Hoppa till huvudinnehåll

Bjässen från Soklot började egentligen träna på gym för att gå ner i vikt – "nybörjaren" Robert Gleisner VM-debuterar i styrkelyft, men ambitionsnivån är skyhög

"Desperation,
Desperation,
It's a desperate race against the mine,
And a race against time"

Det är svenska Sabaton som ekar ut ur högtalarna på det tätt packade gymmet i Stjärnhallen i Nykarleby när en reslig gestalt med texten 'tyngre' på bröstet gör sig redo för ett marklyft.

Vikterna på stången den här eftermiddagen i gymmet "Hercules" är långt från de noteringar som gäller när VM i klassiskt styrkelyft kör igång i Helsingborg den 15 juni.

För till VM skall han, 27-årige Robert Gleisner från Nykarleby.

– Där måste jag komma med en rättelse, invänder Gleisner i början av intervjun.

– Soklot.

– Men vi kan nog säga Nykarleby om du vill, men för min egen del är det stor skillnad. Jag har ändå bott i Nykarleby sen fem år tillbaka så man kan nästan börja kalla mig för Nykarlebybo. Men i grund och botten är jag Soklotbo, säger han med emfas.

Med ett personligt rekord på 805 kilogram i totalvikt i klassiskt styrkelyft har Gleisner blivit en faktor att räkna med, men det intressanta med den 188 centimeter långe lagerarbetaren är att han egentligen började träna på gym för att gå ner i vikt.

– Nu när jag är i den tyngsta viktklassen behöver jag inte tänka på någon bantning inför tävlingarna. Det är ganska skönt.

Men för att riktigt förstå vart Gleisner är på väg måste vi spola bandet tillbaka några år.

"Jag har ändå bott i Nykarleby sen fem år tillbaka så man kan nästan börja kalla mig för Nykarlebybo."

"For the grace, for the might of our lord,
For the home of the holy,
For the faith, for the way of the sword,
Gave their lives so boldly"

När Robert Gleisner började träna på gym var syftet enkelt: han ville gå ner i vikt. Med bakgrund inom motorsport hade motionens del av vardagen minskat och under åren 2015 och 2016 var fokus på en lättare kropp.

Men sen hände något.

– Många av mina nuvarande klubbkamrater sporrade mig att börja med styrkelyft. I början av 2017 fick jag min licens och började träna målmedvetet med ett program och den 6 maj 2017 gjorde jag min första tävling, avslöjar Gleisner.

I den första tävlingen ville han egentligen nå kvalresultatet för FM på 630 kilogram i totalvikt, något han gjorde med 40 kilograms marginal.

Det ena gav det andra, hungern växte i Soklotsonen och i början av 2019 vid FM gick han redan in på ett nytt hundratal då han knep FM-silver med resultatet 805 kilogram (knäböj 305,0 + bänk 192,5 + marklyft 307,5).

– Det var kanske först och främst känslan av att lyfta något riktigt tungt som drev mig i början, lite manligt tänk på det viset. Dessutom är det en otrolig kick att kunna öka på vikterna på stången hela tiden, det är charmen. Man blir både bättre och starkare, filosoferar han.

Resultatet vid FM-tävlingarna i mars öppnade också dörren till en landslagsplats och en VM-medverkan i juni. Ett VM där han vet sin nivå.

Kampen om medaljer kommer att gå på helt andra nivåer än den som Gleisner befinner sig på, men det är inget som oroar Nykarleby Kraftklubb-lyftaren.

Han har ett annat mål.

– Att få dra på sig landslagsdräkten och få lyfta och ha roligt på scenen i Helsingborg är otroligt viktigt. Det finns inte ens en tanke på medaljer ännu i år, inte en chans, men stämningen och lärdomarna ser jag mest fram emot.

– Det finns folk i startfältet som ligger på samma kapacitet som jag, och då tävlar vi mot varandra. Där finns ändå världens bästa lyftare, det känns svårt att förstå att man själv också skall åka dit, säger Gleisner.

"Det finns inte ens en tanke på medaljer ännu i år, inte en chans, men stämningen och lärdomarna ser jag mest fram emot."

