Hoppa till huvudinnehåll

NHL-kolumnen: Playoff är rovdjuret som utnyttjar spelarnas svaga punkter – fint att se hur de unga finländarna hanterar djungelns lag

Mikko Rantanen går köksvägen mot San Jose
Mikko Rantanen har täppt igen käften på alla tvivlare, skriver Anders Nordenswan. Mikko Rantanen går köksvägen mot San Jose Bild: Douglas Stringer/Icon Sportswire NHL,ishockey,Mikko Rantanen

År efter år ser vi det. Spelare som dominerar i grundserien förvandlas plötsligt till skrämda ”snälla barn” vars leksaker knycks av den tuffa killen från bakgatan. Men de bästa och smartaste rår ingen på – härligt att så många av finländarna hör till den kategorin.

NHL är den enda av de stora proffsligorna där reglerna förändras från grundserien till slutspelet. Officiellt är det visserligen inte så, men i praktiken är det precis så det går till.

”Domarna gömmer visselpipan i fickan när allvaret börjar”. Så heter det på fackspråk.

Så klart är det totalt förvrängt. Helt omöjligt att försvara oskrivna regler som genom ett trollslag gör det rumsrent att ta sig regelvidriga friheter som speciellt drabbar stjärnspelarna.

Sådant som i 82 matcher ger en bombsäker utvisning blir plötsligt bevis på hjärta och vinnarskalle – och ett mått på om stjärnorna är den ”äkta varan”, eller bortskämda bebisar.

Försöker en domare i slutspelets första omgång fortsätta att döma som under grundserien, så börjar hans sommarsemester i och med den andra omgången.

Djungelns lag är vad som gäller. De smartaste och starkaste överlever och frodas. Och hur absurt det än verkar, så är den här primitiva sidan av Stanley Cup-slutspelet något som just ingen innerst inne vill ha bort.

Annars skulle ”djungelns lag” vara förbjuden i svart på vitt. Och till exempel domaren som gav fem minuter till Vegas Golden Knights Cody Eakin, för den helt idiotiska crosscheckingen på San Josés Joe Pavelski, skulle inte ha nekats fler uppgifter i vårens slutspel.

Därför blir slutspelet många stjärnors skampåle.

NHL:s reklamansikten försvann direkt

Toronto Maple Leafs Mitch Marner och Calgary Flames Johnny Gaudreau är den här slutspelsvårens största slocknade stjärnor. Båda två är unga, oerhört skickliga och fantastiska skridskoåkare.

Gaudreau stod för 99 poäng i grundserien, Marner för 94 poäng. Johnny och Mitch hör till galjonsfigurerna i den unga, snabba och kreativa generationen som under senare år tagit huvudrollen i NHL:s i marknadsföring.

Båda två är också fysiska lättviktare som är beroende av att ha utrymme, lite, lite tid och ett regelverk som sätter gränser för hur en spelare får stoppas.

Mitchell Marner har pucken med ryggen mot Bostons mål
Mitch Marner. Mitchell Marner har pucken med ryggen mot Bostons mål Bild: Fred Kfoury III/Icon Sportswire ishockey,NHL,Mitch Marner

När motståndarnas tränare i slutspelet skissar upp specialbehandling för artister som Marner och Gaudreau med fokus på verklig närkontakt med och utan klubba och domarna applicerar ”laissez faire”-principer så går det som det går.

Gaudreau hade 0+1 på fem matcher mot Colorado, Marner hyfsade 2+2 på sju matcher mot Boston, men han var inne på hela åtta av Bostons mål och försvann mer och mer ur matchbilden.

Artisterna från grundseriens ”highlights”-kavalkader hade inga vapen för att överleva i slutspelets djungel.

Som vi vet tog säsongen slut i både Toronto och Calgary.

För Mikael Granlund har playoff blivit en mardröm

Mikael Granlund är den av finländarna som har det speciellt svårt i playoff. Vårens slutspel i Nashvilles tröja borde visserligen kanske glömmas i sammanhanget. Coachen Peter Laviolette tycktes helt enkelt inte gilla Granlund och gav inga riktiga chanser till #64 att hävda sig.

1+1 på sex matcher är ändå ganska talande för hur Granlunds slutspel har sett ut efter en stark grundserie.

Säsongerna 2016-17 och 2017-18 gjorde Granlund som en av Minnesotas tre viktigaste forwards 69 respektive 67 poäng grundserien, men närmast utraderades totalt i slutspelet. 0+2 på fem matcher våren 2017 och 1+2 på fem matcher förra våren.

Mikael Granlund spelar i Nashville Predators.
Mikael Granlund hade det tungt i slutspelet. Mikael Granlund spelar i Nashville Predators. Bild: Icon Sportswire / All Over Press Mikael Granlund

St. Louis och Winnipegs fysiska uppvaktning tog all luft ur Granlunds kreativa spel. Granlund är en småväxt spelare som i sådant spel borde vara antingen urstark och tuff eller riktigt explosiv i skridskoåkningen. Nu blir han helt enkelt utanför de av spelets delområden där matcherna avgörs.

Största hindret för Granlund är skridskoåkningen – och det problemet blir bara större då spelet utvecklas i nuvarande riktning. När tempot ännu skruvas upp i playoff så är det forna underbarnet verkligen långt ifrån sin mammas gata.

Betydligt bättre tycks playoffhockeyn passa den yngre generationen av blåvita storspelare.

Mikko Rantanen dominerar oberoende av sammanhang

Elva (5+6) poäng på de sju första slutspelsmatcherna den här våren täppte slutgiltigt igen käften på alla som försökt förklara bort Mikko Rantanens status som en av världens för närvarande bästa hockeyforwards.

Precis som i grundserien så håller Rantanen produktionsmässigt jämna steg med Colorados superstjärna Nathan MacKinnon. Också när insatserna växer och motståndarnas försvarstaktik personifieras.

Rantanens imponerande powerforward-fysik tillsammans med en härlig speluppfattning, det näst bästa skottet i finländsk hockey och en skalle som blir starkare under press är mer eller mindre det kompletta playoffpaketet.

Mikko Rantanen firar mål.
Mikko Rantanen går från klarhet till klarhet. Mikko Rantanen firar mål. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press Mikko Rantanen

Enda sättet att rubba Rantanen är att utnyttja fysikens lagar: när hans stora kroppshydda är på väg i en riktning kan blixtsnabba rörelser vinna ett par värdefulla tiondelar.

Om Colorado tar sig förbi San José, så kommer Rantanen att spela en helt avgörande roll. Inte sedan Jari Kurris dagar har en finländsk utespelare varit en motsvarande offensiv motor i Stanley Cup-slutspelet.

Dallas-trion slutspelsvårens blåvita superöverraskning

När det blev klart att Nashville skulle bli Dallas motståndare i första omgången så verkade det som den ideala första kontakten med Stanley Cup-slutspelet för Stars finländska trio. Miro Heiskanen, Esa Lindell och Roope Hintz skulle få spela enligt sina egna styrkor mot ett ganska snällt lag.

Ändå var det överraskande att se hur bra alla tre gjorde ifrån sig. Heiskanen var utan att överdriva bästa puckförande back i serien. Lindell var bättre än Mattias Ekholm som defensivt ankare. Och Roope Hintz bara körde – han bar rollen som Stars andrecenter utan problem. Overkligt!

Undertecknad var ändå ganska övertygad om att det skulle bli närmast omöjligt för finländarna att kunna göra sig gällande mot det fysiskt ultratuffa St. Louis Blues.

Så härligt att ha totalt fel – helt oberoende av hur Stars–Blues-serien slutar.

Miro Heiskanen och Roope Hintz jublar
Miro Heiskanen och Roope Hintz jublar Bild: Tim Spyers/Icon Sportswire ishockey,NHL,Miro Heiskanen,Roope Hintz

Miro Heiskanen håller just i dessa dagar på att bli en världsspelare – och det i tuffaste möjliga läge. Han gör framsteg i varje match. Var går gränsen för en 19-åring?

Esa Lindell som utanför isen ger intrycket av att vara världens snällaste ishockeyspelare har lyckats krypa under skinnet på Blues-spelarna. Dels på grund av den mycket omtalade lilla dykepisoden i match nummer tre då Lindell fiskade utvisning lite väl tydligt.

Det som nog ändå retar St. Louis spelarna mest är att fysiskt imponerande Esa Lindell vinner så gott som alla närkamper, bryter passningar, får pucken bombsäkert ut ur försvarszonen och bara småler snett när Blues tuffa garde försöker sig på skrämseltaktik.

Roope Hintz då? Killen som den här säsongen insett att han är stor, skicklig och snabb har i skrivande stund 5+3 på 10 slutspelsmatcher. Hintz beskrivs bäst av två kommentarer från två olika presskonferenser av Dallas chefstränare Jim Montgomery:

”Roope Hintz, han har varit en maskin för oss.”
(efter första segern över Blues, där Hintz noterade 2+1)

”Roope Hintz, hans snabbhet är helt i sin egen klass, han tvingar alla andra i laget att höja sig.”
(efter andra segern över Blues, där Hintz gjorde ett av Stars fyra mål)

Aho och Teräväinen gör det som Marner och Gaudreau inte klarade av

När motståndarna gör upp taktiken för att möta Colorado, så är Nathan MacKinnons namn högst uppe på listan och kraftigt understrykt. Han måste stoppas, då stannar Avalanche.

Taktiken mot Dallas fokuserar framför allt på att neutralisera Jamie Benn, Tyler Seguin och Aleksandr Radulov.

Ska ett lag möta Carolina Hurricanes så är prioritet nummer ett att inte ge någon tid eller utrymme till Sebastian Aho och Teuvo Teräväinen.

Capitals och Islanders har gjort allt för beröva Aho och Teräväinen på minsta lilla chans att utnyttja sina spelskapande egenskaper. Närmaste spelare är på direkt och en annan färdig att plocka upp pucken. Att ingendera finländaren har Hulken-fysik utnyttjas såklart också.

Vi som följt med Hurricanes längs med säsongen har förgäves fått vänta på finesserna och smörspelen som duon skämt bort oss med under grundserien. Jag var knappast den enda som efter de två första matcherna mot Washington tänkte att Aho och Teräväinen kanske ändå går att stänga ner.

Så härligt att igen ha totalt fel.

Aho och Teräväinen firar ett mål.
Aho och Teräväinen har haft avgörande roller i slutspelet. Aho och Teräväinen firar ett mål. Bild: Icon Sportswire / All Over Press Sebastian Aho,Teuvo Teräväinen,Carolina Hurricanes

Både Teräväinen och Aho (som för övrigt inte har någon kraft i skottet för närvarande – skada?) har gång på gång varit framme och tagit direkt avgörande roller när det gäller som mest.

Alltså på riktigt: som allra mest.

I match nummer sju mot Capitals och match nummer tre mot Islanders tog herrarna ut exakt allt ur de några små glimtarna av tid och utrymme som de lyckades jobba till sig.

Resultatet var sammanlagt sex mål och två riktigt tunga segrar.

I stället för att gräma sig över slutspelets annorlunda regler och bli frustrerad då rinken förändras till en djungel så slår Sebastian Aho och Teuvo Teräväinen till som amfetaminhöga kobror så fort motståndaren blinkar.

Hoppas att Johnny Gaudreau och Mitch Marner tittar.

Ännu en spelare: Tuukka Rask kan inte jämföras med någon annan av slutspelets finländare. Allt han gör analyseras i minsta detalj av en hel armé nordamerikanska hockeyjournalister (och några svenska). Majoriteten tycks uppriktigt tycka att Rask är en dålig målvakt. Då är det alltså fråga om keepern med den fjärde bästa räddningsprocenten av alla målvakter i NHL:s historia. Go figure.

Källor: nhl.com. hockey-reference.com, eliteprospects.com, quanthockey.com

Läs också