Hoppa till huvudinnehåll

Den lyckligaste olyckliga flyktingpojken

För två år sedan träffade Svenska Yle fjortonåriga Jawid på en parkbänk i Aten. I dag går han i en internationell toppskola i Helsingfors och skriver en bok om sitt liv. Han har ofta tänkt att han måste vara den lyckligaste av alla flyktingar - men så fick han nyheter hemifrån.

Klockan var fem på morgonen när samtalet kom och Jawid fick veta att hans bröder mördats. Han hade just avslutat ett stycke i sin bok om hur lyckligt lottad han är. Få av dem som gjort samma resa som han har det lika bra idag.

Jawid hade inte varit orolig för sina bröder, det var ju han som var i fara, han som hade flytt ensam ut i världen som tolvåring.

När Svenska Yle träffade Jawid för första gången i Aten för två år sedan berättade han om hur afghanska flyktingpojkar tvingas prostituera sig för att överleva. Då såg hans framtid allt annat än ljus ut.

Minderåriga ensamkommande flyktingar i Aten.
Jawid tillsammans med sina kompisar i Aten i december 2016, Minderåriga ensamkommande flyktingar i Aten. Bild: Yle/ Antti Kuronen Aten,flyktingar

Nu träffar vi en välklädd, artig sextonårig pojke som talar flytande engelska. Han tar emot oss i International School of Helsinkis utrymmen i Gräsviken.

Hur han hamnade här, i en dyr toppskola i Helsingfors återkommer vi till senare men först mera om Jawids bakgrund och varför han är så bekymrad när vi träffas.

- Det är synd att vi alltid träffas under tråkiga omständigheter, säger Jawid och plockar fram sin telefon.

I telefonen finns det som hållit honom vaken i flera veckor. Han visar upp bilder på två av sina bröder. De ligger livlösa under filtar och ansiktena är täckta av blod.

 

Bröderna dödades utanför familjens kiosk i januari.

Nu har Jawid inte längre några manliga släktingar kvar i Afghanistan. Han har påbörjat en familjeåterföreningsprocess, men i Finland är myndigheternas syn på familj snävare än i Afghanistan.

- Vem ska ta hand om min syster och mina döda bröders fruar och barn i ett land där kvinnor knappt får gå ut utan sina förmyndare? Jag vill att de ska komma hit så att jag kan ta hand om dem.

Som tolvåring sydde han klänningar i Iran

Jawid flydde ensam från Afghanistan då han var tolv år gammal. Hans familj är hazarer, en utsatt minoritet som majoriteten av befolkningen ser som smutsiga och mindre värda.

Då han ringdes med sina bröder i Afghanistan hade han ibland svårt att berätta om sitt nya liv.

Kontrasten till verkligheten i Afghanistan blev tung att bära. Hur skulle han kunna berätta för sina bröder att han, tillsammans med sina klasskompisar, funderade på hurdan soffa de skulle köpa till mysrummet i skolan?

I sin bok, som han hoppas ska publiceras en dag, beskriver han vad han känner:

"Jag kan inte dela allt med dem. Jag har inget att säga för de kan inte föreställa sig ett ställe där studerande kan spela videospel på rasten, låna en bok på biblioteket, springa ut på gården och spela fotboll eller bara tillbringa tid pojkar och flickor sinsemellan. En del av mig vill ändå ringa dem, för att hålla dem nära, för att bevara vår relation."

Jawids studiehandledare Allison Clarke säger att Jawids bok är nästa Flyga drake, eller lite bättre.

Den bästsäljande boken Flyga drake av författaren Khaled Hosseini berättar om förtrycket mot hazarerna i Afghanistan.

- Min familj kämpar för att överleva som hazarer i Afghanistan där folk dödas dagligen. Det är sannolikt att det var talibanerna som dödade mina bröder för att de är hazarer, säger Jawid.

"I min skola var jag en av tio hazarer bland 2000 elever i hela skolan. Pashtunerna gjorde mig till åtlöje och retade mig, i min klass kallade eleverna mig för hazar, inte för Jawid. Ibland kallade de mig för “kinesen” eller “japanen” eller “platt-näsan” och retade mig för mina mandelformade ögon."

Jawid föddes i en liten by i provinsen Baghlan, som ligger i östra Afghanistan mellan Kabul och Mazar Sharif. Området är mest känt för sin sockerproduktion.

Som liten pojke jobbade han på en sockerfabrik och var nära att stryka med då en talibansk självmordsbombare slog till. Två andra bröder dog då.

Jawids bröder.
Jawid delade den här bilden på sina bröder på sociala medier efter att de mördades. Den är tagen just innan han åkte iväg. Han är själv längst till vänster på bilden. Jawids bröder. Bild: Yle/Jessica Stolzmann afghan,Jawid Danesh

Jawids bror Alijan hittades i Finland

Av sex bröder är det bara Jawid och hans bror Alijan som ännu är vid liv. Alijan hade flytt till Europa några år innan Jawid bestämde sig för att följa efter.

Jawid var tolv år den dag hans lärare sa till honom att hon inte längre kunde skydda honom. Det var bäst att han inte kom till skolan mera.

Han packade en T-skjorta och ett par jeans i sin ryggsäck. Han skulle fly till Iran via Pakistan. Iranierna använder inte afghanska kläder, så Jawid måste smälta in.

När Jawid kom till huvudstaden Kabul sökte han upp en smugglare som förde honom och några andra pojkar till den pakistanska gränsen.

"När vi kom till taxin blev vi chockade av att se att det redan fanns tolv personer där - nio staplade på varandra i baksätet, två i passagerarsätet, en som kilat in sig mellan förarens säte och passagerarsätet och satt gränsle över växelspaken. Fyra tvingades i bagageluckan med sina väskor. Vi lade oss i fosterställning med väskorna intryckta mot magen och armarna över huvudet. Det kändes som att vara instängd i en grav utan utrymme eller luft. Det var nytt för oss alla, envar av oss klagade på att vi hade det mer obekvämt än de andra tre, men det fanns ingen möjlighet att byta ställning."

I Iran jobbade Jawid först på ett bygge och sedan som skräddare. Han sydde dräkter från tidig morgon till sen kväll. På nätterna sov han under sybordet.

Jawid jobbade i Iran som 12-åring.
Jawid avancerade snabbt till skräddare från springpojke då han jobbade i Iran. Jawid jobbade i Iran som 12-åring. Bild: Yle/ Jawid Danesh Iran,flykting,afghan,Jawid Danesh

När syateljen gick i konkurs fortsatte han till Europa. Han reste över bergen till Turkiet och vidare med gummibåt till Lesbos i Grekland och sedan till Aten.


Karta över Jawids rutt




Karta över Jawids rutt
Aten

Hårt liv i Aten

Det var redan mörkt när Svenska Yle träffade Jawid i Aten hösten 2016. Han satt med tre andra pojkar på en parkbänk på Victoriatorget.

Jawid var den enda av pojkarna som talade lite engelska. Han berättade att vissa flyktingpojkar säljer sex till grekiska män.

- Unga pojkar, bara 14 eller 15 år gamla, gör det med gamla gubbar. Det är så hemskt att jag knappt kan tänka på det, sade Jawid och grimaserade av äckel.

Sedan tog han upp sin mobiltelefon och visade en video där en pojke åker skridskor på Järnvägstorget i Helsingfors.

- Jag vill till Finland, till min bror, sade han.

Minderåriga ensamkommande flyktingar i Aten.
Jawid bror åker skridskor på Järnvägstorget i Helsingfors. Minderåriga ensamkommande flyktingar i Aten. Bild: Yle/ Antti Kuronen Aten,flyktingar

Brodern finns i finska Österbotten

Kort därefter publicerar Svenska Yle bilderna på den fjortonåriga pojken som vill till Finland och det visar sig att Jawids bror Alijan bodde i Kurikka i Österbotten hos en prästfamilj.

Jawed eldar bastu i Kurikka.
Jawids bror Alijan talar flytande finska och bor hos en familj i Kurikka. Jawed eldar bastu i Kurikka. Bild: Yle/Jessica Stolzmann flyktingar

Slutligen, efter sex månader, blev Jawid flyttad till Finland.

"Min bror stod där med glädjetårar och det största tänkbara leendet på läpparna. Jag kunde inte vänta utan sprang emot honom. Jag grät och skrattade och tog honom i mina armar och ville stanna så för evigt."

Förmögen kvinna har tagit Jawid under sina vingar

“När du når toppen av berget ska du börja klättra”.

Jawid börjar sin bok med det här kända citatet av poeten och konstnären Kahlil Gibran.

Det är passande, för Jawid har klättrat. Han har börjat klättra just då man kunde ha trott att han nått toppen.

Lite överraskande möttes han av nya motgångar då han äntligen hade kommit till Finland och var i trygghet för första gången på länge.

Efter att han landat på flygplatsen och kramat om sin bror förde de finska myndigheterna honom till en flyktingförläggning för minderåriga i Oravais. Det blev en chock.

"Det kändes som att de gömde undan oss så att resten av världen inte kunde se oss. Hur skulle jag kunna bli en del av samhället om jag aldrig såg någon annan än barnen på förläggningen. Hur kan man förvänta sig gott uppförande av barn som stängts utanför samhället? En del av barnen hade varit där i två eller tre år."

Räddningen blev Kathleen Macdonell, en amerikansk kvinna, som Jawid hade träffat i Aten. Hon hade varit hans lärare i engelska då han bodde på ett skyddshem och gett honom privat undervisning. Mot slutet av Jawids tid i Aten hade hon läst Harry Potter för honom i fyra, fem timmar om dagen, berättar Kathleen.

Jawid kallar Kathleen för sin mamma. Och hon kallar honom för sin son.

- Jag är hans mamma lika mycket som jag är mamma till mina två döttrar. Jag har "adopterat" honom, säger Kathleen och tillägger att de firar julloven och sommarsemestrarna tillsammans i Grekland.

Jawid Danish i matbordet.
Kathleen Macdonell med Jawid i Finland. Jawid Danish i matbordet. Bild: Privat Athen

När Jawid var olycklig i Oravais började Kathleen utreda vad som krävdes för att han skulle kunna flytta till Helsingfors.

Det visade sig att han kunde bli flyttad om han hittade en studieplats. Jawid sökte till International School of Helsinki och kom in.

- Min mamma betalade 15 000 euro för det första läsåret. För de följande fyra läsåren beviljades jag ett stipendium som täcker 75 procent av kostnaderna, säger Jawid.

Kathleen säger att hon inte är särskilt förmögen, att det inte handlar om pengar utan om att utbildning är viktig för henne. Hon har jobbat som lärare hela sitt liv och vet hur stor skillnad en god utbildning kan göra.

- Många flyktingar har begränsade möjligheter att utbilda sig i Europa. När jag lärde känna Jawid tänkte jag: "Inte han, inte den här pojken, han får inte falla emellan". Jag ville göra allt jag kunde för att han skulle få en bra utbildning, säger Kathleen.

Världarna möts

Jawid bor nu på en flyktingförläggning i Helsingfors. På veckosluten längtar han efter måndag, så bra trivs han i skolan.

 

I den internationella skolan med barn från ett femtiotal olika länder finns inga andra studerande med flyktingbakgrund. De allra flesta elever kommer från diplomatfamiljer. Jawid ville först inte berätta om sin bakgrund för sina nya vänner och klasskompisar.

Eleverna kunde jobba med flera projekt som berörde flyktingar, men den i vanliga fall så aktiva Jawid var tyst. Han var rädd för att hans klasskompisar skulle ändra uppfattning om honom om de visste.

"De trodde alla att jag var en väldigt rik pojke, med en galen mamma som lät mig bo ensam i Helsingfors. De trodde att jag bodde i en lägenhet och inte på en flyktingförläggning med tjugo andra afghanska flyktingar. De var avundsjuka på mig och visste inget om reglerna och alla regler på förläggningen som jag måste följa eller om oron jag har över mitt uppehållstillstånd i Finland."

Till sist vågade han lita på sina nya vänner och berättade sin historia. Det var en stor lättnad för honom att han inte behövde dölja något längre.

Om han inte hade berättat hade han knappast vågat följa med då klassen gjorde ett studiebesök på en flyktingförläggning.

- Vi skulle leka med flyktingbarnen. När jag kom dit började jag skratta. De var mina kompisar från förut. Mina två världar möttes där, det var ett betydelsefullt ögonblick för mig.

 

Studiehandledaren Allison Clarke berättar att Jawid är en strålande elev med fina betyg.

När gymnasiet är avklarat ska han studera vidare vid ett bra universitet. Om inte Finland bestämmer sig för att skicka honom tillbaka till Afghanistan. Han har tre år kvar på sitt uppehållstillstånd.

Brodern Alijan är i samma situation. Han utbildar sig för tillfället till närvårdare.

Ropet från de döda bröderna

För några veckor sedan var Jawid själv på väg tillbaka till Afghanistan. De blodiga bilderna på bröderna som låg döda utanför familjens kiosk fick honom att nästan köpa en flygbiljett.

Jawids familj i Afghanistan.
Jawid på sin brors bröllop tillsammans med sina systrar, bröder och kusiner. Bilden är tagen några månader innan Jawid flydde. Jawids familj i Afghanistan. afghan,Jawid Danesh

- Sen insåg jag att jag inte skulle överleva där mer än någon vecka. Några av mina bekanta som tvingats återvända har blivit dödade.

- Jag är på samma gång världens lyckligaste och olyckligaste flykting, säger Jawid och går tillbaka till lektionen.