Hoppa till huvudinnehåll

Klaus Härös nya film Livet efter döden blir en varm dramakomedi om sorg och svårigheten att prata om känslor

Klaus Härö på inspelningsplats
Efter 25 år är det dags för Klaus Härö att ta sig an sin hittills mest personliga film. I förgrunden Peik Stenberg som spelar Härös pappa. Klaus Härö på inspelningsplats Bild: Yle/ Ulrica Fagerström Klaus Härö

Regissören och nu också manusförfattaren Klaus Härö spelar som bäst in en ny film i Sjundeå. En personligt förankrad berättelse om hur sorgen efter ett dödsfall kan spetsa till relationerna i en familj.
Klaus Härös egen mamma dog i cancer i början av 1990-talet.

- Det var en chock för mig att min mamma dog. Jag var 23 år, enda barnet, och hade bara upplevt att folk tillfrisknat från allvarliga sjukdomar, inte dött. När hon gjorde det var jag helt oförberedd, berättar Klaus Härö.

vitsippor
Det gula egnahemshuset i Sjundeå motsvarar känslan i Klaus Härös eget barndomshem i Borgå. vitsippor Bild: Yle/ Ulrica Fagerström vitsippa

Det är första gången Klaus Härö ensam skrivit ett filmmanus och det är en berättelse som mognat fram under 25 års tid.

Titeln Livet efter döden syftar på de två veckorna efter mammans död innan begravningen.

- Pappa hade varit medveten om hur allvarligt det var och delvis hunnit sörja på förhand det sista året. Men jag hade inte förstått det och det gjorde att vi var i helt olika situationer.

- Jag kom hem från mina filmstudier och tänkte att nu ska vi föra djupa samtal om de riktigt viktiga frågorna. Men han ville inte prata om sådant. Det slutade med att vi istället grälade om småsaker som om det skulle serveras smörgåsar eller smörgåstårta på begravningen.

smörgåstårta
smörgåstårta Bild: Yle/ Ulrica Fagerström smörgåstårta

Klaus och hans pappa hade alltid gnabbats och tidigare hade hans mamma ofta jämkat mellan dem, till och med helt fysiskt då de alla tre ofta satt bänkade i tremannaframsätet i familjens lilla gröna paketbil.

Klaus Härö
Den gröna bilen var en fast punkt i Härös barndom. Till inspelningen har anskaffats en motsvarande. Klaus Härö Bild: Yle/ Ulrica Fagerström Klaus Härö
Klaus Härö
Huset i bakgrunden har använts som inspelningsplats. Klaus Härö Bild: Yle/ Ulrica Fagerström Klaus Härö

Inför begravningen flyttade Klaus Härös faster in för att sköta hushållet. I arrangemangen deltog också svärmor. Till sist grälades det i alla riktningar med unga Klaus sliten i mitten.

- Det är otroligt vilka saker som kan sägas under en sån tid. Man kan inte tro att det är sant.

Filminspelning blommor
Begravningsblommor på inspelningsplatsen. Filminspelning blommor Bild: Yle/ Ulrica Fagerström blommor

Tiden efter sin mammas bortgång skrev Klaus Härö ner tankar, upplevelser och saker som konkret hade sagts. Redan då började han bearbeta händelsen till något han tänkte sig som en berättelse, eventuellt i pjäsform.

- Men den var så personlig och privat. Det kändes aldrig rätt att lyfta fram den.

- Jag har ju bearbetat det här redan i 25 år. Jag minns hur jag strax efter min mammas begravning hade fullt upp med att flytta till Sverige och genomföra praktik där, men drabbades av en stor trötthet och gick till läkaren. Han konstaterade att jag var frisk men undrade om det kanske hade hänt något speciellt? Jag sa att nej, men att jag just hade flyttat. Och att jag höll på att anpassa mig till en ny arbetskultur. Och att ja förresten så dog också min mamma.

- Jag minns att då jag sade det högt, då startade min sorgeprocess och jag kunde sörja henne. Idag tänker jag på henne och pappa och de andra som var med då med värme och kärlek.

Idag är Klaus den enda som är kvar.

klaus härö
klaus härö Bild: Yle/ Ulrica Fagerström Klaus Härö

För ett år sen var det dags för händelsen att som berättelse stiga fram.

- Jag började känna att det är nu eller aldrig.

Klaus Härö ringde producenten Leila Lyytikäinen som han jobbat med i samband med filmen Elina - som om jag inte fanns. Hon var direkt med på noterna.

- Jag sa bara - det här måste göras, berättar Lyytikäinen.

Klaus härö
Klaus Härö, Lena Labart, Peik Stenberg och Martin Paul. Klaus härö Bild: Yle/ Ulrica Fagerström Klaus Härö

Under det gångna året har resten fallit på plats. Huvudrollen som filmens pappa, Nisse, gick till Peik Stenberg och rollen som faster Elsa till Lena Labart. Båda två har Klaus Härö tidigare samarbetat med.

Rollen som Härö själv, Stefan i filmen, gick via casting till Martin Paul, tredje årets studerande vid Teaterhögskolan.

Martin Paul
Martin Paul. Martin Paul Bild: Yle/ Ulrica Fagerström filminspelning,martin paul

- Martin är väldigt bra på att stanna i ögonblicket utan att skynda vidare och har också tillfört en känslighet som inte fanns där från början, säger Härö.

filminspelning
. filminspelning Bild: Yle/ Ulrica Fagerström filminspelning

Även om temat stundvis är sorgligt så har Livet efter döden som mål att blanda stort allvar med förlösande skratt.

- Det är inte en ren komedi, men det finns små komiska element. Jag ser den lite som släkt med En man som heter Ove eller Kverulanten (Mielensäpahoittaja) och andra sådana filmer, säger Härö.

- Då vi läst manus tillsammans med skådespelarna har vi skrattat väldigt mycket. Det är en typ av det-kan-inte-vara-sant-men- just-så här-är-vi-människor-skratt.

klaus härö och lena labart
Lena Labart. klaus härö och lena labart Bild: Yle/ Ulrica Fagerström Klaus Härö,Lena Labart
Peik Stenberg
Peik Stenberg. Peik Stenberg Bild: Yle/ Ulrica Fagerström Peik Stenberg

- Jag blev direkt kär i manuset, det är så poetiskt skrivet, säger Martin Paul som alltså spelar Stefan.

Lena Labart, faster Elsa i filmen, nickar och tillägger.

- Det är också hur Klaus beskriver med bilder, utan ord, det är jättefint gjort.

På samma linje är Peik Stenberg som har rollen som pappan Nisse.

- Det är inte ofta det ges möjlighet att få en sådan här roll på svenska, jag är ödmjukt tacksam.

Klaus Härö
Klaus Härö. Klaus Härö Bild: Yle/ Ulrica Fagerström Klaus Härö,filminspelning

De korta klipp som i veckan visades för pressen förbereder oss för en vacker film.

- Det är en vacker och samtidigt plump film eftersom folk beter sig klantigt mot varandra, men också en film som jag hoppas och tror att folk kommer att uppleva som sympatisk, rolig och varm. Även om den ursprungligen utgick från min berättelse ser jag det som att det är en film om oss alla och våra familjesammanhang.

Filmen Livet efter döden har filmpremiär 2020 och kommer därefter att visas av Yle.

Intresserad av att veta ännu mer och höra människorna på inspelningsplatsen? Lyssna på ett radioinslag av Petter Lindberg som också besökte Sjundeå i veckan.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje