Hoppa till huvudinnehåll

Åsa Wallendahl arbetar med att förebygga våld mot kvinnor i Kenya – "Steg för steg blir världen en tryggare plats"

Åsa Wallendahl.
Åsa Wallendahl. Åsa Wallendahl. Bild: Yle/Mikaela Löv biståndsarbete

Åsa Wallendahl arbetar med frågor om jämställdhet och demokrati i Kenya. Tyngdpunkten ligger på att bekämpa våld mot kvinnor. - Det finns mycket arbete kvar att göra, men riktningen är den rätta, säger Åsa Wallendahl.

Åsa Wallendahl har rest runt halva jordklotet för att tala på Zontaföreningens vårseminarium i Jakobstad. Hon ska tala om våld mot kvinnor och hur man kan arbeta för att skapa en tryggare värld för alla.

Det här är frågor Åsa Wallendahl arbetar med till vardags i Kenya där hon och hennes familj bor sen två år tillbaka.

Åsa är född och uppvuxen i Pedersöre och hon arbetar som sakkunnig inom jämställdhets- och demokratifrågor på Finlands ambassad i Nairobi.

- Tyngdpunkten i mitt arbete är ett nytt projekt som handlar om att förebygga våld mot kvinnor i Kenya. Det är ett mycket intressant arbete, säger Åsa Wallendahl.

en bild från luften av nairobi på natten.
Nairobi från luften. en bild från luften av nairobi på natten. Bild: Zeddy Msagha Nairobi

Kulturellt betingat våld lever kvar

Kenya är landet med det perfekta vädret och starka kvinnor, men samtidigt finns det stora problem, som barnäktenskap och könsstympning.

Kenya är ett land där folket är stolt och ser framtiden an med stor optimism, samtidigt som flickorna värderas helt annorlunda än pojkar.

I Kenya är det mesta en förhandlingsfråga vilket kan vara förvirrande för en nyanländ. Det gäller att ha skinn på näsan.

En mzungu, vit utlänning, behandlas mycket väl, men ses samtidigt som en stor portmonnä som förväntas bidra säger Åsa Wallendahl.

Men vi tar avstamp i Åsas arbete på ambassaden. När det gäller våld mot kvinnor är läget i Kenya likadant som här, våld mot kvinnor är ett stort problem i båda länderna säger Åsa.

- Om man jämför statistiken mellan Finland och Kenya så ser man att våld i parförhållanden tyvärr är rätt vanligt förekommande i båda länderna.

Det som skiljer är att det i Kenya förekommer kulturellt betingade våldsfenomen som könsstympning och barnäktenskap. Åsa Wallendahl säger att ungefär 21 procent av flickorna i Kenya utsätts för könsstympning.

- Det är ändå en liten andel jämfört med grannlandet Somalia där siffran är 97 procent. Men det är ändå ett stort problem som förekommer i vissa delar av landet, säger Åsa.

Karta över östra Afrika med Somalia, Jemen, Etiopien, Kenya, Eritrea, Uganda, Sydsudan, Sudan och Kongo-Kinshasa.
Karta över östra Afrika med Somalia, Jemen, Etiopien, Kenya, Eritrea, Uganda, Sydsudan, Sudan och Kongo-Kinshasa. Somalia,Mogadishu,Jemen,Etiopien,Kenya,Eritrea,Uganda,Sydsudan,Sudan,Kongo-Kinshasa,kartor,Afrika,östra afrika

Flickor mindre värda än pojkar

Barnäktenskap grundar sig i att flickor inte anses vara lika mycket värda som pojkar, varken ekonomiskt eller känslomässigt säger Åsa.

Barnäktenskap beror på fattigdom, flickornas enda sätt att klara sig är att bli bortgifta.

Både barnäktenskap och könsstympning är förbjudet, men lever ändå kvar för kulturen är så stark.

- Det här är något som jag haft svårt att förstå tills jag själv kom till Kenya och reste runt i de små byarna för att se hur folk lever och bor, säger Åsa.

Men ändå är det svårt att ta in.

- Hur kan en mamma eller pappa gifta bort sin 10-åring med en 40-årig man och vara stolt och fira det här genom att ordna bröllopsfest?, säger Åsa.

En orsak är att kenyanerna ändå är mycket stolta över sin kultur och saknar kunskap om hur ödesdigert barnäktenskap är för de unga flickorna.

Äktenskap betyder samtidigt att flickan faller ut ur skolsystemet och utan utbildning hamnar hon utanför arbetsmarknaden. Det är en kedjereaktion som försvagar kvinnans ställning.

Åsa poängterar att det här inte alls gäller hela Kenya, utan mestadels avlägsna, isolerade områden och byar. Delar av landet är mycket progressiva och där är kvinnorna välutbildade.

Svårt att stänga av känslorna

Hur är det då att som jämställd, vit kvinna komma till Kenya och uppleva den här verkligheten som är så främmande från det Pedersöre där Åsa växte upp?

- Det är spännande och intressant, men visst går det in under skinnet på en. Det är svårt att hålla sig känslomässigt neutral när man hör om de unga flickornas öden.

Samtidigt säger Åsa att hon känner tacksamhet över saker som känts självklara i hela hennes liv, så som jämställdhet.

- Den har jag aldrig behövt kämpa för. Vi har barnskyddsenheter och man kan lita på polisen, ett samhälle som stöder oss.

Det är ingen självklarhet i Kenya.

- Men strukturerna finns också där och de utvecklas. Det känns positivt att man kan hjälpa till med det arbetet.

eastleigh, nairobi
Gata i Nairobi. eastleigh, nairobi Bild: Yle/Liselott Lindström eastleigh

Kvinnor får ingenting gratis

Det finns många starka kvinnor i Kenya och Åsa säger att hon ser upp till dem. De har inte fått någonting gratis i sina liv, de har kämpat sig fram för att skapa sig en position i samhället.

- Men inte är vi heller klara med jämställdhetsarbetet här i Finland. Vi vet till exempel att kvinnor tjänar mindre än män. Inom arbetslivet finns det mera att göra.

Att kvinnor och män har samma rätt till utbildning och arbete och försörjning är nyckeln till ett jämställt samhälle.

Åsa säger att man måste jobba med lagstiftningen och se till att både invånare och myndigheter känner till den och involvera politiker och alla sektorer i samhället i arbetet.

Ett problem i Kenya är att polisen inte tar våld mot kvinnor på allvar.

Ett offer kan dessutom bli mobbat om det vänder sig till polisen. Oftast handlar det ändå om okunskap och att polisen inte vet hur de ska undersöka de här fallen och saknar resurser.

Hälsovården är den instans som oftast tar emot kvinnor som utsatts för våld. Men inom vården saknar man också både kunskap och resurser. Det finns till exempel inte utrymmen där man kan tala ostört.

- Grundorsaken till att våldet fortlever är brist på information. Att upplysa och utbilda är nyckeln, säger Åsa.

Sexualitet är tabu i skolan

I skolan pratar man inte heller om sexualitet eller familjeplanering, de här frågorna är tabu. Åsa säger att här kan de kenyanska organisationerna bäst påverka attityderna, det är de som känner till kulturen.

- Som finländare kan vi inte heller komma och säga hur de ska göra. De måste hitta sina egna lösningar, men vi kan komma med förslag och stöda deras arbete.

Pressen är fri i Kenya och det skrivs och talas om de här problemen varje dag. Därför ökar också medvetandet och det finns potential till förändring, men det går långsamt.

I Finland är vi så gott som förskonade från barnäktenskap och könsstympning, men våldet i nära relationer det är universellt.

Åsa och hennes kollegor har ändå kunnat hjälpa kenyanerna med modeller för hur man bekämpar våldet.

- I Finland samarbetar myndigheter i de här frågorna och där ligger man efter i Kenya, säger Åsa.

I Kenya finns det inte kunskap om hur man exempelvis förhör barn. Våldtäktsoffer får köa som alla andra på polisstationen och ärendena hanteras inte konfidentiellt.

Nairobi
Nairobi. Nairobi Bild: Toni Määttä / Yle Kenya,Nairobi

Våld i parförhållanden är ett globalt problem

Åsa säger att hon funderat mycket på varför våldet i familjer lever kvar i Finland trots att vi är så jämställda. Men siffrorna gällande tonårsgraviditeter, incest och våldtäkter är mycket högre i Kenya.

- Det handlar om maktförhållanden och i Kenya idealiseras den unga mannen. Det är han som är huvudpersonen och det är han som får ta för sig. Flickan värderas inte alls på samma sätt och barn ska snabbt klara sig själva.

Barn anpassar sig snabbt

Åsa flyttade till Kenya med sin man och två söner. Hur är det då att finna sig till rätta i vardagen i Afrika och leva som mzungu i Nairobi?

- Man får ofta höra att man är mzungu och man sticker ut. Men det har gått bra även om det är ett stort steg att flytta från Helsingfors till Nairobi från en dag till en annan med man och två barn i skolåldern.

Det har tagit sin tid att anpassa sig, säger Åsa, men vädret är perfekt och allt man behöver finns i storstaden Nairobi.

Sönerna går i en internationell skola och de får en helt annan syn på världen och människor än om familjen stannat i hemlandet.

- De gör ingen skillnad på hudfärg eller vilken etnicitet en person har. Fast jag jobbat med mänskliga rättigheter i många år och anser mig vara o-rasistisk så tycker de att jag ibland uttrycker mig opassande. Det finns liksom inbyggt i vårt språk, säger Åsa.

Sönerna har tagit till sig den lokala slangen och pratar afrikansk engelska.

- Barn anpassar sig väldigt snabbt, snabbare än vi vuxna, säger Åsa.

Nairobin kansallispuisto
Nationalpark i Kenya. Nairobin kansallispuisto Bild: Toni Määttä / Yle Kenya,Nairobi,Nairobi nationalpark

Allt är en förhandlingsfråga

I Nairobi går man inte ut om kvällarna, att köra bil är däremot okej, och bostäderna finns bakom låsta grindar. Olika typer av stölder och inbrott är vanliga och därför är säkerhetsnivån hög.

När man flyttar till Afrika förväntas man också bidra till samhället genom att sysselsätta tjänstepersonal.

- Våra anställda är också till stor hjälp när det gäller att förstå hur samhället fungerar. De vet hur man förhandlar priser, handlar mat på torget och köper möbler, säger Åsa.

För i Kenya är det mesta en förhandlingsfråga.

Som vit blir man också bättre behandlad, en form av omvänd rasism säger Åsa. Lokalbefolkningen är medveten om att man som utlänning är där för att hjälpa.

- Vi får privilegier bara på grund av att vi är utlänningar. I säkerhetskontroller får jag gå rakt igenom medan min kenyanska kollega alltid kontrolleras noggrant. Fast vi utför samma arbete och är på väg på samma möte.

Familjen Wallendahl har tidigare varit stationerad i La Paz i Bolivia och där förekom samma positiva diskriminering. Men den kommer också med en förväntan.

- Vi ses som en stor portmonnä, för det finns inget socialt skyddsnät. Om det händer något i hembyn så vill trädgårdsmästaren att vi ska bidra till majsodlingen eller kusinens begravningskostnader eller skolavgifter.

- Det är ett evigt förhandlande, säger Åsa och skrattar.

Det gäller att ha skinn på näsan, är man för snäll så blir man utnyttjad och lurad.

Bussar och fotgängare på gatan i Nairobi.
Trafik i Nairobi. Bussar och fotgängare på gatan i Nairobi. Bild: Liselott Lindström/Yle Kenya,Nairobi,trafik

Världens mest positiva folk

Åsa säger att människorna i Kenya är mycket levnadsglada och optimismen gör det mycket inspirerande att arbeta i Kenya. Det finns en stark drive och det går mycket bra för landet ekonomiskt.

- Om finländarna är det lyckligaste folket i världen så är kenyanerna det mest optimistiska. Det finns inte ett enda problem som man inte kan lösa och man löser det snabbt, säger Åsa.

Det är ett stolt och innovativt folk med en stor potential, det är ojämlikheten som är problemet.

De rika tenderar bli rikare och de fattiga allt fattigare.

Världen blir tryggare

Åsa Wallendahl ser en ljus framtid för Kenya, det går bra för den nya världen. Så bra att den snart spurtat om oss.

Det finns både en stark vilja och ett tvång att komma vidare medan vi i västvärlden blivit lite mera bekväma.

Jag frågar Åsa Wallendahl hur hon i sitt arbete för mänskliga rättigheter ser på framtiden. Går världen framåt eller blir det bara värre?

- Det har blivit bättre, men mänskliga rättigheter har förlorat sin genomslagskraft som begrepp. Man kan arbeta med mänskliga rättigheter under annan benämning. Många rättighetsfrågor är under hot också i Finland. Det oroar mig, säger Åsa.

Men vi ska ändå inte låta oss nedslås, det går trots allt framåt. Åsas tal på Zontaföreningens seminarium har titeln "Drömmen om en trygg värld för alla".

Något som är en utopi just nu och även lyfter frågan om vad som är tillräckligt tryggt.

- Men det är inte bara en dröm. Många arbetar med den här frågan hela tiden och vi kan åstadkomma mätbara resultat. Vi ser framsteg hela tiden.

Förändringen sker ändå inte över en natt, utan stegvis.

- Vi måste vara realistiska och angripa de största problemen först för att nå en minimigrund av trygghet för alla, säger Åsa Wallendahl.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten