Hoppa till huvudinnehåll

Vårt informationsspäckade arbetsliv gör att personer med läs- och skrivsvårigheter bränner ut sig – men det finns hjälp att få

Illustration av en person med dyslexi som förbryllas av en text.
Illustration av en person med dyslexi som förbryllas av en text. Bild: Yle / Miro Johansson läs- och skrivsvårigheter

Experter tror att den överansträngning som det digitaliserade arbetslivet medför för personer med svårigheter att gestalta text kan bidra till utbrändhet och utmattning. Dessutom finns en hel del vuxna finländare som inte ens vet att de har dyslexi – och har således aldrig fått en förklaring på varför den digitala vardagen känns så kämpig.

I takt med att samhället digitaliseras är det allt fler vars dagliga arbetsbild går ut på att läsa och skriva. En särskild grupp som berörs av trenden är dyslektiker – alltså människor med läs- och skrivsvårigheter.

En kombination av exempelvis långsam läsning och svårigheter att uttrycka sig skriftligt leder till att många håller på att jobba ihjäl sig.

- Det stora problemet är att man måste sätta också sin fritid på arbete för att man kanske inte hinner göra allt som hör till arbetsuppgifterna under arbetsdagen, Sonja Haga-Erickson vid österbottniska informationsföreningen Datero, som jobbar med informationsförmedling för personer med särskilda behov.

Animation som simulerar hur det är att läsa med dyslexi
Animation som simulerar hur det är att läsa med dyslexi Bild: Så här kan text se ut för en del människor med dyslexi. Exakta orsaken är fortfarande ett mysterium, men de flesta forskare är överens om att det har att göra med hjärnans problem med att bearbeta språkljud. Miro Johansson / Yle

Haga-Erickson vill också lyfta fram den del av befolkningen som helt och hållet saknar diagnos, och tampas med ökad informationsbelastning i vardagen.

- Det finns människor som inte vet varför det är så, det har aldrig blivit riktigt kartlagt vad de här svårigheterna beror på. Det kan leda till att man helt enkelt undviker att läsa och att skriva.

Enligt Haga-Erickson skyller många på sig själva. De kan lida av huvudvärk och en känsla att ständigt ligga efter, men låter ändå bli att söka hjälp.

- Inlärningssvårigheter är fortfarande ett stigmatiserat ämne. Man är rädd för att bli stämplad eller rentav stämplar sig själv.

Upp till 20 procent av finländarna berörs av läs- och skrivsvårigheter

Hur många finländare ute i arbetslivet som berörs av inlärningssvårigheter beror på hur problemet klassificeras. Enligt Haga-Erickson varierar uppskattningarna om personer med medfödd dyslexi från 5 till 10–15 procent. Men ifall också de med adhd och andra koncentrationssvårigheter räknas med kan man komma upp till 20 procent av befolkningen.

Med tanke på den stora andelen vuxna som potentiellt berörs, får fenomenet förvånande lite utrymme i offentligheten, tycker hon.

- Så länge man är i grundskolan, och ännu delvis i andra stadiet, uppmärksammas inlärningssvårigheter nog till stor del. Men ju äldre man blir, desto mindre talas det om. Samhället fungerar som om problemet försvinner med åldern, trots att vi vet att dyslexi är genetiskt.

Och det här innebär att individen själv måste ta initiativ gällande sitt hjälpbehov, trots att det enligt Haga-Erickson skulle finnas flera instanser där frågan kunde tas i beaktande.

- Läs- och skrivsvårigheter kommer inte upp till exempel vid sysselsättningstjänsterna. Inte heller på arbetshälsovården finns det någon kutym över att granska ifall sådana problem exempelvis kunde ligga bakom utmattning.

Många digitala hjälpmedel är gratis

Samtidigt som teknologin kan vara en börda för dyslektiker, genom arbetslivets växande krav på läs- och skrivfärdigheter, är den också en del av lösningen, eftersom det nuförtiden finns mängder av digitala verktyg att tillgå. En stor del av dem är gratis och färdigt inbyggda i våra webbläsare och applikationer.

- Många av de här kompensatoriska verktygen finns färdigt i operativsystem, webbläsare, eller till och med som gratis appar till mobilplattor och smarttelefoner. Det gäller att hitta dem, att gräva i inställningar för att upptäcka att hej, jag kan ju få den här hemsidan eller PDF-filen uppläst för mig.

Känns det jobbigt att läsa på datorn?

Tips för dyslektiker och andra som vill underlätta läsandet på skärmen:

1. Få texter och e-post upplästa i programmet Office 365
Word och Outlook via funktionen 'Läs upp'.
Med 'Utbildningsverktyget' i Verktygsfältet under Vy kan du ändra på textens utseende.

2. Innehållet i PDF-filer kan läsas upp med Adobe Reader

3. Städa upp i stökiga webbsidor
Överflödig information går att få bort med webbläsaren Edge, och med gratis tillägget Just Read på Google Chrome.

Källa: Datero rf

Det är just vad Datero rf jobbar med genom projektfinansiering av social- och hälsovårdsministeriet – att upplysa olika yrkesgrupper om verktyg och inställningar som personer med läs- och skrivsvårigheter kunde ha nytta av.

- Tanken är att hjälpa människor att arbeta och studera effektivare. Vi vill undvika att folk jobbar jättehårt i onödan, ifall det skulle vara naturligare för dem att lyssna och diktera text. Då behöver man till exempel inte använda långa tider på att fundera hur man stavar ”ingenjör”, då man kan säga ordet för en dikteringsapp och få det skrivet korrekt för sig, berättar Haga-Erickson.

”Var öppen om saken och be om hjälp”

Medan Datero jobbar med att sprida kunskap om hjälpmedel för personer med läs- och skrivsvårigheter, finns många dyslektiker ute i det finländska arbetslivet som inte är bekanta med moderna digitala verktyg, och som utvecklat egna överlevnadsstrategier.

För Oskar Dikert, som jobbar som lärare i historia i Vanda, innebär det att öppet berätta för omgivningen om sitt tillstånd, och modigt våga be om exempelvis korrekturläsningshjälp av arbetskamrater.

- Det går bra att be kollegor eller flickvännen att läsa igenom undervisningsmaterial. Det viktigaste för mig har varit att vara öppen om dyslexin och våga be om hjälp. Och inte skämmas, det är alldeles onödigt, säger han.

En bild på historielärare Oskar Dikert som sitter vid sitt arbetsbord.
Historielärare Oskar Dikert. En bild på historielärare Oskar Dikert som sitter vid sitt arbetsbord. Bild: Yle / Mikaela Remes lärare

Oskar Dikert har levt med dyslexin sedan barn, då han insåg att läsandet var utmanande, eftersom orden inte formade vettiga helheter.

- Redan på lågstadiet, när jag var 6 år gammal, konstaterades det att jag hade läs- och skrivsvårigheter. Jag kommer ihåg att jag till en början hade stora problem med att läsa. Jag kunde till exempel inte gestalta enkla ord, som 'bo', b - o. De bildade ingen klar helhet i mitt huvud.

Genom att satsa på träna läsningen och bygga ett stort ordförråd, blev det lättare att gestalta text längs med åren. Oskar Dikert har aldrig utforskat möjligheten att använda sig av stöd, som diktering och textuppläsning.

- Sådana verktyg är jag faktiskt inte bekant med. När jag handskas med nytt material brukar jag läsa, komprimera i punktformat och sedan memorera. Jag tycker inte egentligen jag haft behov av att diktera.

Inte ett problem för trovärdigheten

Eftersom dyslexin påverkar Dikerts arbete, har han valt att inte hymla om saken i sitt jobb som lärare.

- Alltid när jag presenterar mig inför en ny klass, berättar jag om min dyslexi. Det är inte någon grej för eleverna, och öppenheten har fungerat till min fördel. De märker ju nog, då bokstäver kan utebli eller kastas om i mina presentationer eller då jag skriver på tavlan.

- Man kunde tänka sig att en grupp högstadieelever – 7or, 8or eller 9or – skulle tycka att det är världens roligaste sak att läraren skriver fel, men jag har varit positivt överraskad över att eleverna bara brukar markera och påpeka; ’har du märkt att du saknar en bokstav’.

Ibland har Oskar Dikert också fått axla rollen som en förebild, då elever som misstänker att de har läs- och skrivsvårigheter eller har en dyslexidiagnos, kommit fram till honom och berättat om sitt tillstånd.

- Vissa verkar vara lättade över att se att också en lärare kan ha dyslexi. Att man inte är dummare på grund av det. Det är en sak som man får kämpa med, men inget som förstör ens möjligheter i livet.

Samtidigt säger Oskar Dikert att han känner sig lyckligt lottad för att han aldrig behövt skämmas för sin dyslexi, vilket också gjort det lätt att vara öppen om saken.

Han gick tidigt in för att medvetet utveckla sin förmåga att tala och lyssna, för att kompensera för det skriftliga. Därför tar han inte heller stress över enstaka omkullkastade bokstäver.

- Är du en god talare och en person som kan massor, så hänger inte din trovärdighet på om du ibland skriver 'rä' istället för 'är’.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes