Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: När har fansen rätt att skrika åt filmmakarna och konstnärerna?

Kommentarsstämpel, Sebastian Granskog.
Karaktären Sonic The Hedgehog. Kommentarsstämpel, Sebastian Granskog. Kommentar

Fansens raseriutbrott fick filmbolaget Paramount Pictures att backa och ge sig tillbaka till startrutan med nytolkningen av spelkaraktären Sonic The Hedgehog. Men hur mycket får fansen egentligen klaga när nya versioner av deras favoriter görs? Det undrar Svenska Yles Sebastian Granskog i en kommentar.

För drygt en vecka sedan utlöste filmbolaget Paramount Pictures en storm på internet genom att lansera en trailer till filmen Sonic The Hedgehog.

På bara några timmar klickade tusentals fans tummen ner på det ungefär två minuter långa videoklippet där den populära spelkaraktären Sonic The Hedgehog introducerades till tonerna av Coolios Gangsta's Paradise.

Mest klagomål väckte karaktärens nytänkande design. Besvikna fans röster fyllde kommentarsfälten på nätforum som Reddit, Youtube och plågade också filmbolaget på Twitter, Facebook och Instagram.

Sociala medier fylldes av karikatyrer på den nydesignade karaktären och även försök att förbättra designen.

Hoppa över Twitterpostning

Den älskade spelkaraktären har framträtt i flera spel, serietidningar och animerade filmer och agerar även maskot åt spelbolaget Sega. De lojala fansen, som känt till karaktären sedan dess första framträdande 1991, förfasade sig över den nya designens mänskliga ben, mänskliga tänder, fluffiga päls och ögon.

Fyra dagar efter trailerlanseringen blev det för mycket för filmens regissör Jeff Fowler som kapitulerade för de ilskna fansen.

Hoppa över Twitterpostning

"Tack för stödet, tack för kritiken. Budskapet är klart och tydligt... ni är inte nöjda med designen och vill ha ändringar. Det kommer att ske. Alla på Paramount och Sega är fullständigt dedikerade att ge er den bästa versionen av den här karaktären", skrev Fowler på Twitter.

En tillbakablick

Internet står enigt - filmbolaget och regissören hade fel, fansen hade rätt. Men var går gränsen? När ska fansen få bestämma - och vet de verkligen bäst?

Personligen har jag ingen större personlig koppling till Sonic och bryr mig inte särskilt mycket om hur han ser ut i filmen, och nu ännu mindre eftersom karaktärens utseende inte är det enda som ser ut att vara uselt med filmen.

I fallet Sonic The Hedgehog har vi inte ens sett filmen och vi vet inte hur karaktärens design fungerar inom berättelsens ramar. Ändå skriks och skränas det.

Ibland måste designbeslut fattas för att något ska funka i en film som utspelar sig i en verklighetstrogen värld.

Om man alltid höll sig till karaktärens ursprungliga och trygga utseende skulle Batman i The Dark Knight Rises slåss mot en skurk i trikå och wrestlingmask i tyg.

Låt oss spola tillbaka några år när känslorna gick heta. Året är 2006 och nyhetssajterna har offentliggjort vem som ska spela Jokern i nästa Batmanfilm.

Valet har fallit på Heath Ledger, australiern som blivit känd från sina roller i det homosexuella cowboydramat Brokeback Mountain och den romantiska komedin 10 Things I Hate About You.

Heath Ledger som Jokern i filmen "The Dark Knight".
Heath Ledger som Jokern i The Dark Knight. Heath Ledger som Jokern i filmen "The Dark Knight". Heath Ledger,Jokern,The Dark Knight

Fansen blir ursinniga och internet rasar igen. De vill bland annat se Johnny Depp och Robin Williams i rollen och kan inte begripa att regissören Christopher Nolan valt någon som Ledger för att porträttera Batmans ärkefiende.

Vi vet alla hur den här sagan slutar. Heath Ledger imponerar så stort att han, efter sin bortgång, belönas med en Oscarsstatyett för sin tolkning av Jokern.

Än i dag anser många att han är den perfekta och definitiva Jokern medan The Dark Knight anses vara världens bästa Batmanfilm. Ledger är en ikon och rubbas inte en millimeter av Jared Letos gangsterjoker i Suicide Squad.

I Ledgers fall kan man med säkerhet konstatera att det var ett smart beslut av Christopher Nolan att inte lyssna på fansens klagomål och i stället lita på sina instinkter.

Fansen och Star Wars

Sedan Ledgers insats som Jokern har internetkulturen och sociala medier etablerat sig mer och mer i våra liv. Plattformar som Twitter, Instagram, Facebook och Reddit bara slår sina klor djupare och djupare i oss.

Visst är det härligt att vara uppkopplad och kunna tala med världen, men här kan alla göra sin röst hörd - inte nödvändigtvis på ett bra sätt.

Här kan man vända blicken mot ett av världens mest älskade varumärken - Star Wars, som sedan 70-talet haft mycket passionerade fans.

Gunganen Jar Jar Binks.
Gunganen Jar Jar Binks blev en av Star Wars mest polariserande figurer. Gunganen Jar Jar Binks. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press Jar Jar Binks

När Star Wars för första gången återupplivades med en ny filmtrilogi i början av 2000-talet möttes den av mycket ilska och besvikelse, särskilt av dem som vuxit upp med de äldre och ursprungliga filmerna.

Flera skådespelare har öppet talat om hur sårade och besvikna de blev över det mottagande episoderna I-III fick, bland dem Natalie Portman och Ahmed Best.

Ahmed Best avslöjade ifjol att drevet och hatet mot hans karaktär, Jar Jar Binks, i filmtrilogin blev så häftigt att han övervägde att ta livet av sig.

Det är inte mycket som ändrats sedan dess. Den nyaste Star Wars-trilogin fick sin början när Disney köpte upp varumärket. 2015 kom comebacken i en galax långt, långt borta med filmen The Force Awakens.

Toxic fandom

Då var det "bara" en av de nya stjärnorna, Daisy Ridley, som tvingades fly sociala medier på grund av näthat.

År 2018 rullade nya vågor av hat in, den här gången mot filmen The Last Jedi, som älskades av kritiker och hatades av åtminstone en grupp högljudda fans.

Nykomlingen Kelly Marie Tran raderade sina konton på Twitter, Facebook och Instagram till följd av det hat hon fick ta emot efter filmen. På Twitter utsattes regissören Rian Johnson för personliga påhopp.

Den här sortens aggressiva fankultur och beteende kallas på engelska toxic fandom, något som behandlades av Svenska Yle i anknytning till dokumentären om Michael Jacksons påstådda sexuella utnyttjande av barn.

Listan sträcker sig längre än till Star Wars. Enligt fans på nätet var Jennifer Lawrence inte tillräckligt smal för att spela Katniss Everdeen i The Hunger Games, Daniel Craig var "för blond och ful" och Anne Hathaway var för ful för att spela Catwoman i The Dark Knight Rises.

Som ett fan

Som ett fan skäms jag delvis över det smutskastande och de vågor av giftiga kommentarer som kan slängas ut i världen och ut på nätet när man känner att något man älskar och avgudar vanhelgas eller skymfas.

Samtidigt kan jag förstå det. Inte till den grad att jag tycker att trakasserier och personliga påhopp är okej. Men visst känner jag också ilska ibland som ett fan av både Star Wars, Harry Potter, Sagan om ringen och andra populära filmserier.

Som ett fan känner man en äganderätt över karaktärer och världar man känner en stark koppling till och som man vuxit upp med. Man har en egen vision för karaktärerna man relaterar till, förhoppningar för deras framtid och tolkningar på hur de ska vara.

Jag irriterar mig på nya, onödiga detaljer och logiska luckor som J.K. Rowlings konstanta ändringar i Harry Potters värld skapar. Det stör mig att Peter Jackson krystade fram tre filmer på den 304 sidor långa Hobbiten.

Astuuko Kylo Ren hyvisten joukkoon?
Adam Driver som Kylo Ren i The Last Jedi. Astuuko Kylo Ren hyvisten joukkoon? Bild: ©2017 Lucasfilm Ltd. All Rights Reserved. Star Wars: The Last of the Jedi,Star Wars: Episod VIII,Adam Driver

Och visst avskyr jag att min barndomshjälte Luke Skywalker dog i The Last Jedi, men åtminstone gjorde han det i en välskriven och snygg film.

Jag får vara arg och jag får göra min åsikt hörd, men samtidigt vill jag inte se en värld där filmbolag och konstnärer hela tiden går som på nålar för att undvika att fansen blir upprörda.

Det vi får i en sådan värld är bara högar på högar av steriliserade och tama filmer, skräddarsydda för att blidka så många målgrupper som möjligt.

Alla modiga, kreativa risker i nya berättelser elimineras genast i startrutan. Säg adjö till oväntade vändningar och hej till förutsägbara handlingar där inget någonsin trotsar våra förväntningar. Då kan vi i stället klaga på att allt är tryggt och förutsägbart i stället.

Jag blir hellre arg då och då om det betyder att jag oftare får se filmer och tv-serier som överraskar mig och trotsar mina förväntningar. Jag vill hellre se en konstig och eventuellt usel vision förverkligas, än se den utstakade vägen byta riktning i sista sekund, eftersom det i förlängningen sannolikt leder till slarviga, halvhjärtade justeringar.

Så, ge mig den där lurviga och obehagligt söta Sonic med människotänder och åtsärade ögon i stället för ett motvilligt försök att blidka massorna.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje