Hoppa till huvudinnehåll

Så här undviker du att slå folk på käften

Knutna händer i mörker.
Hinner du tänka före du agerar impulsartat och våldsamt? Det du hinner tänka kan vara nyckeln till att låta bli Knutna händer i mörker. Händer,våld

Veckans avsnitt av Imperfekt handlar om hur man hanterar våldstankar. Här kommer några metoder ur Sari Somppis kognitiva beteendeterapi för fängelseklienter.

I det senaste avsnittet av podden Imperfekt tar jag, undertecknad, upp mina egna våldsfantasier. Jag har bland annat fått testa på vad Sari Somppi, psykologisk handledare vid fängelset, gör om dagarna. Hon jobbar sida vid sida med bland annat dömda våldsbrottslingar som hon involverar i en sorts kognitiv beteendeterapi för att minska riskerna att de upprepar sina aggressiva handlingar.

Sari Somppi.
Sari Somppi gör bland annat kognitiv beteendeterapi för fångar. Sari Somppi. Bild: Yle/Joni Kyheröinen Sari Somppi

Man måste helt enkelt börja från början. Terapin bygger på idén om att negativa tankar leder till negativa känslor som i sin tur kan ta sig i uttryck i ett negativt beteende. Om man kan lära sig att känna igen tankar som tenderar att leda till våld, till exempel, så kan man alltså lära sig att undvika att agera våldsamt.

Våld är våld oavsett graden av det. Säkert kan många föräldrar känna igen sig i då man bara bär iväg sitt barn och stänger dörren för att få tre sekunders tankepaus. Psykologiskt skiljer sig det inte jättemycket från dömda våldsbrottslingars agerande.

– Man kan nästan förstå gärningsmännen i att de inte har hunnit tänka, för inte hinner vi andra heller riktigt tänka, säger Sari Somppi.

Man får vara arg

Det går inte att sudda ut ilska och det är inte heller målet. Målet är att sudda ut de negativa konsekvenserna av ilskan.

– Det är helt bra att bli arg för då vet vi när vi har nått en gräns, säger Somppi.

Hon säger att känslan av att bli arg är något annat än att bete sig aggressivt. De flesta av oss har ändå någon form av impulskontroll där vi kan sätta oss över vår ilska och hantera den. Känslan av ilska är ofarlig, men utagerandet av ilskan har konsekvenser.

– Jag måste ändå poängtera att bara för att man saknar impulskontroll är man inte dum eller elak. Man saknar bara de erfarenheterna i livet, säger Somppi.

Någon som genomfört en misshandel eller ännu grövre brott saknar alltså ofta förebilder för hur man hanterar ilska. De förebilder hen har haft har kanske alltid reagerat på sin känsla av ilska genom att just bete sig aggressivt.

– Ofta säger folk att de inte tänkte något före man börjar bena ut händelsen. Då brukar det ofta handla om att man känt sig nertryckt. En känsla av mindervärdighet eller provokation, säger Somppi.

en kvinna visar stop med sin hand, handen i förgrunden, kroppen i bakgrunden
en kvinna visar stop med sin hand, handen i förgrunden, kroppen i bakgrunden Bild: AOP Hand,#metoo,händerna,våld,familjevåld

Somppi har en respekt för sina klienter och ett perspektiv som få av oss har. Det är enkelt att döma någon som suttit inne för ett våldsbrott, men precis som allt i livet så har även sådana människor fler nyanser än svart och vitt.

– Det kan handla om en minut av en persons hela liv. Oftast kan man ändå förstå dem när man talar med individerna, säger Somppi.

Väg konsekvenserna

En av de övningar som Somppi brukar göra med sina klienter i fängelset är en sorts konsekvensanalys där man väger de positiva och negativa följderna av ett aggressivt beteende mot varandra.

Tänk dig till exempel att du blir arg på att din chef ber dig att jobba övertid och du skriker åt chefen. En positiv följd av det är att chefen rakt och ärligt får veta om vad du tycker om kravet. En negativ följd är att du upplevs som någon som är svår att samarbeta med och ur ett längre perspektiv inte ens borde arbeta där. I det här fallet är väl de flesta överens om att de negativa följderna väger tyngre.

Tar man det ett steg längre kan man väga långsiktiga konsekvenser mot kortsiktiga för att ytterligare få ett bredare perspektiv. Om man kan lära sig att tänka på liknande scenarion så kan man också lära sig att undvika våldsamma handlingar.

Säg i stället till - på rätt sätt

Säg att du blir så arg på någon att du spänner nävarna. Nu har du lärt dig att konsekvenserna av din stundande handling kan vara sämre än du vill att de ska vara.
Samtidigt vill du väl ändå inte låta idioten som provocerat dig gå iväg okonfronterad? Lyckligtvis har Somppi ett till tips. Du behöver förklara dina känslor åt personen på ett så konstruktivt sätt att hen inte blir provocerad.

Exempel: Jag, skribenten, spelar skivor på en bar i Vasa. En bekant dyker upp vid DJ-bordet och är väldigt full, men jag respekterar ändå honom eftersom han också är DJ. Mitt i allt sätter han sina händer på mixern och börjar vrida så att det låter som skräp. Blickar vänds mot mig av irriterade barbesökare och de verkar tro att det är mitt fel. Genast jag vänder mig om för att rota fram nästa vinyl är hans klåfingriga händer där igen och förstör ljudbilden.

Somppi säger att händelseförloppet kan för att lösa den här situationen kan delas upp i fyra delar. Vi börjar med 1) problemet, som förstås är att ljudet blir skit och kan skada människors hörsel, något besökarna skyller på mig.

Nästa steg för min del blir att 2) säga åt den irriterande knapptryckaren hur hans agerande påverkar mina känslor. Jag kunde säga “du får musiken att låta dålig och folk tror att det är mitt fel. Det gör mig frustrerad.”

Här finns det ju en viss risk att fyllot går i försvarsposition - en naturlig, mänsklig reaktion på kritik. Därför behöver jag ytterligare 3) förtydliga varför jag har uttryckt mina känslor. Jag behöver helt enkelt peka på problemet, som förstås är hans agerande. “Kan du gå och sätta dig ner någon annanstans?” kan jag be honom.

För att sälja min argumentation på effektivast möjliga sätt anser Somppi att jag ska avsluta med att 4) visa en positiv konsekvens av mitt förslag. Exempelvis, “om du går och sätter dig ner så får du och alla andra lyssna på musik som inte låter dåligt.”

Problemet är löst - helt fantastiskt! Ingen blev arg, ingen har ont någonstans och vi är fortfarande vänner. Men det är förstås ingen självklarhet att man lyckas vara så här klartänkt varje gång. Det lär man sig bara genom att gå tillbaka och analysera många olika situationer på samma sätt -kunde du ha agerat annorlunda? Småningom lär man sig kanske att känna igen situationer och ändra på den vanliga handlingen.

I veckans avsnitt av podden Imperfekt funderar Axel kring sina egna våldsfantasier som riktas mot nynazister. Han talar med ex-vänsterskinheaden Jakob Lavonius. Vi hör också Sari Somppi som arbetar med kognitiv beteendeterapi för fängelseklienter. Lyssna också på förra veckans avsnitt där My försöker bota sin beslutsångest.

Nyligen publicerat - X3M