Hoppa till huvudinnehåll

Miljöfilmen från 1970 “Som fisken i vattnet” visar att många miljöfrågor gått framåt

- Det var en riktigt underbar film, en spännande blandning av drama och dokumentär, säger Bernt Nordman, verksamhetsledare på Natur och miljö. Han ombads titta på filmen “Som fisken i vattnet” från år 1970 som nu visas på Yle Arenan.

Bernt Nordman.
Bernt Nordman, verksamhetsledare på Natur och miljö, har jobbat med miljöfrågor i trettio år. Bernt Nordman. Bild: Privat Bernt Nordman

Historien börjar med just en fisk. En död fisk som hittas i vattnet. Sen uppdagas en mängd döda fiskar samt ett par riktigt fula sådana på två ben tillhörande gänget kring den lokala cellulosafabriken.

Döda fiskar i vattnet.
Döda fiskar i vattnet. Fisk
människor i roddbåt
människor i roddbåt drama

Det här är inte en dramafilm i klassisk mening, utan just en blandning av fakta och fiktion som väver ihop den rådande tidens miljöhot till en berättelse.

För dagens tittare innebär de cirka femtio år som gått sen inspelningen en extra dimension.

Att både kunna kika in bakom tidens kuliss och se de värderingar och uppfattningar som råder 1969-1970 och samtidigt kunna sitta kvar i 2019 och betrakta det hela med vetskap om hur det faktiskt gick sen, att se skillnaderna och likheterna, gör det fascinerande på ett plan som antagligen överskrider de ursprungliga planerna med projektet.

bil i helsingfors
bil i helsingfors 1969

Samtidigt är det också roligt att inse att många saker i miljön faktiskt har förbättrats.

Bernt Nordman ger några exempel.

- Blyet som fanns i fordonsbränslen på den tiden har vi väldigt långt lyckats åtgärda i Finland och i resten av de industrialiserade länderna.

- Fiskdöden i sjöar är inte längre på samma nivå. Vi har mindre utsläpp av organiskt material idag. Ligninet som nämns i filmen används mycket effektivare nu. Alla stora moderna fabriker har idag slutna kretslopp och släpper inte längre ut så mycket organiskt syreförbrukande material.

- Luftkvaliteten i städerna har klart förbättrats tack vare teknikutveckling och satsning på spårbaserad utsläppsfri kollektivtrafik.

Det inger ju också hopp för dagens situation, att man faktiskt kan förändra och förbättra saker?!

- Jo absolut!

demonstration i dramat
demonstration i dramat drama
demonstration i filmen
demonstration i filmen drama
unga fiskar
Jarl Lindblad, Marina Motaleff och Lars Hjelt fiskar upp sina nerkylda öl, "det enda som snart klarar sig i sjön". unga fiskar drama

I filmen kan vi se en rad finlandssvenska skådespelare.

Lars Hjelt, Jarl Lindblad och Marina Motaleff har de tre huvudrollerna men här ses också Pertti Roisko, Tom Wentzel, Margit Lindeman, Carl-Axel Heiknert, Vivi-Ann Sjögren, Robert Alftan, Leif Lönnqvist, Rauli-Pertti Sabelli, Lars Svedberg, Cita Örndahl, Paul Lindell, Risto Saanila, Bjarne Commondt, Geo Stenius, Karl Adolfsson, Erna Svanström och Kim Johansson.
Manuset skrevs av författaren Nalle Valtiala och för regin stod Tom Segerberg.

Bernt Nordman.
Bernt Nordman. Bernt Nordman. Bild: Privat. Bernt Nordman

Bernt Nordman är född först efter att filmen gjordes, men många av de första miljöaktiva från just de här tiderna stötte han på i samband med att han själv började engagera sig som tonåring.

- Jag kom in i miljörörelsen och i föreningen Natur och miljö kring år 1990. På den tiden var många av eldsjälarna från 1970-talet ännu med och jag fick höra en hel del om hur det var då miljörörelsen i Svenskfinland och hela Finland började. En av dem jag träffade då var Nalle Valtiala.

Marina Motaleff fiskar.
Marina Motaleff som filmens Martina. Marina Motaleff fiskar. Marina Motaleff

Vad tror du att det var som drev de unga för 50 år sen, där i slutet av 1960- och början av 1970-talet, just gällande miljön?

- Det var en efterkrigstida generation som ville göra en revolt mot det konservativa och det nationalistiska. Man började följa med vad som hände i andra länder, innovationerna spreds och det fanns både en stark solidaritetstanke och en kritik mot kapitalismen.

- Det var i de tiderna som miljörörelsen växte fram. Hela världens framtid var hotad. Det var ett helt nytt sätt att se på världen och uttryckligen världen, inte bara den egna byn.

- Det var en engagerad tid. Man ville hejda en ohållbar utveckling och rädda både mänskligheten och hela naturen.

Vilka likheter finns det med dagens klimatengagemang?

- Klimatfrågan har de senaste åren blivit en fråga av liknande kaliber. Även om sakkunniga experter varit bekymrade så har det varit svårt att popularisera miljöfrågan. Men nu är följderna så dramatiska så engagemanget börjar finnas och folk är beredda att prioritera hållbarhet. Jag ser nog tydliga likheter.

demonstration på film
demonstration på film drama

- Men samtidigt har vi idag en helt annan värld. En som på riktigt är global. På 1970-talet var den lokala miljön man levde i och identifierade sig med.

Reklamens roll

- Redan då filmen gjordes pekade man på reklamen som “skapar nya behov” och driver en ohållbar och överdriven konsumtion. Det gäller ju än idag, reklamens roll har blivit ännu starkare än den var för 50 år sen.

Tobaksreklam på hus i Helsingfors 1973.
Utomhusreklam för cigaretter i Helsingfors år 1973. Tobaksreklam på hus i Helsingfors 1973. Helsingfors,tobaksreklam


Hur väl håller de fakta som presenteras i filmen?

- Jag var imponerad över kvaliteten på manuset. Förstås har det kommit ny information via senare forskning, men alldeles kurant är innehållet fortfarande. Väldigt intressant att många av frågeställningarna är helt relevanta ännu idag.

Så här talar man för femtio år sen till exempel om Östersjön.

“Resultatet är syrebrist, algblomning, död.” --- “Den näringen håller redan på att helt förstöra Östersjön och dess vikar. Men ännu drömmer kommunalpampar om avloppstunnlar ner till Finska viken. Och i Helsingfors stängs den ena badstranden efter den andra."

barn på flotte
barn på flotte drama

En likhet med dagen som Bernt Nordman reagerade på var boendefrågan.

- Jag tycker det var underbart att de funderade på om man ska bo på landet eller i stan. Det är ju sådant som många idag också funderar på.

Klassiska miljögifter minskat

besprutning av träd
Frikostig besprutning av odlingar. besprutning av träd drama

DDT, som ännu på 1960- och början av 1970-talet var starkt närvarande i samhället, nämns en hel del i filmen och till exempel varnas det starkt för att amning kan frigöra giftet.

- Man hade rätt i att vissa ämnen överförs från mamman till barnet och det är ju därför som restriktioner finns. Men i slutet av 1960-talet var miljögifterna riktigt stora hot. Industrin hade svag avloppsrening och dålig kontroll på kemikalierna. Det är säkert därför man lyfter fram det så starkt.

besprutning i dramafilm, man med mask för ansiktet
besprutning i dramafilm, man med mask för ansiktet drama

- Idag har vi lägre halter av de klassiska miljögifterna i livsmiljön. Men här nämns också kemikaliecocktailen, när vi utsätts för många små doser av till och med tusentals olika kemikalier. Den frågan vet forskarna ännu inte svaret på.

Samma år som filmen spelades in, förbjöd Sverige som första land i världen DDT. USA följde i spåren 1972 och Finland 1976.

Hus på landet.
Hus på landet. drama
Marina Motaleff i filmen Som fisken i vattnet
Marina Motaleff som Martina. Marina Motaleff i filmen Som fisken i vattnet Marina Motaleff

Marina Motaleff.
Marina Motaleff-Kelly. Marina Motaleff. Bild: Privat Marina Motaleff

Skådespelaren, regissören och pedagogen Marina Motaleff-Kelly, som spelar Martina, minns med glädje tiden då filmen gjordes. Det här var ett av hennes första arbeten som skådespelare.

- Vi var så fulla av entusiasm! Det var underbart att se den!

Speciellt vill Motaleff-Kelly lyfta fram filmens regissör, Tom Segerberg (1934-2007).

- Ja, jag vill ge honom en eloge. Nu efteråt förstår man hur långt före sin tid han var, att han just då vågade göra om miljön.

Tom Segerberg, 1959.
Regissör Tom Segerberg på Rundradion. Arkivbild 1959. Tom Segerberg, 1959. Tom Segerberg
Lars hjelt
Lars Hjelt som filmens Tom. Lars hjelt Lars Hjelt

lars hjelt
Lars Hjelt. lars hjelt Bild: Privat Lars Hjelt

Lars Hjelt, skådespelare och regissör och som spelar Tom här, är också förtjust över att återse filmen.

- Det var med skräckfylld glädje jag tittade. Det är ju ett halvsekel sen! Det var nog roligt att se hur engagerade vi var!

- Men tempot är ju nog väldigt långsamt, idag skulle det i dramaform skötas på halva tiden, skrattar Hjelt.

Nalle Valtiala
För Nalle Valtiala har havet alltid varit viktigt och han simmar oberoende av årstid. Nalle Valtiala Bild: Privat Nalle Valtiala

Manusförfattaren till filmen, Nalle Valtiala, minns att miljöfrågor i slutet av 1960- och början av 1970-talet sågs som radikala.

- En del stämplade mig till och med som kommunist även om jag aldrig var politiskt engagerad.

- Men ute i världen fanns ett medvetande och i Finland höll det på att vakna.

Nalle Valtiala.
Nalle Valtiala. Nalle Valtiala. Bild: Privat Nalle Valtiala

Själva filmen minns Valtiala efter 50 år först bara vagt, den var en i mängden av miljöengagemang som han, som en av de första i Svenskfinland, hade på 1960-70-talet.

- Starkare minne har jag egentligen av samarbetet med regissören Tom Segerberg. Ett väldigt gott samarbete.

Då han nu tittar på filmen för första gången sen premiären 1970 blir det sist och slutligen ett nöje.

- Ett nöje att se idel unga, charmiga skådespelare och att notera mångsidigheten i innehållet. Ställvis var tempot lite släpigt, men samspelet löpte bra och de docerande inslagen kändes inte alltför påklistrade.

- Det är deprimerande att notera hur långsamt utvecklingen har gått, trots att de mest extrema miljögifterna nu plockats bort från butikshyllorna och de flesta rökare fimpat, konstaterar Valtiala.

Lars Hjelt tillägger för egen del:

- Vi var radikala och tyckte att vi skulle förbättra världen. Men inte har vi lyckats. Eller vi borde ha kommit längre. Tråkigt nog så är ämnet lika aktuellt idag.

Se “Som fisken i vattnet” på Yle Arenan.

Här kan du läsa mer om den nya bok om miljön som Nalle Valtiala precis låtit ge ut.

Mer från programmet

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje