Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Riksdagens stollek fick Sannfinländarna att tala om mobbning - för djävulen bor i detaljerna

Bild på tre guldstatyer i riksdagens plenisal.
Bild på tre guldstatyer i riksdagens plenisal. Bild: Jani Saikko / Yle riksdagen,Plenisal,kommentarer

Frågan om riksdagens sittordning kan tänkas obetydlig, men blev plötsligt politisk. Traditionellt har högerflanken varit vikt för tokhögern och fascisterna, och att man inte syns i tv gör inte saken bättre, skriver Magnus Hertzberg.

Riksdagen tar timeout om sittordningen i plenisalen. Avsikten var att beslutet om den förnyade sittordningen skulle tas idag men nu har talmanskonferensen skjutit upp beslutet till nästa tisdag.

Riksdagsgrupperna har föreslagit att SFP ska flyttas från högerkanten till mitten av plenisalen medan Sannfinländarna ska flyttas längst ut till höger.

Uppdelningen i vänster - höger har sin bakgrund i franska revolutionen år 1789 där revolutionärerna satt till vänster i nationalförsamlingen medan de som ville bevara den konstitutionella monarkin satt till höger.

I senare klassificering av ideologier placeras t.ex. anarkisterna längst till vänster, dvs. vänster om kommunisterna, medan fascisterna hittas längst till höger.

Sittordningen i riksdagens plenisal har också följt en rätt klassisk vänster/höger klassificering med ett betydande undantag - SFP har av praktiska skäl placerats längst till höger för att lättare kunna kommunicera med riksdagens tolkar. Under de senaste decennierna har närheten till tolkarna inte längre haft någon praktisk funktion.

SFP vill lämna högerflygeln

Svenska folkpartiet har länge lobbat för att lämna högerkanten och placera sig mitt i salen. Igår nådde man äntligen resultat. Riksdagsgrupperna har i gemensamma överläggningar kommit fram till att SFP ska få sin önskade plats i mitten mellan Centern och Samlingspartiet.

Samtidigt kom man överens om en rockad - Sannfinländarna flyttas motvilligt ut till högerflygeln. Vilket innebär att samlingspartisterna tar ett rejält kliv mot salens mitt. Det här är ännu bara ett förslag, riksdagen skulle ta ställning till frågan idag men nu har talmanskonferensen beslutit skjuta upp ärendet till nästa tisdag.

Internationell praxis - tokhögern placeras längst till höger

Plenisalens högerkant är impopulär. I EU-parlamentet sitter högerpopulistiska partier längst till höger. Också i nordiska rådet följer man en likartad sittordning. Den så kallade "tokhögern" placeras längst till höger.

Också i riksdagsgruppernas förslag hänvisar man till "internationell sittordning". På det sättet behövde man inte föra den rätt animerade diskussionen om Sannfinländarnas politiska hemvist.

Socialdemokraternas riksdagsgruppsordförande Antti Lindtman kunde ändå inte låta bli att betona att Sannfinländarna placeras ytterst till höger, "äärioikealla", då han igår redogjorde för vad majoriteten av riksdagsgruppernas ordföranden kommit fram till.

Sannfinländarna känner sig mobbade

Sannfinländarnas gruppordförande Ville Tavio skräder inte orden.

- Vad kallas det då en del av klassen beslutar att flytta en mindre omtyckt elev till någon knut, frågade han.

Tavio hänvisar också till att Sannfinländarna är arvtagare till landsbygdspartiet och Veikko Vennamo, och därmed en representant för de mindre bemedlade.

- I den ekonomiska politiken hör vi hemma i den politiska mitten.

Vennamoiterna tvingades flytta högerut

Sannfinländarnas föregångare landsbygdspartiet har faktiskt förpassats till högerkanten förut. Det skedde för en valperiod år 1979.

Då satt FLP:s sjumannagrupp ändå inte allra längst till höger utan där satt fortfarande SFP.

Veikko Vennamo puhuu eduskunnassa.
Veikko Vennamo. Veikko Vennamo puhuu eduskunnassa. Bild: Yle/Kalle Kultalan kokelma Veikko Vennamo

Anssi Joutsenlahti som då var nyvald riksdagsledamot minns "förttryckspolitiken".

- Nu återgår man till den unkna förtryckspolitiken från sjuttiotalet. Då var det frågan om en hämnd av de andra partierna - kanske för att vi kritiserat att Kekkonen valdes till president med undantagslag år 1974. Dessutom ställde ju Veikko Vennamo upp mot Kekkonen 1978 vilket resulterade i att vi stämplades som ytterhöger.

Högerkanten upplevs som en skamvrå

Tokhögern brukar alltså sitta längst till höger men det är inte enbart därför högerkanten upplevs som en skamvrå. Ett annat problem är att högerkanten finns strax under pressläktaren där kamerorna finns.

Det är mycket lättare att "zooma in" Li Andersson på vänsterkanten eller någon centerpolitiker mitt i salen än en SFP:are strax under läktaren. Därför är t.ex samlingspartiet inte alls intresserade av att hamna utanför blickfånget under riksdagens televiserade frågestund.

Bild över plenisalen där pressläktaren och området som är i skugga är utmärkta.
Bild över plenisalen där pressläktaren och området som är i skugga är utmärkta. Bild: Mikko Airikka/Yle Plenisal,Plenum,riksdagen

Men var ska Hjallis sitta?

En mindre fråga, men ändå onekligen intressant, är hur man ska placera Harry Harkimos enmannagrupp Liike Nyt på en vänster-höger skala. På den här punkten ska talmanskonferensen försöka hitta en lösning.

Man kan ju förstås förundra sig över att sittordningen ges så stor betydelse, det ska väl inte spela någon större roll var riksdagsledamöterna sitter?

Men å andra sidan brukar man säga att djävulen bor i detaljerna, en petitess kan mitt i allt få stor betydelse. Sannfinländarnas förargade reaktion och riksdagens timeout tyder på att frågan verkligen har politiska tentakler.

Hur ska man då åtgärda problemet med den impopulära högerkanten? Man kunde ju förstås tänka sig att partierna försöker bli mera vänstervridna i sin politik för att inte hamna i skamvrån. En annan möjlighet är att minska antalet riksdagsledamöter till 160 så att de fyrtio platserna längst till höger blir tomma.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes