Hoppa till huvudinnehåll

Teaterrecension: Vem betalar priset för T-tröjan jag bär? 100% Cotton belyser det moderna slaveriet

Foto från 100% COTTON.
En låda bomull som inte gått via mellanhänder. På bilden Elisa Salo och Diana Tenkorang. Foto från 100% COTTON. Bild: Mikael Ahlfors Finlands nationalteater,Elisa Salo,Diana Tenkorang,Riikka Kunelius

Att odla på skuld och bli utan vinst – för jordbrukarna i Burkina Faso är bomullsproduktionen ofta ett gissel. Tillsammans sörjer de ändå för att bomullen är en av landets främsta exportprodukter. Varför? På Nationalteatern ger Riikka Kunelius dokumentärpjäs 100% Cotton en inblick i den moderna livegenskapens mekanismer.

– Jag skulle aldrig odla bomull om jag inte var tvungen till det. Men genom att förbinda mig till att odla bomull får jag köpa gödsel på kredit. Utan gödsel skulle jag inte heller kunna odla vår föda.

Från videoskärmen blickar en uppgiven kvinna ut mot publiken. Hon är inte ensam om sin sits. Av invånarna i Burkina Faso arbetar de flesta inom jordbrukssektorn men arealerna är ofta små och villkoren hårda.

Inför föreställningen 100% Cotton och en doktorsavhandling har Riikka Kunelius tillsammans med Frédéric Bado och Charles Ouassiconé intervjuat bönder i Karaba, en landsbygdsort i landets sydvästra del.

Alla vittnar om samma sak, ett beroendeförhållande de inte har en chans att bryta.

Hur mycket skulle du vara villig att arbeta för någon hundralapp?

Handeln med råvara kontrolleras av ett fåtal aktörer. Att gå förbi dem är i det närmaste omöjligt om man vill få varan såld.

De intervjuade bönderna levererar alla till den största aktören, ett företag som till stora delar är statsägt. Under förutsättning att de går med i en produktionsring får de frön, gödsel och bekämpningsmedel på kollektiv kredit – av samma företag som i slutändan köper deras produkt.

Det låter kanske som en vettig affär. Men bomullsodlingen är både resurskrävande, kemikalieintensiv och nyckfull.

I 100% Cotton illustreras de knappa vinstmarginalerna med ett räkneexempel.

För bomull av bästa kvalitet får odlarna 39 cent per kilo. Om odlingen omfattar tre hektar kan bonden efter ett gott år kanske räkna med ett försäljningspris på 1150 euro.

Men vad blir kvar i handen när en kredit på cirka 450 euro dragits av, plus alla utgifter för den nödvändiga hjälparbetskraften?

Ett par hundralappar för åtta månader av hårt arbete, kanske. Och betydligt mindre de år då skörden inte lyckats lika bra.

Foto från 100% COTTON.
Vem betalar din T-skjorta? Foto från 100% COTTON. Bild: Mikael Ahlfors Finlands nationalteater,100% COTTON (pjäs)

Efter alla avdrag återstår sällan andra möjligheter än att börja på ny kula, med en ny kredit som äter upp den potentiella förtjänsten i slutändan.

Det är ett feodalsystem i modern tid, med anstrykning av livegenskap.

Någon lurar oss

I 100% Cotton står Riikka Kunelius själv både för manus och regi. Fokuset är tydligt och konceptet enkelt.

Kanske rentav lite för enkelt.

Uppsättningens stora förtjänst är det inspelade dokumentärmaterialet. Odlarnas roll axlas inte av skådespelarna på scenen, de talar direkt till oss från en videoskärm. Via den får vi också en inblick i den arbetsdryga bomullsodlingens många faser.

Men uppsättningens ram skapas på scengolvet.

Elisa Salo och Diana Tenkorang pendlar mellan rollerna som våra ciceroner och ställföreträdare. De levererar fakta, statistik, bakgrund till intervjuerna men de diskuterar också vår hållning, här i den andra ändan av produktionskedjan.

Foto från 100% COTTON.
Diana Tenkorang och Elisa Salo i 100% Cotton. Foto från 100% COTTON. Bild: Mikael Ahlfors Finlands nationalteater,Diana Tenkorang,Elisa Salo,Riikka Kunelius

Ett berg av bomullstrikå mitt på scengolvet illustrerar oss. Vår aningslösa konsumtion och vår ovilja att ställa de obekväma frågorna.

Listan kunde göras lång, inte minst när det gäller miljöaspekter, men i den här uppsättningen handlar det om profit.

Hur kan en T-tröja som gått igenom så många processer från råmaterial till produkt kosta under en tia? Eller alternativt, tror du att det svindyra bomullsplagg du köpt faktiskt garanterar att alla i produktionskedjan fått en skälig lön?

Någon lurar oss, både som odlare och konsumenter, fastslår uppsättningen.

Och visst, i den solkiga handeln med bomull finns många ”någon” och ”något”.

Men samtidigt som 100% Cotton inskärper att avståndet mellan de västafrikanska bomullsproducenterna och de finländska konsumenterna är ett avstånd som inte mäts i kilometer utan i tankar och gärningar är den förbluffande sparsam med antydningar om redskap.

Foto från 100% COTTON.
Vitt, mjukt, sommarkläder, slavarbete ... Inför föreställningen uppmanas publiken att skriva ned vad den associerar med bomull. Foto från 100% COTTON. Bild: Mikael Ahlfors Finlands nationalteater,Diana Tenkorang,Elisa Salo,Riikka Kunelius

Ska jag sluta köpa bomull?

Efter varje föreställning på Nationalteaterns intima Omapohja-scen ges publiken möjligheten att delta i en diskussion. Efter premiärföreställningen vittnade många om sitt onda samvete och sin rådvillhet.

– Alltså, vad borde jag göra? Jag vill inte bidra till exploateringen men om jag bojkottar bomullen drar jag kanske mattan undan odlarna helt.

Snabbfixar existerar naturligtvis inte.

Men med ett lite bredare perspektiv på mellanhänder, ägarskap, subsidier och prisdumpning hade uppsättningen kanske också gett en riktning åt viljan att tackla missförhållandena.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje