Hoppa till huvudinnehåll

Löneutvecklingen inom det kommunala varierar - löneökningen 40 procent större för stadsdirektören än vårdarna de senaste 20 åren

En illustration av en kvinna med portfölj som glatt springer upp för en pil som visar på högkonjunktur.
Chefernas löner stiger snabbare än arbetarnas. En illustration av en kvinna med portfölj som glatt springer upp för en pil som visar på högkonjunktur. Bild: Dooder löneförhöjning,illustration,Lön,Jobb,arbete,arbetstagare,Konjunktur,högkonjunktur

Det förekommer stora variationer i löneutvecklingen inom den kommunala sektorn. Skillnaderna mellan löneförhöjningarna de senaste 20 åren är stor mellan chef och arbetare.

Exempelvis har lönen för Åbo stadsdirektör ökat med 98 procent mellan åren 1998 och 2017, alltså från 7 889 euro till 15 502 euro.

Enligt Statistikcentralen har löneförhöjningen samtidigt varit 60 procent för närvårdare, då grundlönen har ökat från 1 675 euro till 2 675 euro.

- Det här var egentligen inte överraskande, det är en långvarig trend att chefslönerna stiger betydligt snabbare än genomsnittslönerna, säger ekonomikolumnisten och nationalekonomen Christer Lindholm.

Christer Lindholm, en man utan hår sitter på en bänk vid Aura ås strand.
Christer Lindholm. Christer Lindholm, en man utan hår sitter på en bänk vid Aura ås strand. Bild: Kjell Lindroos/Yle Åbo Akademi,christer lindholm

Enligt honom är det framför allt två saker som spelar in.

Dels är chefernas förhandlingsposition bättre - eftersom de sitter på direktörsposter har de också goda chanser att söka chefsjobb på den privata arbetsmarknaden.

- För vårdpersonalen är det närmast tvärtom. Sen måste man nog också säga att det finns en strukturell könsdiskriminering. Lönenivån och löneförhöjningarna är mindre än i mansdominerade branscher, säger Lindholm.

Person med rollator och person som tillhör sjukvårdspersonalen.
Person med rollator och person som tillhör sjukvårdspersonalen. äldreboende

Försöker den offentliga sektorn (staten) härma den privata när det kommer till frågor som gäller löner och förmåner?

- Att den offentliga sektorn försöker bli mer lik den privata är en trend som har pågått länge. För ett antal år sedan var det till exempel en skandal vid Åbo Akademi då det kom fram att ledningen har rätt till bonusar baserat på resultaten, säger Lindholm.

Inte mindre pengar

Statens kapital eller tillgångar har enligt Lindholm inte direkt minskat, men inte heller vuxit i takt med behovet.

- På väldigt många håll har man inte tillåtit vårdsektorn att växa i takten med behovet. Vi har under 20 års tid haft en politik som inneburit regelbundna skattesänkningar, säger Lindholm.

- Om vi i stället för en lägre skattenivå hade haft samma skattenivå som år 2000, hade vi haft ungefär fyra miljarder mera [av totalt 56 miljarder] i statskassan vilket man kunnat göra ett och annat med.

Enligt institutet för hälsa och välfärd (THL) har Finland de lägsta utgifterna per invånare för socialskyddet.

Utgifter för socialskydd
Utgifter för socialskydd

Ser man till procent av BNP som används till vården ser det jämnare ut.

Fram till år 1990 var en del av statsandelarna, det vill säga statens ekonomiska bidrag till kommuner, öronmärkta för social- och hälsovård. Det innebar att kommunerna inte kunde spara på vårdutgifterna.

- Att slopa öronmärkningen just 1990 var ganska olyckligt i och med att den stora ekonomiska krisen slog till just då och de stora ekonomiska nedskärningarna drabbade kommunerna hårt, säger Lindholm.

Då var det alltså fritt fram för kommuner och städer att göra nedskärningar inom till exempel hälsovården för att spara.

- Just sjukskötarlönerna ligger ju inte på någon särskilt dålig nivå men arbetsbördan har blivit allt tyngre eftersom personalstyrkan ligger nere på ett minimum, säger Christer Lindholm.

"Fritiden viktigare än jobbet i Norge"

Vårdare inom den finska äldreomsorgen sköter i genomsnitt 20–50 procent fler klienter under ett arbetsskift än sina kolleger i Sverige, Norge och Danmark.

Vårdare som arbetar under morgon-, kvälls- eller veckoslutsskift inom äldreomsorgen sköter i genomsnitt 12–13 klienter under sin arbetsdag, medan motsvarande siffra i till exempel Norge är 8–9 klienter.

Martina Andersson från Nagu har jobbat både i Finland och Norge som närvårdare och sjukskötare.

- I Norge har man dels en helt annan inställning till sitt jobb. Där värderar man kanske fritiden lite mer och jobbet är sekundärt medan jag upplevde att det var tvärtom i Finland, säger hon.

Martina Andersson iklädd sjuksköterskekläder.
Martina Andersson gillar att jobba som sjukskötare. Martina Andersson iklädd sjuksköterskekläder. Bild: Privat person,Martina Andersson

Andersson jobbar som bäst som sjukskötare på Åland och älskar sitt arbete för vad det är och alla möjligheter det ger, men hon betonar också vikten av att vårdarna behöver mer resurser för att orka.

- I Norge är man till exempel snabbare med att ta in vikarier när det behövs. I Finland är det ofta förbud att ta in vikarier, man ska bara klara jobbet ändå, säger hon.

- När man måste jobba övertid eller i bland ersätta någon kollega känns det inte som att insatsen belönas. I Norge kan man byta till sig en ledig dag eller får extra betalt som gör att det känns värt det, men i Finland ställer man mest upp för att man känner att man måste göra det.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland