Hoppa till huvudinnehåll

Italienska kvinnor har inte alls samma möjligheter som finländska: Under 50 procent jobbar - ändå föds få barn

Italienska kvinnor.
Italienska kvinnor. kvinnor

Europas högerpopulister och den kristna ultrakonservativa högern satsar på familjepolitik inför EU-valet. De vill att europeiska kvinnor föder fler barn inom äktenskapet.

Nationalismen är kittet som håller dem samman. Italien är inget undantag. Landet har i dag Europas lägsta födelsetal.

Italien lider av kroniskt låga födelsetal. Inte sedan mitten av 90-talet har italienska kvinnor lyckats komma upp i 1,4 barn i snitt per kvinna. Det är långt under nivån på 2,1 som skulle behövas för att säkerställa ett generationsskifte.

- Vårt problem är inte att kvinnor och män inte vill ha barn, utan att kvinnor och män inte kan skaffa så många barn som de skulle vilja, säger Linda Laura Sabbadini pionjär i jämställdhetsstatistik på statistikcentralen i Rom.

Ja, det är faktiskt så att italienska kvinnor och män önskar sig i snitt två barn. Levnadsvillkoren är dock för hårda för att det ska vara möjligt.

Ingen politik för att kombinera arbete och familj

Enligt Sabbadini har det genom historien saknats politisk handling för att göra det lättare att skaffa barn.

Linda Laura Sabbadini var den första att ta fram jämställdhetsstatistik i Italien.
Linda Laura Sabbadini var den första att ta fram jämställdhetsstatistik i Italien. Linda Laura Sabbadini var den första att ta fram jämställdhetsstatistik i Italien. Bild: Yle/Christin Sandberg Italien,Linda Laura Sabbadini

- Italien har aldrig på allvar investerat i samhällsservice, såsom barnomsorg, delat föräldraansvar eller en större flexibilitet på arbetsmarknaden, säger hon.

Och jämför med de nordiska länderna:

- Där föregicks kvinnornas inträde på arbetsmarknaden av utbyggd samhällsservice, framför allt barnomsorg. De italienska kvinnorna började däremot arbeta utan något som helst samhällsstöd.

Stelheten i systemet får alla generationer kvinnor betala för.

- Dels bär de upp hela omvårdnadsbiten, dels tvingas de bort från jobbet när de föder barn eller ger upp en karriärutveckling, säger Linda Laura Sabbadini.

Högt pris för kvinnor som vill ha barn

De italienska kvinnorna är i dag i snitt 32 år, och därmed äldst i Europa, när de föder sitt första barn.

Tidigare föddes fler barn i det fattigare syd och färre i det rikare norr. Nu är situationen den omvända.

På Sardinien föds i medeltal ett barn per kvinna och i Bolzano i norr nästan två. Medeltalet för landet är 1,32. Samma siffra i Finland var 1,56 år 2016.

- De låga födelsetalen hänger ihop med att de unga inte längre kommer in på arbetsmarknaden eller fastnar i prekariatet, det vill säga på korta tillfälliga arbeten med låg lön och utan några som helst arbetsrättigheter. Dessa osäkra villkor gör det svårt att skaffa familj, säger statistikern Linda Laura Sabbadini.

En av fyra kvinnor förlorar arbetet efter att ha fött sitt första barn. Efter det andra barnet lämnar hälften av kvinnorna arbetsmarknaden.

Behovet av att kvinnor arbetar obetalt med att ta hand om barn och hem samt äldre anhöriga gör också att de tvingas till kortare arbetstider och lägre löner samt har svårt att göra karriär.

Bristande service och svårigheter att hitta ett flexibelt och välbetalt arbete är dock inte tillräckligt som förklaringar till varför det föds så få barn.

En annan springande punkt är att de italienska männen inte tar ansvar för hemarbete och barnomsorg om de egna barnen.

Enligt forskningen hamnar männens ovilja att ta ansvar i hemmet på topp tre bland anledningarna till varför italienska kvinnor inte skaffar ett andra barn.

Det behövs ett systemgrepp inte politik kring småsaker

De politikförsök riktade mot familjer, som gjorts hittills, ger Linda Laura Sabbadini inte mycket för.

- Det har handlat om småsaker. Vi har haft ett engångsbelopp till nyblivna föräldrar och nu fått fyra istället för tre pappadagar i samband med födseln.

Hon efterlyser en helhetssyn.

- Det krävs åtgärder och investeringar på såväl arbetsmarknaden som i välfärden. Och det måste få kosta pengar.

Vad tänker hon om den familjepolitik med fokus på den ”italienska traditionella familjen”, som det högerpopulistiska och främlingsfientliga regeringspartiet Lega, med inrikesminister Matteo Salvini och familjeministern Lorenzo Fontana i spetsen, menar ska få fart på barnafödandet?

- Det är en position långt ifrån verkligheten, säger Sabbadini.

Familjeministern Fontana (Lega) har, innan han blev minister, skrivit en bok om den familjepolitiska vision som han önskar förverkliga. Det handlar bland annat om miljardsatsningar på bidrag till kvinnor utifrån hur många barn de föder.

Vid ett visst antal barn ska kvinnorna garanteras försörjning livet ut för att stanna hemma och ta hand om barnen. En modell som liknar den Ungern har infört.

- Jag har svårt att tro att de kvinnor i nordöstra Italien, av vilka runt 70 procent arbetar, (samma siffra i övriga landet understiger 50 procent redaktörens anmälan) och där partiet Lega har sitt starkaste fäste, är beredda att återvända till hemmet för att ta hand om barn, säger Linda Laura Sabbadini.

Dessutom saknas det pengar i statskassan.

Faktaresistent och ideologisk familjepolitik

Hälsoministeriet har gjort en undersökning som visar att italienarna skaffar barn väldigt sent eller inte alls på grund av just den osäkra socioekonomiska situationen.

- Trots det satsar politikerna på informationskampanjer om vikten av att inte senarelägga barnafödande, eftersom fertiliteten sjunker ju äldre man blir, säger jämställdhetsexperten Barbara Leda Kenny.

Barbara Kenny samordnar webbsajten Ingenere.it som bevakar jämställdhetsforskning.
Barbara Kenny samordnar webbsajten Ingenere.it som bevakar jämställdhetsforskning. Barbara Kenny samordnar webbsajten Ingenere.it som bevakar jämställdhetsforskning. Bild: Yle/Christin Sandberg Italien,barbara kenny

Att regeringen vidtar åtgärder som går stick i stäv med fakta visar, enligt Kenny, att det handlar om ideologisk övertygelse snarare än vilja att möta verkliga behov.

Sociologiforskaren Giorgia Serughetti är inne på samma linje:

- Vi har ett problem, italienska kvinnor föder inte barn, vill vi fortsätta på den vägen? Det är en retorisk fråga som lätt vinner gehör.

Enligt Serughetti är det i denna fråga högerpopulister och ultrakonservativa kristna tar avstamp för att få stöd för sin familjepolitik.

Giorgia Serughetti är forskare vid universitetet Milano-Bicocca och en flitig debattör i frågor som rör kvinnors och hbtq-personers rättigheter.
Giorgia Serughetti är forskare vid universitetet Milano-Bicocca och en flitig debattör i frågor som rör kvinnors och hbtq-personers rättigheter. Giorgia Serughetti är forskare vid universitetet Milano-Bicocca och en flitig debattör i frågor som rör kvinnors och hbtq-personers rättigheter. Bild: Yle/Christin Sandberg Italien,Giorgia Serughetti

Hon beskriver en polarisering mellan de som påstår sig vilja göra något åt det låga barnafödandet genom att satsa på den ”traditionella familjen”, och dess motståndare, de som är för ett öppet Europa, och påstås vilja lösa problemet med massmigration.

Serughetti varnar för att de partier i Europa som nu satsar hårt på familjepolitiken inför EU-valet står för en ideologi som går ut på att upprätthålla samhällsordningen.

- Det ska uppnås genom nationalistiska värderingar som utgår ifrån kollektiv religiös övertygelse, ett värnande om hemlandet med militära undertoner och med den ”traditionella” familjen som bas.

På så vis ställs kristna mot muslimer, vita européer mot invandrare och ”traditionella” familjer mot hbtq-familjer.

- Fokus på ordning har alltid varit en del av extremhögerns retorik. Det nya är att det har anammats av ett brett spektrum av höger- och populistpartier och rörelser som närmat sig varandra i nationalistisk anda.

Migrationen används för att gå från lokal till nationell kraft

Lega hette tidigare Lega Nord och var från början en lokal företeelse med en regional separatistisk agenda.

Jämställdhetsexperten Barbara Kenny menar att det är värt att observera hur regeringspartiet Lega har gått från att vara mot folket i Syditalien till att vända sig mot migranter.

- Genom att vara mot migration, har partiet gått från att vara en lokal till en nationell kraft, säger hon.

I dag försvarar Lega traditionella värderingar och den italienska autenciteten som till varje pris måste skyddas från att ”förorenas av migranter”.

- I den historiska kontext vi nu lever i finns en koppling mellan nationalism, migrationsmotstånd och italienska kulturella värderingar kopplade till kärnfamiljen, säger Barbara Kenny.

Hon påminner om att ”gud, hemnationen och familjen” är samhällets grundpelare i fascismen.

Jag bryr mig inte om vem folk älskar men jag kommer att bekämpa genusteorier så länge jag lever sade Matteo Salvini samtidigt som feministiska motdemonstrationer gick förbi utanför
"Jag bryr mig inte om vem folk älskar men jag kommer att bekämpa genusteorier så länge jag lever", sade Matteo Salvini samtidigt som feministiska motdemonstrationer gick förbi utanför. Jag bryr mig inte om vem folk älskar men jag kommer att bekämpa genusteorier så länge jag lever sade Matteo Salvini samtidigt som feministiska motdemonstrationer gick förbi utanför Bild: Yle / Christin Sandberg Italien,Verona,Marsch,demonstration,Familjepolitik

Nationalistisk familjepolitik fylld av paradoxer

Jämställdhetsexperten Barbara Kenny beskriver den aktuella italienska familjepolitiken – eller i alla fall politiska retoriken - som utgår från vad politikerna kallar den ”naturliga traditionella familjen”, som paradoxal.

- Italien har liksom de andra Medelhavsländerna en mycket traditionell familjestruktur i vilken moderns roll har en enorm kulturell tyngd.

Det handlar om ett kulturellt system i vilket familjens kvinnor ses som det enda svaret på vårdbehoven.

Samtidigt råder ett marknadssystem, vilket i Italien innebär mycket låga löner som kräver att båda föräldrarna arbetar för att det ska vara ekonomiskt möjligt att sätta barn till världen.

Den andra paradoxen, eller kortslutningen, som Kenny kallar den, handlar om vad kvinnorna i Italien vill. Kvinnorna utbildar sig i större utsträckning och uppnår bättre resultat än männen. De är också flest som doktorander på universiteten.

- Det är uppenbart att kvinnorna söker positioner på arbetsmarknaden och i den offentliga sfären, vilket de inte är beredda att lämna när de skaffar barn. Samtidigt drivs nu familjepolitiken fram i en kulturell kontext som säger att de borde vara hemma och ta hand om barnen, säger Kenny.

Den tredje paradoxen är att visionen om en familjepolitik baserad på den ”traditionella, naturliga familjen” inte har förankring i verkligheten.

I Italien i dag är det en av fyra familjer som består av mamma, pappa och två barn. Fler hushåll än så består av en ensamstående med barn.

Politisk retorik utan praktisk politik väcker gensvar

I EU-valet kommer familjefrågan att ställas på sin spets.

- Å ena sidan finns en progressiv skandinavisk modell som fram tills nu har inspirerat jämställdhetsarbetet även i Italien, säger Barbara Kenny..

- Å andra sidan har vi en familjemodell, som utgår från familjen som bas för samhällsorganisationen, som de populistiska och konservativa vill se. Enligt denna bör kvinnor vara hemma och föda barn - en modell som saknar fundament i verkligheten, säger Kenny.

Hon menar dock att det till stor del bara handlar om politisk retorik, eftersom det i praktiken inte satsas några pengar alls på det här området.

Kanske är det lika bra, eftersom politikerna tycks förneka komplexiteten i samhället som ständigt rör sig framåt, enligt Kenny.

- I dag lever människor som de vill. De blir kära och bildar familj med vem de vill, säger hon.

Men ändå har Lega - ett av de två regeringspartierna - ett starkt folkligt stöd.

- Det beror på att det sociala trycket är stort och människor röstar på den man som säger att han vill stödja familjen som de själva inte har, men som kulturen säger att de borde ha.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes