Hoppa till huvudinnehåll

14 åtalas i Danmark för spridning av halshuggning - är det olagligt i Finland och vems är ansvaret om någon delar en terrorvideo?

Skärmdumpar från ISIS terroristvideon.
Skärmdumpar från ISIS terroristvideon. Skärmdumpar från ISIS terroristvideon. Islamiska staten (IS)

Sociala medier har skapat en potentiellt oändlig publik för vem som helst som vill ladda upp en bild eller video på nätet. På sistone har en mörk sida av det uppdagats: de har skapat en potentiellt oändlig publik också för rått, våldsamt och ibland blodigt innehåll. Innehåll som ingen varken vill eller borde se. Vad ska vi göra åt det?

Det här handlar det om

  • Två unga kvinnor, en norsk och en dansk, dödades i Atlasbergen i Marocko i vintras
  • 14 personer åtalas i Danmark för att ha spridit en video på mordet
  • I Finland finns ingen lagstiftning som specifikt förbjuder spridandet av sådant videomaterial
  • EU jobbar på lagstiftning kring det är som skulle gälla hela Europa
  • Men varför ser folk då på sådana videor? Vi har ett behov av våld, enligt amerikansk forskning

Terroristen som dödade 50 personer i två moskéer Christchurch i mars livesände största delen av sitt dåd på Facebook.

Orginalvideon sågs av åtminstone 4 000 personer, och 1,5 miljoner kopior laddades upp på internet av olika användare efter dådet. Facebook lyckades stoppa de flesta uppladdningarna innan de nådde en publik. De som försökte ladda upp den står inför risken att åtalas, beroende på var de befinner sig i världen.

Det samma gäller de som delade videon på terrormordet på två unga kvinnor, en norsk och en dansk, i Atlasbergen i Marocko i vintras. I Danmark har 14 personer åtalats för att ha delat videon, medan åtminstone en man har åtalats i Nya Zeeland för att ha delat Christchurch-terroristens video.

Men i Finland är det lite oklart vad man kan göra om någon delar sådant material på nätet. Kriminalkommissarie Santeri Sivonen säger att det inte står något om våldsamt videomaterial i finsk lag.

- Det finns ingen sån paragraf. Rent allmänt: om inte videon innehåller ett brott, något som i sig är förbjudet, så är det inte så mycket att göra, säger Sivonen.

I fallet med terroristiska mord eller andra grova brott så undersöks i så fall brottet och videon blir en del av den undersökningen. Men själva delandet, på sociala medier eller nätforum, verkar alltså i dag inte vara förbjudet, om du inte har med innehållet att göra.

- Vi vet att barn och unga och faktiskt alla tar skada av riktigt våldsamt material. Men straffrättsligt är det en oklar situation vem som ska göra vad, och när man ska öppna en utredning, säger Sivonen.

Han frågar sig också på vems bord det faller. Det blir en fråga om resurser, men han efterlyser också ansvarstagande internetföretag.

- Det här är nu min egna åsikt, och inte poliskårens, men jag hoppas att ansvaret för övervakningen inte läggs enbart på Polisens axlar, säger Sivonen och hänvisar till redan ansträngda resurser.

- Jag tycker det är en bra fråga och vi måste inleda en diskussion om det här och bekämpningen av det, för att visa att det inte är okej eller acceptabelt.

EU till undsättning!

Olika länder har olika metoder för att få bukt med delningen av skadligt material, och det är gråzoner på varandra som råder när man ska definiera vad som är brottet. Här får du några exempel:

Vad utländska myndigheter har gjort åt spridning av terroristiskt material

I Danmark, till exempel, åtalas tolv av personerna för att delandet av videon från Marocko inkräktar på offrens privatliv. Två av personerna åtalas för att de i samband med delningen uttryckt en uppskattande inställning till terrordådet.

I Nya Zeeland åtalades en man för att ha delat gärningsmannens video eftersom det är olagligt att dela stötande innehåll. Vad som är stötande definieras i lagboken: materialet är stötande om det på något sätt innehåller sex, hemskheter, ondska eller våld på sådant sätt som gör att materialet sannolikt är skadligt för samhällets bästa.

Olika länder handskas alltså med våldsamt och terroristiskt innehåll på internet på olika sätt. Till exempel i Storbritannien klubbades i januari en lag igenom som höjer straffet för att ens titta på en terroristisk video till upp till 15 år i fängelse! En gång kan fortfarande vara ingen gång, men polisen synar dig oavsett om du tar dig till sådana obehagliga platser på nätet.

Det finns också planer på att få en gemensam, europeisk lagstiftning kring terroristiskt innehåll. EU-kommissionen lade fram planerna i september i fjol och texterna befinner sig nu i trilogiförhandlingsskedet – det vill säga nu ska kommissionen, ministerrådet och parlamentet i tur och ordning ska ta ställning till förslaget.

- Det innehåller en massa artiklar men i praktiken så är det meningen att man ska definiera vad som ska räknas som terroristiskt innehåll och skapa verktyg för myndigheterna i medlemsländerna att se till att det innehållet avlägsnas från nätet, förklarar kriminalinspektör Heidi Björk, CKP:s representant i inrikesministeriets arbetsgrupp.

Till exempel skulle myndigheterna kunna ge order åt leverantörer av värdtjänst – det vill säga de som fysiskt står värd för datan – att plocka bort material som bryter mot reglerna.

Björk kan inte säga vad tidtabellen är men ärendet har redan dryftats i riksdagens kommunikationsutskott och sannolikt diskuteras det under resten av året. Hon understryker att kommissionens förslag gäller terroristiskt innehåll, inte våldsamt material i sig.

En helt annan diskussion blir förstås var man ska dra gränsen för vad som är opassande, frågar sig Santeri Sivonen. De som kämpar för internets frihet håller säkert med.

Men varför vill vissa se på dessa äckligheter?

Halshuggningar, skjutningar och andra hemska gärningar som läggs upp på nätet är ett relativt nytt fenomen, och det är på inget sätt ett utbrett eller vanligt fenomen. Vi talar alltså inte om ett samhälleligt storproblem, men faktum är att genomslaget är större än man skulle tro.

Forskare på University of California Irvine frågade för fyra år sedan en grupp på över 3000 personer ifall de hade sett en eller flera halshuggningsvideon från terrornätverket IS. En fjärdedel (!) svarade ja. Fem procent av denna fjärdedel, det vill säga en procent av alla, hade sett en eller flera videor ända till slut. Vad säger det här om samhället?

Först kanske vi kan ställa frågan ifall USA är ett mer våldsamt samhälle än Finland och ifall färre har sett sådana videor här? Men oavsett hur många som tittar på dem så är det ändå fler än noll, så den riktiga frågan borde eventuellt vara: Varför tittar vissa människor på våldsvideon?

Man måste fråga sig själv om det verkligen är sådant material som man vill att andra ska se

Enligt forskare vid University of North Texas ser vi ett behov av våld i vår idrott: från antikens gladiatorspel till hockeyrinkarnas slagsmål i dag finns ett mönster - en publik som törstar efter våld. Enligt denna forskning finns till och med en uppfattning inom den nordamerikanska hockeyligan NHL att våldet är “terapeutiskt och renande”.

Viljan att titta på terrorvideoklipp innehåller ändå fler dimensioner än så. Forskarna på UC Irvine kunde konstatera att de som tittade på IS-klipp ofta var unga, kristna män som var rädda för islamistisk terrorism. Flera hävdade att de ville titta “för att förstå varför muslimer hatar väst”, andra menade att de hade snubblat över klipp(en) i misstag. De som hade tittat på klippen var efteråt mer oroliga för sin egen säkerhet, och mer rädda för islamistisk terrorism.

Här kan man alltså dra ett par slutsatser, enligt forskarna. De som tittar på terrormaterial är ofta rädda för terrorism och ännu räddare i efterhand. Det uppfyller i sin tur syftet med klippet: terroristerna vill sprida skräck och vill att folk blir rädda för dem.

En man sitter i skräddarställning på golvet. Han har långt skägg och en svart huva på sig.
Forskning visar att de som tittar på propagandavideoklipp från till exempel terrorgruppen IS är rädda för islamistisk terror och den rädslan ökar efter tittandet. På bilden IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi. En man sitter i skräddarställning på golvet. Han har långt skägg och en svart huva på sig. Bild: EPA-EFE Islamiska staten (IS),Abu Bakr al-Baghdadi,is-ledare

En av forskarna, Sarah Redmond, påpekar för New Statesman att de som tittar på högerextrem terrorism antagligen har andra motiv. Enligt Redmond visar resultaten ändå vikten av att internetjättarna, medier och privatpersoner alla tar sitt ansvar. Medierna måste vara försiktigare med att skapa en lockelse hos sin publik, medan privatpersoner måste inse konsekvenserna av sitt agerande.

- I dag är det väldigt enkelt att ladda upp en video, och Facebook och andra sajter klarar inte alltid av att plocka ner den direkt. Personen måste fråga sig själv om det verkligen är sådant material som man vill att andra ska se.

Läs också

virtuell verklighet + datorer + bredbandsnät + mobiltelefoner + internet + sociala nätverk + lösenord + databrott + teknik (apparater) + kommunikationsteknik + databaser + datakommunikation + pekskärm + telefoner + sökmotorer + dataskydd + e-postadresser