i Karis när Inge-Britt kom hem från skolan. Hon kunde också göra upptåg som till exempel vilda ritter genom Gamlakarleby centrum.

– Jag kan mycket väl tänka mig att hon en gång red upp för Domkyrkans trappa och jagade kosacker, som det berättas om.

Hade två lejon boende hos sig

Efter fängelsetiden ägnade sig Maria Åkerblom åt kennelverksamhet och hade många hundar.

Det var inte bara människor som knöts till henne och ville lyda henne.

Maria Åkerblom med lejon.
Maria Åkerblom var inte ens rädd för lejon. Maria Åkerblom med lejon. Maria Åkerblom

– Hon hade till och med två lejon boende hos sig under en tid. Det var två lejonungar på Högholmen som hade blivit lämnade av sin mamma. Då kontaktade man Maria, som svarade att hon visst kunde ta hand om dem. Man kunde ofta se henne promenera omkring i Mejlans med lejonen i koppel.

“Kom hit och bo gratis!”

Inge-Britt Åkerblom har aldrig själv tillhört Maria Åkerblom-rörelsen. Under studietiden bodde hon ändå ett tag i anslutning till huset Toivola där rörelsen höll till.

– Jag blev utan bostad vid ett tillfälle, och generös som hon var sa Maria: Kom hit till oss bara, här får du bo gratis!

Villa Toivola
Hemmet i anslutning till Maria Åkerbloms villa, där Inge-Britt Åkerblom bodde i sin ungdom. Villa Toivola Bild: Inge-Britt Åkerblom Villa Toivola

Inge-Britt fick ofta uppträda med sång på de många fester och evenemang som ordnades på Toivola. Hon studerade vid Sibeliusakademin och arbetade som sångpedagog vid Svenska teatern, och kom ofta hem sent om kvällarna.

– Så fort jag tände lampan i mitt rum visste Maria att jag var hemma, och det dröjde inte länge förrän hon ringde och bad mig komma ner och sjunga för hennes gäster.

Alla hade respekt för namnet Åkerblom

På grund av sitt efternamn behandlades Inge-Britt Åkerblom alltid med stor respekt av Marias krets.

– Alla hade en väldigt stor respekt för Maria, och för mig också, bara för att jag var en Åkerblom. Det tyckte jag inte om, för jag hade ju inget att göra med det där.

Hon berättar att Maria Åkerblom hade ett hetsigt temperament och kunde brusa upp, utan att någon vågade sätta sig upp mot henne.

– Ingen utom jag. Jag sa alltid ifrån om hon betedde sig otrevligt, och då brukade Maria skratta och säga “Hon är likadan som jag”. Maria hade ett härligt, pärlande skratt.

Blev fysiskt sjuk av fängelsetiden

Under hela sitt liv led Maria Åkerblom av sviterna efter de åtta åren i kvinnofängelset i Tavastehus. Hon hade reumatiska smärtor, behövde värkmediciner och var ofta intagen på sjukhus. Trots det lyckades hon alltid ge ett kraftfullt intryck.

– Maria var inte den sortens kristen som tyckte man skulle gå klädd i säck och aska. Hon var helt och hållet kvinnlig. Jag glömmer aldrig en gång då alla satt församlade i väntan på henne. Hon kom ner för trappan klädd i en fin klänning och med rött läppstift, och höll ett långt cigarettmunstycke i handen.

Maria Åkerblom som ung predikant.
Maria Åkerblom som tonåring, då hon nyligen inlett sin bana som sömnpredikant. Maria Åkerblom som ung predikant. Bild: Inge-Britt Åkerblom Maria Åkerblom

Inge-Britt Åkerblom berättar att man ogärna nämnde rörelsens mörka förflutna under den tiden då hon bodde på Toivola.

– Det talades inte så mycket om den saken. Man levde i nuet.

En stark kvinna som utmanade sin samtid

Efter fängelsetiden fick Maria Åkerblom inte längre predika i offentligheten. Det var ett villkor för att hon skulle släppas fri. Enligt Inge-Britt Åkerblom fanns det redan långt tidigare många som inte såg med blida ögon på att en ung kvinna samlade tusentals åhörare när hon uppträdde i kyrkor.

– Maria blev utsatt för klappjakt eftersom hon var en stark kvinna. Hon sa rakt ut att om hon hade levat under ett annat århundrade så hade hon blivit bränd på bål.

Faktum är att Maria Åkerblom i början av sin verksamhet blev uppsökt av den dåvarande ärkebiskopen och ombedd att sluta förkunna, med motiveringen att kvinnan ska tiga i församlingen.

Gustav Björkstrand ombads dra tillbaka sin avhandling om rörelsen

Att Maria Åkerblom-rörelsen använde sig av ljusskygga metoder och att medlemmar dömdes för mened och till och med för mordförsök går ändå inte att bortse ifrån. Gustav Björkstrand, sedermera professor i teologi och biskop i Borgå stift, behandlade rörelsens verksamhet i sin doktorsavhandling år 1976.

Då levde ännu rörelsens ledare, och hon blev enligt Inge-Britt Åkerblom mycket ledsen.

– Varför kunde inte Björkstrand ha väntat med att ge ut den tills Maria var död? Hon sa själv till mig, att hon skulle ha velat dö i lugn och ro. Hon sa också, att om hon hade begått något brott, så hade hon sonat det i fängelset.

Björkstrand
Professor Gustav Björkstrand disputerade på 70-talet om Åkerblomrörelsen. Björkstrand Bild: Yle/Andy Ödman gustav björkstrand

Biskop emeritus Gustav Björkstrand berättar att han blev kontaktad av en advokatbyrå två veckor före sin disputation.

– Jag fick ett brev där det stod att om avhandlingen kommer ut, så kommer Maria Åkerblom att stämma mig, och jag får betala dryga böter eftersom det här kommer att krossa henne.

I brevet hänvisades till en paragraf i strafflagen där det sägs att man inte får publicera brottsanklagelser om en person som ännu lever.

– Men det står också att det här inte gäller vetenskapliga undersökningar och inte om innehållet är av betydande allmänt intresse.

Gustav Björkstrand disputerade enligt planerna och det blev aldrig några rättsliga följder. Hans avhandling kretsade i första hand kring Maria Åkerblom-rörelsen, och inte om ledaren som person.

– Det var många som blev illa berörda då min avhandling kom ut, det vill jag inte förneka. Men jag tycker att jag visade respekt.

Långt senare, år 2011, utgav han en biografi som uttryckligen handlar om människan Maria Åkerblom, men då hade hon varit död i 30 år.

En mytomspunnen person som inte upphör att fascinera

Att Inge-Britt Åkerblom vill förmedla ljusa minnen av sin släkting har Gustav Björkstrand inget att invända mot.

– Jag förstår att hon talar vackert om Maria Åkerblom. Maria hade en sagolik förmåga att övertyga människor. Den som inte kände till hela materialet kunde inte annat än tro att hon hade rätt.

Gustav Björkstrand berättar att många journalister besökte Maria Åkerblom och intervjuade henne, och återvände helt förvissade om att predikanten var en underbar person som talade absolut sanning.

– Men de har till skillnad från mig inte plöjt igenom flera tusen sidor rättegångsmaterial eller intervjuat hundratals personer som på olika sätt var involverade i Marias verksamhet.

Gustav Björkstrand träffade aldrig Maria Åkerblom personligen.

– Det är många som vittnar om hennes starka utstrålning. Mig tog hon aldrig emot trots många försök eftersom hon visste att jag kunde för mycket. Hon kunde inte dupera mig.

Maria Åkerblom i rullstol med hund.
Maria Åkerblom levde tills hon var över 80 år. Maria Åkerblom i rullstol med hund. Bild: Inge-Britt Åkerblom Maria Åkerblom

Hur man än ser på saken har Maria Åkerblom-rörelsen och dess karismatiska centralgestalt påverkat många finländare, och den upphör inte att fascinera. Inge-Britt Åkerblom och Gustav Björkstrand är överens om att personen Maria Åkerblom är ett mysterium, som ännu idag väcker starka känslor.

– Nog finns det ännu de som är väldigt hatiska, säger Inge-Britt Åkerblom. Hon var en sådan superkändis på sin tid att det är svårt att förstå. Hon var omskriven långt utanför Finlands gränser. Till exempel stod det i en rikssvensk tidning en gång, att Maria Åkerblom var den mest hatade och mest älskade personen i hela Norden.

En intervju med Inge-Britt Åkerblom ingår i Efter Nio, som diskuterar temat hopp den 22 april. Programmet kan ses på Arenan.