"Far from their land as they made their stand,
A disregarded demand,
It's surrender or die and the stakes are high,
They live or they die there's no time for goodbye."

När Yle Sporten träffar Gleisner återstår ungefär åtta veckor tills VM-prestationen. Prestationen i sig är indelad i tre element med tre försök per disciplin: knäböj, bänkpress och marklyft.

Benstyrkan är något som Gleisner långt lever på.

– Knäböj och marklyft är mina styrkor, de går bäst. Sen är jag klart sämst på bänkpress. Det kräver också mest träning och år av arbete, de kilona kommer att komma. Vill man bli riktigt bra i bänkpress borde man kanske träna mindre knäböj och marklyft, men de disciplinerna gillar jag ändå mest, förklarar han.

Med ett civilt jobb vid sidan av lyftandet handlar vardagen mycket om planering. Passen skall planeras och struktureras enligt behov, samtidigt som det måste finnas tid för återhämtning.

En stor del av jobbet sker mellan öronen, både före, under och efter träning.

– Jag skulle nästan våga tala om 50 procent, ibland till och med mer. Du kommer hit på lördagsmorgonen och har tänkt dig en hård träning men benen är kvar i sängen, eller det tror man åtminstone mentalt.

– Vi har en bra stämning i klubben och utan träningskamraterna skulle det inte gå. De har en stor andel i min utveckling och mina framgångar, säger Gleisner med hänvisning till sina lyftarbröder och -systrar av vilka några också är närvarande under Yle Sportens intervju.

Förutom rätt balans mellan träning och vila är Gleisners kost också en nyckel till framgång. En annan är stödet från familjen och sambon Jannika, som är ovärderligt när satsningen är på nuvarande nivå.

– Egentligen är det viktigaste nu att all träning lyckas, att man inte missar något väsentligt, ”failar”. Det behövs bra känsla genom passen och maten blir också väldigt viktig.

– Den får man inte fuska med. Jag äter sju gånger om dagen och även om det inte är ris och kyckling vid varje mål är det måltider jag måste passa. Rutinerna får inte släppa för att träningen skall gå bra, det är tufft men jag försöker, säger han.

Gleisner tar ett exempel.

Det är fredagskväll och du somnar på soffan. En normal människa vaknar till och går och lägger sig men i hans fall kommer insikten att han sovit förbi sitt sjunde mål mat för dagen.

– Då är det bara att värma mat och äta innan man går till sängs, ingen skillnad vad klockan är, skrattar han.

Med tanke på att Gleisner började tävlingslyfta så sent som för knappt två år sedan frågar jag avslutningsvis om han inser att han ännu är något av en nybörjare, eller åtminstone i början av utvecklingen han tänkt sig.

Han säger själv att han vill vara i sitt livs form när han är mellan 35-36 år gammal.

– Det är många år dit, nästan ett decennium. Jag tror hårt på det även om jag också inser att jag är i början av min resa. Jag har inte hållit på med grenen så hemskt länge och har mycket kvar att ge. När jag kom upp till 800 kg i totalvikt var min följande tanke direkt när jag skall ta 900 kilogram. Jag har hur mycket som helst kvar att ge på min resa, det här tar inte slut på länge.

– Det hoppas jag.

"Då är det bara att värma mat och äta innan man går till sängs, ingen skillnad vad klockan är."

As a new age begins,
The way of the warrior comes to an end,
As a new age begins,
The ways of the old must apprehend.

Vid VM i Helsingborg kommer Robert Gleisner att få lyfta i samma tävling som två av sina förebilder, Luke Richardson från Storbritannien och Ray Williams från USA.

Richardson är sex år yngre än Gleisner, men den 33-årige amerikanen och grenlegenden Williams befinner sig där bjässen från Soklot vill vara på sikt.

– Däremot är Williams just nu i helt rätt ålder, han får utgöra något av en målbild för vad jag vill bli.

Red. anm. De kursiverade engelskspråkiga textsnuttarna är utdrag från låtar av det svenska hårdrockbandet "Sabaton", vars musik Nykarleby Kraftklubbs medlemmar och Robert Gleisner lyfte till under Yle Sportens besök vid Stjärnhallen.