Hoppa till huvudinnehåll

Jonas Jungar: Bidrar pressfriheten till att vi är lyckliga medborgare? Finland innehar många topplaceringar, men här är en som sällan nämns

Jonas Jungar, chef för kvalitetskontroll och publikdialog på Svenska Yle
Låtom oss komma ihåg att Finland hör till de lyckliga undantagen i världen då det gäller pressfrihet, skriver Jonas Jungar. Jonas Jungar, chef för kvalitetskontroll och publikdialog på Svenska Yle Svenska Yle,jonas jungar

Vi finländare är ju ganska bortskämda med beröm. Finland är bäst på än det ena, än det andra. Då Finland firade 100 år av självständighet sammanställde Statistikcentralen den här listan över vad vi är bäst på, och det är inte utan att man rodnar.

Det komiska är att vi ofta tenderar att förhålla oss skeptiskt till dessa jämförelser.

Vi? Lyckligast i världen? Nej. De måste nog ha gjort något statistiskt räknefel.

Medan många andra länder stolt skulle brösta sig, kan man hos oss nästan känna av en förnärmelse över att någon påpekar hur otroligt bra vi faktiskt har det.

Jo, det är en lottovinst att födas här, men allt går ändå åt fanders, liksom.

En placering håller sig i toppskiktet år efter år. Det handlar om rankingen gällande pressfrihet där Finland kan stoltsera med en lång rad VM-guldmedaljer.

Vi ramlade visserligen ner ett par pinnhål härom året, men i år ligger vi igen tvåa (efter Norge). Av totalt 180 undersökta länder.

Det är då verkligen ingen överraskning, tycker säkert många. Det kan ju vem som helst räkna ut.

Men frågan är väl snarare hur det kommer sig att vi betraktar en topplacering gällande pressfrihet som mer eller mindre självskriven?

Då man ute i världen hänvisar till de nordiska välfärdsstaterna som samhälleliga förebilder så är det vissa centrala drag som framhålls: dels det sociala skyddsnätet, de jämlika utbildningsmöjligheterna och jämställdheten, men också allt det som går under den något tråkiga rubriken “demokratisk rättsstat”.

Det omfattar allt det vi lärde oss redan i samhällskunskapen i skolan; oberoende domstolar, fria val, vissa grundläggande fri- och rättigheter etc.

Men vill man uttrycka det enklare - och ur den enskilda medborgarens synvinkel - kunde det låta såhär: “jag kan lita på att det samhälle jag lever i fungerar enligt vissa givna regler”.

Att det råder pressfrihet är en av dessa regler.

Hur kommer det sig att vi betraktar en topplacering gällande pressfrihet som mer eller mindre självskriven?

Pressfriheten finns inte till bara för oss journalister, utan framförallt för er i publiken d.v.s. att journalister tillåts jobba och förmedla information till allmänheten utan påtryckningar eller hot utifrån.

För det tål att upprepas: diktatur och en kuvad press går alltid hand i hand. En kringskuren pressfrihet är ofta det första tecknet på statligt maktmissbruk och en begynnande totalitarism.

För rättsstatens del tenderar istället de olika elementen att förstärka och stöda varandra; den politiska processen, verkställandet av besluten, den dömande makten och så den journalistiska granskningen. Alla behövs lika mycket.

Pressen som fristående, fjärde statsmakt är på så vis en central del av det demokratiska bygget, en del av den osynliga samhälleliga väv som ger den stabilitet och förutsägbarhet vi har blivit vana vid.

I ett samhälle som värnar om förtroende och frihet är det helt enkelt lättare att känna sig lycklig

Så blir man då rentav lyckligare av pressfrihet? Nej, vårt personliga välbefinnande är givetvis beroende av andra och betydligt mer vardagliga detaljer.

Men så kan ju också lycka definieras och mätas på många olika sätt.

Den omdiskuterade rapporten som pekar ut finländarna som världens lyckligaste folk har som nyckelvariabler i mätningen valt t.ex. inkomst, hälsa och sociala relationer.

Men, märkväl, rapporten citerar också sådant som förtroende och frihet. De anses båda avgörande för hur lycklig man känner sig.

Förtroende och frihet. Flummiga och svårmätbara termer kan tyckas, men samtidigt sådant som jag hävdar att utmärker just den nordiska samhällsmodellen. Inte att undra på att det är just de skandinaviska länderna som konstant toppar lyckolistan.

I ett samhälle som värnar om förtroende och frihet är det helt enkelt lättare att känna sig lycklig.

I dag (3.5) firar vi pressfrihetens dag. Det är en dag som instiftades inte minst för att minnas alla de journalister som fått sätta livet till p.g.a. sitt jobb, en utveckling som ser ut att bara förvärras.

Samtidigt ger det oss tillfälle att hylla en princip som gör Finland till det exempelland det trots allt är.

Låtom oss komma ihåg att vi i skaran av länder utgör ett av undantagen.

De lyckliga undantagen.

Skribenten är chef för kvalitetskontroll och publikdialog vid Svenska Yle.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes