Hoppa till huvudinnehåll

19-åriga Valter Nyman kom till Dragsvik 4 april 1941 och köpte ett skrivhäfte direkt – nu kan alla ta del av hans dagböcker

Gammal dagsboks första blad med texten "Minnen från Svir-fronten Kriget 1941-42".
Första bladet i det som kom bli den första av tre dagböcker från fortsättnignskriget. Gammal dagsboks första blad med texten "Minnen från Svir-fronten Kriget 1941-42". Bild: Elin Willows fortsättningskriget,infanteristen mosatramparen

Två gånger blev han sårad, och förlorade nästan dagböckerna, men häftena med anteckningar från krigets vardag lyckades han bevara och nu har alla tre blivit en bok, Infanteristen mosatramparen.

De låg länge i en låda, de tre häftena. Sedan köpte Valter Nyman en dator och började skriva in dagboksanteckningarna i ett ordbehandlingsprogram, det tog ett par år. Han digitaliserade också alla bilder som han tagit under åren i fortsättningskriget.

Gammal man med glasögon.
Valter Nyman. Gammal man med glasögon. Bild: Elin Willows fortsättningskriget,infanteristen mosatramparen

I dag finns en del av bilderna, nästan alla anteckningar och de handritade kartorna inom lite mer hållbara pärmar än de gamla anteckningsböckerna. Dagböckerna har blivit en bok.

Men vi börjar från början, det vill säga i april 1941.

“Sånger och minnen från militärtiden”

– När jag kom till Dragsvik 4 april 1941 så fick man köpa 250-sidiga häften, “Sånger och minnen från militärtiden” och då beslöt jag mig av någon underlig anledning att köpa ett sånt, och så började jag där.

Valter Nyman var 19 år då, och från och med den dagen skrev han varje dag vad de hade gjort.

– Vi var två månader i Dragsvik, sedan for vi till Harparskog, och därifrån skickades vi till Karelen där vi var i två och halvt år innan vi kom tillbaka till Karelska näset. Det blev en lång historia.

En tjock bok

– Alla kände till Valters dagböcker. Men 2017 tyckte Karl-Erik Källström att de skulle ges ut.

Det säger Gunvor Pått som också hon har varit involverad i arbetet med dagböckerna.

Äldre kvinna med grått hår ler mor kameran.
Gunvor Pått. Äldre kvinna med grått hår ler mor kameran. Bild: Elin Willows fortsättningskriget,infanteristen mosatramparen

Först var tanken att det skulle bli två böcker, det fanns helt enkelt så mycket material med alla bilder, men sedan bestämde man sig för att göra det till en bok, en tjock sådan, på över 500 sidor.

– Sammanlagt har vi gått igenom materialet 5-6 gånger.

Pått berättar att trots att hon läst texterna så många gånger har hon inte tröttnat på materialet. Det är en bra bok, säger hon.

– Och förutom själva kriget finns det mycket annat att läsa också om förhållandena, om hur de studerade, hur de sprängde och hittade på både det ena och det andra.

Sårad två gånger

Valter Nyman blev skjuten i armen två gånger under krigets gång. Han minns väl den första gången, då kulan gått genom armen.

– Det tog fem dagar innan vi var i Helsingfors. Det var bara att klippa bort kläderna.

Händer tillhörande en äldre person håller i en gammal dagbok.
Valter Nyman bläddrar i de fullskrivna dagböckerna. Händer tillhörande en äldre person håller i en gammal dagbok. Bild: Elin Willows fortsättningskriget,infanteristen mosatramparen

– Jag hade två väskor. En med gasmasken och brödet, och sedan en liten väska till där jag hade dagboken.

Varje gång som någon kom och skulle göra rent honom frågade de om de inte skulle ta bort väskorna, men han sa nej varje gång. På så sätt lyckades han också behålla dagboken.

Kameran konfiskerades

Vintern 1942 tog Nyman med sig en kamera. Det var inte tillåtet att ha kamera i kriget, men han hade sina knep för att behålla den.

– Jag var tvungen att skicka hem filmerna för att få dem framkallade, och när jag blev granskad hade jag lindat ullgarn kring de små rullarna för att de inte skulle kännas.

Från våren 1942 fixade han så att han kunde framkalla filmerna själv, på plats i korsun. Men bekymren slutade inte där. Istället blev kameran konfiskerad.

– De tog kameran tre varv, och skickade hem den. Men när jag kom till korsun skrev jag till morsan, “Det där paketet som kom, lägg bara nytt papper och skicka tillbaka det”. Och sen var den där igen.

En hög med papper och en bok bredvid en gammeldags kamera.
Kameran, boken och delar av dagböckerna. En hög med papper och en bok bredvid en gammeldags kamera. Bild: Elin Willows fortsättningskriget,infanteristen mosatramparen

Minnet lever kvar

Det är många år sedan kriget tog slut, och Valter Nyman är i dag 97 år. Ändå kommer han ihåg kriget tydligt.

– Jag minns det mesta, underligt nog. Minnet är kvar.

De första åren efter krigen fanns minnet kvar på ett annat sätt.

– När jag gifte mig kunde vi inte ha sängarna bredvid varandra, för jag var så orolig på nätterna.

Efter att det gått över upplever inte Nyman att han har haft några bekymmer med de minnen som fortsättningskriget gett honom.

Nu hoppas han att alla som är intresserade också tar del av hans minnen genom Infanteristen mosatramparen, dagböckerna från fortsättningskriget 1941-1944.

– Det har varit en spännande upplevelse med den här boken.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten