Hoppa till huvudinnehåll

"Jag är inte en fabrik" - snickaren och formgivaren Minja Kolehmainen berättar varför en träpall kostar 475 euro

kvinna håller i en pall
Varför är handgjort så dyrt? Formgivaren och snickaren Minja Kolehmainen öppnar upp priset på sin pall. kvinna håller i en pall Bild: Yle / Monica Slotte Fiskars, Raseborg,Biennal,konst,konstutställningar,konsthantverk,formgivning,Fiskars Village Art&Design Biennale 2019

I år ordnas för första gången Fiskars Village Art & design Biennale. Sommarutställningen samlar både lokala och internationella konstnärer och formgivare.

Biennalen produceras av Luovi Productions som också ligger bakom Helsinki Design Week. Luovi samarbetar med hantverkarnas andelslag Onoma i Fiskars.

Utställningarnas övergripande tema handlar om samlevnad mellan arter och relationen mellan material och människa. Också tidens lager i omgivningen studeras, med avstamp i den säregna bruksmiljön.

Vad får en pall kosta?

Snickaren och formgivaren Minja Kolehmainen arbetar med att planera och framställa produkter i trä i Fiskars.

Kolehmainen kommer ursprungligen från Sjundeå. Hon har studerat formgivning i England och snickeri i Finland.

På utställningen Tehdas - Fabriken - Factory presenterar hon ett verk som är en kartläggning av vad en träpall egentligen kostar, om man räknar in alla moment i processen. Hon har också räknat efter hur länge allting tar att utföra.

- Det handlar om hantverkets pris. Helheten har jag kallat: Jag är ingen fabrik.

Först ska formgivaren ha plankbitar sågade i rätt storlek. Sen följer olika moment av svarvande och finslipning, följt av ihoplimmandet av delarna till färdig produkt.

- Man hör ofta kommentarer om hur det kommer sig att en handgjord produkt kan vara så dyr. Om en pall kostar 500 euro så är det vad den kostar i verkligheten. Formgivaren har rätt att få rätt pris för sitt arbete, säger Kolehmainen.

Hantverkaren får 73 euro

Det tar 3 timmar och 42 minuter för Minja Kolehmainen att tillverka en pall. Hon gör den då i en serie på tio pallar.

Försäljningspriset på en handgjord pall i ask är 475 euro. Av det får hon som formgivare och snickare sammanlagt 73 euro.

text på träplattor
Det är det här som kostar i ett hantverk. text på träplattor Bild: Yle / Monica Slotte Fiskars, Raseborg,Biennal,konst,konstutställningar,konsthantverk,formgivning,Fiskars Village Art&Design Biennale 2019

Resten av summan går bland annat till materialkostnader, skatt, återförsäljare och omkostnader för hyra, maskiner, försäkring och annat.

- Jag vill öppna upp priset för konsumenterna så att de ser att en handgjord produkt egentligen inte är dyr, förklarar formgivaren Minja Kolehmainen.

Den skapande processen under vilken hon har planerat produkten har hon inte debiterat för.

- Den pågår hela tiden, dygnet runt, under natten och då jag vaknar på morgonen. Sedan prövar jag mig fram via olika prototyper.

Kolehmainen ondgör sig över slit-och-slängkulturen som gör det lätt för oss att köpa en stol för en billig peng, vi värderar den inte speciellt högt och den går lätt sönder.

Många uppskattar hantverk men inte tillräckligt mycket för att betala för det― Minja Kolehmainen, formgivare, snickare

Då slänger vi bort den och förbrukar naturresurser i onödan. Med vår konsumtion gör vi samtidigt ett val, säger hon.

- En handgjord stol håller hög kvalitet och ska hålla i 150 år. Många uppskattar hantverk men inte tillräckligt mycket för att betala för det.

Det här har att göra med att det finns billiga massproducerade alternativ där hantverkaren inte har fått ordentlig ersättning. Samtidigt har man missbrukat de naturresurser som har behövts för att framställa produkten.

pall och trädelar på ett bord
pall och trädelar på ett bord Bild: Yle / Monica Slotte Fiskars, Raseborg,Biennal,konst,konstutställningar,konsthantverk,formgivning,Fiskars Village Art&Design Biennale 2019

- I utställningen Tehdas - Fabrik - Factory funderar vi bland annat på om industriellt framställda produkter kan ses som konst. För mig är en fabrik ett ställe där man trycker ut miljoner exemplar av en vara. Jag vill inte bli jämförd med en fabrik eller med produkter som framställs på det viset, säger hon.

Bygger på grus

Utställningsarkitekt Timo Mikkonen är i full gång med att bygga upp den utställning som Minja Kolehmainens verk ingår i i Kopparsmedjan i Fiskars.

- Det blir en mycket intressant innehållsmässig helhet. Här finns inhemska och utländska formgivare och konstnärer som har närmat sig fabrikstemat på mycket olika sätt.

Ett bärande tema inom utställningens arkitektur är grus av olika kvalitet. Det är ett material som kan härledas från industriell verksamhet och som finns som ett lager under de utställda föremålen.

man i stor utställningshall
Utställningsarkitekt Timo Mikkonen man i stor utställningshall Bild: Yle / Monica Slotte Fiskars, Raseborg,Biennal,konst,konstutställningar,konsthantverk,formgivning,utställningsarkitekt Timo Mikkonen

Mikkonen beskriver Onomas Tehdas - Fabrik - Factory som en mer traditionell utställning som passar fint in i den stora helhet som Biennalen utgör.

- Kopparsmedjans utställning har långa rötter, bland annat tack vare våra lokala aktörer. Vi har nu flera jämnstarka utställningar inom ramen för biennalen, både om man ser till innehåll och till kvalitet.

Kliver över gränsen

Timo Mikkonen förklarar att Kopparsmedjans vita sal kommer att presentera mindre föremål, som lampor och armatur medan svarta salen rymmer större designföremål och möbler.

Allt handlar inte om funktionella föremål utan en del kliver också över gränsen till vad som kan betecknas som konst.

- Industriellt framställda produkter behöver inte vara renodlat det ena eller det andra, säger utställningsarkitekten.

Anniina Koivu har fungerat som kurator för den här utställningen som också ger en inblick i dagens arbetskultur och nya tänkesätt om arbetet och produktionsprocesserna.

I Kopparsmedjans utställning deltar 40 konstnärer och hantverkare av vilka en tredjedel kommer från Fiskars.

En lämpligt stor biennal

Konstkurator Jenni Nurmenniemi säger att den nya biennalen kommer att bli lämpligt stor och inte ska jämföras med jättelika motsvarigheter på andra håll i världen.

kvinna i halvprofil
Konstkurator Jenni Nurmenniemi fascineras av Fiskars. kvinna i halvprofil Bild: Yle / Monica Slotte Fiskars, Raseborg,Biennal,konst,konstutställningar,konsthantverk,formgivning,konstkurator Jenni Nurmenniemi

- Fiskars version kommer att vara en människonära och vacker biennal, både till storlek och innehåll. Den innehåller också frågeställningar om naturen och människans samröre med den.

Med utställningen vill Nurmenniemi ruska om oss i vårt människocentrerade fokus och visa på andra sätt att vara och agera.

De blir en hel del installationer som anpassas till bruksmiljön, byggnaderna och åstranden. Här finns också bildkonst och ljudkonst.

Samverkan och symbios

Samverkan är ett centralt begrepp för de konstnärer som finns med på Biennalen.

Konstkurator Jenni Nurmenniemi säger att hon också har haft symbioser som utgångspunkt för utställningen och de olika sätt på vilka människor kan interagera med varandra och med omgivningen, också med djur och natur.

skylt i utställningsutrymme
Biennalen riktar sig till alla sinnen i den konst som presenteras. skylt i utställningsutrymme Bild: Yle / Monica Slotte Fiskars, Raseborg,Biennal,konst,konstutställningar,konsthantverk,formgivning,Fiskars Village Art&Design Biennale 2019

- I bakgrunden finns vänskap och relationer, kamratskap och diskussioner med konstnärerna, förklarar Nurmenniemi som under de senaste sju åren jobbat för konstnärsresidensorganisationen Hiap, Helsinki International Artist Programme.

Jenni Nurmenniemi säger att Fiskars har fört in tankarna på nya spår eftersom bruksorten skiljer sig från andra ställen och städer där hon tidigare har satt samman utställningar.

- Jag kom att lyssna in och känna efter vad som händer här men inte i staden. Också ån har fungerat som en stark inspirationskälla.

Installationer om klimatet

Kuratorn plockar fram ett par exempel på konstnärer som medverkar i Biennalen.

Nabbteeri är en finlänsk konstnärsduo som består av Janne Nabb och Maria Teeri. De arbetar med installationer och deltar också i konstbiennalen i Venedig i år. Centralt för dem är förhållandet mellan människor och andra levande organismer i tider av klimatförändringar och massutplåningen av arter.

Koreanska Dambi Kim är en ung temästare som gör teceremonier och håller workshop i rökelse i juli.

- Det handlar inte bara om det vi kan se utan också vad vi kan uppleva med alla andra sinnen. Det har också sin plats inom samtidskonsten. Och rörelse, av ett slag som inte är vanlig för människor.

Elina Minn med arbetsgrupp arbetar med ekosomatiska rörelsemönster i augusti. Det kan man delta i och till exempel lära sig ett svampliknande sätt att ta sig fram.

Att utställningarna nu ordnas vartannat år kan vara både konstruktivt och kreativt, säger kurator Jenni Nurmenniemi.

- Rytmen är viktig, att det finns kontinuitet. Med en biennal är takten inte fullt lika intensiv som för en årlig utställning. Ändå känns året kort, snart måste vi börja planera nästa.

Läs också

Nyligen publicerat - Västnyland